Ernst Haeckel
|
|
Fodd
| Ernst Heinrich Philipp August Haeckel
16 februari
1834
[
1
]
[
2
]
[
3
]
Potsdam
[
4
]
|
---|
Dod
| 9 augusti
1919
[
1
]
[
2
]
[
3
]
(85 ar)
Jena
[
5
]
[
4
]
|
---|
Medborgare i
| Kejsardomet Tyskland
,
Weimarrepubliken
och
Konungariket Preussen
|
---|
Utbildad vid
| Friedrich-Wilhelms-Universitat zu Berlin
Humboldt-Universitat zu Berlin
[
6
]
![](//upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/63/Arbcom_ru_editing.svg/10px-Arbcom_ru_editing.svg.png) |
---|
Sysselsattning
| Biolog
[
7
]
, iktyolog,
universitetslarare
,
botaniker
,
upptacktsresande
,
fotograf
,
ornitolog
,
naturvetare
,
lakare
,
ekolog
,
zoolog
[
7
]
,
filosof
,
forfattare
[
8
]
|
---|
Befattning
|
---|
Rektor for Jenas universitet
(1876?1876)
Rektor for Jenas universitet
(1884?1885)
|
Arbetsgivare
| Jenas universitet
|
---|
Gift med
| Anna Sethe
Agnes Huschke
|
---|
Barn
| Walter Haeckel
(f. 1868)
Elisabeth Haeckel
(f. 1871)
|
---|
Foraldrar
| Carl Haeckel
|
---|
Utmarkelser
|
---|
Cothenius-medaljen
(1864)
Linnean Medal
(1894)
Bressapriset
(1895)
[
9
]
Darwinmedaljen
(1900)
[
10
]
Darwin?Wallace-medaljen
(1908)
[
11
]
|
Redigera Wikidata
|
Ernst Haeckel
Havsanemoner fran Ernst Haeckel's
Kunstformen der Natur
, 1904
Haeckel (till vanster) med sin assistent
Nikolaj Miklucho-Maklaj
pa
Kanarieoarna
1866.
Ernst Heinrich Philipp August Haeckel
, fodd
16 februari
1834
i
Potsdam
, dod
9 augusti
1919
i
Jena
, var en framstaende tysk biolog, naturforskare, filosof, lakare, professor, fritankare och konstnar, som var mycket inflytelserik i bade forskningen och kulturlivet kring forra sekelskiftet. Han upptackte och beskrev tusentals arter, byggde upp stamtrad for alla livsformer och myntade manga termer i biologin, som t.ex.
ekologi
,
fylum
,
fylogeni
,
stamceller
,
antropogeni
. Han stallde upp riket
Protista
. Han var tidigt anhangare av
Darwins evolutionslara
och spelade en mycket stor roll for att sprida denna i Tyskland. Han far anses som en av
embryologins
grundare. Han ar aven kand for sin omdiskuterade teori att ontogenin (individens utveckling) rekapitulerar fylogenin (slaktets utveckling, evolutionen), som har haft mycket stor betydelse i biologin.
Haeckel fascinerades ocksa av skonheten i naturens former och har ocksa publicerat over hundra detaljerade illustrationer av olika livsformer, framfor allt i sitt beromda verk
"
Kunstformen der Natur
"
1904, som fick inflytande pa den samtida konsten. Han ar ocksa kand som popularforfattare och reseskildrare. Som filosof skrev Haeckel bestsellern
"Die Weltrathsel"
("Varldsgatan") 1895-1899, och hans monistiska filosofi fick betydande genomslag. Han arbetade ocksa for ratten att undervisa om evolutionen.
Efter gymnasiet i
Merseburg
studerade Haeckel medicin i
Berlin
och
Wurzburg
med bl.a.
Albert von Kolliker
,
Franz Leydig
,
Rudolf Virchow
och
Johannes Peter Muller
. Han studerade samtidigt
botanik
i Wurzburg. Han blev klar med lakarexamen 1857 och fick lakarbehorighet, men praktiserade aldrig som lakare pa grund av svarighet att hantera manskligt lidande.
