Hogerextremism , ultrahoger och extremhogern ar benamningar for politiska asikter och varderingar som befinner sig langt till hoger pa den politiska vanster-hoger-skalan . Begreppen saknar oomstridd samhallsvetenskaplig definition, ar relativa och normativa och ar beroende pa tid och plats.

Vanligt i Europa ar att anti demokratiska ideer och/eller valdsamma metoder ar sarskiljande for politisk extremism . Hogerextremism syftar generellt i Europa pa rorelser eller partier som uttrycker rasistiska eller ultranationalistiska asikter ^{[ 1 ]} och motsatter sig den liberala demokratins principer om jamlikhet och tolerans . ^{[ 2 ]}

Skillnaden mellan extremhogern och hogerradikalism brukar beskrivas som att den senare avser radikala ideer inom den politiska demokratin, medan extremhogern avfardar demokratin och hela statsskicket . ^{[ 3 ] [ 4 ]}

”	Populism ar inte mot demokrati, vilket extremhogern i regel ar	?
– Niko Hatakka, forskare i populism och hogerextremism

Definitioner och begrepp [ redigera | redigera wikitext ]

Hogerextremism ar ett mangtydigt begrepp och har som sadant en rad olika definitioner utifran olika perspektiv. Det finns aven en rad narliggande begrepp som behover avgransas nar hogerextremism ska definieras.

Enligt Nationalencyklopedin innebar hogerextremism "forfaktandet av hogerstandpunkter och varderingar som ligger utanfor vad som ar forenligt med politisk demokrati." ^{[ 2 ]} Oxford English Dictionary definierar hogerextremism som asikter pa den extrema hogerkanten, kannetecknande for grupp eller parti som representerar eller uttrycker extrema hogerasikter. ^{[ 5 ]}

I boken Extremhogern (1991) av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson introduceras tva huvudvarianter av hogerextremism: ultrahoger och fascister . Skillnaden ar att de forra accepterar demokratins grundprinciper medan fascister medvetet avvisar ett demokratiskt statsskick . ^{[ 6 ]}

Historikern Helene Loow definierar begreppet hogerextremism under 1900-talets forsta halft enligt dessa kriterier ^{[ 7 ]} :

• Anti konservatism endast i en mycket begransad omfattning.
• Antidemokratisk installning syftande till att ateruppratta monarkin .
• Ideologin ar grundad pa rationalism och religion och avvisar all form av irrationalitet och kanslosamhet.
• Maktbasen bestar av den traditionella samhallseliten.
• Det strategiska malet ar inte att skapa en politisk massmobilisering.
• Social revolution efterstravas inte.
• Man forlitar sig pa armen och ar villiga att acceptera ett militart styre.
• Alla tankar pa en folk- eller partiarme avvisas.

Hogerextremism inkluderar vanligen auktoritarism och nativism (en term som anvands av forskare for att hanvisa till etnocentriska uppfattningar som ror invandring och nationalism , exempelvis att bevara statusen for vissa etablerade invanare i en nation till skillnad fran invandrare).

Termen hogherextremism vann mark under 1980-talet som parallell till vansterextremism och asyftade da rorelser som ansags motarbeta varden som demokrati, jamlikhet och lika rattigheter och pa sa vis paminna om reaktionara , konservativa krafter som motsatt sig inforandet av ett samhalle byggt pa dessa varden. Sakerhetspolisen och BRA konstaterade 2009 att termen ar problematisk eftersom det finns inslag av vansterretorik hos vissa grupper som klassas som hogerextremistiska och dessa kan ha starka inslag av antikapitalism . ^{[ 8 ]} Trots detta anvander sig Sakerhetspolisen av begreppet for att beskriva vad de benamner som den "hogerextremistiska miljon". ^{[ 9 ]}

Begreppet omfattar en rad olika rorelser och miljoer som nynazism , nyfascism , den alternativa hogern , vit nationalism och tredje positionen . ^{[ 1 ]} Begreppet anvands sallan av grupper for att beskriva de egna politiska uppfattningarna.

