Befrielsekriget
Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora . Malning av Johan Gustaf Sandberg 1836.
Agde rum 1521?1523 Plats Sverige Resultat Malmo recess Svensk atervunnen sjalvstandighet, Kalmarunionens upplosning. Casus belli Stockholms blodbad
Stridande
Svenska unionsmotstandare Lubeck (fran 1522)	Kristian II:s regim
Befalhavare och ledare
Johan och Klas Kyle Gustav Vasa Nils Olsson (Vinge)	Kristian II Gustav Trolle

v   ?   r Befrielsekriget Falun  · Brunnbacks farja  · Koping  · Vasteras  · Uppsala  · Laby vad  · Stegeborg  · Stockholm I  · Kalmar  · Stockholm II  · Stockholm III  · Abo  ·

Gustav Vasas befrielsekrig , Gustav Vasas uppror och Befrielsekriget ar nagra av benamningarna pa de krigshandelser som inleddes 1521 som ett uppror mot Kristian II , kung av Danmark och Norge som nyligen aterfort Sverige till Kalmarunionen . Kriget ledde till att Sverige slutgiltigt lamnade Kalmarunionen och att Gustav Eriksson , senare kallad Gustav Vasa, valdes till Sveriges kung ar 1523. Detta krig har inget etablerat namn utan benamns olika i olika kallor. Livgardet bar pa sina fanor segernamnet Befrielsekriget , samt artalet 1521 , broderat i guld.

Upptakten [ redigera | redigera wikitext ]

Kriget hade sin upptakt i Kalmarunionen som ingicks 1397 mellan de tre nordiska rikena Sverige , Danmark och Norge . Flera uppror i Sverige foregick kriget, sasom exempelvis Engelbrektsupproret 1434?1436 och Pukefejden , liksom perioder da Sverige valt Karl Knutsson (Bonde) till kung eller styrts av riksforestandare.

Ekonomi [ redigera | redigera wikitext ]

I bakgrunden fanns en ekonomisk maktkamp om gruv- och metallindustrin i Bergslagen ^{[ 1 ]} som tillforde storre ekonomiska resurser till militar kapacitet, men ocksa starka beroenden, till en konflikt som varat under lang tid. En ekonomisk kamp, dar man finansierade parterna och stod mellan:

• Jacob Fugger (tidig extremt rik industrialist i gruv- och metallindustrin pa kontinenten) lierad med de av Fugger ekonomiskt beroende paven Leo X (vars man var Gustaf Trolle) och Maximilian I (tysk-romersk kejsare) i forbund med Kristian II dar hans giftermal 1515 med Elisabet av Osterrike (1501?1526) bekraftade pakten.

• Hansan som i praktiken hade handelsmonopol i Sverige och Bergslagen, lierad med Sten Sture den yngre och senare Gustav Vasa , som gjorde dem starkt beroende av Hansan.

Den planerade Kristian IIs erovring av Sverige, med Fuggers tankta overtagande av kontrollen av Bergslagen, finansierades med en mycket stor hemgift, for Kristian den IIs maka, finansierad av Fugger. Fugger drog sig senare 1521 ur kampen efter de forlorat mot Gustav Vasa i Slaget om Vasteras (och kontrollen over utskeppningen fran Bergslagen). Darmed forlorade Kristian II resurserna att vinna kriget mot Gustav Vasa, men aven forlorade resurserna att uppratthalla sin stallning i Danmark (mot Fredrik I av Danmark ).

Den starkt okade finansieringen och ekonomiska beroendet, gjorde att i omgangar kunde parterna halla sig med storre mangder dyra inhyrda legosoldater , vilket forklarar ihardigheten och den i omgangar snabbt andrade situationen under handlingarnas gang. Kostnaderna var betydande och dar att notera ar att efter Kristian III av Danmarks seger i Grevefejden i Danmark var pengarna slut. Romersk-katolska kyrkans och Hansans inflytande i Norden var till anda och reformationen i Sverige genomfordes.

