Staty av Schumacher i Hamburg.
Fritz Schumacher
(egentligen
Friedrich Wilhelm Schumacher
), fodd
4 november
1869
i
Bremen
, dod
5 november
1947
i
Hamburg
, var en tysk
arkitekt
,
stadsplanerare
och hogskolelarare. Han var under manga ar stadsbyggnadsdirektor (Oberbaudirektor) i Hamburg och en grundarna till
Deutscher Werkbund
. Han var en foresprakare for den moderna tegelarkitekturen i norra Tyskland.
Finanzbehorde am
Gansemarkt
i Hamburg.
Neues Krematorium pa
Friedhof Ohlsdorf
Fritz Schumacher var son till juristen och historikern Albert Schumacher och bror till nationalekonomen
Hermann Schumacher
. Fadern var utsand som tyskt sandebud i Bogota och New York. Fritz Schumacher vaxte upp i Bremen och studerade 1889?1896 pa Munchens tekniska hogskola. Han studerade matematik och naturkunskap innan han studerade arkitektur under bland andra
Friedrich von Thiersch
.
Schumacher, som 1901-09 var professor vid Technische Hochschule i
Dresden
, bedrev fore
forsta varldskriget
en omfattande verksamhet som arkitekt, daribland
Kunstgewerbeschule
(1910),
Stadtpark
(1911),
Gewerbehaus
(1913), de senare i Hamburg, och som forfattare av arkitekturestetiska och skonlitterara verk.
Schumacher utnamndes 1908 till Baudirektor och chef for byggavdelningen for hoga byggnader i Hamburg (Hochbauwesen). I sin arkitektur utgick han fran existerande tegelarkitektur. Bland byggnaderna han skapade aterfinns Bernhard-Nocht-Institut fur Tropenmedizin (1910?1914), Hochschule fur bildende Kunste am Lerchenfeld (1911?1913), Johanneum (1912?1914), Fritz-Schumacher-Haus (byggnad N 30) och Museum fur Hamburgische Geschichte (1914?1923). Under forsta varldskriget borjade han studera stadsplanering och blev efter krigsslutet en expert pa detta omrade.
Efter att ha vunnit en tavling tog han tjanstledigt fran sin tjanst i Hamburg och var 1920?1923 delaktig i Kolns stadsutveckling. Da
Koln
1919 stod infor en utvidgning efter att stadens befastning rivits till foljd av
Versaillesfreden
. Han genomforde tillsammans med Wilhelm Arntz en stadsplan, som lag till grund for Kolns utveckling och var en av datidens mest betydande stadsplaner. Vid sin aterkomst till Hamburg utsags han till stadsbyggnadsdirektor (Oberbaudirektor), en post han hade fram till 1933 da han sparkades av nazisterna. Han agnade sig at Hamburgs stadsplan, men var samtidigt arkitekt for en rad storre byggnadsverk i staden, sarskilt offentliga byggnader. Han ritade bland annat Finanzbehorde am Gansemarkt, Grundbuchhalle (1927?1930), Neues Krematorium pa
Friedhof Ohlsdorf
(1930?1932) och Davidwache.
- Die Kleinwohnung
(1919)
- Kulturpolitik
(1920)
- Koln. Entwicklungsfragen einer Großstadt
(1923)
