Deckare
Varldens mest beromde detektiv: Sherlock Holmes (till hoger) sasom Sidney Paget sag honom. Till vanster hans levnadstecknare och kompanjon, doktor Watson .
Konstform	Skonlitterar episk genre
Format	Romaner , noveller , TV-serier , film
Subgenrer	Pusseldeckare , procedurdeckare , psykologisk thriller , verkliga brott , spionroman
Vanliga teman	Mysterium , brott , mord , villospar
Artal	1841-nu
Foretradare	Edgar Allan Poe , Arthur Conan Doyle , Agatha Christie

Deckare eller detektivroman , ofta ocksa kallat kriminallitteratur , ar en genre inom popularkultur vars verk har en berattelse dar huvudtemat ar att skildra ett eller flera brott , medan den skyldiges identitet ofta ar ett mysterium for lasaren. Genren finns som roman ("kriminalroman"), novell , spelfilm , TV-serie och tecknade serier . Ordet deckare har sitt ursprung ur ordet detektiv , eftersom huvudpersonen ofta ar en privatdetektiv , men berattelsen kan ocksa kretsa kring en kriminalpolis eller nagon annan problemlosare ( journalist , prast , psykolog etc), eller kring den skyldiga.

Deckaren och dess subgenrer [ redigera | redigera wikitext ]

Deckare ar i vid mening den skonlitterara genre som sorteras under spanningslitteratur och som handlar om brott, hur de klaras upp, olika brottslingar och deras motiv. Genren sarskiljs ofta fran annan skonlitteratur i bokhandlar (egna avdelningar), litterara tidskrifter och prisutdelningar. Genren har flera egna litterara priser, inklusive Edgarpriset , Shamus award , Dagger-priserna och i Skandinavien Glasnyckeln . Dock ar linjen mellan deckare och andra genrer sasom thriller , rysare och actionfilm a ena sidan och psykologiska och sociala romaner a andra sidan langt ifran alltid glasklar.

Grovt sett finns det tre typer av deckare: de som utvecklats ur skalmromaner, de "tankande" detektiverna, samt de vetenskapliga detektiverna. ^{[ 1 ]} Ur dessa har flera underavdelningar uppstatt, som:

• Pusseldeckare
• Hade-jag-bara-vetat
• Brottslingen som hjalte
• Inverterad deckare
• Den hardkokta deckaren
• Psykologisk thriller
• Procedur-deckare
• Socialdeckare
• Historisk deckare
• Verkliga brott
• Komisk deckare
• Spionroman
• Overnaturlig deckare
• Science fiction-deckare
• Parodi-deckare ^{[ 2 ]}

Dessa subgenrer har blandats och granserna emellan dem ar mycket oklara. Gemensamt for dessa subgenrer ar att ett eller flera brott och deras upplosning star i centrum. Mord ar det vanligaste brottet, dels eftersom det ar det mest spannande brottet ("det ar nar sjalva var existens star pa spel, nar doden kommer in i bilden, som det plotsligt blir mer an smaintressant. Da stalls allt pa sin spets." enligt Per Olaisen ) ^{[ 3 ]} , dels eftersom brottet ar oaterkalleligt, inte lamnar nagot offer som kan vittna och ofta har ett strangt straff .

Deckargenren som helhet har haft sina storsta framgangar och framsta namn i den anglosaxiska varlden .

Genrens regler [ redigera | redigera wikitext ]

Eftersom deckare ar ett vitt begrepp kan det vara svart att satta upp nagra entydiga beskrivningar av hur en deckare "ska" se ut. Det har dock genom tiderna gjorts flera forsok: S.S. Van Dine publicerade i september 1928 en lista over 20 regler ^{[ 4 ]} , medan Ronald Knox gjorde en lista over 10 regler 1929. ^{[ 5 ]} Bland dessa regler marks:

• Lasaren maste ha samma chans som detektiven att losa mysteriet. Alla ledtradar maste vara redovisade. Detta kallas rent spel eller "fairplay"
• Brottslingen maste ha figurerat tidigt i berattelsen
• Alla overnaturliga losningar ska avfardas under utredningens gang
• Brottslingen maste hittas genom logiska slutsatser - inte av en olycka, slump eller omotiverad bekannelse
• Detektiven far inte sjalv vara brottslingen

Vanliga termer och berattargrepp [ redigera | redigera wikitext ]

Foljande ar en oversikt over nagra termer som aterkommer i deckare eller diskussioner om deckare:

• Villospar ("red herring") ar en ledtrad som leder at fel slutsats
• Alibi ar en misstankts bevis for att vara oskyldig
• Motivet ar brottslingens orsak att bega brottet
• Fatoljdetektiv ar en problemlosare som hittar svaret pa gatorna genom skarpsinne, snarare an att undersoka ledtradar och ibland utan att ens flytta sig ur sin fatolj. Typexemplet ar Rex Stouts bocker om Nero Wolfe .
• Doktor Watson ar en kompanjon till detektiven, vars funktion ar att vara lasarens representant och ofta berattare. Namnet kommer fran Sherlock Holmes foljeslagare.
• Samling i biblioteket - nar detektiven i slutet av berattelsen samlar de misstankta for att ge en forelasning om hur brottet gick till, och avslojar den skyldige. Numera ar detta en ganska ovanlig berattarteknik i bocker, men forekommer fortfarande ofta pa film och TV .
• Utmaning till lasaren - dar forfattaren bryter den fjarde vaggen genom att utmana lasaren att losa gatan innan detektiven (det vill saga forfattaren) avslojar det ratta svaret. I vissa fall redovisar forfattaren till och med pa vilka sidor ledtradarna som ar nodvandiga for att losa gatan finns, sasom i Ellery Queens forsta nio bocker.
• Det lasta rummet och upp i rok ar tva subgenrer till pusseldeckaren, dar gatan handlar om hur ett "omojligt" brott begatts
• Meddelande fran den dode ar en aterkommande gata, dar offret innan sitt franfalle lamnat en kryptisk ledtrad till mordarens identitet

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Forhistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Berattelser om brottsutredningar finns fran de tidigaste skrivna kallorna. I en inledning till Great Short Stories of Detection, Mystery, and Horror fran 1929 anger deckarforfattaren Dorothy L. Sayers fyra tidiga forfader till genren: tva berattelser fran Tillagg till Daniel ur Gamla testamentet , en berattelse fran Herodotos och en av Herakles myter. I berattelsen om Herakles och Kakos, menar Sayers, ar Kakos en av de forsta i litteraturhistoren att falsifiera bevis for att forvirra sin forfoljare. I Herodotos berattelse om kung Rhampsinitus anvands, enligt Sayers, for forsta gangen i litteraturhistorien det lasta rummet som huvudtema. I den apokryfiska berattelsen om Susanna i badet (ca 150 f.Kr) forekommer ett forhor dar hjalten Daniel bevisar att tva vittnen ljuger genom att poangtera skillnaderna i deras vittnesmal; och i berattelsen om Daniel och Bels praster ges en tidig motsvarighet till samma lasta rummet-tema som i Herodotos berattelse. Genom listiga knep lyckas Daniel komma fram till att prasterna ater upp alla de offergavor som ges till draken i Bel. ^{[ 6 ]}

I ett annat antikt vasterlandskt exempel pa ett tema som angransar kriminalfiktionen, Sofokles tragedi Kung Oidipus (fran ca 429-427 f.Kr), utreder Oidipus mordet pa sin far utan att veta att det ar han sjalv som begatt det. Liksom i manga ovriga vasterlandska kriminalliknande berattelser fram till Upplysningstiden bygger Oedipus efterforskningar pa overnaturliga och knappast helt rationella metoder, sasom Teiresias skarskadning. ^{[ 7 ]} I Kina skrevs under Mingdynastin (1368 - 1644 e.Kr) folkberattelser om till exempel domarna Bao Gong An respektive Di Renjie . De senare baserades pa berattelser om en verklig domare som levde ca 630-700 e.Kr. En ytterligare tidig inspirationskalla kan vara de mysteriespel som framtradde under den europeiska medeltiden . Liknande verk, fast sjalvbiografiska, skildrade den franske fore detta forbrytaren och senare polischefen Vidocq (1828). ^{[ 8 ]} Samma typ av skalmhistorier finns pa manga sprak. I Sverige finns exempelvis Lasse-Majas Robin Hood -artade brottsturne som gavs ut i biografiform 1833.

Den brittiska forfattaren och kritikern Julian Symons menar dock att de anforda exemplen fran exempelvis Herodotos knappast uppgar till nagot mer an pussel eller gator, och att aven om pussel forvisso ar en viktig del av deckare, ar det overdrivet att saga att det skulle rora sig om tidiga exempel pa kriminalfiktion. Daremot menar Symons att exemplen fran Daniels bok, som bara finns i den grekiska versionen, dar skiljer ut sig, eftersom det ocksa finns ett element av straff inbyggt. Berattelserna fran Tillagg till Daniel ar didaktiska och visar pa hur man borde bete sig, ett inslag som Symons menar ar en viktig del av kriminalgenren atminstone fram till artonhundratalets mitt: de kriminella gors till de andra som klargor gransen till det socialt accepterade beteendet. ^{[ 9 ]}

I manga hamnddramer finns det inslag som paminner om kriminalromanen, bland annat tragedier fran sen elisabetansk tid , kanske allra tydligast i The Revenger's Tragedy , formodligen skriven av Thomas Middleton , men aven i William Shakespeares Hamlet . Litteraturvetaren Gamini Salgado har identifierat hur den narrativa strukturen i Agatha Christies deckare fran 1930- och 40-talen nastan helt motsvarar den femdelsstruktur som Seneca den yngres blodiga tragedier om kungafamiljers fall fran forsta arhundradet efter Kristus bygger pa: ^{[ 7 ]}

1. Exposition av de skeenden som leder fram till hamnd eller undersokning
2. Anticipation dar hamnaren planerar sin hamnd eller detektiven inleder sin undersokning
3. Konfrontation dar hamnaren eller detektiven konfronterar sin motpart
4. Delvis utforande av planen, dar forovaren temporart staller planen pa anda
5. Fardigstallande av hamnd eller undersokning, dar rattvisa skipas.