Kristian II [ redigera | redigera wikitext ]

Kristian II var den siste danske kung som lyckades bli vald till kung av Sverige ar 1520, detta genom att med tyska och danska trupper tranga in i Sverige. En svensk bondehar under Sten Sture den yngre gick for att mota hotet och hararna mottes utanfor Ulricehamn (davarande Bogesund) i slaget pa Asundens is . Svenskarna forlorade och Sten Sture den yngre avled av sina skador under sin fard mot Stockholm. Sverige stod darmed utan nagon sjalvklar ledare. Stockholm kapitulerade till Kristian den 5 september 1520 och redan den 8 november iscensatte han Stockholms blodbad . Darefter atervande han till Danmark, i trygg forvissning om att Sverige blivit atererovrat. Detta visade sig felaktigt, och uppror brot omgaende ut. ^{[ 2 ] [ 3 ]}

Storre delen av kung Kristians landsknektsarme vande tillbaka till Danmark med kungen. Kvar fanns garnisoner under danska eller tyska befalhavare pa de viktigaste fastningarna i landet, Stockholm, Kalmar, Stegeborg, Vasteras och Orebro slott. ^{[ 4 ]}

Gustav Vasa [ redigera | redigera wikitext ]

Gustav Eriksson var son till den upplandske fralsemannen Erik Johansson , sedermera dubbad till riddare , och hans hustru Cecilia Mansdotter , som tillhorde en hogadlig slakt. Familjen tillhorde de mest inflytelserika i Sverige och agde ett flertal gods i Uppland och Sodermanland . Gustav foddes (troligen) 1496. ^{[ 5 ]} Varken Gustav eller hans samtida slaktingar kallade sig Vasa utan anvande patronymikon i enlighet med tidens namnskick. De adliga slaktnamn som ofta skapades utifran en bild i slaktens vapenskold slog igenom i Sverige forst mot 1500-talets slut. ^{[ 5 ]}

Gustavs far och en rad andra slaktingar blev dodade i Stockholms blodbad 8 november 1520. Sjalv befann han sig da pa familjegodset Ravsnas nara Mariefred , efter att ha flytt fran fangenskap i Danmark, dar han varit gisslan sedan slaget vid Brannkyrka sommaren 1518. Vid flykten i september 1519 begav han sig till Lubeck , for att i maj 1520 aterkomma till Sverige ( Kalmar ). Efter beskedet om handelserna i Stockholm begav han sig den 25 november till Dalarna.

Detaljerna kring hans resa till och aktiviteter i Dalarna ar till stor del okanda, eftersom det finns mycket fa kallor. Den mest omfattande av dem ar skriven under Gustavs regeringstid av hans nara medarbetare, vasterasbiskopen Peder Andreæ (Svart) och ses av vissa historiker som mer eller mindre dikterad av Gustav sjalv. ^{[ 6 ]}

Gustavs roll i kriget mot Kristian II var inledningsvis som en av flera upprorsledare, verksamma i olika landsandar, och det krig som sa smaningom gjorde honom till kung var endast delvis initierat och lett av honom. Att historieskrivningen ofta har anvant benamningen Gustav Vasas befrielsekrig beror alltsa framst pa krigets resultat - Gustav Vasa som kung for ett sjalvstandigt Sverige - snarare an pa dess inledande drivkrafter och forlopp. Aktuell forskning visar ocksa entydigt att Gustav sjalv inte ledde nagra militara operationer utan overlat detta till medarbetare med storre erfarenhet av krig. ^{[ 7 ]}

Upproret [ redigera | redigera wikitext ]

Under december 1520 inleddes en serie av lokala uppror. Upproren hanterades av den av Kristian lamnade regeringen under biskop Gustav Trolle och Didrik Slagheck .

I den traditionella berattelsen av inledningen av upproret, vilket saknar stod i samtida kallor, skickades till Dalarna ut en ryttarstyrka om cirka 100 man for att infanga upprorsmannen Gustav Eriksson (Vasa). Styrkan beskrivs som att bara komma till Rattvik dar den sags overfolls av uppbadade bonder. Soldaterna, aterigen enligt traditionen, tog sin tillflykt i prastgarden, men dorrarna blev snart inslagna av de uppretade bonderna och soldaterna led stora forluster. De drog sig darefter tillbaka mot kyrkan och satte sig i sakerhet i tornet som bonderna genast beskot med pilar. Soldaterna fick nog och begarde kvarter , vilket gavs och de fick fritt avtaga mot lofte om att inte gripa eller skada Gustav Eriksson. ^{[ 8 ]}

Uppror i Smaland (1520) och Vastsverige [ redigera | redigera wikitext ]