Han studerade darefter
zoologi
hos
Karl Gegenbaur
vid universitetet i
Jena
i tre ar och bedrev
marinbiologiska
studier i
Neapelbukten
1859-1860. Darvid laste han for forsta gangen
Darwins
"
Origin of Species
". Han doktorerade i zoologi och blev privatdocent i
jamforande anatomi
i
Jena
1861. Ar 1862 holl han sin forsta forelasning om arternas uppkomst.
Han utnamndes till professor i jamforande anatomi i Jena, vilket han sedan var i 47 ar, fran 1862 till 1909. Mellan 1859 och 1866 arbetade Haeckel med manga evertebratgrupper, t.ex.
radiolarier
,
svampdjur
och
ringmaskar
. Under en resa till Medelhavet beskrev han nastan 150 nya arter av radiolarier. Han namngav tusentals arter mellan 1859 och 1887.
Ar 1866 traffade han forsta gangen
Darwin
i dennes bostad
Down House
i
Kent
. Han traffade ocksa
Thomas Huxley
och
Charles Lyell
. Sedan hans forsta hustru Anna Sethe avlidit gifte han sig 1867 med Agnes Huschke. De fick barnen Walter 1868, Elisabeth 1871 och Emma 1873. Han gjorde atskilliga resor: Kanarieoarna 1866-1867, Norge 1869, Dalmatien 1871, Egypten, Turkiet och Grekland 1873.
Fran 1876 var Haeckel prorektor vid universitetet i Jena och gjorde forelasningsresor Tyskland runt. Kring 1879 gjorde han flera resor till England och Skottland och traffade ater flera ganger Darwin. 1881-1882 reste han till tropikerna for forsta gangen; bl.a. till
Ceylon
.
Han besokte Palestina, Syrien och Mindre Asien 1887, Algeriet 1890, Finland och Ryssland 1897, Korsika 1899, tropikerna igen 1900 och Sverige 1907.
1908 grundade Haeckel ett
"Fyletiskt museum"
i Jena, som fortfarande ar igang
(video)
. Museet vill visa organismvarldens utveckling.
Haeckel slutade undervisa 1909 och lamnade den evangelisk-lutherska kyrkan 1910. Hans hustru Agnes dog 1915 och Haeckels halsa forsamrades sedan. Han salde sin villa (Villa Medusa) i Jena till
Carl-Zeiss-stiftelsen
; den ar idag museum
(video)
. Han dog 8 aug 1919.
Monophyletischer Stambaum der Organismen
fran 'Generelle Morphologie der Organismen' (1866) med de tre stammarna Plantae, Protista, Animalia
Haeckel var zoolog, konstnar och professor i jamforande anatomi. Hans ideer har spelat stor roll i evolutionsbiologins historia, och han var en framstaende evertebratanatom. Hans vetenskapliga skrifter omfattar marinbiologiska monografier om
radiolarier
(1862, 1887),
kalksvampar
(1872),
medusor
(1879-80) och
blasmaneter
(1869, 1888)
Han gav sig i kast med de riktigt stora fragorna:
Livets uppkomst
och utveckling,
slaktskapen
inom hela organismvarlden,
manniskans utveckling
. Han stallde upp atskilliga spekulativa teorier som senare forskning har visat vara felaktiga. Till exempel beskrev han hypotetiska ursprungliga mikroorganismer som aldrig har kunnat pavisas.
Redan som student pa 1850-talet visade Haeckel stort intresse for
embryologi
, en vetenskap som da var ganska outvecklad; bilder och beskrivningar var bristfalliga. Det var valkant bland forskarna att embryon av alla vertebrater var ganska lika under sina tidigare stadier. Detta sattes i samband med romantikens ideer om att livet utvecklas fran lagre till hogre former. Haeckels intresse for sambandet mellan ontogeni och fylogeni grundlades har.
Intresset for utvecklingslaran och organismernas fylogeni och slaktskap inspirerade Haeckel att askadliggora slaktskapen i form av stamtrad. I viss man foregrep han darigenom det
kladistiska
tankandet som har fatt dominerande betydelse i modern biologi.