Salgados modell ar en forfinad variant av Aristoteles Poetik , med ytterligare betoning av peripeti ? i steget med det delvisa utforandet av planen ? och anagnorisis , "upptackten" eller "insikten", nar hjalten far insikt och kunskap. Bade peripetin och anagnorisis ar centrala element av kriminalromanen. ^{[ 10 ]}

Efter upplysningen [ redigera | redigera wikitext ]

I skonlitterar form kan Voltaires historiska roman Zadig (1747) vara den forsta dar det finns deckarinslag. I kapitel 3 lar sig huvudpersonen Zadig att lasa naturen och anvander den for att dra slutsatser om saker han inte sett med egna ogon. ^{[ 11 ]} (Sekvensen lar enligt samtida kritiker ha varit inspirerad fran en aventyrsberattelse av en chevalier de Mailly, som oversatt den fran en persisk forlaga.) ^{[ 12 ]} Men aven E.T.A. Hoffmann skrev noveller med kriminella inslag. 1839 kom Philip Meadows Taylors roman Confessions of a thug om den indiska thagger -kulten, som blev en bastsaljare.

Under 1800-talet kom flera kriminalberattelser, inklusive norrmannen Maurits Hansens roman Mordet pa Maskinbygger Rolfsen (1839) och Carl Jonas Love Almqvists novell Skallnora kvarn (1838), som bagge foljer brott och brottsundersokningar.

Edgar Allan Poe [ redigera | redigera wikitext ]

Den som brukar anges som skapare av den genre som vi idag kanner igen som deckare ar Edgar Allan Poe . Inspirerad av Hoffman och Voltaire , samt av samtida nyhetsrapportering, skrev han i 30-35-arsaldern tre noveller om C. Auguste Dupin , en bohemisk intellektuell man som har som hobby att losa gator . Den forsta novellen, Morden pa Rue Morgue (1841), handlade om ett mord i ett last rum . De tva andra, Mysteriet Marie Roget (1842-43) och Det undansnillade brevet (1844) inneholl en variation av samma element: amatordetektiven som foljer en bana av intuitiv logik, knivskarp observationsformaga och klarsynta slutsatser, samt en kompanjon i form av en namnlos berattare. "Poes historier ar pussel ? det ar fraga om listiga intriger, dar amatordetektivens logiska stringens stalls pa svara prov, och dar ledtradarna redovisas pa ett nagot sa nar arligt satt" skriver Jan Broberg . ^{[ 13 ]}

Mysteriet Marie Roget ar dock annorlunda an de andra tva ur en aspekt: intrigen bygger pa en samtida valkand sensation, namligen det annu ouppklarade mordet pa cigarrflickan Mary Rogers. Verklighetens mord agde rum i New York , men i novellen flyttades det till Paris . Liksom de tva andra Dupin-novellerna publicerades det som foljetong i tidningar, sa nar nya bevis hittades innan sista delen skulle publiceras, andrade Poe slutet av historien. Den mycket analytiska stilen, framfor allt i fokus pa obduktionsdetaljer , har troligen utgjort inspirationen till efterfoljaren Sherlock Holmes . I den forsta romanen om Holmes namns till och med Dupin vid namn.

Det undansnillade brevet a andra sidan ar unik bland de tre Dupinnovellerna i och med att det inte begas nagot mord utan enbart utpressning .

Mellanperioden [ redigera | redigera wikitext ]

Poes noveller blev inte nagon ogonblicklig forsaljningsframgang och det skulle droja narmare 40 ar innan deckargenren skulle fa sitt stora genombrott. I mellanperioden kom dock nagra viktiga verk. I Charles Dickens Bleak House (1853) forekommer for forsta gangen en detektiv (Inspector Bucket) i en av huvudrollerna, vars roll bland annat inbegriper att utreda ett mord bland manniskor med falska identiteter. 1859-60 gav Dickens larjunge och svager Wilkie Collins ut boken The Woman in White (pa svenska Det hvitkladda qvinnan , 1861), som ibland betraktas som en av de forsta deckarmysterierna. Men Collins storsta bidrag till genren blev Manstenen 1868, som T.S. Eliot har beskrivit som "den forsta, langsta och basta bland detektivromaner". ^{[ 14 ]} Manstenen etablerar manga av de drag och sekvenser som man aterfinner i senare deckare:

• ett brott i ett hus pa landet
• ett "inside job"
• en beromd detektiv (Sergeant Cuff)
• en klantig lokal poliskar
• vittnesforhor pa plats
• falska misstankta
• den minst sannolike misstankte visar sig vara den skyldige
• ett mord i ett last rum
• en rekonstruktion av brottet
• en extra vandning i slutet av historien

Utanfor det engelska sprakomradet kom fransmannen Emile Gaboriaus verk om Monsieur Lecoq , en detektiv som ar anstalld av Surete , att bli mycket populara. Gaboriau skrev sammanlagt 21 romaner under 13 ar. ^{[ 15 ]} De flesta av dem finns online, har .