Det var inte bara i Dalarna med omnejd som allmogen gjorde uppror. Pa sin resa soderut efter Stockholms blodbad hade Kristian avrattat stureanhangare i Norrkoping, Linkoping och Vadstena, och i cistercienserklostret Nydala nara Varnamo lat han dranka abboten jamte ett antal munkar. Benamningen Kristian tyrann myntades i Nydalamunkarnas minnesbok. Darefter brot det ut uppror pa flera hall i Smaland. Liksom i Dalarna var de till stor del en reaktion pa att Kristian latit offentliggora sina planer pa att avvapna allmogen och samtidigt lagga pa dem nya tunga skatter. Bland ledarna for upproret fanns adelsmannen Johan och Klas Kyle , som statt nara Sten Sture den yngre, och storbonden Mans Duss i Vetlanda. Klas Kyle hade raddats efter dodsdomen under Stockholms blodbad, och startade med brodern, upproret i Smaland redan under december 1520. Under januari-mars 1521 spred sig upproret, kungliga fogdar dodades och Kristians folk tappade kontrollen over centrala Smaland och stora delar av Kalmar lan. ^{[ 9 ]}

Aven i Vastergotland, Dalsland och Varmland ledde den kungliga befallningen om bondernas avvapning till starka protester. Upproret i Vastergotland borjade bland bonderna men snart tog lagmannen Nils Olsson (Vinge) pa sig uppgiften som upprorsledare och vid landstinget i Skara den 2 juni anslot sig alla ombuden, aven den talrika adeln, till upprorssidan och utsag Nils Olsson till hovitsman. ^{[ 10 ]}

Ar 1521 [ redigera | redigera wikitext ]

Borjan pa upproret i Dalarna [ redigera | redigera wikitext ]

Gustav Eriksson kom vid arsskiftet till Mora .

Enligt den traditionella berattelsen sa vagrade befolkningen i Mora stalla upp for Gustav mot Kristian. Han beskrivs da att han inte var saker i Sverige, utan gav sig av pa skidor mot Norge. Samtidigt som Gustav gav sig av kom fler svenska adelsman till Mora, och aven den icke adlige Lars Olofsson . De kunde beratta om Kristians framfart, om Stockholms blodbad och hur den svenske riksforestandaren Sten Sture den yngres lik hade gravts upp och skandats. Dessutom pastod de att Kristian nu skulle straffa dalkarlarna. Dessutom sa forebradde de nyanlanda dalkarlarna for hur de behandlat Gustav Eriksson som sa ofta utmarkt sig i strider mot danskarna. Snart vek sig mannen i Mora och de skickade ut tva skidlopare, Lars fran Kettilbo och Engelbrekt fran Mora, efter Gustav som snart aterfordes till Mora. ^{[ 11 ]}

Det finns dock inga historiska bevis pa att skidlopningen skedde utan ar troligast ett historiskt pahitt. Aktuell forskning trycker ocksa pa att dalfolkets upprorsvilja inte ? eller i varje fall inte primart ? berodde pa Kristians harda behandling av den svenska adeln. De ville i stallet forhindra Kristians planer att avvapna allmogen, infora extraskatter och inskranka mojligheterna till utrikeshandel med de for Dalarna viktiga varorna koppar och jarn. ^{[ 12 ]}

Kristian hade i borjan av december fatt underrattelser fran Dalarna om hur det "dar uppe skulle vara och vanka nagre skalkar, som fora stor oro bland allmogen och illa tala pa oss", som han skrev till sin hovitsman pa Vasteras slott , Henrik von Melen . Kristian uppmanade von Melen att undersoka saken och straffa de ansvariga. ^{[ 13 ]} Nar kungen hade natt Jonkoping fann han det nodvandigt att den 12 januari 1521 utfarda ett offentligt brev till invanarna i Vasteras stift . I brevet varnade han dem for Gustav Eriksson och andra upprorsmakare som "med lognaktiga rykten och stamplingar sokte bedraga den goda allmogen". Istallet uttryckte kungen sin tillit till folket och forvantade sig att de sjalva skulle gripa och straffa Gustav Eriksson och hans anhangare. ^{[ 13 ]} Von Melen hade dock redan den 6 januari hallit ett mote med folket i Tuna , soder om Runn , dar han hade fatt ett lofte av folket att inte "hysa eller hemma" orosstiftarna. Nagra ombud tycks ha utsetts for att aka till ovre Dalarna, men deras resa avbrots nar de mottog ett brev i Mora med landets sigill. Brevet meddelade att "kopparbergsman, jarnbergsman och menige Dalarne" rest sig, och att de andra borde vara redo att folja deras exempel. ^{[ 13 ]}

I mitten av januari 1521 sammankallades folket i Mora och narliggande socknar till ett mote dar Gustav Eriksson, da 24 ar, utsags till "hovitsman over Dalarna och meniga Sveriges rike". Han fick 16 livvakter han kunde styra over. Dessa 16 livvakter skulle sa smaningom bli Svea Livgarde .

