Episkopalism

Fran Wikipedia
Episkopalkyrkan i Diplomatstaden i Stockholm .

Episkopalism ar uppfattningen att kyrkans hogsta ledning ligger hos biskoparna . [ 1 ] Den anglikanska kyrkan kallar sig ofta Episcopal Church och da i sarskild motsattning till presbyterianismen . [ 2 ]

Motsatsen ar papalism , enligt vilken alla biskopar ar understallda paven.

Episkopal ( lat. episcopalis , fran grekiskans epis’kopos , som kan oversattas med tillsyningsman, forsamlingsforestandare), biskoplig .

En episkopal kyrka ar en kyrka med biskopar .

Episkopal ordning for en kyrka innebar en struktur dar biskopen har en ledande funktion och roll.

En episkopal ordning finns i de gamla kyrkorna, som den romersk-katolska kyrkan och olika ortodoxa kyrkor . Den finns ocksa i flera protestantiska kyrkor, Anglikanska kyrkogemenskapen , manga Metodistkyrkor och de flesta evangelisk-lutherska kyrkorna, som till exempel de nordiska folkkyrkorna. Ibland, men inte alltid, ar den episkopala ordningen forenad med principen om apostolisk succession .

Svenska kyrkan havdar att den apostoliska successionen behallits trots den svenska reformationen . Sveriges forste evangeliske arkebiskop , Laurentius Petri , inlemmades med deras synsatt i den apostoliska successionen da han vigdes av den katolske biskopen Petrus Magni i Vasteras 1531 . Samtidigt havdar Svenska kyrkan att den apostoliska successionen saknar betydelse for prastambetets giltighet eller sakramentens forvaltande.

Vid Vasteras riksdag 1527 brot Sverige med pavestolen och landet upphorde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Svenska kyrkan beholl sina stift med biskopar och domkapitel (aven kallade konsistorium ). Under reformationen utgjorde biskoparna ett hot mot kungamaktens maktambitioner. Gustav Vasa ville darfor splittra kyrkan och utsag ordinarier som kyrkliga ledare istallet for biskoparna, och ej underlydande dem i andra stader an stiftsstaderna, i stader som Stockholm, Gavle, Orebro och Skovde. Stiften delades alltsa in i mindre enheter. Gustav Vasas eftertradare forsokte ocksa infora en statlig styrelse for hela Svenska kyrkan. En sadan statlig centralisering lyckades biskoparna hindra genom att havda den episkopala ordningen.

Under stormaktstiden bildades nya stift bade i Sverige och i erovrade omraden kring Ostersjon och dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istallet for biskopar. Denna titel var i princip likvardig med ett biskopsambete. Det radde fortfarande radsla for katolska kyrkan och biskoparnas makt och inom luthersk ortodoxi forekom uppfattningen att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig fran katolska kyrkan. Ar 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsambete (dessforinnan bland annat i Goteborgs stift 1665).

Vad den episkopala ordningen i till exempel Svenska kyrkan innebar ar inte sjalvklart. Kyrkoordningen uttrycker den episkopala ordningen genom att gora en maktdelning mellan vigningstjanst och lekfolk (den sa kallade dubbla ansvarslinjen ) i forsamlingar och stift. Pa stiftsniva innebar detta att stiftsstyrelse , domkapitel och biskop getts olika mandat och kompetensomraden. Anda forekommer forsok att utoka mandatet utover vad den dubbla ansvarslinjen medger.

Under 2010-talet fordes det ekumeniska samtal mellan Metodistkyrkan , Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan om ett nytt, gemensamt kyrkosamfund som fick namnet Equmeniakyrkan . I dessa samtal tillhorde episkopal ordning de fragor som man behovde forhalla sig till. Dels hade Metodistkyrkan redan en episkopal ordning, dels talade Kyrkornas Varldsrads dokument Dop, nattvard, ambete, det sa kallade Limadokumentet fran 1982, om betydelsen av en tillsynsfunktion, alltsa nagot slags episkopal funktion, aven om det inte maste innebara att det ar just biskopar som ska skota tillsynen. Svenska Missionskyrkan hade i sin Kyrkoordning anslutit sig till behovet av en sadan overordnad tillsynsfunktion. Equmeniakyrkan, som bildades 2011, karaktariseras som samfund i huvudsak av en kongregationalistisk forsamlingssyn, dar forsamlingens sjalvstandighet betonas mer an i episkopala kyrkor.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]