Under samma period gavs det ut massvis av sa kallade "casebooks", som realistiskt skildrade polisers arbete med att utreda brott. De flesta utgavs av anonyma forfattare och har inte givits ut igen. ^{[ 16 ]}

Sherlock Holmes [ redigera | redigera wikitext ]

Detta avsnitt ar en sammanfattning av Sherlock Holmes .

Lakaren Sir Arthur Conan Doyle hade i brist pa patienter borjat skriva noveller och casebooks . 1887 publicerades dock romanen En studie i rott med huvudpersonen Sherlock Holmes i tidningen Beeton's Christmas Annual . Den var inspirerad av bade Herman Melville och Robert Louis Stevenson ^{[ 17 ]} samt naturligtvis Poes noveller om Dupin. Den blev en succe och snart kom fler berattelser om Holmes och hans foljeslagare, berattaren Doktor Watson . Holmes forekommer som huvudperson i fyra romaner och femtiosex noveller, de flesta publicerade som foljetong i tidningen The Strand fran 1887 och manga ar framover. Berattelserna blev sa spridda att lasekretsen knappt accepterade nagot annat fran Doyles penna an historier om Holmes. Framgangen lag dels i den utmarkta karaktarsskildringen av den genialiske Holmes (som baserades pa Conan Doyles mentor Joseph Bell ), dels i den levande beskrivningen av Londons tva varldar: den aristokratiska viktorianska eran och den brottsliga undre varlden. ^{[ 18 ]} Nar Conan Doyle 1893 lat Sherlock Holmes avlida i envig med sin arkefiende professor Moriarty i Det sista problemet , blev lasarstormen sa stor att Conan Doyle tio ar senare blev tvungen att ateruppliva Holmes. Doyles sista Holmes-novell drojde anda till 1927.

Sherlock Holmes genomslag kan knappast overskattas. Rollfiguren ar fortfarande levande pa film, TV och i bokform. Guinness rekordbok rapporterar att Holmes ar den rollfigur som funnits med i flest filmer. Over 70 skadespelare har spelat rollen i over 200 filmer.

I Holmes kolvatten [ redigera | redigera wikitext ]

Conan Doyle fick tidigt efterfoljare. De flesta anammade och forfinade Holmes vetenskapliga sida ^{[ 19 ]} , men det fanns aven en stor trend att skriva om skalmar och lurendrejare . Till de senare raknas till exempel fransmannen Maurice Leblancs mastertjuv Arsene Lupin (fran 1905). Lupin blev mycket popular, framfor allt i den fransktalande varlden och medverkade i 20 verk av Leblanc och darefter i en hel rad bocker av andra forfattare. Gemensamt for Lupin och andra verk om mastertjuvar ar att de ofta innehaller forkladnader och tjuvar som stjal fran de mycket rika, samtidigt som de overlistar polisen. ^{[ 20 ]}

Trenden att fortsatta i Holmes vetenskapliga adra borjade med forfattarparet L. T. Meade (pseudonym for Elizabeth Thomasina Meade Smith) och Robert Eustace (pseudonym for Clifford Halifax). Deras bana borjade i borjan pa 1890-talet, med berattelser sasom Without witnesses (1894, online har ). Deras verk inneholl kunskap om kryptografi , kriminologi , biologi och manga andra vetenskaper. Flera av deras verk har kvinnliga huvudpersoner. Den har sortens deckare skrevs vid denna tid av bland andra Israel Zangwill (som 1891 befaste det slutna rummet som en subgenre till deckaren), Melville Davisson Post (Uncle Abner, 1896) och Edgar Wallace (The four Just Men, 1905), men storst av dem ar troligen Jacques Futrelle (1906) och R. Austin Freeman (1907), vars problemlosare Augustus S.F.X. Van Dusen (alias Tankemaskinen ) respektive Dr John Thorndyke blev mycket inflytelserika. Futrelles berattelser borjar ofta med ett bisarrt eller surrealistiskt problem som alltid far sin forklaring av den logiske Tankemaskinen. Freeman a sin sida brukar anges som skapare av subgenren den inverterade deckaren , med novellen The Singing Bone (1912). I den inverterade deckaren begas vanligen ett brott som synes vara "perfekt", det vill saga saknar ledtradar till den ratta brottslingen, men dar problemlosaren hittar en ovantad ledtrad.

Samtidigt utvecklades ett annat grepp, namligen fatoljdetektiven . Fran omkring 1901 presenterade Baronessan Orczy en serie noveller dar problemlosaren loser mysteriet genom att analysera tidningarnas rapporteringar. Men det ar med G.K. Chestertons filosofiska och religiosa kriminalnoveller med den katolske prasten Fader Brown (fran ca 1904) som den har typen av deckare far sin stora framgang. Fader Brown stalls ofta infor paradoxer som loses genom att man helt byter synsatt, snarare an genom att leta efter ledtradar eller forhor vittnen.

