Syntpop (alternativt synthpop , aven kant som electropop eller technopop ^{[ 1 ]} ) ar en musikgenre som uppstod aren omkring 1980 och karaktariseras av synthesizer som det dominerande instrumentet . Stilen har sina rotter i 1960- och 1970-talen da synthesizer anvandes inom progressiv rock , elektronisk artrock , disco och framforallt " krautrock " av band som Kraftwerk . Syntpopen tradde fram som en distinkt genre i Japan och Storbritannien under postpunkeran som en del av new wave -rorelsen mellan slutet av 1970-talet och borjan av 1980-talet.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1964 uppfann Robert Moog Moog- synthesizern som borjade anvandas av progressiva rockband i Storbritannien och i den nya progressiva tyska krautrock -rorelsen. Framforallt Kraftwerk experimenterade med synthesizer och elektroniska ljud och fick 1974 ett kommersiellt genombrott med albumet och hitsingeln Autobahn . Pa senare album som Trans Europe Express (1977) och The Man Machine (1978) vidareutvecklade de sin poporienterade synthmusik. Synthesizer anvandes aven av den italienske discoproducenten Giorgio Moroder som grunden i Donna Summers hitlat I Feel Love fran 1977 som blev ett genombrott for syntpop pa klubbscenen och kom att inspirera manga inom new wave och elektronisk disco. Vid ungefar samma tid blev aven synthesizer stort inom artrock , inte minst genom David Bowies samarbete med Brian Eno pa inflytelserika album som Heroes och Low . Tidiga pionjarer for syntpopen i Storbritannien var Ultravox och The Human League . I Japan utvecklade Yellow Magic Orchestra sin egen form av syntpop. I USA forenade band som Devo punk med ett syntpopsound. ^{[ 2 ]}

Genombrottet och storhetstiden pa 1980-talet [ redigera | redigera wikitext ]

Forst med att na framgang med syntpop pa den brittiska singellistan var Tubeway Army och Gary Numan med listettorna Are 'Friends' Electric? och Cars 1979 vilket banade vag for syntpopvagen. Tidiga representanter som Numan och John Foxx stod for en musik som praglades av stamningar av isolering och avhumanisering, medan den andra vagen av syntpop var mer popinriktad och optimistisk. ^{[ 3 ]} Under tidigt 1980-tal borjade ett stort antal artister borjade na framgangar med ett syntbaserat sound, daribland Soft Cell , Orchestral Manoeuvres in the Dark , The Human League och Depeche Mode i Storbritannien, medan Yellow Magic Orchestra banade vagen for syntpopband som P-Model , Plastics och Hikashu i Japan. The Buggles hitlat Video Killed the Radio Star och Devos album Freedom of Choice bidrog till syntpopens genombrott i USA. Utvecklingen av billiga polyfoniska synthesizers, definitionen av MIDI och anvandningen av dancebeats ledde till ett mer kommersiellt och tillgangligt sound for syntpopen. ^{[ 2 ]}

Syntpop blev kommersiellt stort omkring aren 1981?1982 med band som Depeche Mode , The Human League , Orchestral Manoeuvres in the Dark , Soft Cell , Japan , Yazoo och ett ombildat Ultravox . New romantic -band som Duran Duran hade syntpop som inslag i ett mer dansorienterat sound. Heaven 17 och B.E.F forenade syntpop med influenser fran soulmusik och funk . Simple Minds och Tears for Fears var andra som gjorde succe med ett syntpopsound. Synthesizerns mojligheter gjorde ofta den traditionella popbandssattningen med flera musiker overflodig och duos var vanligt, bland andra Soft Cell, Yazoo, Eurythmics och Blancmange . New Order med rotter inom postpunken stod for en monumental utveckling av syntpopen med sin sju minuter langa hitsingel Blue Monday fran 1983. Bronski Beat , Howard Jones och Thompson Twins fick hits. Vid mitten av 1980-talet blev Pet Shop Boys och Erasure stora i framfor allt Storbritannien. Fran Tyskland kom syntpopband som Alphaville och Propaganda . Musikvideokanalen MTV bidrog till framgangar for syntpopband som A Flock of Seagulls och A-ha . Depeche Mode och Tears for Fears blev de globalt mest framgangsrika banden med ett syntpopbaserat sound. ^{[ 2 ]}

1990-talet [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1990-talet minskade syntpopens popularitet till forman for mer rockorienterad musik som grunge . Depeche Mode hade emellertid fortsatt stora framgangar med album som Violator och Songs of Faith and Devotion . I ovrigt levde syntpop framforallt vidare som en experimentell undergroundrorelse med band som Disco Inferno och Stereolab . Mot slutet av decenniet hade australiska Savage Garden en del kommersiella framgangar. ^{[ 2 ]}

2000-talet [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1990-talet medforde digitaliseringen inom popmusikbranschen att mer eller mindre alla artister kunde utnyttja digitala och programmerbara instrument och konstgjorda skapade ljud i sin musik. Med syntpop avses darfor idag artister och musiker som sokt sig tillbaka till det speciella sound som praglade 1980-talets syntpop, till exempel La Roux . For den som gillar syntpop finns speciella syntklubbar att besoka.

Uppmarksammade syntpopband under 2000-talet ar Ladytron , Phoenix och svenska The Knife . ^{[ 2 ]}

Svensk syntpop [ redigera | redigera wikitext ]

Kanda svenska grupper inom syntpop ar bland andra Twice a Man , Adolphson-Falk , Mobile Homes , Elegant Machinery , Page och Cat5 .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Syntmusik
• New Romantic
• Lista over artister och grupper inom syntpop

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran engelsksprakiga Wikipedia .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• We Are Also the Robots: 8 Essentials of Post-Kraftwerk Pop av Chuck Eddy for Spin Magazine , 22 juni 2012