Det forsta den nye hovitsmannen gjorde var att ordna sin ekonomi och omgaende beslots det att den nyuppsatta styrkan skulle ga mot Falun dit man anlande den 10 februari. Fogden tillfangatogs och allt danskt gods, samt insamlade skatter, beslagtogs. Dessutom fick man tag i stora mangder tyg som anvandes till uniformer och nya fanor. Styrkan drog sig tillbaka, men aterkom snart for att vadja till bergsmannen att ansluta sig till upproret. Dessa gick med pa detta da Kristian, och framfor allt hans nya skatt, borjat bli hatad. Da bergsmannen gatt med sandes aven bud till Halsingland , som erbjods delta i upproret. ^{[ 14 ]}

Med en nu stor styrka under sitt befal tankte Gustav Eriksson ta nasta steg ? att inta den viktiga stodjepunkten Vasteras . Detta skulle ha kunnat ge upproret en bra bas, samtidigt som det lag nara bade till Uppsala och Stockholm. Gustav fick diplomatiskt svar fran halsingarna, som var nojda med sitt nuvarande samarbete. Gustav vande sig da till Gastrikland som tamligen snabbt gick med i upproret. Detta innebar att aven Gavle , som den forsta staden, stallde sig pa Gustavs sida. Denna framgang for Gustav skapade en stark medvind for upproret som nu lockade till sig stora skaror med folk. Haren vaxte, och aven adelsman som hallit sig gomda kom nu fram och stallde sig pa Gustavs sida.

Regeringen i Stockholm borjade forsta att nagot allvarligt holl pa att handa, och de sande en stark styrka norrut for att kvasa upproret. Hararna manovrerade sig narmare varandra, och snart blev det tydligt att ett slag skulle komma att sta. Slaget vid Brunnbacks farja i april 1521 blev det forsta verkliga faltslaget under befrielsekriget.

Samordning mellan olika landsandar [ redigera | redigera wikitext ]

Efter segern vid Brunnback hade Gustav vunnit sin forsta stora seger, men nu hade aven regeringen och kung Kristian forstatt att situationen var vasentligt allvarligare an tidigare. Gustav samlade fler man infor anfallet pa Vasteras, samtidigt som de regeringstrogna samlades utanfor staden.

I detta lage insag Gustav att han nu behovde en vasentligt mer valovad och drillad arme. Det skulle inte langre fungera med uppbadade bonder. Sa innan de antradde marschen mot Vasteras ovades styrkorna, och de delades in i rotar och fanikor , samtidigt som dugligt folk sattes som befal over dessa. I april tagade sa styrkan mot Vasteras. Den 23 april monstrades styrkan vid Romfartuna , cirka 2 mil fran Vasteras. Fem dagar senare brot man upp och tagade i tva avdelningar mot Vasteras. Samtidigt utfardade Gustav en officiell krigsforklaring mot Kristian II.

Slaget om Vasteras inleddes med att Gustav Vasa med trupper anlande till Vasteras 29 april och borjade forbereda en belagring. Da Didrik Slaghecks trupper fick se bondeharen gjorde de ett utfall som Gustav Vasas trupper lyckade sta emot. Nagon avgorande seger lyckades man dock inte vinna, utan kungens trupper holl sig kvar i staden i en manad och gjorde flera nya om an misslyckade utfall. Halsingarna beslutar sig till slut for att hjalpa Gustav och den 20 maj gav kung Kristians soldater staden forlorad, lamnade en garnison i Vasteras slott och lat utskeppa ovriga trupper. Vasteras slott kom att halla ut fram till 30 januari 1522, da forsok att undsatta slottet sjovagen fran Stockholm misslyckats.

Gustav Trolle hade i april sants mot Halsingland , men nar hans tvahundra ryttare sag den tusenhovdade bondeharen flydde de soderut och vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre over Dalarna och hade stod av Gastrikland , Vastmanland och Narke med undantag av slotten.