Senare kom tva andra namn med viktiga bidrag till genren: det ena Mary Roberts Rinehart , som 1908 skapade det som senare har blivit kallat Hade-jag-bara-vetat , dar mycket av intrigen hanger pa att huvudpersonen inte rapporterar ett mystiskt samtal till polisen och darmed riskerar flera manniskors liv. Rinehart ar aven kallan till uttrycket "The Butler did it", aven om hon aldrig sjalv anvande det. Det andra viktiga bidraget kom fran E. C. Bentley vars enda storverk, Trents sista detektivbragd (1913) dels innehaller en labyrintlik intrig, dels lyckas parodiera hela deckargenren.

Guldaldern [ redigera | redigera wikitext ]

Efter forsta varldskrigets slut skulle dessa tre linjer (ledtradsletarna, fatoljdetektiverna och skalmarna) fa varsitt uppsving. Storst uppmarksamhet fick fatoljdetektiverna, med borjan 1920. Det aret publicerades namligen Agatha Christies forsta roman, En dos stryknin . Liksom Dorothy L. Sayers , som debuterade 1923 med Lord Peters storsta affar , fick Christie mycket uppmarksamhet, bade fran lasare och litteraturkritiker. Badas bocker bygger pa intrikata handelseforlopp samt minnesvarda rollfigurer, Hercule Poirot (med sina "sma gra celler") respektive Lord Peter Wimsey . Tack vare deras forsaljningssucceer spreds deckargenren till allt fler lasare och darfor ocksa fler forfattare. Perioden 1920-1939 kallas darfor ibland for deckargenrens guldalder.

Bland de forfattare som anses sarskilt anmarkningsvarda namns ofta kusinerna bakom pseudonymen Ellery Queen (fran 1929) samt John Dickson Carr (vars specialitet var det lasta rummets mysterium, fran 1930). Sammanlagt skrev de over 130 bocker och blev mycket inflytelserika. Framfor allt Carrs forelasning om det lasta rummet (fran romanen Den ihalige mannen 1935) och Queens stora garning som tidskriftsutgivare ( Ellery Queen's Mystery Magazine ) har blivit viktiga delar av deckarhistorien. Det har stora antalet verk gjorde att genren utforskades och utvidgades rejalt. Anthony Boucher menade att "de tre stora" var Christie, Carr och Queen, och har fatt medhall av flera andra deckarkannare. ^{[ 21 ]}

Aven andra tidskrifter fick stor paverkan pa lasarna. Manga forfattare borjade genom att skriva for de manga pulp -tidningar som florerade i USA. Det var i sadana tidningar som forfattare som Dashiell Hammett , Erle Stanley Gardner och thrillerforfattaren Cornell Woolrich debuterade. Nagra av tidningarna var fokuserade pa pusselgator, men eftersom efterfragan var storre an tillgangen och pusselgator kraver storre anstrangningar an "raka" berattelser om hur brottslingar aker fast, minskade sa smaningom utbudet. Till och med de forfattare som skrivit deckargator overgick sa smaningom till nasta stora genreforskjutning.

Den hardkokta realistiska aldern [ redigera | redigera wikitext ]

Delvis som en motreaktion pa Agatha Christie och de andras intellektuella pussel, delvis som en foljd av de alltfler deckarforfattare som bekande sig till mer vetenskapliga och realistiska brottsskildringar, sasom R. Austin Freeman , Freeman Wills Croft och Dorothy L. Sayers , dok det i Ernest Hemingways kolvatten upp fler och fler verklighetsnara skildrade privatdetektiver upp. Forst ut var Dashiell Hammett med sina noveller under 1920-talet om en namnlos privatdetektiv som arbetade for The Continental Op . Raymond Chandler forklarade Hammetts insats sa har:

The Continental Op forekommer aven i Hammets tva forsta romaner Rod skord (1928) och Forbannelsen (1929), men i Riddarfalken fran Malta (1930) hade den hardfore privatdetektiven Sam Spade huvudrollen. Hammet publicerade bara tva ytterligare romaner, den sista 1934.

Raymond Chandler som debuterade 1939 med sin detektiv Philip Marlowe , kan ses som en direkt fortsattning pa Hammetts forfattarskap. Termen "hardkokt" kom att bli anvand om den har sortens texter, dar protagonisten lever ett farligt liv bland realistiska brott. Sa smaningom skulle den fa sin motsvarighet i film noir -genren.

Andra forfattare vred den hardkokta genren at andra hall, sasom den bastsaljande Erle Stanley Gardner vars framsta huvudperson Perry Mason (debut 1933) ar advokat .

Senare forfattare i denna genre ar Bart Spicer (detektiv: Carney Wilde ), Ross MacDonald (detektiv: Lew Archer , debut 1949).

Den hardkokta skolan fick ett uppsving under 1980-talet och 1990-talet i och med kvinnliga amerikanska forfattare som Sue Grafton ( Kinsey Millhone ), Sara Paretsky ( V. I. Warshawski ), och den brittiska Val McDermid ( Kate Brannigan ).

