Fornamn ar en persons individuella namn . I Sverige star fornamnen fore efternamnet eller efternamnen. Fornamn kallas aven dopnamn och ett eller flera anvands som tilltalsnamn .

Principer for val av fornamn [ redigera | redigera wikitext ]

Historiskt har tre tydliga principer varit vanliga i saval Sverige som ovriga Vasteuropa nar det galler val av fornamn: allitteration, variation och uppkallning.

Allitteration innebar att barnets namn skulle borja pa samma konsonant som foralderns namn eller pa vokal om foralderns namn borjar pa vokal. Utbredningen av allitterationen ar osaker; den ar framst kand fran folkvandringstida fursteslakter, men forefaller ha varit ovanlig redan pa vikingatiden. Exempelvis borjade en lang rad av ynglingaattens kungar pa vokal: Ane, Egil, Ottar, Anund och Ingjald. Allitteration forekommer emellertid fortfarande, aven om det mest ar i formen av att namnen pa syskon ofta borjar pa samma bokstav. ^{[ 1 ] [ 2 ]}

Variation innebar att ett av lederna i barnets namn skulle vara identiskt med motsvarande led i foralderns (eller nagon annan slaktings) namn, och kunde alltsa bara anvandas tillsammans med sammansatta/tvaledade namn. Exempelvis namns pa en runsten ( U 461 ) en kvinna Fastlog, som hade sonen Fast ulv och dottern Holm log . Under vikingatiden var variationen mycket vanlig, men upphorde i stort sett nar vikingatiden slutade. ^{[ 3 ] [ 1 ] [ 2 ]}

Uppkallning innebar att barnet avsiktligt far samma namn som nagon annan person. Redan under vikingatiden blev detta den dominerande principen for att valja fornamn at barn. Ofta valdes namnet fran nagon foralder, far- eller morforalder eller annan nara slakting; sa kallad slaktuppkallning . Aven andra personers namn kunde dock komma ifraga, till exempel nagon som gjort familjen en tjanst, eller nagon man ville stalla in sig hos; sa kallad hyllningsuppkallning .

I vissa trakter och under vissa tider verkar slaktuppkallningen ofta ha varit ganska regelbunden. Ett sadant vanligt monster ar att forsta sonen uppkallades efter farfar, andra sonen efter morfar, forsta dottern efter mormor och andra dottern efter farmor. Ett annat sadan monster ar att barnet skulle uppkallas efter narmsta avlidna slakting av samma kon. I de fall ett visst monster verkar ha foljts i mycket hog grad kallar man detta for bunden uppkallning . ^{[ 4 ] [ 5 ]} Begreppet bunden uppkallning ar dock nagot omstritt, eftersom det alltid har funnits undantag och det aldrig har varit fraga om direkt pabjudna regler. ^{[ 6 ]}

Nar uppkallning endast har skett efter avlidna personer, har detta satts i samband med sjalavandringstro. ^{[ 7 ]} Det har aven funnits folktro kring detta, att personer i slakten som dott spokade om de inte blev uppkallade. ^{[ 8 ]}

Under 1800-talet andrades monstren for val av personnamn kraftigt. Manga nya namn infordes ("den nordiska namnrenassansen ") och det blev vanligt med tva eller flera fornamn. I samband med detta blev aven uppkallning mindre vanlig. ^{[ 9 ]} Idag ar uppkallning tamligen ovanlig nar det galler tilltalsnamn; daremot forekommer uppkallning fortfarande i stor utstrackning nar det galler fornamn som inte ar tilltalsnamn. ^{[ 10 ]}

En del mindre undersokningar har gjorts for att se hur pass vanligt det faktiskt var att barn hade samma namn som olika slaktingar. ^{[ 11 ] [ 12 ] [ 13 ] [ 14 ]} Dessa undersokningar har da bara omfattat mindre omraden, varfor egentligen alla pastaenden om uppkallning och speciellt bunden uppkallning maste betraktas som ganska osakra. Speciellt slaktforskare har intresserat sig for uppkallning, eftersom regelbunden sadan kan ge ledtradar till slaktskap, aven om det aldrig kan bevisa nagot.

I modern tid forekommer det att barn uppkallas efter kanda personer eller fiktiva figurer. Vissa fiktiva figurers namn som har hittats pa av en forfattare har rent av blivit sa vanliga att de har blivit en del av vad som kan betraktas som den allmanna namnskatten, sasom Ronja (fran Astrid Lindgren ).

