Karl Gustaf Wilhelm Gothe , fodd 7 mars 1882 i Stockholm , dod 23 december 1956 i Uppsala ^{[ 1 ]} , var en svensk historiker.

Gustaf Gothe var son till bokhandlaren Isak Mauritz Gothe. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1901 studerade han vid Uppsala universitet och blev 1906 filosofie kandidat och 1911 filosofie licentiat i geografi dar samt efter studier i historia filosofie doktor vid Stockholms hogskola 1929. Gothe var 1906?1921 larare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala och blev 1912 extralarare vid Uppsala hogre allmanna laroverk samt 1916 adjunkt och 1929 lektor i historia med samhallslara och geografi dar. Han undervisade dessutom vid Uppsala hogre elementarlaroverk och gymnasium for flickor samt vid Armens underofficersskola . Gothe gjorde sig kand som en skicklig larare. Han utgav ett par storre skrifter, Karl XII. Huvuddragen av hans arbete och syften (1919) och Om Umea lappmarks svenska kolonisation (1929, doktorsavhandling), som var ett viktigt bidrag till Nordsveriges historia. Han publicerade aven ett stort antal mindre skrifter och uppsatser i politiska, pedagogiska, historiska och geografiska amnen. Under manga ar lade han ned ett betydande arbete i Riksforbundet for Sveriges forsvar .

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Gothe, Gustaf i Svenska man och kvinnor (1946)

Noter [ redigera | redigera wikitext ]