Som beskrivande forskare var Haeckel mycket produktiv. Han bearbetade material som insamlats av den engelska
Challengerexpeditionen
1872-1876 och beskrev fran detta over 3 500 nya arter
radiolarier
. Hans del av Challengerrapporten omfattar tre band med 2 750 sidor text och 140 detaljerade planscher, som han tecknat sjalv. Dessa bilder har fortfarande vetenskapligt varde pa grund av sin informationsrikedom.
Haeckel var en av de forsta att betrakta
psykologin
som en del av
fysiologin
. Han sag aven mentala och sociala fenomen i ett evolutionart sammanhang.
Hans huvudintresse var evolutionslaran, men han stodde inte teorin om naturligt urval i strikt form, utan accepterade
Lamarckska
ideer om nedarvning av forvarvade egenskaper.
Illustration fran
Anthropogenie
1874: "tidigt", "nagot senare" och "annu senare" stadium av embryo av fisk (F), salamander (A), skoldpadda (T), kyckling (H), gris (S), kalv (R), kanin (K) och manniska (M)
Haeckel ar kand for sin rekapitulationslara (biogenetiska grundregeln), som bygger pa tidigare teorier av bl.a. Serres och Grant. Den brukar formuleras:
- "Ontogenin ar en rekapitulation av fylogenin"
- Ontogeni
= individens utveckling, embryonalutvecklingen
- Fylogeni
= slaktets utveckling, evolutionen
Manniskans foster har t.ex. galspringor, svans och okad beharing under vissa perioder av fosterutvecklingen, vilket kan ses som en rekapitulation av var evolution via fisk, fyrfotadjur och daggdjur.
Teorin har spelat en oerhort stor roll i zoologin under borjan av 1900-talet, eftersom den forutsager att studier av larvformer hos olika evertebratgrupper ger information om deras slaktskap. Teorins giltighet har diskuterats mycket, och numera anses den ohallbar atminstone i sin ursprungliga form ("stark" rekapitulation, att ontogenin visar forfadernas utseende). Mer hallbar ar en "svag" rekapitulation, d.v.s. att tidiga embryonala stadier ar mer lika varandra an senare hos beslaktade djur, en teori som forknippas med
Karl Ernst von Baer
.
Andra termer som Haeckel inforde i detta sammanhang ar
heterokroni
(forskjutning av tidpunkten for vissa steg i embryoutvecklingen) och
coenogenes
(nytillkomna anpassningar hos larvstadierna).
Manniskans stamtrad enligt Haeckel (1874)
Haeckel var en dynamisk person som stallde upp stora teorier, och ibland befann han sig alltfor langt fran observerade fakta inom vetenskapen. Nar Darwin t.ex. publicerade
Origin of Species
1859 hade man annu inte hittat nagra lamningar av urmanniskor. Anda resonerade sig Haeckel fram till att manniskan borde ha utvecklats i Sydostasien och att lamningar troligen kunde hittas i nuvarande Indonesien. Han t.o.m. beskrev denna urmanniska i detalj och gav arten namnet
Pithecanthropus alalus
(den icke talande apmanniskan), och han uppmanade sina studenter att leta efter den. Detta ledde till att en ung hollandare,
Eugene Dubois
, begav sig till Java och faktiskt hittade
Javamanniskan
1891. Denna fick forst Haeckels slaktnamn (
Pithecanthropus erectus
), men har nu omklassificerats till
Homo erectus
.
Haeckel sag biologin som beslaktad med konsten. Han var fascinerad av symmetrin och harmonin i naturens former, t.ex. hos
radiolarier
. Han framstallde sjalv ytterst detaljerade och fargrika bilder som visar skonheten hos livsformerna. Han gjorde sadana illustrationer redan i sina vetenskapliga arbeten, men hans mest beromda verk ar
Kunstformen der Natur
, som utgavs i haften 1899-1904 och fick enorm spridning, den fanns hos varje bildad familj. Hans bilder torde ha paverkat det tidiga 1900-talets konst. Den franske konstnaren Rene Binets "Esquisses decoratives" som grundlade
Jugendstilen
(Art Noveau) ar inspirerade av Haeckels bilder. Andra konstnarer tillhorande Jugendstilen som influerades av
Kunstformen
ar Karl Blossfeldt, Hans Christiansen, och
Emile Galle
. Haeckels inflytande syns aven i ljuskronor av glas i oceaniska museet i Monaco av C. Roux, i Binets port pa varldsutstallningen i Paris 1900 samt i byggnaden Beurs van Berlage i Amsterdam.