Extremism [ redigera | redigera wikitext ]

Samhallsvetenskapen har ingen entydig definition av extremism och darmed inte heller av hogerextremism. Termen extremism har kritiserats av forskare som vag och att den tenderar att anvandas pejorativt av journalister och politiker for att markera en grans mot asikter som vid var tid anses oacceptabla i kontexten av dominerande forestallningar och maktforhallanden. Termen extremist anvands enligt Uwe Backes, tysk professor specialiserad i politisk extremism, for att stigmatisera och utdefiniera politiska grupper vars ideer star i motsattning till dem som for tillfallet innehar eller dominerar den politiska makten. Begreppet extremism ar relativt och normativt och forandras over tid. ^{[ 10 ]}

”	Extremism anvands for att markera politiska legitimitetsgranser, for att utdoma ovardighet och benamna faror. Utpekandet av det extrema ar en del av normaliseringsdiskurser, i vilka majoritetssamhallet standigt aterspeglar sin normalitet och sin mittenposition.	?
– Uwe Backes, 2010, Political extremes

Avgransning [ redigera | redigera wikitext ]

Bjørgo och Ravndal har i samarbete med andra forskare som studerar hogerextremism, forsokt gora en begreppskarta mellan olika narliggande begrepp relaterade till hogerextremism. Enligt deras sammanstallning utgor hogerextremism ( the far right ) ett paraplybegrepp med tva forgreningar nedat: hogerradikalism ( radical right ) och extremhoger ( extreme right ). I sin tur finns det tva underkategorier vardera till de bada inriktningarna. Hogerradikalism forgrenar sig vidare till kulturell nationalism och etnisk nationalism , medan extremhogern forgrenar sig till etnisk nationalism och rasnationalism. Bada huvudgrenarna kan alltsa mynna ut i etnisk nationalism. ^{[ 11 ]}

Etymologi [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet hogerextremism kommer av franskans l'extreme droite (ar 1819 eller tidigare) i politiska sammanhang. ^{[ 5 ]}

Ideologi [ redigera | redigera wikitext ]

Hogerextremismen innebar oftast ett fokus pa traditioner i motsats till en politik och sedvanjor som betraktas som modernistiska . De har inslag av socialkonservatism och star i opposition till liberalism och socialism . Termen anvands vanligen for att beskriva fascism , nyfascism och andra ideologier och organisationer som uttrycker extrem nationalism , chauvinism , framlingsfientlighet , rasism eller reaktionara standpunkter. ^{[ 12 ]} Vissa hogerextrema rorelser, som exempelvis nazismen , har genomfort fortryck mot och folkmord pa grupper som de ansett varit underlagsna "raser" eller ett hot mot nationen eller staten. ^{[ 13 ]}

I kulturfragor , betonas starkt den inhemska kulturen och traditionen. Detta hindrar dock inte ett internationellt kulturellt utbyte hogerextrema anhangare emellan inom vastervarlden; sa kallad vit makt -musik produceras foljaktligen i hela vastvarlden.

I ekonomiska fragor saknas marknadsekonomiskt hallbara teorier. Namnas kan dock de korporativistiska standpunkterna och motstandet mot storforetag och internationell foretagsamhet.

Hogerextremism och den politiska hogern [ redigera | redigera wikitext ]

Termen hogerextremism har ansetts problematisk da bade begreppet "hoger" och "extremism" ar svardefinierat. Forskare har papekat att personer fran olika delar av vanster-hogerskalan dras till rorelser som kan karakteriseras som hogerextrema. Aven termen "extremism" kan anses problematiskt, atminstone om man inte definierar en referenspunkt for det extrema. ^{[ 14 ]} Samtidigt menar forskare att anvandandet av deltermen hoger ar motiverat da personer i hogerextrema miljoer vill skapa hierarkiska relationer mellan olika sociala grupper - inte minst pa etnisk eller rasmassig grund - i likhet med andra politiska ideologier pa hogerkanten. ^{[ 15 ]}

Revolutionara grupper [ redigera | redigera wikitext ]

Beteckningen hogerextremism kan specifikt syfta pa asikter som anses ligga utanfor den vardegrund som ett marknadsliberalt parti eller ett konservativt parti har. I grund och botten varken respekterar eller accepterar extremisterna ett demokratiskt politiskt system eftersom de avvisar saval vissa partier som grupper av manniskor med rostratt. Man kan skilja pa hogerextremistiska grupper som kan omfatta populistiska nationalistpartier och valdsbejakande hogerextremistiska grupper. De senare ar valdsbejakande och antidemokratiska extremistgrupper med en varldsbild dar hat ar drivkraften och vald det legitima medlet. Gransdragningen mellan valdsbejakande och icke-valdsbejakande hogerextremistiska grupper ar dock svar att gora. ^{[ 16 ]} Foretradare har varit militanta, revolutionara och utomparlamentariska grupperingar som verkar helt eller till stor del utanfor den politiska demokratin och inte vardesatter dess spelregler. ^{[ 17 ]} Hogerextremism brukas i vissa sammanhang framst pa personer eller grupper som foresprakar nagon form av rasideologi dar nazism kan vara en betydande del. ^{[ 18 ]} Motstand till universella varden som FN:s konvention om manskliga rattigheter eller iden om likhet infor lagen har varit framtradande inom hogerextremism. ^{[ 19 ]}

