Staty av Miranda pa Fitzroy Street i London.
Sebastian
Francisco
de Miranda y Rodriguez
, fodd
28 mars
1750
i
Caracas
, dod
14 juli
1816
i
Cadiz
i
Spanien
, var en sydamerikansk militar och rebelledare som kampade for att befria kolonier i norra Sydamerika fran Spanien.
Miranda foddes 1750 i
Caracas
i nuvarande
Venezuela
som son till en rik kopman fran
Kanarieoarna
. Han tillhorde 1779?81 den spanska kar som var ansluten till Rochambeaus franska har i
nordamerikanska frihetskriget
, och slogs alltsa for att
USA
skulle bli en sjalvstandig stat, fritt fran det
brittiska imperiet
. Miranda greps redan da av tanken att forsoka befria ocksa de sydamerikanska kolonierna fran det spanska valdet, sarskilt Venezuela. Senare bodde han en tid i
London
, dar fick tva soner med sin hushallerska, med vilken han sedermera gifte sig.
Efter fredsslutet och aterkomsten till Sydamerika borjade han arbeta for planerna pa ett sjalvstandigt Venezuela, men tvangs snart fly tillbaka till Europa. Dar forsokte han i
England
,
Ryssland
och
Frankrike
vacka intresse for de spanska kolonisternas frihetsstravanden. Mellan september och december 1787 reste han i Sverige och Norge, dar han dock misslyckades med att vinna stod for sin sak. Miranda publicerade senare en dagbok om sina upplevelser i Skandinavien
[
1
]
(svensk oversattning 1950:
Miranda i Sverige och Norge 1787
). I Goteborg hade han en tio dagar lang affar med Christina Hall, hustru till kopmannen
John Hall den aldre
.
[
2
]
I
Paris
blev han bekant med
Jerome Petion de Villeneuve
och de ledande
girondisterna
, varpa han 1792 befordrades till fransk brigadgeneral i Dumouriez arme. I spetsen for denna arme intog han i november 1792
Antwerpen
. Han befordrades 1793 till divisionsgeneral och ledde bombardemanget av
Maastricht
i februari. Efter Dumouriez nederlag vid
Neerwinden
den 18 mars blev Miranda hemskickad for att sta till svars infor konventet, men frikandes i maj. Han fangslades dock igen kort darefter och frislapptes forst efter skrackvaldets fall i juli 1794.
Direktoratet utvisade honom efter statskuppen den 4 september 1797, och han reste da till England, dar han forgaves forsokte vinna stod hos
William Pitt d.y.
och
Charles Dundas
for sina frihetskrigsplaner. Pa egen hand utrustade han 1806 med hjalp av ett par amerikanska vanner en expedition som landsteg nara Caracas i dagens Venezuela. Dar proklamerades "Columbiska republiken", men den nya statsbildningen erkandes aldrig av andra stater och Miranda fick atervanda till USA.
Ett nytt forsok 1810 hade till en borjan battre framgang. Miranda landsteg ater i Caracas, atfoljd av den unge
Simon Bolivar
. De organiserade dar en republikansk styrelse och Miranda blev sjalv kongressens vicepresident. Hans vittgaende planer pa en federativ union av fria sydamerikanska kolonier motarbetades emellertid pa manga hall, och i juli 1812 tvingades han kapitulera for de spanska bourbonernas guvernor i Venezuela, mot lofte att slippa undan med forvisning till USA. Loftena till trots fordes han fran det ena fangelset till det andra och avled den 14 juli 1816 i inkvisitionsfangelset i Cadiz, dar han behandlats mycket hart.
Miranda var en foregangare till Simon Bolivar, och som en av den sydamerikanska frihetsrorelsens mest betydande hjaltar och martyrer vordas han sarskilt i sitt hemland, dar bl. a. delstaten
Miranda
uppkallats efter honom.
De nationsflaggor som anvands av Venezuela,
Colombia
och
Ecuador
bygger alla pa den flagga som Miranda anvande 1806 vid det misslyckade forsoket att etablera en sjalvstandig colombiansk republik. Enligt traditionen ar flaggans farger valda till minne av Christina Hall, rott som hennes lappar, gult som hennes har och blatt som havet som skiljer dem at.
[
3
]
| Reseberattelser om Sverige av utlandska besokare
|
|---|
| Reseskildringar
i tidsordning
| |  | | Resenarer
i alfabetisk ordning
| |
|