한국   대만   중국   일본 
George Vancouver ? Wikipedia Hoppa till innehallet

George Vancouver

Fran Wikipedia
George Vancouver

George Vancouver , fodd 22 juni 1757 i King's Lynn i Norfolk , dod 12 maj 1798 i Petersham i Richmond , London , var en brittisk upptacktsresande och sjoofficer i Royal Navy . Han seglade med kapten James Cook pa dennes andra och tredje resa och utforde forskningsarbeten i saval Australien som Nya Zeeland , men ar mest kand for sina utforskningar av Nordamerika , framfor allt kusten vid Oregon , Washington och British Columbia . Han har darfor bland annat gett den kanadensiska staden Vancouver , Vancouver Island och Vancouver, Washington sitt namn.

Vancouverexpeditionen [ redigera | redigera wikitext ]

Vancouver beordrades ar 1791 att med tva fartyg, Discovery och Chatham, avga till nordvastra kusten av Nordamerika , dels for att undersoka den ifran 30° nordlig bredd, dels for att skydda engelsmannens fiske och det engelska nybygge, som redan uppstatt vid Nootka-sundet , mot spanjorerna, vilka forgripit sig pa engelsmannen. [ 1 ] Han avseglade fran England den 3 februari 1791, passerade Kap och gick genom sundet mellan Ile Saint-Paul och Ile Amsterdam i Indiska oceanen , [ 2 ] samt anlande till sydvastra hornet av Australien den 24 september. Han foljde den sodra kusten mycket nara fran Kap Chatham till King George Sound , dar han drojde nagon tid [ 3 ] . Harifran styrdes mot van Diemens land (nuvarande Tasmanien ) och sedan till Dusky bay pa Nya Zeeland , vars sodra del han kringseglade och upptackte Snareoarna , medan befalhavaren pa hans andra fartyg, lojtnant William Robert Broughton , upptackte Chathamoarna eller Wharekauri-oarna [ 3 ] .

Over Tahiti och Sandwichoarna begav han sig nu mot sitt mal Amerikas kust, som han nadde den 17 september 1792 vid 39° 27' nordlig bredd [ 4 ] . Efter Cook hade flera sjofarare besokt dessa trakter, utom spanjorerna och Jean-Francois de La Perouse aven flera engelska kaptener, bland andra John Meares [ 5 ] och George Dixon [ 6 ] , och samtidigt med Vancouver var spanjoren Don Alessandro Malaspina ute pa en marklig forskningsresa i samma farvatten. Men ingen av dem kan jamstallas med Vancouver. Han konstaterade vad nagra av hans foregangare formodat, att mellan 48 och 59° nordlig bredd, dar man forut antagit ett fastland, fanns ett vimmel av storre och mindre oar. Helt nara Juan de Fucasundet motte han ett amerikanskt fartyg under befal av Robert Gray , som omtalade att han upptackt mynningen av en stor flod pa 46° 10' ( Columbiafloden ), vilken aven Vancouver iakttagit, samt gav anvisning pa inloppet till Fuca-sundet [ 7 ] . Hit kom Vancouver den 29 april 1792 och seglade in i sundet till Port Townsend samt trangde harifran ned i den mot soder gaende vik, som han kallade Admiralty Inlet , och vars sydligaste del efter en av hans lojtnanter fick namnet Puget Sound [ 8 ] . Bada dessa namn samt flera andra som Vancouver gav platser i omradet finns annu kvar, men oftast kallas nu hela viken Puget Sound. Det breda sundet oster om Vancouver Island kallade han Georgiasundet [ 9 ] , som det heter annu. Har motte han den 22 juni tva av Don Malaspinas fartyg.

Dessa hade besokt Georgiasundets norra del, dar namnen Valdes Island , Malaspina-sundet , Rosario-sundet m. fl. annu paminner om dem [ 10 ] . De bada sjofararna meddelade varandra sina iakttagelser, och det framgar av dem, att spanjorerna icke observerat den smala kanal, Johnstone Strait , som forenar Georgiasundet med Queen Charlotte Strait . Denna upptacktes i borjan av juli av en av Vancouvers officerare, vars namn den bar, och harigenom upptacktes att Vancouver Island inte var en del av fastlandet. Genom Johnstone Strait framtrangde Vancouver till Queen Charlotte Strait, vilket 1786 fatt detta namn av en engelsk kapten [ 11 ] . Han seglade vidare utefter kusten till Calvert Island , men atervande darpa mot soder, varvid han besokte Nootka , Columbiaflodens mynning [ 12 ] och San Francisco Bay samt gick sedan till Sandwichoarna, dar vintern tillbringades. Foljande var (1793) fortsattes upptackterna norr om Calvert Island till mellan 56 och 57° nordlig bredd, varunder alla oar och fjordar kartlades. Aven vintern 1793-94 uppeholl han sig pa Sandwichoarna, och pa sommaren 1794 fortgick kartlaggningen av Tlingitoarna och kusten anda till Prince William Sound . Darefter styrde han utfor Amerikas vastra kust, forbi Kap Horn och ankrade i Themsen den 20 oktober 1795.

Vancouvers stora fortjanst ar att pa ett utmarkt satt ha genomforskat och kartlagt Nordamerikas vastra kust fran San Francisco Bay till Prince Willams Sound med dess manga oar och fjordar. Han var inte utan foregangare i detta arbete, men forst genom hans upptackter blev de partiella kartor, som man forut agde, forenade till ett helt, och de stora strackor, som forut varit okanda, blev nu upptagna pa kartan.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Nystroms verk innehaller foljande noter:

  1. ^ Se A voyage of Discovery to the north Pacific Ocean and round the world by Captain George Vancouver . I. IX. Berattelsen ar forfattad av Vancouver sjalv, men efter hans dod utgiven av hans bror John Vancouver (3 delar, London 1798).
  2. ^ Den senare on upptacktes av Juan Sebastian de Elcano 1522, fast han kallade den Saint Paul. Den andra on, som nu heter Saint Paul, upptacktes av en hollandare 1633; namnen har emellertid sedan forvaxlats.
  3. ^ [ a b ] Vancouver, I. 82.
  4. ^ Vancouver, I. 196.
  5. ^ J. Meares voyages from China to the N. W. coast of America in the years 1788-89 (London 1791).
  6. ^ A voyage round the world and to the N. W. coast of America 1785-88; by Capt. Portlock and Dixon (London 1789).
  7. ^ Vancouver, I. 215.
  8. ^ Vancouver, I. 75.
  9. ^ Vancouver, I. 289.
  10. ^ Malaspina sjalv var vid denna tid pa Filippinerna ; foregaende ar hade han besokt denna kust, men lamnat de namnda bada fartygen i Acapulco med order att fortsatta upptackterna 1792.
  11. ^ Vancouver, I. 369.
  12. ^ En av hans officerare, Broughton, gick upp for floden anda till udden Vancouver, dar nu staden Vancouver, Washington ligger, och dar floden gor en krok mot norr. Vancouver, II. 52-79.