Korstag
Forsta korstaget Andra korstaget Tredje korstaget Fjarde korstaget Femte korstaget Sjatte korstaget Sjunde korstaget Attonde korstaget Barnkorstaget Reconquistan Nordiska korstag De svenska korstagen

De svenska korstagen var en serie svenska militara expeditioner under 1100- och 1200-talen for att infora katolicismen i de da hedniska Baltikum och Finland . Expeditionerna syftade ocksa till att sakra den svenska Ostersjokusten och handelsvagarna osterut i konkurrens med Tyskland , Danmark och Novgorodlandet ( Holmgard , Gardarike ).

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Vikingatagen i osterled upphorde vid borjan av 1000-talet men Sveriges forbindelser osterut fortfordes, exempelvis gifte Olov Skotkonungs bort sin dotter Ingegerd 1019 med Jaroslav I av Kiev . Det ser ut som om Novgorod under forsta halften av 1000-talet stodde svenska och norska regenter mot danska-engelska kungar. ^{[ 1 ]}

Forsvar [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1100-talet var den hedniska Ostersjobefolkningen, bland annat Kareler och Ester , en fara for den svenska Ostersjokusten. Ett sadant harjningstag ledde till Sigtunas brand 1187. Svenskarna var darmed i en liknande situation som tidigare drivit tyskar och anglosaxare att missionera i Norden: Ett inforande av kristendomen oster om Ostersjon kunde skapa sakerhet. ^{[ 1 ]}

Konfessionsstrider [ redigera | redigera wikitext ]

Paven i Rom stod i konkurrens med den grekisk-ortodoxa kyrkan som samtidigt sokte oka sitt inflytande i Novgorodlandet ( Gardarike ). ^{[ 1 ]}

Handel [ redigera | redigera wikitext ]

Otvivelaktigt ingick aven korstagen i en medveten svensk handelspolitik osterut. ^{[ 1 ]}

Danskar och tyskar [ redigera | redigera wikitext ]

Svenskarna var inte de enda som for pa militara expeditioner i ostersjoomradet. Danmark hade tidigare framgangsrikt bekrigat de vastliga slaverna i nuvarande Nordtyskland, och vid slutet av 1100-talet etablerat sig i Estland . Runt ar 1200 verkade danskarna ocksa norr om Finska viken. ^{[ 1 ]} Aven den tyska Svardsriddarorden , etablerade sig vid denna tid i Livland med centrum i Riga .

Estland [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1220-talet gick kung Johan Sverkersson in pa den baltiska militara scenen, genom att invadera Rotalia . Med pa krigstaget var jarl Karl Dove och Linkopingsbiskopen Karl Magnusson . Enligt Henrik av Livlands kronika var syftet maktpolitiskt, att "erovra vissa delar av Estland". Den gamla fastningen Leal blev hogkvarter. Rotalia var redan formellt kristnat, med en egen biskop med sate just i Leal. Det bekymrade inte svenskarna, och det gjorde inte heller den varning de fick om att esterna var opalitliga. Johan Sverkerssons riddare reste omkring i landet och dopte ester och byggde kyrkor, tills kungen var saker pa att Rotalia var en del av hans rike. Han lamnade nagra krigare i Leal och ansag att ingen fara radde da omradet var omgivet av bade danska och tyska befastningar. Den 8 augusti anlande dock en flotta fran Osel . Svenskarna hade troligen hort att oselborna nyligen drabbats av ett nederlag och darmed trott dem ofarliga. Detta kom att sta dem dyrt; oselborna besegrade dem och dodade alla eller nastan alla, inklusive biskopen. Danska trupper anlande senare och begravde de stupade. Danskar och tyskar kom efter detta att konkurrera om kontrollen over det tidigare svenska omradet; inga forsok gjordes att aterta det fran svensk sida och misslyckandet tycks inte ha fatt storre politiska konsekvenser for Johan. ^{[ 2 ]}

Finland [ redigera | redigera wikitext ]

Forsta svenska korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt legenden ska Sveakungar ha organiserat det forsta svenska korstaget da Erik den helige och den brittiska missionaren Sankt Henrik redan vid slutet av 1150-talet ska ha kristnat kustlandskapet i dagens Finland. Idag betvivlar man att ett regelratt korstag agt rum sa tidigt, da det saknas belagg for det i samtida kallor. Daremot ar det troligt att det vid denna tid genomfordes saval militara erovrings- och plundringstag som handelsexpansion fran svenskt hall. Fordelarna var omsesidiga. Detta ledde smaningom till att Egentliga Finland inlemmades i den riksbildning av svear och goter som kom att utgora det svenska riket. ^{[ 3 ]} ter En pavebulla fran 1170-talet, stalld till arkebiskopen och hans lydbiskopar, vittnar om svenska militara insatser for att omvanda finnar. En annan bulla omtalar att Knut Eriksson ar efter ar var ute i harnad mot hedniska folk. Vid 1200-talets borjan fanns en finsk biskopsstol i Nousis som lydde under arkebiskopen i Uppsala. ^{[ 1 ] [ 4 ]}