Politiska grupperingar [ redigera | redigera wikitext ]

Termen anvands for att beskriva politiska grupperingar, rorelser och partier som ar svara att placera inom konventionell hogerpolitik . De fragor som anses hora till hogerextremism ar ofta sociokulturella fragor som beror synen pa medborgarskap och invandring, lag och ordning samt familjen. ^{[ 20 ]} Natverket Stoppa pedofilerna ar ett exempel pa vad foretradarna ser som civil olydnad . Inom ekonomiska fragor skiljer man sig at, men sedan 1990-talet har mittenpositionen med forsvar av valfardsstaten dominerat, en hallning som foregicks i det fascistiska Italien och Nazitysklands omfattande sociallagstiftning for den "lojala" befolkningen. ^{[ 20 ] [ fortydliga ]}

Forekomst runt om i varlden [ redigera | redigera wikitext ]

Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

I Sverige har Nordiska Motstandsrorelsen klassats som hogerextremt. ^{[ 21 ]} Aven partiet Alternativ for Sverige har klassats som hogerextremt. ^{[ 22 ] [ 23 ] [ 24 ]}

I samband med riksdagsvalet 2022 visade en granskning av riksdagspartiernas kandidater att 289 personer kunde kopplas till hogerextrema uttalanden och stod till hogerextrema rorelser. Det kunde t.ex. rora sig om att ha domts for hets mot folkgrupp eller ha deltagit pa evenemang som anordnats av en hogerextrem organisation. En overvagande del av medlemmarna som hade uttryckt sympati for hogerextrema asikter kandiderade for Sverigedemokraterna , nast flest kandiderade for Socialdemokraterna och pa tredje plats Kristdemokraterna och Moderaterna . ^{[ 25 ]}

Hogerextremism i samtida demokratier [ redigera | redigera wikitext ]

Statsvetaren Cas Mudde menar att oavsett om de hogerextrema grupperna ar att betrakta som antidemokratiska eller inte, finns inget tvivel om att det finns allvarliga spanningar mellan den extrema hogern och de vasterlandska demokratierna. De mest extrema hogergrupperna ar starkt kritiska till nyckelkomponenter i den liberala demokratin samtidigt som den liberala demokratin tenderar att behandla extremhogern som ett ovalkommet inslag eller hot. De hogerextrema stalls darfor infor ett "anpassningsdilemma". For att bli accepterad av de vanliga etablerade partierna och darigenom forhindra statlig repression mot sin organisation kravs en moderering de mest extrema dragen i partiets politik, men for att tillfredsstalla de mest hardfora medlemmarna och behalla en tydlig profil behover de fortsatta vara extrema. ^{[ 26 ]}

Angaende de hogerextrema partiernas anpassningsdilemma visar jamforande studier hur partierna forsoker hantera den inneboende spanningen mellan att a ena sidan anpassa sig till de vanliga politiska partierna och fortsatt behalla sin extrema politik. Utifran studierna av partierna Front National (Frankrike), FPO (Osterrike), Vlaams Blok (Belgien) och Nationella alliansen (Italien) fann statsvetaren Alexandre Deze att samtliga partier forsokte anpassa sig till det demokratiska systemet, men att det alltid ledde till interna problem. ^{[ 26 ]}

I Italien integrerades den extrema hogern och var ovillkorligt accepterad av Silvio Berlusconis hogerparti, Forza Italia , vilket resulterade i regeringsmedverkan och en transformering av det nyfascistiska Italienska sociala rorelsen (MSI) till postfascistiska Nationella alliansen. ^{[ 26 ]}

I Osterrike blev FPO accepterad med forbehall av den vanliga hogern, exempelvis av det Osterrikiska folkpartiet . Under tiden i regeringen dampade partiet sin mest extrema politik vilket ledde till intern splittring i partiet. ^{[ 26 ]}