Haeckel var ocksa politiskt engagerad. Hans politiska asikter bygger pa den tyska romantiska rorelsen. Han var nationalist och medlem av
Alltyska forbundet
och fran 1905 hedersmedlem i tyska sallskapet for rashygien.
Han var aven pacifist och stodde t.ex.
Bertha von Suttners
fredsarbete. Han deltog i grundandet av "L'Institut Franco-Allemand de la Reconciliation" och tidskriften "La Reconciliation", som skulle arbeta for fred mellan Tyskland och Frankrike. Efter krigsutbrottet stodde Haeckel dock den tyska krigsanstrangningen och ansag England ansvarigt for kriget. Haeckel var den forste som anvande ordet "forsta varldskriget" (1914); det kallades "det stora kriget" fram till 1920.
Haeckel utvecklade pa aldre dagar en egen filosofi, kallad
monism
. Namnet syftar pa att materia och ideer ses som en enhet. Monismen ar en
materialistisk
lara som foresprakar vetenskaplig kunskap och framstegstro. Han skriver i "Die Weltrathsel" (fritt oversatt):
- "Upplosningen av skenbara motsattningar och darmed en losning av den fundamentala varldsgatan kommer narmare oss for varje ar genom den vaxande kunskapen om naturen. Saledes kan vi hysa den glada forhoppningen att det inbrytande tjugonde arhundradet kommer att jamna ut allt fler motsattningar, och att den efterlangtade enheten i varldsaskadning skall breda ut sig i vida kretsar genom framvaxten av den rena monismen."
Haeckel var motstandare till religionen, sarskilt till den katolska kyrkan. Protestantismen tolererade han battre. Han deltog 1904 som en av 2000 deltagare i en internationell fritankarkongress i Rom, dar han utropades till "motpave" och fick satta en lagerkrans pa en staty av
Giordano Bruno
. Detta utloste en massiv kampanj mot honom fran kyrkligt hall, och han beskylldes bl.a. for vetenskapliga forfalskningar. Men 46 kanda professorer stodde honom, och han forsvarade sig ocksa i en motskrift mot anklagelserna.
Haeckel var dock inte konsekvent ateist. Han avvisade skapelsetanken, men ideer fran hans kristna uppvaxt aterkom som en sorts besjalning av naturen, och han betraktade Gud som identisk med de allmangiltiga naturlagarna
Det tyska monistforbundet grundades 1906 i Jena och foljdes av motsvarigheter i Osterrike, Schweiz och Tjeckien. Haeckels laror om en materialistisk framtidsoptimism blev attraktiva bade i borgerligt liberala och vansterorienterade kretsar. Bland monisterna fanns t.ex.
Ferdinand Tonnies
,
Alfred Fried
,
Henry van de Velde
och
Carl von Ossietsky
. Aven socialister och anarkister som
August Bebel
och
Peter Kropotkin
tog upp hans tankegods.
Antroposofen
Rudolf Steiner
var en stor beundrare av Haeckel. Vissa av hans tankar, fr.a. socialdarwinismen, overtogs ocksa av
nationalsocialismen
.
Haeckel har ibland betraktats som en foregangare till
eugeniken
. Han ifragasatter meningen med att pa konstgjord vag halla obotligt sjuka vid liv, utan att det gagnar vare sig dem sjalva eller helheten. En liknande tanke, dock mer forsiktigt formulerad, finns aven hos Darwin. Det handlar dock har om att lata naturen ha sin gang, inte om aktiv bortsortering av individer.
Kunstformen
, tavla 72:
Mossor
, Muscinae
Kunstformen
, tavla 96:
Havsborstmaskar
, Chaetopoda
Medusan
av
Aeginura grimaldii
Haeckel valdes in som ledamot av
Kungliga Vetenskapsakademien
1882.