Spioner och thriller [ redigera | redigera wikitext ]

Efter andra varldskriget kom allt farre pusseldeckare och hardkokta deckare. Istallet okade thriller och spion -genrerna. Det hela borjade med att de kanda deckarforfattarna langsamt overgick fran att skriva bokserier om sina vanliga problemlosare till att skapa nya hjaltar for varje bok. Snart forsvann mysterie-elementet till forman for spanningselementet. Darefter kom alltfler forfattare vars verk har enklare intrig och mer komplicerade rollfigurer, dar brottslingarna ar underjordiska gang eller korrupta rika manniskor. Naturligtvis fick nazisterna ocksa sta modell for manga skurkorganisationer, anda fram till det kalla krigets borjan da kommunisterna tog over som urtypen for skurkar, atminstone i vastliga kriminalromaner.

Men spion- och thrillergenren borjade tidigare. Vissa forskare, sasom Vincent Starrett ^{[ 22 ]} , drar anorna anda till William Thackeray och Alexandre Dumas , medan genren fick sitt forsta renodlade verk i Erskine Childers Sandbankarnas gata (1903). Den hyggligt realistiska Childers, och senare Joseph Conrad , fick till en borjan mestadels efterfoljare i form av overdrivna kopior, sasom E. Phillips Oppenheim . Senare forsokte den brittiske forfattaren Somerset Maugham ateruppratta genren med spionhistorien Ashenden (1928) som raknas som ett av de forsta seriosa forsoken att skildra en spions verklighet. ^{[ 22 ]} Han efterfoljdes bl.a. av Eric Ambler och Graham Greene omkring andra varldskrigets utbrott 1939. Amblers bidrag var bland annat att fordjupa personteckningen och miljoskildringen, vilket gav hans romaner, som Dimitrios mask (1939), en grund i verkligheten som tidigare romaner ofta saknat. Pa filmduken var Alfred Hitchcocks filmer, sasom Repet (1954), Fonstret mot garden (1955) och I sista minuten (1959), mycket valbesokta och kretsade ofta kring personer som blivit falskt anklagade. ^{[ 23 ]}

Under andra varldskriget hade forfattarna rikligt med material att osa ur. Forfattare som Manning Coles , Geoffrey Household och Helen MacInnes skildrade allt oftare Nazityskland och Mussolinis fascistiska Italien , ofta med goda doser antifascistisk propaganda.

1953 kom den brittiske journalisten Ian Flemings forsta bok om den hemlige agenten James Bond . Bond-bockerna kom att bli beskrivna som en blandning av sex och sadism, och fick manga efterfoljare, framfor allt efter 1962 nar den forsta Bondfilmen Agent 007 med ratt att doda hade premiar. Bond ar en i grunden romantisk aventyrsfigur, utan storre realistiska drag.

Snart kom dock en motrorelse med John le Carre (debut 1961), Len Deighton (debut 1962) och Frederick Forsyth (skonlitterar debut 1971) som tre av de framsta foretradarna. De har forfattarna var inte lika romantiskt lagda utan anvande den politiska thrillern for att undersoka vad det innebar att vara spion, nagot som Flemings Bond mestadels anvander som en perifer del i sina aventyr.

Den stora vagen att skildra varldskonflikterna i varlden utanfor Europa och Amerika kom dock av sig ganska snart, delvis pa grund av bristen pa kunskaper om Asien, Afrikas och Latinamerikas konflikthardar. Dock finns det undantag, sasom Amblers Doktor Frigo (1976).

Procedurskolan [ redigera | redigera wikitext ]

Att skildra hur brott loses i verkligheten har alltid varit en del av deckargenren. Sa kallade true crime dar historierna bygger pa verkliga brottsfall ar bara en av mojligheterna. En annan ar att anvanda de metoder som anvands i verkligheten for att losa fiktiva brott. Fransmannen Georges Simenon borjade med sina 75 bocker om Kommissarie Maigret 1931. Hans vardaglige Maigret loser brott i hela Frankrike och far ofta resa till olika stader for att hjalpa den lokala polisen genom att studera de fysiska bevisen och sedan talmodigt forhora de misstankta. ^{[ 24 ]} Simenon fick flera efterfoljare, inte minst Lawrence Treats V as in victim (1945).

Genren blev allt storre under 1950-talet med forfattare sasom Hillary Waugh och TV-serier sasom Dragnet . De mest kanda namnen i den har subgenren ar dock Ed McBain vars bokserie om poliserna vid det 87:e distriktet inspirerade Maj Sjowall och Per Wahloos tio "roman om ett brott" med Martin Beck som ledare for en grupp poliser i Stockholm.

Med borjan i 1980-talet fick procedurskolan ett nytt uppsving pa TV i och med serier sasom Spanarna pa Hill Street (fran 1981), Cagney och Lacey (fran 1982), I lagens namn (fran 1990) och Uppdrag: mord (fran 1993).

