|
Denna artikel
anses inte vara skriven ur ett
globalt perspektiv
.
Motivering:
Med undantag for anglikanism-mallen avhandlar artikeln endast svenska forhallanden
Hjalp garna till och
forbattra texten
om du kan, eller diskutera saken pa
diskussionssidan
. (2022-08)
|
Episkopalism
ar uppfattningen att
kyrkans
hogsta ledning ligger hos
biskoparna
.
[
1
]
Den
anglikanska kyrkan
kallar sig ofta
Episcopal Church
och da i sarskild motsattning till
presbyterianismen
.
[
2
]
Motsatsen ar
papalism
, enligt vilken alla biskopar ar understallda paven.
Episkopal
(
lat.
episcopalis
, fran
grekiskans
epis’kopos
, som kan oversattas med tillsyningsman, forsamlingsforestandare),
biskoplig
.
En episkopal
kyrka
ar en kyrka med
biskopar
.
Episkopal ordning for en
kyrka
innebar en struktur dar biskopen har en ledande funktion och roll.
En episkopal ordning finns i de gamla kyrkorna, som den
romersk-katolska kyrkan
och olika
ortodoxa kyrkor
. Den finns ocksa i flera
protestantiska
kyrkor,
Anglikanska kyrkogemenskapen
, manga
Metodistkyrkor
och de flesta
evangelisk-lutherska
kyrkorna, som till exempel de nordiska folkkyrkorna. Ibland, men inte alltid, ar den episkopala ordningen forenad med principen om
apostolisk succession
.
Svenska kyrkan
havdar att den apostoliska successionen behallits trots
den svenska reformationen
.
Sveriges
forste evangeliske
arkebiskop
,
Laurentius Petri
, inlemmades med deras synsatt i den apostoliska successionen da han vigdes av den
katolske
biskopen
Petrus Magni
i
Vasteras
1531
. Samtidigt havdar Svenska kyrkan att den apostoliska successionen saknar betydelse for
prastambetets
giltighet eller
sakramentens
forvaltande.
Vid
Vasteras riksdag
1527 brot Sverige med pavestolen och landet upphorde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Svenska kyrkan beholl sina stift med biskopar och
domkapitel
(aven kallade
konsistorium
). Under reformationen utgjorde biskoparna ett hot mot kungamaktens maktambitioner. Gustav Vasa ville darfor splittra kyrkan och utsag
ordinarier
som kyrkliga ledare istallet for biskoparna, och ej underlydande dem i andra stader an stiftsstaderna, i stader som Stockholm, Gavle, Orebro och Skovde. Stiften delades alltsa in i mindre enheter. Gustav Vasas eftertradare forsokte ocksa infora en statlig styrelse for hela Svenska kyrkan. En sadan statlig centralisering lyckades biskoparna hindra genom att havda den episkopala ordningen.
Under stormaktstiden bildades nya stift bade i Sverige och i erovrade omraden kring Ostersjon och dessa nya stift kom att ledas av
superintendenter
istallet for biskopar. Denna titel var i princip likvardig med ett biskopsambete. Det radde fortfarande radsla for katolska kyrkan och biskoparnas makt och inom
luthersk ortodoxi
forekom uppfattningen att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig fran katolska kyrkan. Ar 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i
Karlstads stift
med ett biskopsambete (dessforinnan bland annat i
Goteborgs stift
1665).
Vad den episkopala ordningen i till exempel
Svenska kyrkan
innebar ar inte sjalvklart.
Kyrkoordningen
uttrycker den episkopala ordningen genom att gora en maktdelning mellan
vigningstjanst
och
lekfolk
(den sa kallade
dubbla ansvarslinjen
) i forsamlingar och stift. Pa stiftsniva innebar detta att
stiftsstyrelse
,
domkapitel
och
biskop
getts olika mandat och kompetensomraden. Anda forekommer forsok att utoka mandatet utover vad den dubbla ansvarslinjen medger.
Under 2010-talet fordes det ekumeniska samtal mellan
Metodistkyrkan
,
Svenska Baptistsamfundet
och
Svenska Missionskyrkan
om ett nytt, gemensamt kyrkosamfund som fick namnet
Equmeniakyrkan
. I dessa samtal tillhorde episkopal ordning de fragor som man behovde forhalla sig till. Dels hade Metodistkyrkan redan en episkopal ordning, dels talade
Kyrkornas Varldsrads
dokument Dop, nattvard, ambete, det sa kallade
Limadokumentet
fran 1982, om betydelsen av en tillsynsfunktion, alltsa nagot slags episkopal funktion, aven om det inte maste innebara att det ar just biskopar som ska skota tillsynen.
Svenska Missionskyrkan
hade i sin Kyrkoordning anslutit sig till behovet av en sadan overordnad tillsynsfunktion. Equmeniakyrkan, som bildades 2011, karaktariseras som samfund i huvudsak av en
kongregationalistisk
forsamlingssyn, dar forsamlingens sjalvstandighet betonas mer an i episkopala kyrkor.