Andra svenska korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Senare kom aven Tavastland , att lost inlemmas i det svenska riket, dock snarare genom att frivilligt knytas till den svenska kungen an genom erovring. Tavasterna befann sig narmare Novgorodlandet , Holmgard ( Gardarike ) an befolkningen i Egentliga Finland, och utsattes darmed aven for tryck fran detta hall. Under 1220-talet eller tidigt 1230-tal etablerades en katolsk kyrklig narvaro i omradet under biskop Thomas . Under mitten av 1230-talet avfoll dock tavasterna, vilket ledde till att paven Gregorius IX 1237 kallade till korstag mot dem. Ett brev skrivet 1237 av Gregorius IX finns bevarat i Svenskt Diplomatarium

Paven Gregorius (IX) till arkebiskopen i Uppsala och hans suffraganer rorande forhallandena i Tavastland; paven har hort att manga tavastlanningar har avfallit fran kristendomen och nu forfoljer de troende bl.a. genom att offra dem till demoner, lemlasta dem, branna dem pa bal och sticka ut ogonen pa deras praster; han uppmanar nu adressaterna att forma manniskor i sitt land att dra ut pa korstag mot dessa hedningar och utlovar syndaforlatelse och samma immunitet som for korstagsfarare till det heliga landet for dem som gor detta. ^{[ 5 ]}

Enligt Erikskronikan skall andra svenska korstaget ha letts av Birger Jarl , men forst mot slutet av 1240-talet efter att paven kallat 1237. Det ar dock troligt att denna fatt kronologin fel och att expeditionen genomfordes ett decennium tidigare, och att detta darfor ar det forsta belagda korstaget norr om Finska viken. ^{[ 6 ]} Ibland tvangsdoptes redan kristna, for att vinna befolkningen fran Novgorodlandets ( Gardarike ) grekiskortodoxa lara till den katolska laran, vilka varit separerade sedan den stora schismen 1054 .

Tredje svenska korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Det tredje svenska korstaget anses ha genomforts under Torgils Knutsson ar 1293, och gick till Karelen. I detta sammanhang anlades Viborg . ^{[ 1 ]} Samma rattigheter och skyldigheter gallde i hela det svenska riket, och de ostliga provinser som bildar dagens Finland fanns representerade redan vid kungaval vid Mora stenar pa 1300-talet och Sveriges forsta riksdagar pa 1500-talet.

Republiken Novgorod, (Holmgard, Gardarike) [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1240 genomfordes sedan en attack av de katolska makterna mot det ortodoxa Republiken Novgorods domaner. En svensk arme besegrades av den novgorodiske prinsen Alexander Nevskij i slaget vid Neva 1240. Tyskar och danskar hade i borjan hade stora framgangar och kunde besatta stora delar av Ingermanland . Efter det s.k. slaget pa Isen (pa sjon Peipus) 1242 kunde dock Novogorod , Holmgard aterta vad som gatt forlorat, och nar allt tumult lagt sig var laget narmast status quo . ^{[ 7 ]}

Ett och ett halvt decennium senare gjordes ett nytt, halvhjartat forsok. Tiden var annars ganska lugn, med fa stridigheter mellan katoliker och ortodoxa, men paven Alexander IV beordrade anda ett korstag for att kristna hedningarna oster om Narvafloden . Troligt ar att Birger jarl ivrade for korstaget, men det svenska gensvaret blev anda svagt och aven om de for over till omradet och borjade anlagga en stad for de hem sa de naddes av nyheten att ryssarna borjade samla ihop en har. ^{[ 8 ]}

30 ar av ofred [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1293 genomforde svenska trupper lika hastigt som valplanerat en framstot langt in i karelernas land, vilket ledde till en 30 ar lang kraftmatning mellan svenskar och ryssar (novgoroder). Novgorod hade da under en langre tid starkt sina positioner i omradet, men aven om svenskarna onskade motarbeta detta hade de hindrats av inre oroligheter. 1292 hade novgorodska ( rusiska ) trupper harjat i Tavastland, och det inre laget hade stabiliserats under formyndarregeringen for Birger Magnusson , under marsken Torgils Knutssons ledning. Enligt Erikskronikan skall svenskarna forst anlagt Viborgs slott , och sedan intagit Kexholms fastning och aven dar anlagt en fastning, men forlorat denna till Novgorod. Viborg gjorde dock att Karelen gled over i svenskarnas hander. Ar 1300 gjordes annu ett forsok att ta kontrollen over nytt territorium genom att anlagga en fastning, denna gang i Ingermanland . Ryssarna ( Ruser , Tjuder ) gjorde ett tidigt forsok att sla ned aven denna, men misslyckades. Borgen fardigstalldes, och stora delar av krigsfolket atervande hem. Enligt Erikskronikan skall dock under vintern den kvarlamnade provianten delvis forstorts och skorbjugg grasserat, varefter borgen lamnats nastan ode. Under 1301 gjordes darfor ett nytt ryskt stormningsforsok, denna gang med storre framgang: borgen intogs och lades sedan i ruiner. ^{[ 9 ]}