Den 15 juli 1521 blev det riksmote i Stockholm. Gustav Vasa erbjods fri lejd till Stockholm. Allting skulle vara forlatet. For att bevisa detta lat Gustav Trolle lasa in Didrik Slagheck, dessutom lovades stora mangder med malt och humle . Gustav Vasa avvaktade. Snart hade revolten natt Brunkeberg men bonderna kunde omojligt storma staden.

Det blev lugnare under sommaren 1521. Manga akte hem sa lange till sina gardar och hjalpte till med skorden. Lars Siggesson Sparre , som ocksa varit gisslan hos Kristian II men som gatt over till kungens sida, gick nu over till Gustav Vasa. Aven Hans Brask och Ture Jonsson gick over till Gustav Vasa och under senare halften av augusti erkandes han av Gotalandskapen som Sveriges rikes hovitsman och riksforestandare pa en herredag i Vadstena . Samtidigt lamnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges omrade.

Den forsamling som utsag Gustav till riksforestandare i motet i Vadstena 1521 bestod av en relativt liten krets av storman, framst fran de sodra landskapen. De bonder och andra ofralse som burit fram honom i tidigare skeden av upproret fanns inte representerade. Samtidigt holl storre delen av hogadeln i Ostergotland, Sormland och Uppland fortfarande fast vid unionskungen Kristian. Upprorets fortsatta spridning och valet av den hogadlige Gustav till riksforestandare fick dock manga att byta sida, alternativt att fly till Danmark for att slippa bli ihjalslagna. Bondearmeerna fick allt mindre betydelse i krigforingen, som nu i stallet genomfordes av tyska legoknektar och svenska soldater som rekryterats mot betalning, forstarkta av ryttare fran den svenska adeln. ^{[ 15 ]}

Ar 1522 [ redigera | redigera wikitext ]

Strax fore julen 1521 gick befalhavaren pa Stegeborg i Ostergotland , Berend von Melen , over till Gustav Eriksson och slottet Stegeborg foll i handerna pa upprorsarmen. I Berend fick Gustav en medarbetare med stor militar erfarenhet och goda kontakter med Lubeck. Orebro och Vasteras slott belagrades och intogs i borjan av 1522. De viktigaste av fastningarna holl dock stand och Gustav och mannen kring honom insag att de inte kunde erovras utan orlogsfartyg och tungt artilleri. De inledde forhandlingar med Lubeck , som hade ett eget intresse av att kunna bedriva handel utan att hindras av den danske kungens restriktioner. Lubeck fick lofte om tullfrihet i Sverige mot hjalp med fartyg, krigsfolk, kanoner och andra bristvaror. Fran maj deltog Lubeck aktivt i kriget och de danska fastena i Stockholm och Kalmar utsattes under hosten for en allt intensivare belagring. Samtidigt borjade Gustav, Berend von Melen och Lubeck planera en operation for att erovra Skane och andra ostdanska landskap. ^{[ 16 ]} I november besegrade aven en svensk-lubsk flotta den danska flottan i sjoslaget vid Stockholm vilket hindrade viktiga livsmedel fran att na den danska besattningen i Stockholm.

Ar 1523 [ redigera | redigera wikitext ]

Falttaget mot Skane forbereddes i januari 1523 men blev inte genomfort. I stallet erovrades Blekinge och delar av det norska Bohuslan. I mars avsattes Kristian II av ett danskt uppror och Fredrik I valdes till kung i Danmark. Darmed forsvann Lubecks intresse av att samarbeta med Gustav om att erovra Skane, och falttaget avbrots. ^{[ 17 ]}

Kalmar intogs den 27 maj 1523. Gustav Eriksson (Vasa) utsags till svensk kung pa riksdagen i Strangnas den 6 juni. Stockholm intogs den 17 juni, och pa midsommardagen den 24 juni 1523 kunde den nyvalde kung Gustav halla sitt intag i huvudstaden. Under sommaren och hosten gav sig de sista fastena i den finska riksdelen ^{[ 2 ]} och under senhosten inledde Gustav ett misslyckat forsok att erovra Gotland fran Danmark. ^{[ 18 ]}

Maktskifte i Danmark [ redigera | redigera wikitext ]

Handelserna i Sverige gjorde att Kristian II:s regim blev ifragasatt aven i Danmark. Pa grund av avrattningarna av flera biskopar i Stockholms blodbad kom han i ett spant forhallande till kyrkan bade i Rom och i Danmark, och som ett misslyckat forsok att skapa en syndabock lat han i januari 1522 avratta sin radgivare Didrik Slagheck, som han nyligen utsett till arkebiskop i Lund. Kristian genomdrev ocksa en ny landslag som inskrankte adelns makt och som slog fast att kungamakten skulle vara arftlig. Som svar pa detta manade jyllandska biskopar och riksrad till uppror mot Kristian som efter fruktlosa forhandlingar lamnade Danmark i april 1523 och seglade till Nederlanderna tillsammans med sin familj och sin illa omtyckta radgivare Sigbrit Willoms . ^{[ 19 ]} Upprorsledarnas kandidat till kungakronan var Kristians farbror Fredrik av Gottorp, som den 7 augusti 1524 krontes till Danmarks kung Fredrik I .