I Frankrike ar den politiska miljon generellt fientlig mot Front National, aven om partiet fick visst stod av det gaullistiska partiet Samling for Republiken . Pa lokal niva kunde det dock handa att partiet bjods in till samarbeten. Franska hogern var dock splittrad i fragan om att samarbeta med Front National och inuti partiet uppstod fraktionsstrider mellan Jean-Marie Le Pen , som ville halla partiet renlarligt och inte narma sig "etablissemanget", och Bruno Megret , som ville soka kompromisser for att na framgang. Det resulterade i att Front National splittrades i tva olika organisationer, Front National och Mouvement National Republicain . Pa grund av splittringen forsvagades den franska extremhogern betankligt. ^{[ 26 ]}

I Belgien ar den politiska miljon narmast helt fientligt installd till Vlaams Blok . Alla stora demokratiska flamlandska deltar i en bojkott av partiet kallad "karantanlinjen", och att inga politiska overenskommelser ska slutas med Vlaams Blok. Karantanen gar igenom alla politiska nivaer, fran lokal till overnationell politisk niva. Detta har mojliggjort att partiet inte behovt anpassa sin politik for att vinna fortroende hos de etablerade partierna, vilket har resulterat i att partiet ar internt enigt och ideologiskt radikalt. ^{[ 26 ]}

Enligt Cas Mudde ser det ut pa ett liknande satt i Nederlanderna, Tyskland och Storbritannien, med en informell karantanlinje mot Frihetspartiet , Tysklands nationaldemokratiska parti , British National Party . ^{[ 26 ]} Sedan 2010 har dock Frihetspartiet lovat att ge sitt stod till den borgerliga minoritetsregeringen.

Hogerextremistiska partier [ redigera | redigera wikitext ]

Den tyska statsvetaren Klaus von Beyme beskriver tre historiska faser i utvecklingen av hogerextremistiska partier i Vasteuropa efter andra varldskriget: ^{[ 27 ] [ 28 ]}

• 1945 till mitten av femtiotalet: Hogerextremistiska partier var marginaliserade, i stallet for att ha nagon politisk betydelse var deras framsta mal att overleva. Hogerextremistisk politik var misskrediterad av nazism och politiskt isolerad.
• Mitten av femtiotalet till sjuttiotalet: Den sa kallade "Populist Protest Phase" (oversattning: Populistiska protestfasen) dok upp med sporadiska valframgangar. Egenskaper hos de hogerextremistiska partier i denna fas var en karismatisk ledare och en djup motvilja mot det politiska etablissemanget , "vi” mot ”de", "de" ar politiker och byrakrater.
• Attiotalet: valframgangar for hogerextremistiska partier konsolideras, medan de upptackte invandring som ett huvudmal.

Anders Widfeldt havdar att det finns en fjarde fas, som han kallar legitimacy phase . Fasen borjar kring ar 2000 och kannetecknas av det foljande: ^{[ 28 ]}

• hogerextremistiska partier vinner politisk legitimitet genom formell eller informell medverkan i regeringen ( FPO i Osterrike , Lijst Pim Fortuyn i Nederlanderna ).
• Hogerextremistiska amnen laggs pa den politiska dagordningen och tas over av andra partier.
• Welfare chauvinism (Valfardschauvinism).
• Kritik mot invandringen ar fortfarande en central ideologisk del, men hogerextremistiska partier fokuserar alltmer pa kritik mot islam och den pastadda " islamisering " av europeiska lander (och den upplevda faran med densamma)

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Hogerpopulism
• Hogerradikalism
• Nationalsocialism
• Fascism
• Vit makt
• Extremism
• Nationalism
• Nationalistiska partier
• Reaktionar
• Nyliberalism
• Vansterextremism

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

• Macpherson, C.B. (1977) The Life and Times of Liberal Democracy . Oxford University Press.
• Aronson, Torbjorn (1990) Konservatism och demokrati: en rekonstruktion av fem svenska hogerledares styrelsedoktrine r. Norstedts Forlag.
• Scruton, Roger (1990) The meaning of conservatism . Penguin Books.
• Petersson, Olof (1999) Report from the democratic audit of Sweden, 1999: democracy the Swedish way . Stockholm: Studieforbundet Naringsliv och Samhalle.
• Griffin, Roger (1998) International Fascism: Theories, Causes and the New Consensus . New York: Bloomsbury.

Auktoritetsdata ? LCCN : sh95005687 ? GND : 4048829-9 ? SUDOC : 027439232 ? BNF : cb133186377 (data) ? HDS : 027495 ? BNE : XX548868