Royal Society tilldelade 1900 Haeckel Darwinmedaljen "for hans langvariga och mycket viktiga arbete inom zoologin, som i alla delar var inspirerat av darwinismens anda".
Haeckel fick titeln excellens av kejsar
Wilhelm II
1907 och den prestigefyllda Darwin-Wallace-medaljen av
Linnean Society of London
1908.
Mount Haeckel (4090 m) i
Sierra Nevada
i USA har fatt hans namn, liksom Mount Haeckel ( m) i
Nya Zeeland
samt
asteroiden
12323 Haeckel
[
12
]
.
En staty av Haeckel finns i botaniska tradgarden i
Chemnitz
.
Haeckels litterara produktion var omfattande. Vid sin 60-arsdag 1894 hade han utgivit 42 bocker med nastan 13 000 sidor forutom atskilliga vetenskapliga smaskrifter och illustrationer.
- Calcareous Sponges
(1872).
Flera rapporter fran
Challenger
-expeditionen:
- Deep-Sea Keratosa
(1889).
- Radiolaria
(1887) ? illustrerad med 140 planscher och innehaller beskrivningar av over 3 500 nya arter.
- Generelle Morphologie der Organismen : allgemeine Grundzuge der organischen Formen-Wissenschaft, mechanisch begrundet durch die von C. Darwin reformierte Decendenz-Theorie.
(1866) Berlin.
- Naturliche Schopfungsgeschichte (1868)
; engelska
The History of Creation
(1876; 6th ed.: New York, D. Appleton and Co., 1914, 2 volumes).
- Freie Wissenschaft und freie Lehre
(1877), ? engelska
Freedom in Science and Teaching
, ett svar till
Rudolf Virchow
som i ett tal hade motsatt sig undervisning om evolutionen i skolorna med motiveringen att den vore en obekraftad hypotes.
- Die systematische Phylogenie
(1894) ? engelska "Systematic Phylogeny", som har ansetts vara hans basta bok.
- Anthropogenie: oder, Entwickelungsgeschichte des Menschen
? engelska
"Anthropogeny: Or, the Evolutionary History of Man"
, 1874, 5th and enlarged edition 1903.
- Die Weltrathsel
(1895?1899), aven stavat
Die Weltratsel
? engelska "The Riddle of the Universe
, 1901.
- Uber unsere gegenwartige Kenntnis vom Ursprung des Menschen
(1898) ? engelska
The Last Link
, 1898.
- Der Kampf um den Entwickelungsgedanken
(1905) ? engelska
Last Words on Evolution
, 1906.
- Die Lebenswunder
(1904) ? engelska "Wonder of Life", ett tillagg till "Weltrathsel".
- Indische Reisebriefe
(1882) ? engelska "Travel notes of India".
- Aus Insulinde: Malayische Reisebriefe
(1901) ? engelska "Travel notes of
Malaysia
", om resor till
Ceylon
och
Java
.
- Wanderbilder
(1905) ? engelska "Travel Images", med reproduktioner av hans oljemalningar och akvareller av landskap
"Generelle morphologie"
, 1866, forsta upplagans titelblad
- Uber die Eier Scomberesoces.
In:
J. Mullers Archiv fur Anatomie und Physiologie.
1855, S. 23?32 Tafel IV, V.
- Uber die Beziehungen des Typhus zur Tuberkulose.
In:
Wiener medizinische Wochenschrift.
Bd. VI, 1856, S. 1?5, 17-20.
- Fibrosis des Uterus.
In:
Wiener medizinische Wochenschrift.
Bd. VI, 1856, S. 97?101.
- De telis quibusdam Astaci fluviatilis
. Dissertio inauguralis histologica, die VII M. Martini A. Berolini, T.G. Schade, 1857.
- Uber die Gewebe des Flußkrebses.
In:
Mullers Archiv fur Anatomie und Physiologie.
1857, S. 469?568 Tafel XVIII, XIX.
- Beitrage zur normalen und pathologischen Anatomie der Plexus chlorioides.
In:
Vierchows Archiv fur pathologische Anatomie.
Bd. XVI, 1858, S. 253?289, Tafel VIII.
- Uber Augen und Nerven der Sterntiere.