Det lugn som tidigare ratt i Sverige var nu dock over, och kung Birgers langvariga gral med sina broder Erik och Valdemar skulle besta i decennier. Kriget overgick i plundrande fran bada sidor. 1314 gjorde karelarna uppror mot Novgorod och overlamnade Kexholm till Sverige, som dock inte heller nu kunde underhalla en befastning pa platsen, varfor den ater overgick i ryssarnas ( Ruser ) hander. Med tiden insag bada sidor att ingen kunde vinna detta krig, och 1323 slots Freden i Noteborg . ^{[ 10 ]}

Magnus Erikssons korstag [ redigera | redigera wikitext ]

I borjan pa 1340-talet var laget i norden ovanligt lugnt: Sverige, Norge och Skane var alla delar av en personalunion under Magnus Eriksson , och fred radde med Danmark. Samtidigt radde inre splittring i Novgorod, som dessutom ansattes av yttre fiender och hade frostiga relationer med sina allierade. Dessutom hade Heliga Birgitta framtratt i Sverige och predikat korstaget. 1348 inleddes det hela, genom att Magnus forsokte omvanda novgoroderna med hot om krig om de vagrade. De gjorde just detta, och kriget inleddes. Svenskarna lyckades inta Noteborg, och Magnus atervande hem. Eftersom inga forstarkningar sandes till borgens hjalp kunde dock ryssarna ( ruserna , tjudrena ) snart aterta den. Under andra halvan av 1348 och forsta halvan av 1349 holl sig Magnus markligt passiv, kanske da han trodde att Novogoroderna var beredda att forhandla, kanske for att hans ekonomi var for anstrangd. Att inget skedde hosten 1349 kan daremot latt forklaras med ett enda ord: pest . Under 1349 och 1350 drabbade denna farsot norden, och stora delar av befolkningen avled. Kriget blev nu omojligt att fortsatta i samma skala. Forsok att satta Novgorod i blockad gjordes men misslyckades, och Novgoroderna plundrade i Finland. Magnus lyckades fa paven att utlysa korstag och beordra kristna att framja detta, men trots att kontanta medel insamlades var entusiasmen sa lag att kriget inte kunde fortsatta, och det avslutades i praktiken 1351 . ^{[ 11 ]}

Senmedeltida stridigheter [ redigera | redigera wikitext ]

Under tiden fram till slutet pa 1400-talet gjordes inga storre forsok att erovra novgorodska omraden, aven om ett flertal mindre strider utkampades. Nu vaxte dock en ny makt sig allt starkare: Storfurstendomet Moskva, som under slutet av 1400-talet inforlivade alla de ovriga ryska staterna ( Gardarike ). Sverige styrdes vid denna tid av Sten Sture den aldre , men den danske kungen Hans onskade att fa bestiga aven dess tron och ateruppratta Kalmarunionen . For att kunna gora detta maste han dock forst forsvaga Sverige militart, och da passade ryssarna ( ruser , tjuder ) som hand i handske. Hosten 1495 slog Ryssland till. Olofsborg och Viborgs slott inneslots. Svenskarna var forsvagade av en pestepidemi, och befalhavaren pa Viborg, Knut Jonsson Posse , var ur stand att gora langt mer an att irritera ryssarna ( ruserna ). Dessa forsokte under vintern, efter att svenska forstarkningar misslyckades att na fram i storre numerar, att storma Viborg. De lyckades inta ett av forsvarstornen, men forsvararna antande detta, vilket ledde till den sa kallade Viborgska smallen . Till slut drog sig ryssarna ( ruser / tjuder ) tillbaka. Svenskarna sokte nu fa fram mer krigsfolk, dels inhemskt sadant, dels varvat fran nordtyskland, dels via hjalp fran Tyska orden . Ar 1497 var dock bade svenskar och ruser / tjuder sa krigstrotta att ett sexarigt stillestand pa basis av status quo slots. Kung Hans av Danmark blev krigets verklige vinnare, da han samma sommar lyckades invadera Sverige och satta sig sjalv pa dess tron. ^{[ 12 ]}

Kriget hade tydliga religiosa overtoner; utover det normala aberopandet av helgon tycks man i synnerhet ha aberopat Sankt Erik och Heliga Birgitta, som bada var starkt kopplade till korstag mot Novgorodlandet ( Gardarike ). Dessutom anvandes Sankt Eriks fana som hartecken, och samma helgon gjordes till de svenska krigsmannens officiella beskyddare. Sten Sture forsokte dessutom fa det hela forklarat som korstag genom att vanda sig till paven, Alexander VI , och 1496 utfardades en korstags bulla . ^{[ 13 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Forsta svenska korstaget
• Andra svenska korstaget
• Tredje svenska korstaget
• Svenska koloniseringen av Finland

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Harrison, Dick (2005). Gud vill det! . Stockholm: Ordfront forlag. ISBN 91-7037-119-9