Haradshovding var i Sveriges rattsvasen titeln pa ordforande i en haradsratt i ett harad pa landsbygden, motsvarande borgmastarens roll i radhusratten i en stad . Nar dessa vid domstolsreformen 1971 ersattes med tingsratter , fick ordforande i stallet titeln lagman . Haradshovdingens domkrets kallades for domsaga . ^{[ 1 ]}

Ursprung [ redigera | redigera wikitext ]

Befattningen haradshovding (fornsvenska: hæraþshofþingi ) har funnits minst sedan medeltiden . Redan i borjan av 1200-talet finns i latinsksprakiga brev en befattning kallad prolocutor , narmast motsvarande det fornsvenska forskalaman , ordforande for fastarna (se nedan). ^{[ 2 ]} Under 1500-talet forekom beteckningen birkefogde for haradshovding. ^{[ 3 ]}

I Magnus Erikssons landslag (MEL) fran omkring 1352 aterfinns de forsta riksgiltiga bestammelserna.

Tillsattning av ny haradshovding gick till sa att lagmannen kallade till ett extraordinarie haradsting . Pa det fick sedan haradets bonder till uppgift att utse en tolvmannanamnd (jamfor tolvman ). Tillsammans med lagmannen utsag namnden tre kandidater, av vilka sedan kungen skulle valja en. For att vara valbar maste kandidaten vara bosatt inom det aktuella haradet.

Den vanligaste uppgiften for en haradshovding atminstone fram till 1700-talet var att ombesorja den juridiska delen av fastighetstransaktioner. Dessa skulle enligt MEL:s jordabalk stadfastas pa haradstinget av en namnd bestaende av tolv fastar (singular: faste ). ^{[ 4 ]} Haradshovdingen utfardade ett fastebrev som styrkte att transaktionen gatt lagligt till och narmast motsvaras av var tids lagfartsbevis . Den tidigaste uppgiften om en haradshovding i MEL:s mening ar fran den 18 november 1352, da haradshovdingen i Vedbo harad , Tioharads lagsaga , Riddaren Jon Knutsson (lejonorn), utfardade ett fastebrev ^{[ 5 ]} .

Haradshovdingens ovriga uppgifter reglerades i MEL:s tingmalabalk. Det alag haradshovdingen att halla haradsting pa bestamda tider, tre ganger om aret: vinterting, sommarting och hostting pa haradets ordinarie tingsplats (tingstad el tingsted i aldre sprak). Haradshovdingens uppgift pa tinget var begransad till att uttala dom, det vill saga att meddela vad lagen stadgade i malet samt att utfarda och sigillera dombrev . Malen avgjordes av en haradsnamnd , eventuellt efter horande av vittnen och edgardsman . Haradshovdingen skulle ocksa utfarda kungorelse om eventuella extraordinarie haradsting.

Forandrad tillsattning [ redigera | redigera wikitext ]

Med nya tidens intrade och adelns starkta privilegier, som innefattade foretradesratt till befattning som haradhovding, forsvann invanarnas forslagsratt och uppgiften blev mer en typ av forlaning fran kungen eller riksforestandaren till dem han ville belona och befattningen blev i praktiken ett slags prebende for riksrad eller andra hogre statstjansteman. Innehavarna hade da vikarier, sa kallade laglasare eller lagforare. Lagkommissionen 1643 foreslog forgaves att uppliva den allmanna landslagens stadganden om tillsattning, men genom Karl XI :s domstolsreform 1680 foreskrevs, att haradshovdingetjansterna inte skulle fa forenas med andra befattningar och att haradshovdingen skulle bo inom sitt haradshovdingedome. Genom 1723 ars reglering av adliga privilegier upphorde adelns foretradesratt till dessa tjanster.

Ambetet beskrivs 1910 pa foljande satt:

Haradshovdingeambetet avskaffades 1971, da haradsratter och radhusratter ersattes med tingsratter med lagman som chefsdomare. De haradshovdingar (liksom borgmastare i staderna) som da var i tjanst erholl tjanster som lagman, men kunde hos justitiedepartementet anhalla om ratten att behalla sin aldre titel. Manga av dem utnyttjade denna ratt.

Vice haradshovding var en titel som hovratten tilldelade yngre examinerad jurist efter det att denne i tillracklig omfattning pa nojaktigt satt vikarierat for en haradshovding som domhavande i en domsaga. Titeln upphorde att utdelas i Sverige 1894. Den forekommer alltjamt i Finland, dar den skrivs i ett ord "viceharadshovding".

Haradshovding var lange en post som enbart man kunde utses till. Detta andras i borjan av 1900-talet, men det var forst 1962 en kvinna ( Anna-Lisa Vinberg ) utnamndes till haradshovding. ^{[ 6 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Haradsdomare

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Haradshovding i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
• Forvaltningshistorisk ordbok .
• Kulturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid , band 7 (Stockholm 1962).
• Sten Claeson, Haradshovdingeambetet i senmedeltidens och Gustav Vasas Sverige (Stockholm 1987), band 39 i serien Skrifter utgivna av Institutet for rattshistorisk forskning .