In:
Zeitschrift fur wissenschaftliche Zoologie.
Band 1859, 1859, S. 183?190 Tafel XI.
- Reiseskitzen aus Sizilien.
In:
Zeitschrift fur allgemeine Erdkunde.
Bd. VIII, Berlin 1860, S. 433?486.
- Uber neue lebende Radiolarien des Mittelmeers.
In:
Monatsbericht der Koniglichen Akademie der Wissenschaften Berlin.
13. Dezember 1860,, S. 794?817.
- Abbildung und Diagnosen neuer Gattungen und Arten von lebenden Radiolarien des Mittelmeers.
In:
Monatsbericht der Koniglichen Akademie der Wissenschaften Berlin.
20. Dezember 1860, S. 835?845.
- De Rizopodum finibus et ordinibus. Dissertio pro venia legendi impetranda in litterarum universitate Jenensi
. Die IV. M. Martini 1861, Berolini, Georg Reimer, 1861
- Die Radiolarien (Rhizopoda radiata). Eine Monographie
. Georg Reimer Bd. 1 (Text) XVI und Bd. 2 (Atlas), Berlin 1862.
- Uber die Entwicklungstheorie Darwins
. Offentlicher Vortrag in der Allgemeinen Versammlung deutscher Naturforscher und Arzte zu Stettin, am 19. September 1862 (Amtlicher Bericht uber die 37. Versammlung S. 17), 1863.
- Beitrage zur Kenntnis der Corycaeiden (Copepoden).
In:
Jenaische Zeitschrift fur Medizin und Naturwissenschaft.
Bd 1, 1864, S. 61?112, Taf. I-III.
- Beschreibung neuer craspedoter Medusen aus dem Golf von Nizza
.
Jenaische Zeitschrift fur Medizin und Naturwissenschaft.
Band 1, 1864, S. 325?342.*
- Die Weltrathsel. Gemeinverstandliche Studien uber Monistische Philosophie.
E. Strauß, Bonn 1899.
- Die Familie der Russelquallen (Medusae Geryonidae).
In:
Jenaische Zeitschrift fur Medizin und Naturwissenschaft.
Band 1. 1864, S. 435?469 Tafel XI, XII.
- Uber eine neue Form des Generationswechsels bei Medusen und uber die Verwandtschaft der Geryoiniden und Aginiden.
In:
Monatsbericht der Berliner Akademie.
1865, S. 85?94.
Auktorsnamnet
Haeckel
kan anvandas for Ernst Haeckel i samband med ett
vetenskapligt namn
inom
botaniken
; se
Wikipediaartiklar som lankar till auktorsnamnet.
Artikeln ar baserad pa motsvarande artiklar i
engelsksprakiga
,
norsksprakiga
och
tysksprakiga
Wikipedia.
- ^ [
a
b
]
Bibliotheque nationale de France
,
BnF Catalogue general :
oppen dataplattform
,
las online
, last: 10 oktober 2015,
licens
: oppen licens.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Ernst Haeckel
, RKDartists
(pa engelska),
las online
.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Ernst Heinrich Haeckel
,
Benezit Dictionary of Artists
(pa engelska),
Oxford University Press
, 2006 och 2011,
ISBN 978-0-19-977378-7
,
las online
.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
www.accademiadellescienze.it
, last: 1 december 2020.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Tjeckiska nationalbibliotekets databas
, last: 23 november 2019.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Mathematics Genealogy Project
.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Archive of Fine Arts
,
las online
, last: 1 april 2021.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Charles Dudley Warner
(red.),
Library of the World's Best Literature
, 1897,
las online
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Premio Bressa
, Accademia delle Scienze di Torino,
las online
las online
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
las online
,
docs.google.com
, ”
For his long-continued and and [sic] highly important work in zoology all of which has been inspired by the spirit of Darwinism.
”.
[kalla fran Wikidata]
- ^
las online
,
www.linnean.org
, last: 27 december 2018.
[kalla fran Wikidata]
- ^
”Minor Planet Center 12323 Haeckel”
(pa engelska). Minor Planet Center
.
https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12323
. Last 31 maj 2023
.