Folkskola i Sverige

Skolsal fran borjan av 1900-talet, Gamla Linkoping .

Folkskola var den primarskola i Sverige som blev lagstadgad 1842 och gav barn baskunskaper i olika amnen . Efter flera experiment under 1950- och 1960-talet dar man forsokte med enhetsskola i vissa kommuner och skoldistrikt var skolformen sa gott som avvecklad i borjan av 1970-talet da parallellskolesystemet upphort i Sverige. ^[
1
]

Folkskolans tillkomst [ redigera | redigera wikitext ]

Den forsta fasta barnskolan i Sverige anses vara den som inrattades i Sigtuna 1617 . ^[
2
] Den forsta pa landsbygden upprattades av riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm 1629 pa hans egendom Sundbyholm . 1640 beslot riksdagen att en barnskola skulle inrattas i varje stad, dar barnen skulle lara sig lasa i bok, skriva och rakna. I 1686 ars kyrkolag stadgades bland annat att kyrkoherden skulle lagga sig vinn om att ungdomen i hans socken larde sig lasa i bok och forsta sina kristendomsstycken. 1737 bestamdes att barn borde lara sig lasa i bok innan de fyllde 10 ar. Tanken var att foraldrarna skulle lara sina barn att lasa, och om de sjalva inte kunde lata klockare eller skolmastare gora det. I praktiken fungerade det inte riktigt lika val som det var tankt. 1762 pabjods att skolmastare skulle anstallas i alla socknar dar klockaren inte sjalv kunde skota uppgiften, men regelverket var sa vagt att fa skolor inrattades. Vid slutet av 1700-talet fanns endast 150 fasta skolor i Sverige, de flesta tillkomna genom enskilda donationer. Efter statskuppen 1809 foreslogs folkskolereformer vid de flesta riksdagar. Till en borjan var det framst adeln som stodde folkskoleutbyggnaden, men med tiden blev det bondestandet som blev folkskolans framsta forkampar. ^[
3
]

Framstegen gick dock sakta. 1814 fanns 40 fasta och 11 ambulerande skolor i Linkopings stifts 214 forsamlingar, och 44 fasta och 14 ambulerande skolor i Strangnas stifts 170 forsamlingar. I Vaxjo stift fanns 10 fasta och 6 ambulerande skolor pa 187 forsamlingar. Bast var Visby stift med fasta skolor i samtliga 92 forsamlingar. Det kan dock anmarkas att av dessa skolor var det 59 procent som undervisade i skrivning och rakning, medan de ovriga 41 procenten endast larde ut innantillasning och katekesen. 1812 genomfordes en undersokning i Stockholm, som visade att 1 200 barn, varav 400 flickor, fick skolundervisning. Detta beraknades vara ungefar 15 procent av barnen i staden. ^[
3
]

Vid borjan av 1840-talet hade overtygelsen om att menige man behovde en forbattrad undervisning mognat bland Sveriges ledande man och vunnit en varm foresprakare inom sjalva kungahuset, namligen davarande kronprins Oscar . Han tog i en tidningsartikel till orda for en genomgripande reform av folkupplysningen. Och ar 1838, da Karl Johan ett halvt ar vistades i Norge , begagnade kronprinsen sin stallning som ordforande i den tillforordnade regeringen till att forbereda en stor omdaning i fragan. Forsta steget var att regeringen utfardade ett cirkular till domkapitlen med anmodan att inkomma med forslag till folkskolornas omdaning. ^[
4
]

Till 1840?41 ars riksdag lades fram ett regeringsforslag i folkskolefragan enligt vilken det i varje socken borde anstallas minst en larare som skulle meddela undervisning vid fast eller flyttande skola. ^[
5
] Enligt underlaget fanns da i rikets 2 308 socknar 1 009 fasta skolor med 1 030 larare samt 377 forsamlingar med 508 ambulerande larare. 1 211 socknar saknade annu helt skolundervisning. Fragor som dok upp var om sarskilda ”fattigskolor” skulle inrattas eller om den obligatoriska folkskolan borde omfatta aven flickor. Den 18 juni 1842 faststalldes folkskolestadgan. ^[
3
] Enligt denna stadga skulle minst en ? helst fast ? folkskola inrattas i varje socken, och alla foraldrar blev skyldiga att lata sina barn fa undervisning inte endast i innanlasning och kristendom utan aven i skrivning och rakning. Minimilonen for lararen skulle utgora 8 tunnor spannmal och 53 riksdaler 16 skilling banco i penningar samt kofoder och bostad, bestaende av ett litet rum. Det var en avsevard forbattring av skollararnas ekonomiska stallning, aven om lonen inte gick upp mot vad som brukade bestas en bonddrang i Skane. ^[
6
]

