Dragspel , aven kallat dragharmonika , handklaver eller (mer avancerat) ackordeon , pa finlandssvenska hajdare , ar ett luftdrivet fritungeinstrument . Ljudet frambringas av sma genomslaende metalltungor , likt munspelet och orgelharmoniet , medan luftflodet astadkoms med balgen.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Ett instrument med dragspelets grundprinciper konstruerades redan 1822 av Friedrich Buschmann under namnet Handaoline . Det forsta dragspelet patenterades dock av Cyrill Demian i Wien 1829 under namnet Akkordion . ^{[ 1 ] [ 2 ]}

De aldsta dragspelen var alla knappdragspel av den typ man kallar durspel . Med sina typiska registerknoppar blev de de forsta massproducerade dragspelen. De kallas ofta Magdeburgerspel eftersom det i den tyska staden Magdeburg vid den tiden tillverkades mangder av spel. Vid nagon tidpunkt fanns 19 dragspelsfabriker i staden. I borjan var alla dragspel enradiga, diatoniska och vaxeltoniga (ger olika toner vid in- och utblas genom ventilerna) med tva ackord i basen. ^{[ 3 ]}

Senare utvecklades tva- och treradiga dragspel. I slutet av 1800-talet kom liktoniga och kromatiska dragspel. Pianodragspelet lanserades omkring 1910. ^{[ 3 ]}

Beskrivning [ redigera | redigera wikitext ]

De vanliga dragspelen finns i tva sorter: knappdragspel dar diskanten spelas med sma runda knappar, samt pianodragspel , som har pianoklaviatur i diskanten. Pa bagge sorterna ar basen likadant konstruerad.

Ett fullstort dragspel har vanligen sex rader med knappar pa vansterhandsdelen (i basen). Nar en knapp i de tva inre raderna trycks in ljuder endast en ton medan ovriga basknappar ljuder som ett helt ackord (dur-, moll-, durseptim-, respektive helforminskade septimackord finns i var sin basrad). Basknapparna ar placerade sa att man utmed en rad ror sig enligt kvintcirkeln . Pa tre- till femradiga knappdragspel ar diskantknapparna placerade sa att tonavstandet alltid ar ett helt tonsteg i den ena diagonalen, ett halvt i den andra. Vertikalt ligger knapparna i en liten ters avstand och dar tva terser skapar en tritonus intervall. Det ar darfor forhallandevis lattare att byta tonart med ett knappdragspel an med ett pianodragspel, eftersom greppen i princip blir desamma, bara pa en ny plats. Ett knappdragspel far ocksa plats med fler toner per decimeter an ett pianodragspel, som a andra sidan ar lattare att lara sig for den som ar van vid andra klaverinstrument . Knappdragspels struktur ligger val till och ar liknande som finns i manniskans hand. Det erbjuder musikanten stora tekniska mojligheter for virtuost spel samt fina mojligheter for spel med stora intervaller. Blockackord ar en annan finess med knappdragspel med dess klicheformad klaviatur.

Vissa knappdragspel har melodibas, vilket innebar att endast en ton ljuder nar en basknapp spelas, oavsett rad. Dragspel med melodibas kallas pa svenska ackordeon . ^{[ 4 ]} De som spelar klassiska musikstycken pa dragspel brukar oftast anvanda sadana. Melodibasen ar oftast en spegelvandning av diskantklaviaturen, dvs hogerhands klaviaturen i ett knappspel och forekommer i en variant som anvands i bland annat Ryssland, Belgien och Norge (kallad ibland "Norsk" eller "Rysk" laggning). Den andra varianten ar det som anvands i Sverige, Tyskland, Frankrike, Holland, England och USA. Finland har ett eget system, lik den som i Sverige, men hjalpraderna, de tva diagonala rader i lodrat riktning langst in, i ett svenskt instrument ligger i ett finskt spel langst ut. De ryska instrumentens melodibas har de morka tonerna langst ner, medan i ett svenskt instrument ligger hogst upp, dvs i en exakt spegelvandning till diskantklaviaturen.

Sma en- eller tvaradiga dragspel brukar ofta kallas for durspel . En variant av dragspel som ar vanlig i tangomusik heter bandoneon . Bagge dessa sorters dragspel ger olika toner for samma knapp, beroende pa om man trycker ihop eller drar ut balgen. En concertina av Anglo-typ ar ocksa konstruerad pa detta satt (medan en English concertina har samma toner oavsett om balgen trycks ihop eller dras isar). Den diatoniska principen med olika toner i samma position tillampas aven for munspel , som ger olika toner for sug respektive blas . Dessa sma instrument halls enbart mellan handerna, till skillnad fran de storre dragspelen, som pa grund av sin tyngd maste hangas upp pa musikantens axlar med remmar ? ”ryggsack pa magen”. De storre spelen ar oftast femradiga, men tva rader ar dubbleringar och ger inte fler toner an ett treradigt dragspel, bara enklare fingersattning.

Dragspel, bade stora dragspel och sma durspel, ar vanliga i svensk folkmusik och gammeldansmusik . Instrumentet forekommer ocksa i countrymusik och anvands av manga dansband . Dragspel forekommer ocksa i mycket stor omfattning i den slaviska folkmusiken och i kulturen som finns i de berorda landerna.

De mest beromda svensktillverkade dragspelen ar de av fabrikatet Hagstrom .

Musettedragspelet [ redigera | redigera wikitext ]

Musettedragspelet ar byggd med parallella stammor (kor) for varje ton, dar den ena stamman avsiktligt stamts en aning uppat, och det parallella koret en aning nedat. Dragspelet far med detta stamningssatt en alldeles speciell klang. Musettedragspelet har i Frankrike varit typiskt for enklare danslokaler. Instrumentet har fatt sitt namn fran Musette de Cour , som ar en sackpipa . Musettestamningen kan jamforas med spikpianots .

