- Den har artikeln handlar om den japanska koloniseringen av Korea mellan 1910 och 1945. For de japanska invasionerna av Korea i slutet av 1500-talet, se
Japans invasion av Korea
. For de historiskt osakra uppgifterna om en japansk invasion av den koreanska halvon pa 200-talet, se bland annat
Jingo (Mytologi)
.
Generalguvernementet Korea
var den japanska koloniala myndigheten i Korea, eller
Ch?sen
som landet kallades officiellt. Den japanska penetrationen av Korea inleddes gradvis under slutet av 1800-talet genom en rad diplomatiska overenskommelser och den
22 augusti
1910
slots ett formellt annekteringsavtal. Avtalet har ogiltigforklarats av bade
Korea
och
Japan
, for att det tvingades pa den koreanska parten under
olaga tvang
. Ockupationen upphorde i och med
Stillahavskrigets
slut
1945
.
Efter annekteringen 1910 forsokte de japanska myndigheterna understodja japansk invandring till Korea, med ganska magra resultat. 1934 hade Korea en befolkning pa 21 miljoner invanare, varav 20,5 miljoner var koreaner, 561 000 japaner och resten utlanningar.
[
1
]
Generalguvernoren i Korea utsags formellt av den
japanske kejsaren
och kunde darfor harska over Korea med en hog grad av sjalvstandighet fran den civila japanska regeringen i
Tokyo
. Vid generalguvernorens sida stod ett radgivande centralrad av dels valda, dels av regeringen utsedda koreaner. Kommunal sjalvstyrelse infordes 1920. I rattskipningen tillampades utom de japanska lagar, som sarskilt inforts i Korea, aven aldre koreansk ratt. Koreas arme upplostes efter 1910 och ersattes av japanska garnisonstrupper.
Under det inledande skedet av det japanska styret var Korea ett politiskt och ekonomiskt bakvatten, dar de koloniala japanska myndigheterna slot allianser med de gamla eliterna for att befasta Japans inflytande. Man genomforde bland annat en omfattande jordregister som gynnade de besuttna klasserna i Korea.
Flera nya jarnvagar anlades, bl. a. en fran
Keij?
till
Gensan
pa ostra kusten och en fortsattning av linjen Keij?-
Gish?
till
Andong
i
Manchuriet
.
Korea hade egen budget, egen tullforvaltning och egen statsbank (
Ch?sen ginko
) med sedelutgivning enligt japansk myntfot.
Efter upprattandet av den japanska
lydstaten
Manchukuo
1931 blev Korea plotsligt en central del av det japanska imperiet och de koloniala myndigheterna gjorde stora satsningar pa att bygga upp industrier i Korea som kunde bearbeta naturtillgangarna i Manchuriet. Detta ledde till att stader i den norra delen av landet, som
Gensan
och
Kank?
, industrialiserades. Den utveckling forstarktes ytterligare efter det att det
andra kinesisk-japanska kriget
brutit ut 1937.
Ar
1876
skrev Japan och
Korea
, som da var en
lydstat
under
Qingimperiet
, under den sa kallade
Ganghwapakten
, som oppnade upp Korea for japansk handel. Avtalet undertecknades efter militara patryckningar, och gav Japan langtgaende rattigheter i Korea. Efter det
forsta kinesisk-japanska kriget
1894
tecknade Kina och Japan
Shimonosekifordraget
som bland annat innefattade ett sjalvstandigt Korea. Japan fortsatte dock befasta sin stallning pa halvon och
1895
mordade japanska agenter den koreanska kejsarinnan
Min Myongsong
. I oktober 1897 utropade kejsar
Gojong
en ny enhet fran
Gyeongungungpalatset
och oversag moderniseringen av militaren, ekonomin och industrin. Japan skramdes av framfarten och moderniseringen, och beslutade sig for att paskynda sina annekteringsplaner.
I den fred som avslutade
rysk-japanska kriget
(5 september 1905), erkande Ryssland Japans overvagande intressen i Korea och forband sig att inte blanda sig i eller soka forhindra det som Japan kunde foreta sig i Korea, en forsakran som aven England avgav genom overenskommelsen med Japan 12 augusti samma ar. Harpa slot detta land ett fordrag med Korea 17 november samma ar, varigenom bestamdes att Koreas utrikespolitik skulle skotas av Japan och att en japansk generalresident skulle bo i
Soul
. Den forste residenten blev markis
Ito Hirobumi
. 31 juli 1907 ingicks en ny overenskommelse, enligt vilken alla koreanska regeringsatgarder och utnamningar skulle godkannas av den japanske generalresidenten samt att japaner kunna inneha alla offentliga ambeten i Korea. En foljd harav blev att japaner intradde som viceministrar i departementen. 1907 sande den koreanske kejsaren Gojong i hemlighet en
emissarie till den andra fredskonferensen i Haag
for att protestera mot det japanska protektoratet, men tvingades kort darefter abdikera till forman for sin son.