Kristian hade forsokt att inskranka Lubecks och Hansans makt och gora Kopenhamn till en fri stapelstad och handelsknutpunkt. I och med Fredriks makttilltrade, som i praktiken skedde redan i april 1523, andrades denna politik och Lubeck, som stott det danska upproret, fick lofte om tullfrihet inte bara i Danmark och Norge utan ocksa i Sverige. Fredrik hade alltsa inledningsvis planer pa att hyllas som kung aven i Sverige men gav upp dessa tankar nar Lubeck inte gav honom det stod han hoppats pa. Lubeck hade inget intresse av en aterskapad nordisk union utan foredrog att ha goda politiska relationer, och darmed goda handelsvillkor, med samtliga nordiska lander. ^{[ 20 ]}

Freden [ redigera | redigera wikitext ]

Gustav Vasa och Fredrik I mottes i Malmo i augusti 1524 genom formedling fran Lubeck. Kort darefter hade man natt ett fredsfordrag, dar Lubeck och hansan gavs uppgiften att langsiktigt tolka fragan om de ostdanska landskapens tillhorighet. Freden slots den 1 september 1524 och kallas allmant for Malmo recess . ^{[ 2 ] [ 21 ]} Det slutliga resultatet blev att Blekinge, Skane och Gotland forblev danska och att Sverige lamnade tillbaka det erovrade norra Bohuslan till Norge, som lydde under Danmark.

Krigets namn [ redigera | redigera wikitext ]

Det krig som beskrivs i denna artikel har inget etablerat namn som till exempel "trettioariga kriget" eller "stora nordiska kriget." Olika kallor benamner det pa olika satt, med olika betoning av Gustav Vasas roll och av krigets karaktar av uppror eller befrielsekrig. Flera militarhistoriska kallor och larobocker anvander Befrielsekriget som namn ^{[ 2 ] [ 3 ] [ 22 ]} . Professor Lars-Olof Larsson anvander i sin Gustav Vasa-biografi konsekvent citationstecken kring ordet "befrielsekrig". ^{[ 10 ]} Varken Nationalencyklopedin ^{[ 23 ]} eller det stora bokverket Sveriges historia ^{[ 24 ]} har nagon egen rubrik for detta krig utan inordnar det i stallet under rubrikerna "Politisk anarki under senmedeltiden" respektive "Blodbad och efterspel", och handelserna benamns i NE som "Gustav Vasas uppror". I verket Den svenska historien fran 1960-talet skriver Jerker Rosen om "resningen mot Kristian".

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Kalmarunionen
• Gustav Vasa
• Gustav Vasas oden och aventyr i Dalarna
• Sveriges nationaldag

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

• Montelius, Oscar, red (1878). Sveriges historia fran aldsta tid till vara dagar. [D.] 3, Sveriges nydaningstid, fran ar 1521 till ar 1611 . Stockholm: Linnstrom. Libris 78486  
• Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? . Stockholm: Prisma. Libris 8595623 . ISBN 91-518-3904-0  
• Starback, Georg: Berattelser ur svenska historien, vol. 3 , Stockholm 1885
• ”Sweden” . Myths of the Nations . Deutsches Historisches Museum . http://www.dhm.de/ausstellungen/mythen/english/schweden.html .  
• Sundberg, Ulf (2002). Svenska krig 1521?1814 (2. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Hogberg. Libris 8815985 . ISBN 91-89660-10-2  
• Ganse, Alexander. ”Swedish War of Liberation, 1521?1523” . World History at KMLA . http://www.zum.de/whkmla/military/16cen/sweddan15211523.html .  
• Henriksson, Alf. ”Svensk Historia” . sid. 205?213. Arkiverad fran originalet den 16 januari 2013 . https://archive.today/20130116072519/http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100105511 .  

Noter [ redigera | redigera wikitext ]