De tre kungarikenas krig
(
engelska
:
Wars of the Three Kingdoms
) var en serie vapnade konflikter som agde rum i
Skottland
,
Irland
och
England
mellan 1639 och 1651, da dessa tre lander lydde under samme kung.
Dessa konflikter handlade om kungens makt i forhallande till kyrkan och parlamentet: Skulle kungen eller prasterskapet vara kyrkans overhuvud? Skulle kungen ha ratt att ta ut skatter och satta upp bevapnade styrkor utan parlamentets godkannande?
Krigen hade och ett nationellt inslag eftersom Irland och Skottland oppet ifragasatte Englands overhoghet bland de tre kungarikena. Det engelska parlamentets (under
Oliver Cromwell
) seger over kungen, irlandarna och skottarna lade grunden for dagens
Storbritannien
som en konstitutionell monarki, med
London
som maktcentrum.
Vid samma tid agde en rad liknande konflikter rum i Europa ? som
Fronden
i
Frankrike
och upproren i
Nederlanderna
,
Katalonien
och
Portugal
mot det spanska styret. En del historiker betraktar denna period som en av de allvarligaste politiska kriserna i Europas historia, kannetecknad av konservativa samhallsgruppers uppror mot absoluta monarker med centralistiska ambitioner.
Krigen som raknas till de tre kungarikenas krig ar:
De tre kungarikena hade nyligen fatt samme monark. Sedan 1541 hade Englands monarker ocksa styrt kungariket Irland genom det irlandska parlamentet, medan
Wales
blivit en del av kungariket England. Nar Jakob VI av Skottland 1603 ocksa blev
Jakob I
av England borjade problemen.