Genren blandas [ redigera | redigera wikitext ]

Under mitten av 1970-talet avled de tre stora pusseldeckarforfattarna, Christie, Carr och Queen, och deckarkannarna Ivar Harrie och K. Arne Blom med flera menade att atervaxten var tunn. ^{[ 25 ]}

Undantag fanns i till exempel Peter Lovesey och Colin Dexter , vars debut ar 1975 med Sista bussen till Woodstock , fick allt storre uppmarksamhet efter att bockerna borjades filmas for TV under namnet Kommissarie Morse , men annars forde pusseldeckaren en tynande tillvaro. ^{[ 26 ]} Genren fick bland annat sta pall for parodier sasom Gene Wilders film Sherlock Holmes' smarta brorsa (1975) och Neil Simons film Slapp deckarna loss, det ar mord (1976).

Det betydde dock inte att deckargenren dog. Snarare tvingades genren att nischa sig mer, sasom Tony Hillerman (debut 1970) vars gator ofta hanger ihop med navajoindianernas kultur. ^{[ 26 ]} En annan vag tog Helen McCloy som anvande en narmast dokumentar stil som hamtar inspiration fran verkliga handelser sasom Patty Hearst-affaren och mutskandalen pa flygbolaget Lockheed . ^{[ 26 ]} Ytterligare en annan variant ar Peter Van Greenaways ifragasattande av auktoriteter i till exempel Judas (1972). ^{[ 26 ]}

1980-talet inleddes med Rosens namn av Umberto Eco , en blandning av intellektuell roman, historielektion och teologiskt traktat, men som ocksa innehaller en deckares alla ingredienser. Boken blev senare filmad med Sean Connery som William av Baskerville, vars namn aterknyter till Sherlock Holmes-romanen Baskervilles hund . At andra hallet pa tidslinjen gick Douglas Adams i sin Dirk Gentlys holistiska detektivbyra (1987) som har starka drag av science fiction .

Deckaren i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1800-talet och borjan av 1900-talet var de flesta publicerade bockerna pa svenska inom genren oversattningar fran engelska , franska och tyska . Sverige var dock tidigt ute med flera inhemska deckar-berattelser. En av de tidigaste ar novellen Skallnora Qvarn fran 1838 av Carl Jonas Love Almqvist och en annan ar den tidiga Sherlock Holmes- pastischen av pseudonymen Sture Stig (1849-1913).

Kort fore och under forsta varldskriget upptradde den forsta hela generationen av begavade svenska kriminalforfattare. De framsta av dessa var Iwan Aminoff (1868-1928), S. A. Duse (1873-1933), Axel Essen (1880-1951), Harald Johnsson (1886-1936), Gosta Palmcrantz (1888-1978), Julius Regis (1889-1925), Gunnar Serner (1886-1947), Otto Witt (1875-1923) och Harald Wagner (1885-1925). ^{[ 27 ]}

Den stora explosionen kom nagot senare an i England och USA med forfattare som Stieg Trenter , Maria Lang , Vic Suneson och H.-K. Ronblom . De debuterade pa 1940- och 1950-talet, men blev aldrig nagra stora namn utomlands.

Under 1960-talet borjade daremot svenska deckare att uppmarksammas i och med att Maj Sjowall och Per Wahloos bocker om Martin Beck blev storsaljare over hela varlden. Efter det har bland annat Jan Guillous spionromaner, Henning Mankell och Hakan Nessers polisromaner blivit oversatta till flera andra sprak. Andra framstaende forfattare fran 1970-talet och framat ar K Arne Blom och Uno Palmstrom .

Den forsta svenska TV-deckaren sags vara Halsduken fran 1962 (efter ett brittiskt original av Francis Durbridge ).

Bland svenska detektivromaner for ungdomar kan namnas Astrid Lindgrens bocker om Masterdetektiven Kalle Blomkvist, Ake Holmbergs deckarparodier om Ture Sventon , Nils-Olof Franzens bocker om Agaton Sax och Sivar Ahlruds bocker om Tvillingdetektiverna Klas och Goran Bergendahl .

Under 2000- och 2010-talen har Sverige fatt annu ett uppsving i kolvattnet pa Stieg Larssons Millennium-trilogi . Larsson var sjalv deckarfantast och planerade sina bocker efter det klassiska deckarmonstret, fast i en modern miljo. Bockerna har senare filmats saval i svensk som i amerikansk version. Andra forfattare som har salt stora upplagor i Sverige och utomlands ar Lars Kepler med sina bocker om Joona Linna och Saga Bauer, och Camilla Lackberg , vars bocker kretsar kring poliser i Fjallbacka .

Se aven: Svenska kriminalforfattare

Genrens mottagande [ redigera | redigera wikitext ]

Fran att inledningsvis ha betraktats som en del av den skonlitterara genren, har deckargenren sa smaningom blivit en egen genre som senare har blivit saval bespottad och trivialiserad som allvarligt tecknad och anvand for sociala kommentarer. Det har varit en av de mest saljande genrerna genom tiderna och far ofta egna avdelningar i bokaffarer och bibliotek. Litteraturkritiker som Leslie Fiedler (i sin bok Cross the Border ? Close the Gap , 1972), menar att det ar orattvist att doma ut hundratusentals forfattare och bocker, baserat pa vilken genre de tillhor och att det finns storre spannvidd pa kvaliteten inom genrerna.