Genom en konvention 12
juli 1909 lamnade Korea till Japan aven rattsvasendet och fangelsevasendet i landet. Aven polisvasendet saval i Seoul som i provinserna stalldes under japansk ledning, och polistjanstemannen var till stor del japaner. Ministaren bestod av en premiarminister och 6 fackministrar, av vilka senare var och hade vid sin sida en japansk viceminister, varforutom utrikespolitiken skottes av en japansk generaldirektor.
Efter det att den japanske stathallaren i Seoul,
Ito Hirobumi
, mordats av en koreansk nationalist vid jarnvagsstationen i
Harbin
intensifierades den japanska politiken att inforliva Korea med Japan.
1910
inforlivades Korea i det storjapanska riket nar Koreas premiarminister
Lee Wan-Yong
och Japans representant i Korea
Terauchi Masatake
undertecknade annekteringsavtalet. Efter den formella annekteringen av Korea 1910 ersattes den tidigare japanske
stathallaren
med en
generalguvernor
.
Den japanske generalguvernoren gick hart fram mot alla nationella aspirationer under 1910-talet, men den 1 mars 1919 utbrot en nationalistisk protestrorelse som kravde sjalvstandighet och vadjade om stod till
fredskonferensen i Versailles
. Rorelsen slogs ned med stor brutalitet, men darefter inledde de japanska myndigheterna en mer tolerant politik som syftade att inforliva den koreanska nationalismen till stod for det japanska imperiet. Samtidigt grundande koreanska nationalister som
Syngman Rhee
Republiken Koreas provisoriska regering
i kinesisk exil som gjorde ansprak pa att foretrada Koreas enda lagliga regering.
Efter den formella annekteringen av Korea 1910 ersattes den tidigare japanske stathallaren med en generalguvernor.
- Faltmarskalk
greve
Terauchi Masatake
寺? 正毅 (1910?1916)
- Faltmarskalk
greve
Hasegawa Yoshimichi
長谷川好道 (1916?1919)
- Amiral
Viscount
Sait? Makoto
?藤 ? (1919?1927)
- General
Ugaki Kazushige
宇垣 一成 (1927)
- General
Yamanashi Hanz?
山梨半造, (1927?1929)
- Viscount
Sait? Makoto ?藤 ? (second time 1929?1931)
- General
Ugaki Kazushige 宇垣 一成 (second time 1931?1936)
- General
Minami Jir?
南次? (1936?1942)
- General
(pensionerad)
Koiso Kuniaki
小磯 國昭 (1942?1944)
- General
(pensionerad)
Abe Nobuyuki
阿部信行 (1944?1945)
Koreanerna beskriver oftast perioden som "Japanska kejsarperioden" (
Hangeul
:
日帝時代
,
Ilje sidae
,
Hanja
: 日帝時代) eller "Kejsardomet Japans koloniala administrationsperiod" (Hangeul:
日帝植民統治時代
,
Ilje sikmin tongchi sidae
, Hanja: 日帝植民統治時代). Andra termer ar "Japans patvingade ockupation" (Hangeul:
日帝强占期
;
Ilje gangjeomgi
, Hanja: 日帝强占期) eller "
Wae
(japanska) administration" (Hangeul:
倭政
,
Wae jeong
, Hanja:
倭政
). I Japan talar man om "Ch?sen (Joseon) eller Japansk-styrda perioden"
(
日本統治時代の朝鮮
,
Nippon T?chi-jidai no Ch?sen
?
)
.
- ^ [
a
b
]
Thriving Chosen: A Survey of Twenty-Five Years' Administration,
Compiled by the Government-General of Chosen, October 1935, s. 6.
- Lipman, Jonathan Neaman, Barbara Molony, och Michael Edson Robinson.
Modern East Asia: An Integrated History.
Boston: Pearson, 2012.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
Nordisk familjebok
,
Korea
, 1904?1926.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
Nordisk familjebok
,
Korea
, 1904?1926.