Forsta anglo-afghanska kriget
utkampades mellan
Brittiska Indien
och
Afghanistan
fran 1839 till 1842. Kriget foranleddes, enligt det brittiska imperiet, av oron over den ryska expansionen i
Centralasien
.
Pa grund av losa rykten om ett samband mellan den afghanska
emiren
Dost Muhammed
och den persisk-ryska expansionen skickade den brittiske generalguvernoren i
Indien
,
lord Auckland
, en har mot Afghanistan
1839
. Engelsmannen trangde fram over
Kandahar
och
Ghazni
och erovrade huvudstaden
Kabul
. Dost Muhammed fordes som fange till
Calcutta
och den 1810 avsatte Shah Shuja atersattes pa tronen. Han var emellertid sa avskydd av befolkningen att de brittiska trupperna maste stanna i Kabul.
Ar 1841 reste sig invanarna i Kabul mot Shah Shuja och hans frammande beskyddare. De brittiska
diplomaterna
Sir Alexander Burnes och Sir William Macnaghten dodades under oroligheterna, och upproret bredde ut sig over hela landet. Snart blev den engelska
garnisonens
lage fortvivlat, inte minst darfor att de flesta av officerarna och soldaterna tagit sina hustrur och barn fran Indien till Kabul. I januari 1842 utrymde de brittiska trupperna Kabul for att kampa sig tillbaka till Indien. Under retratten blev de dag och natt anfallna av afghaner. Till sist overlamnade befalhavaren alla europeiska kvinnor och barn till afghanernas ledare, Dost Muhammeds son
Akbar Khan
, som lovade att skicka dem valbehallna till Indien.
[
kalla behovs
]
Storre delen av armen dog under retratten, andra blev tillfangatagna och endast ett fatal nadde fram till fortet i
Jalalabad
med budskapet om nederlaget i de afghanska bergen.
[
3
]
I september marscherade sir
George Pollock
mot Afghanistan for att ta hamnd och ater forsoka lagga landet under sig. Afghanerna blev slagna, Kabul atertogs och upprorsledarna straffades strangt. Pa order fran
London
utrymde emellertid trupperna ater landet varefter Dost Muhammed aterfick sin tron.
Runt hela jorden gick nyheten om brittiska armens forlust av den styrka pa 16 500 man som tagade fran
Kabul
till
Indien
6 januari 1842. Den inte helt korrekta
[
3
]
informationen var att enbart faltlakare William Brydon kom fram till det brittiska fortet i
Jalalabad
en vecka senare och pa fragan "Var ar armen?" ska han ha svarat: "Det ar jag som ar armen." William Brydons ankomst till Jalalabad ar malad av
Elisabeth Butler
i verket
Aterstoden av en arme
fran 1879.
- Petersen, Kai,
Nar hande vad? Varldshistorisk uppslagsbok 1500-2002
(2003)