Sensationalism och vald [ redigera | redigera wikitext ]

Eftersom deckarna i sa hog grad handlar om mord och andra valdsamheter, menar kritiker att genren ar valdsforharligande, och att det kan gora lasarna mer valdsbenagna. (Jamfor: diskussionen om underhallningsvald .)

Men inslaget av vald i de flesta deckare ar ganska litet - ofta begransat till en kort skildring i borjan av berattelsen. Undantaget ar de hardkokta deckarna och den psykologiska thrillern dar valdet har en nagot mer framtradande roll. Tyngdpunkten ligger dessutom oftare pa vad som hander efter valdet, och hur samhallet bestraffar valdsverkare. Det rimmar illa med tanken att deckare skulle uppmuntra till vald.

Med tanke pa att de flesta lasare ar kvinnor i ovre medelaldern ? en grupp som traditionellt sett inte sammankopplas med storre valdsverk ? anser manga deckarkannare att diskussionen snarast handlar om moralpanik .

Platta figurer [ redigera | redigera wikitext ]

Deckarforfattare har ofta anklagats for att inte verka bemoda sig om att skildra "verkliga" personer, utan bara schackpjaser som inte agerar realistiskt utan sa att det ska passa intrigen .

Anklagelsen stammer till viss del, men det finns flera orsaker till att det maste vara pa det sattet ? varav det framsta ar att det skulle bli alldeles for latt att gissa vem som ar den skyldiga om rollfigurerna vore rundade, nagot som helt fortar nojet med en sapass intellektuell lek som deckaren.

Agatha Christie , som ar en av de forfattare som kritiserats hardast for sina klicheartade uppsattning romanfigurer, ar trots det en av de mest populara. Christie-forskare har darfor menat att de platta figurerna ar lattare att identifiera sig med for en storre publik, eftersom de inte utestanger lika manga tolkningar.

Trovardighetsproblem [ redigera | redigera wikitext ]

Nagra av de fragor som aterkommer gang pa gang ar:

• Hur kan polisen tillata att amatordetektiver lagger sig i de kansliga mordutredningarna?
• Varfor skulle amatorerna vara skickligare an polisen?
• Hur kan det alltid vara den minst sannolike som begatt brottet?
• Varfor gora sig sa mycket besvar for att doda nagon?

Svaret ar att deckare, liksom alla genrer , bygger pa en rad konventioner. Musikal -genren till exempel innehaller konventionen att verkligheten ibland avbryts av musik . De konventionerna kan man tycka vad man vill om, och man kan kritisera dem, men de kommer troligen inte att forandras, eftersom genrerna bygger pa regler som de flesta som ar intresserade av den individuella genren onskar. Deckargenrens "regler" handlar bland annat om att lag och ordning besegrar brott och kaos. (Undantaget har ar brottslingen som hjalte -subgenren.)

Forutsagbarhet och rent spel [ redigera | redigera wikitext ]

Formeln "Mord - Deckare forhor misstankta och letar ledtradar - Deckare upptacker att den minst sannolika begatt mordet och tar fast mordaren" ar sa inarbetad att det ar latt att forutsaga vad som ska handa.

Men just den formeln ar nyckeln till deckargenrens framgang: med hjalp av fa element (samt olika miljoer och litterara figurer) gar det att skapa oandligt manga variationer, ungefar som det gar att skriva oandligt manga musikaliska verk med ett begransat antal hel- och halvnoter.

Deckarforfattare har ofta kritiserats for att bryta mot regeln att spela rent spel mot lasaren, att forfattaren fuskar med ledtradarna sa att lasaren inte kan losa fallet innan losningen presenteras.

Men gatorna ska vara svarlosta, och det innebar bland annat att forfattarna vaver in ledtradarna lite for mycket, men i de flesta fall gar det att hitta ledtradarna om man vanjer sig vid forfattarens satt att beratta.

Dock ar det inte alla forfattare som spelar rent spel med lasaren. Det ar inte alla forfattare vars intriger hanger ihop logiskt. Men det behover inte vara ett hinder for att lasaren ska kanna sig underhallen. Som alltid har lasaren valt genren sjalv, och kan valja pa nytt om det forsta valet inte foll till belatenhet.

Sociala och psykologiska kommentarer [ redigera | redigera wikitext ]

Nagra deckarforfattare har fatt positiva omdomen for att ha anvant deckargenren for att belysa ett sarskilt socialt problem eller en psykologisk verklighet. Forfattarparet Sjowall Wahloo anvande till exempel sina "tio romaner om ett brott" for att skildra hur det svenska samhallet forandrades under tio ar, nar polisen forstatligades, fler manniskor hamnade i utanforskap och Stockholms arkitektur forandrades.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• De 50 basta kriminalverken
• Svenska Deckarakademin
• Filmgenre
• Rivertonpriset

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Robert Barnard: A talent to deceive - An appreciation of Agatha Christie ISBN 0-00-637474-3
• Scaggs, John (2005) (pa engelska). Crime fiction . The new critical idiom, 99-2200809-2. Abingdon, Oxfordshire: Routledge. Libris 9570464 . ISBN 0415318246  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Early Mystery Novels
• Den tidiga svenska kriminalberattelsen