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Det aldsta kanda kvinnonamnet ar Neithotep , som var drottning av Egypten 3200 f.Kr. ^{[ 15 ] [ 16 ]}

Under medeltiden blev det vanligt i Sverige att anvanda namn som burits av kristna helgon, fast de kunde fa en forsvenskad form. Namnskicket var likartat i den vastra och ostra rikshalvan. Eftersom forvaltningsspraket var svenska, moter oss svenska namn ocksa i urkunder fran Finland och senare i finska kyrkbocker, aven om dessa namn i verkligheten kunde ha en finsk form (Matti istallet for Matts, Pekka istallet for Per osv.)

De klart vanligaste namnen under 1300-talet ar Olof och Johan. De nasta fem namnen pa bada sidorna om bottenhavet ar Niklas, Laurens, Peter, Anders och Jakob (for Finlands del ar ordningsfoljden nagot osaker). Dessutom ar Henrik vanligt i Finland. Det finns ett nara samband mellan helgonens status och namnens popularitet. De som hade den hogsta eller nast hogsta festgraden, totum duplex eller duplex, stod oftast hogst i kurs som dopnamn. De allra heligaste namnen, sasom Maria, dristade man sig dock inte anvanda. Sverige domineras annu vid denna tid av gamla nordiska namn, medan mycket fa gamla finska namn forekommer i den sa kallade Svartboken med finska medeltidshandlingar. I Satakunda bar 88,6 procent ett namn som tillhorde nagot av de 24 mest vordade helgonen. ^{[ 17 ]}

Under 1500-talet har de gamla nordiska namnen givit vika. De popularaste namnen ar fortfarande desamma som ett par hundra ar tidigare, forutom att Erik har trangt undan Jakob. I Finland ar namnen jamnare fordelade. De vanligaste namnen och deras frekvens framgar av tabellen. ^{[ 17 ]}

Lagstiftning [ redigera | redigera wikitext ]

Lagstiftning i Finland [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt den finska namnlagen skall varje barn ges ett, tva eller tre fornamn, som inom tva manader fran fodelsen skall anmalas till befolkningsdatasystemet via magistrat eller forsamling . Fornamnet skall vara lampligt. Namnet skall vara i enlighet med landets namnskick och barnets kon, om inte annat beror pa religios sed, barnets harkomst eller annan giltig orsak. Patronymikon eller metronymikon kan ges som andra eller tredje fornamn (islandska sadana hanteras i enlighet med islandsk lag). Fornamn kan andras en gang genom anmalan till magistraten, senare genom ansokan med giltigt skal. Namnet pa barn over 12 ar kan normalt inte andras utan barnets samtycke. ^{[ 18 ]} Vanligen ar namnet konsbundet och det ar ibland mojligt att utlasa bararens generation, beroende pa fornamnens vaxlande popularitet. Ett fatal fornamn anvands bade av man och kvinnor.

Lagstiftning i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt den svenska namnlagen skall varje barn ges ett eller flera fornamn, som inom tre manader fran fodelsen skall anmalas till skattemyndigheten . Den som endast har ett fornamn kan genom anmalan till skattemyndigheten forvarva ytterligare ett eller flera fornamn. Vanligtvis ar fornamnet konsbundet och det ar ibland aven mojligt att utlasa bararens generation, beroende pa fornamnens vaxlande popularitet.

Det finns namn som anvands av bade man och kvinnor som ar konsneutrala . Patent- och registreringsverket anvander sig av Statistiska centralbyran for att bedoma vilka namn som ska anses konsneutrala. I bedomningen kontrolleras vilka namn som bars av 50 personer vardera kon. Efter det gors en bedomning om namnet kan anses konsneutralt eller om det huvudsakligen anvands som efternamn. ^{[ 19 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Dop
• Namn
• Efternamn
• Mellannamn
• Gardsnamn
• Patronymikon (fadersnamn)
• Metronymikon (modersnamn)
• Familjenamn
• Namnskick
• Flicknamn
• Personnamn
• Y-namn
• Institutet for sprak och folkminnen
• Slaviska fornamn

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Vanliga barnnamn i Sverige - Babyhjalp.se
• Historiska museet, Nomina, Vad betyder namnet?
• SCB:s namnstatistik