Folkskolan infordes med en dispenstid pa fem ar for att ge socknarna mojlighet att inratta skolor och anstalla larare. I praktiken visade det sig omojligt att fa det hela att fungera sa snabbt. Forst 1850 var folkskolor allmant inrattade, forutom i nagra av de nordligaste socknarna. 1853 medgavs avlagsna byar mojlighet att inratta provisoriska skolor utan behoriga larare, under forutsattning att dessa larare godkants av socknens pastor. Nagon lasundervisning fanns fran borjan inte i folkskolan, for eleverna forutsattes ha fatt den grundlaggande undervisningen i hemmen. Det visade sig dock inte fungera, for de flesta elever hade inte de erforderliga kunskaperna nar de borjade i skolan. Darfor infordes 1858 smaskolan , som med 1882 ars folkskoleplan blev tvaarig. 1919 samordnades smaskola och folkskola helt. ^[
3
]

Folkskolan styrdes i borjan av sockenstammorna , men efter 1862 ars kommunalreform av kyrkoradet och forst 1930 overtog kommunerna driften av skolorna. Skoltiden var fran borjan inte reglerad men 1878 tog en normalplan for 6?7-arig skolundervisningsform fram, som med 1882 ars folkskolestadga blev obligatorisk. ^[
3
]

Undervisning [ redigera | redigera wikitext ]

Skolstarten skedde vanligtvis vid sju ars alder. Folkskolestadgan foreskrev att barnen skulle borja fore slutet pa sitt 9:e levnadsar. Aven om den svenska folkskolan blivit beromd som 6-arig utokades den med tiden genom fortsattningsskola (sjunde och attonde klass) som fran 1877 fick statsbidrag. 7-arig folkskola lagstadgades 1936 och fran 1950-talet borjade 8-arig folkskola bli lagstadgad. Folkskolan blev sa kallad ”bottenskola” for dem som sedan valde att studera vid laroverk , men for de flesta i Sverige blev folkskola den enda formen.

Samundervisning tillampades i den svenska folkskolan. Man hade klasslarare i form av folkskollarare och smaskollarare, inte amneslarare som i laroverken, med undantag for praktiska amnen som skolkok , slojd och gymnastik med lek och idrott , och bockerna fanns i bank . Skolaga tillampades; fran slutet av 1800-talet minskade dock anvandandet av agan och 1958 forbjods den helt.

Grundskola ersatter folkskolan [ redigera | redigera wikitext ]

Med enhetsskolans och grundskolans framvaxt i Sverige under efterkrigstiden upphorde folkskolan i borjan av 1970-talet. Kvarlevor fran folkskolan kunde framst markas i grundskolans lag- och mellanstadium (skolbankar, klasslarare), medan hogstadiet framst hamtade inspiration fran laroverken (amneslarare med mera). En folkskola hette ofta aven ”folkskola” i namnet, medan enhetsskolan/grundskolan oftast bara anvant ” skola ” i namnet.

Amnen [ redigera | redigera wikitext ]

Engelska (allt vanligare under senare tiden) Fran och med lasaret 1953?1954 infordes obligatorisk engelskundervisning for alla elever fran och med femte klass i folkskolan, ofta med sarskilt utbildade larare, som patog sig rollen att undervisa i det engelska spraket . De elever som gick ut folkskolan fick da fyra ars engelskundervisning till och med attonde klass.
Lasning och skrivning
Rakning
Kristendomskunskap
Historia
Geografi
Biologi
Syslojd
Traslojd
Teckning
Sang och musik
Skolkoksundervisning
Gymnastik med lek och idrott
Simkunskap (simkunnighetsprov ingick i den obligatoriska skolundervisningen )
Ordning (inget amne, men betyg gavs)
Uppforande (inget amne, men betyg gavs)