Frekvensmodulering
,
FM
, ar en metod framst inom
radiokommunikationen
for att overfora en signal som beskriver tal, musik eller annan information. Frekvensmodulering innebar att en
barvag
(en ton eller en radiovag) aterspeglar hur signalen andras genom att barvagens frekvens andras i takt med signalstyrkan. Mottagaren av den modulerade barvagen maste sedan aterskapa den ursprungliga signalen, alltsa gora en demodulering, for att kunna tillgodogora sig informationen.
Motorljudet fran en bat eller ett propellerflygplan kan forenklat ses som en ton som varierar med gaspadraget. Denna ton ar i princip en barvag som frekvensmoduleras med information om gasreglagets lage. En baston betyder litet gaspadrag och en diskantton betyder stort padrag. Genom att lyssna pa tonhojden och dess forandringar kan man aven pa langt avstand forsta hur gasreglaget hanteras.
En
hogtalare
ar en pappersstrut som vibrerar for att skapa ljudvagor. Nar vi lyssnar pa en FM-radiosandare, tar vi emot en radiobarvag som styr hogtalarens rorelser genom sma frekvensandringar. Nar barvagens frekvens blir hogre an vanligt skjuts hogtalarens pappersstrut framat, och nar frekvensen blir lagre an vanligt dras struten bakat. Pa sa satt foljer struten slaviskt barvagens frekvensandringar och aterskapar darmed den ljudsignal som sandaren vill formedla.
En signal
som frekvensmoduleras med frekvensen
kan skrivas som:
Sving ar inom frekvensmodulering detsamma som
topp?till?topp-vardet
av
amplituden
. Termen forvaxlas ibland med
deviation
.
Frekvensmodulering ar den i dag mest populara metoden for sandning av
rundradio
. FM-radio sander normalt inom
VHF
-frekvensbandet 88?108 MHz ocksa kallat FM-bandet. Dessa radiovagor har kort rackvidd, sa att en
kanal
normalt bara tacker en stad plus ett litet omrade narmast staden. Kraftiga FM-sandare kan dock tacka en mindre region runt sandaren. FM-sandaren i
Stockholm
kan exempelvis avlyssnas sa langt bort som i Nykoping, Norrkoping, Uppsala eller Osthammar, om man har en bra
antenn
pa taket.
Radiofrekvenser pa VHF-bandet har i normalfallet for kort vaglangd for att kunna reflekteras mot
jonosfaren
och darmed folja med jordytans krokning. De har i princip optisk rackvidd
[
1
]
, vilket innebar att de bara nar till horisonten eller nagot bortom den. Mellanliggande
berg
hindrar vagutbredningen och skapar pa sa satt
radioskugga
. Bade sandaren och mottagaren kan dock forlanga rackvidden genom en hogt placerad antenn. Vid speciella atmosfariska forhallanden,
sporadiska E-skikt
i jonosfaren och
ledskikt
i
troposfaren
kan dock exceptionellt langa rackvidder uppsta. Detta kan ibland ge upphov till oonskade signaler fran avlagsna sandare som stor mottagningen av en onskad signal fran en narliggande sandare.
- Asserlind, Goran.
VHF ombord
. Sjosportskolan
Sid 10 om optisk rackvidd for sjofartens VHF-band runt 156 MHz och om sallsynt exceptionell rackvidd.