Februarirevolutionen 1917
(
ryska
:
Февральская революция
) inledde
ryska revolutionen
och innebar bland annat att tsar
Nikolaj II
abdikerade och en
provisorisk regering
bildades med
liberaler
och
socialister
. Omkring 1500-2000 manniskor blev dodade eller allvarligt skadade. Revolutionen var till stor del ett resultat av det pagaende
forsta varldskriget
och ett missnoje med hur landet styrdes av tsarinnan
Alexandra av Hessen
och Nikolajs ministrar, som styrde i hans stalle medan han tog sig rollen som overbefalhavare. Rysslands deltagande i kriget ansags vara den huvudsakliga orsaken till de interna problem som landet genomlevde, och att tsaren sjalv associerades med kriget forvarrade hans situation ytterligare.
Grigorij Rasputins
centrala roll vid det ryska hovet sags ocksa som kontroversiell, och sarskilt spekulerades det runt hans forhallande med tsarinnan, vilket resulterade i att han 1916 mordades. Vidare gjorde tsarinnans tyska bakgrund henne impopular. I augusti 1914 stodde alla politiska partier, utom
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti
som bestod av
mensjeviker
och
bolsjeviker
, ett ryskt deltagande i kriget, tillsammans med
Storbritannien
och
Frankrike
som ocksa ingick i
ententen
. I forsta varldskrigets inledningsskede anfoll Ryssland
Ostpreussen
men led ett katastrofalt nederlag mot Tyskland i
slaget vid Tannenberg
1914. Gentemot
Osterrike-Ungern
var tsarens armeer mer framgangsrika (bade i krigets inledning och till exempel vid
Brusilovoffensiven
1916). Monstret blev dock att Tyskland gang efter gang kom till Osterrike-Ungerns undsattning, varvid de territoriella vinsterna snabbt gick forlorade, med katastrofala manskliga forluster som foljd. Nar tsarens hosten 1916 beslot att lamna Petrograd for "att ingjuta mod" i sina soldater var dock laget redan kritiskt. Tsarens beslut underlattade ocksa i hog grad for
Aleksandr Kerenskij
och hans sammansvurna bade i fraga om
att
vaga och i sjalva utforandet.
Fram till 1917 hade over 1 700 000 ryska soldater stupat, och 5 900 000 sarats. Den framsta anledningen var logistiska brister, outbyggt jarnvagsnat som forsvarade transporter och inkompetens inom officerskaren. Inte heller fabrikerna var tillrackligt produktiva i vare sig kvantitet eller kvalitet, nagra enheter stod vid frontlinjen med ammunition som inte passade i deras vapen.
Moralen var lag, myterier blev vanliga. Under ett ar deserterade over 140 000 man.
Pa hemmafronten hotades Ryssland av hungersnod, och det radde brist pa manga varor. Den ryska ekonomin, som nyligen hade haft den hogsta tillvaxten i
Europa
, forsamrades av kriget som stangde av landet fran den europeiska marknaden.
Duman
, som bestod av liberala ombud, varnade tsaren och radde honom att forma en ny sorts konstitutionell regering, men han ignorerade radet.
I februari 1917 (enligt den
julianska kalendern
) var situationen svar, till foljd av en hard vinter, brist pa mat och ett allmant missnoje med kriget. Revolutionen inleddes med att arbetarna i Petrograd inledde strejker. Den 22 februari strejkade stadens storsta fabrik. Strejkarna avskedades och nagra affarer stangdes, vilket skapade oro i andra fabriker. Demonstrationer organiserades och kravde brod, och dessa stoddes av den industriella arbetskraften, som anvande dem som en anledning att fortsatta strejka. Trots nagra sammandrabbningar med tsarens trupper kom ingen till skada den dagen. Under de foljande dagarna spred sig strejkerna over hela Petrograd och spanningen okade. Den 23 februari (8 mars enligt den
gregorianska kalendern
) pa
internationella kvinnodagen
gick kvinnliga arbetare ut i
strejk
och kravde "brod at vara barn" och "aterkomsten av vara makar fran skyttegravarna", dessutom holls en serie moten som gradvis blev av ekonomisk och politisk natur.
[
1
]
Denna gang kravde sammandrabbningarna med polisen sina offer for bada parterna. Demonstranter plundrade polishogkvarteren pa vapen. Efter tre dagar med demonstrationer skickade tsaren den 25 februari en trupp soldater till staden for att undertrycka upproren. Soldaterna motstod de forsta forsoken att fraternisera, och dodade manga demonstranter. Under kvallarna borjade emellertid soldater desertera och deltog istallet i revolten.
Till att borja med vagrade tsaren tro pa de rapporter som duman gav honom. Den 27 februari skrev tsaren till sin hustru i ett telegram att "ater igen har den dar fetmagade
Michail Rodzianko
skrivit en massa nonsens till mig, som jag inte ens orkar svara pa". Den 1 mars beslot han sig for att ta ett tag till huvudstaden, efter att ha hort att hans barn hade drabbats av masslingen. Det kungliga taget blev emellertid instruerat, av nagra illojala trupper, att dirigera om. Nar tsaren kom fram raddes han enhalligt att abdikera av sina aterstaende ministrar. Tsaren abdikerade den 2 mars och nominerade sin bror, storfursten
Michail Aleksandrovitj
att ta over tronen. Denne vagrade emellertid, och en provisorisk regering tog makten istallet. Samtidigt som den provisoriska regeringen organiserade sig holls de forsta valen i
Petrograds sovjet
, och en maktkamp uppstod dem emellan.