Dragspelets sociala status [ redigera | redigera wikitext ]

Inom sa kallade finkulturella kretsar, som oftast framhaller klassisk musik , sag man lange ned pa dragspelsmusik. Anklagelserna mot instrumentet har varit flera. Nar dragspelet togs upp inom den folkliga dansmusiken vid tiden for sekelskiftet 1800-1900 anklagades instrumentet for att ha tagit dod pa den ”akta” folkmusiken. ^{[ 5 ] [ 6 ]} Pa 1950-talet handlade debatten om dragspelets roll som musikbildande instrument. Kritikerna ansag att instrumentet var sa undermaligt att det inte borde fa anvandas i de populara musikcirklar som da var nagot av en landsomfattande folkrorelse. ^{[ 7 ]} Den svenske kompositoren och musikvetaren Sten Broman var en av alla de som offentligt angrep dragspelet, och med sin uttrycksfulla och ofta excentriska framtoning har han for manga kommit att personifiera motstandet mot dragspelet. ^{[ 7 ] [ 8 ]} Pa senare tid har dragspelet fatt hojd status, och det finns numera sarskilda dragspelsklasser pa flera av landets musikhogskolor .

Kanda dragspelare [ redigera | redigera wikitext ]

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Bandoneon
• Concertina
• Durspel
• Munspel
• Lista over musikinstrument
• Lista over musikgenrer

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Dragharmonika i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
• Dragspelshistoria fran Sveriges Dragspelares Riksforbund
• Dragspel i Nationalencyklopedins natupplaga.

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Berglund, Hakan (1987). Piglocka ? Dragspelets inforande och anpassning . Ingar i: Sumlen 1987
• Bohman, Stefan (2007). Vad kan dragspel saga oss? Om kulturanalys av musik och musikinstrument. Ingar i: Musikinstrument berattar . Hedemora: Gidlunds forlag.
• Gafvert, Bo (2006). Dragspelsprofiler. Vasteras: Tidningshuset Kvallsstunden. ISBN 91-631-9397-3 , ISBN 978-91-631-9397-2
• Kjellstrom, Birgit (1976). Dragspel: om ett kart och misskant instrument . Stockholm: Sohlman. Libris 7621584 . ISBN 91-7198-010-5 (inb.)  
• Nahlbom, Stig; Walter Andrew pseud. for A. Walter Kejving (1976). Stora dragspelsboken . Stockholm: Lindqvist. Libris 7601020 . ISBN 91-7090-283-6  
• Sodermanlands Spelmansforbund och LT:s forlag Stockholm, (1977). Morfarsfars Dansmusik ISBN 9136006408
• Sodermanlands museum, Nykoping (1985). Trollfiol och Syndaskrynkle
• Jansson, Mikael (2006). Musik for miljoner (1. uppl.). Uppsala: Uppsala Publishing House. Libris 10247096 . ISBN 91-7005-321-9 (inb.)  
• Johansson, Wictor (2014). Ge folkinstrumentet en chans - om 1960 ars dragspelsdebatt . Stockholm: Svenskt visarkiv.
• Johansson, Wictor (2014). Dragspelet - hyllat och foraktat. Stockholm: Svenskt visarkiv.
• Lundberg, Dan, Malm, Krister & Ronstrom, Owe (2000). Dragspel och gammaldans i Sverige . Ingar i: Musik, medier, mangkultur . Hedemora: Gidlunds forlag
• Suomen Harmonikka Instituutti, Suomen Harmonikkaliitto, red. Vesa Kurkela och Marko Tikka 2014 Suomalaisen harmonikan historia Vammalan Kirjapaino OY Sastamala 2014, ISBN 9789526826004
• Mattila, Kimmo; Rantanen Matti (1987). Harmonikka Elamantyona Ikaalinen: Suomen Harmonikkainstituutti ISBN 9519991212
• Svenska dragspelsmastare, inspelningar 1906-1951 . Vaxholm: Vax records. 2010. Libris 11846644  
• Nyberg, Bo (1997). Dalarna som dragspelslandskap . Ingar i: Noterat 4, 1997
• Nyberg, Bo (2011). Det svenska dragspelet. D. 1, 1829-1945 . Furudal: Nyberg media. Libris 12231351 . ISBN 978-91-633-8489-9  
• Nyberg, Bo (2013). Det svenska dragspelet. D. 2, 1945-1960 . Furudal: Nyberg media. Libris 14817336 . ISBN 9789163384905  
• Nyberg, Bo (2017). Det svenska dragspelet. D. 3, 1960-1999. Savsjo: Nyberg media ISBN 9789163949586
• Mattsson, Anders (2005). AB Joles-Pelles Fabriker , Alvdalen. Anders Mattsson, ISBN 9163177447
• Bostrom, Bernt (2004). Broderna Guido och Pietro Deiro , Stockholm; ISBN 9163158272
• Ek, Lars; Ohlander Gunnar (1990). Pietro Frosini, Dragspelets trollkarl . Frosinisallskapet Stockholm
• Johansson, Sune (1992). Dragspelsliv, Sodertalje; ISBN 91-85964-80-8
• Norlen&Slottner (2006). Svenska dragspelare DEL 1 : Kristinehamn ISBN 91-85429-17-1

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Dragspel .
  Bilder & media
• Sveriges Dragspelares Riksforbund
• Accordion Page: Dragspelslankar
• Upptack dragspelet: Svenskt visarkivs dragspelspresentation