Desideria
Drottning Desideria , malning av Fredric Westin 1830
Sveriges drottning
Regeringstid	5 februari 1818?8 mars 1844 (26 ar och 32 dagar)
Kroning	21 augusti 1829 i Storkyrkan i Stockholm
Foretradare	Charlotta
Eftertradare	Josefina
Norges drottning
Regeringstid	5 februari 1818?8 mars 1844 (26 ar och 32 dagar)
Foretradare	Charlotta
Eftertradare	Josefina
Gemal	Karl XIV Johan
Barn	Oscar I
Far	Francois Clary
Mor	Francoise Rose Somis
Fodd	8 november 1777 Marseille i Frankrike
Religion	Romersk-katolska kyrkan
Namnteckning
Dod	17 december 1860 (83 ar och 39 dagar) Stockholms slott
Begravd	11 januari 1861 Riddarholmskyrkan i Stockholm
Heraldiskt vapen
Monogram

Desideria , fodd Bernhardine Eugenie Desiree Clary 8 november 1777 i Marseille , dod 17 december 1860 i Stockholm, var furstinna av Pontecorvo fran ar 1806 och drottning av Svensk-norska unionen 1818?1844. Hon var gift med Jean Baptiste Bernadotte, sedermera kung Karl XIV Johan , och mor till Oscar I . Vid hennes ankomst till Sverige forsvenskades formellt hennes namn till Desideria , ett namn som hon sjalv inte anvande. ^{[ 1 ]}

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Tidigt liv [ redigera | redigera wikitext ]

Desiree Clary foddes som yngsta barnet av nio, till Francois Clary (1725?1794) och hans fru i andra giftet, ^{[ 2 ]} Francoise Rose Somis (1737?1815), dotter till en armekapten. Slakten Somis kom fran Pinerolo i Turin i Piemonte . Hennes far, som var en formogen sidenhandlare i Marseille ? han exporterade fransk manufaktur och importerade varor fran Italien och Orienten ? upplat familjens hem pa nuvarande Rue des Phoceens till en samlingsplats for de fran Korsika fordrivna broderna Bonaparte . Slakten Clary kan sparas till en Jacques Clary fran Marseille, gift 1690 och farfars far till Desiree. ^{[ 3 ]} Hon gick liksom sin syster Julie Clary i klosterskola men de bada hamtades hem av fadern da revolutionen utbrot 1789, och de fick darefter uppfostran i hemmet nar de franska klosterskolorna avskaffades aret darpa.

Efter hennes fars dod 1794 kom det till myndigheternas kannedom att han fore revolutionen hade ansokt om adelskap. Detta ledde till att hennes aldre bror och formyndare Etienne arresterades i faderns stalle och riskerade att avrattas. Tack vare att Etienne hade en vanskapsrelation med Robespierres yngre bror Augustin Robespierre blev han dock frislappt men arresterades snart en andra gang. Denna gang uppvaktade Etiennes fru folkrepresentanten Albitte for att be for sin makes liv. Hon tog med sig Desiree, men denna somnade i vantrummet. Hennes svagerska ville inte vacka henne, och glomde sedan bort henne da hon fatt framgang i sin ansokan och genast gatt for att mota sin make i frihet. Desiree hittades senare sovande i vantrummet av en viss Joseph Bonaparte som gentlemannamassigt foljde henne hem; och redan samma ar forlovade de sig. Genom Joseph larde Desiree kanna hans yngre bror ? Napoleon . Denne fattade snart tycke for den yngre av systrarna Clary, Desiree, och foreslog att hon i stallet skulle forlova sig med honom, och Joseph med hennes syster Julie, nagot samtliga inblandade tyckte foll val ut.

Julie gifte sig 1794 med Joseph Bonaparte, senare kung av Neapel och kung av Spanien . Bada familjerna hoppades pa ett aktenskap ocksa mellan Napoleon och Desiree, och de tva forlovade sig samma ar. Aren 1795?1797 bodde Desiree med sin syster och svager i Genua , dar Joseph hade ett diplomatiskt uppdrag, och dar levde de sitt sociala liv i kretsen av familjen Bonaparte, som flyttat efter. Under hosten 1795 kom det dock till Desirees kannedom att Napoleon hade blivit foralskad i nagon annan och nar han i ett brev den 6 september samma ar meddelade sin avsikt att sla upp forlovningen, befriade Desiree honom fran hans aktenskapslofte. ^{[ 4 ]} Napoleon aktade istallet den 9 mars 1796 Josephine de Beauharnais . Likval forblev Napoleon och Desiree vanner. Hon hade i honom en trogen allierad som i egenskap av framgangsrik militar och politiker sag till att ge henne privilegier och hon sjalv kom att fa en medlande roll mellan den blivande kejsaren och hennes framtida make Jean Baptiste Bernadotte.

Aktenskap [ redigera | redigera wikitext ]

1797 flyttade Desiree med syster Julie och hennes make till Rom dar Joseph var ambassador. Hon blev dar trolovad med general Leonard Duphot. Trolovningen var mer eller mindre arrangerad av Napoleon, som ville ordna ett lampligt aktenskap at henne. Duphot hade redan en sambo och en utomaktenskaplig son pa fyra ar, men Desirees hemgift och stallning som Napoleons svagerska gjorde henne till en tillgang for hans karriar. Desiree sjalv ska inte ha varit entusiastisk infor planerna men utsattes for vissa patryckningar och hon tycks ha givit efter for familjens vilja och till sist samtyckt. Brollopet var bestamt till 30 december 1797. Tva dagar innan den tankta vigseln utbrot dock ett antifranskt upplopp i Rom utanfor Palazzo Corsini vid deras bostad, och i oroligheterna blev hennes trolovade Duphot dodad. Desiree bosatte sig nu i Paris hos Julie och Joseph dar hon umgicks i kretsen av familjen Bonaparte av vilka hon fortfarande var omtyckt. De forebradde Napoleon for att ha brutit sin forlovning med henne till forman for Josephine, som de ogillade. Aven Desiree uttryckte sig negativt om Josephine, som hon beskrev som en listig aldre kurtisan med ett valfortjant daligt rykte, men hon ska inte ha visat samma fientlighet som Napoleons familj oppet gjorde.

Desiree mottog under denna tid ett frieri fran general Junot, men hon tackade nej da han endast framforde sin forfragan genom ett ombud. I Paris larde hon nu istallet kanna den franske generalen Jean Baptiste Bernadotte. Tycke uppstod mellan de tva som snart forlovade sig och brollopet agde rum den 17 augusti 1798 i Sceaux-l'Unite ^{[ 5 ]} . Deras vigsel, da han var kalvinist och hon ateist, var borgerlig. ^{[ 6 ]} Makens smeknamn pa henne ska ha varit "Bonette".

Under Napoleons kupp 1799 var Desiree utsatt for paverkan bade fran dem som ansag att hennes make sjalv borde gripa makten i Frankrike och fran familjen Bonaparte, som bada forsokte paverka maken genom henne och anvanda henne som informationskanal om hans planer. Bernadotte holl henne utanfor sina politiska asikter da han var medveten om att hon paverkades av andra, men han skulle senare saga att det var pa grund av hennes slaktforbindelser som han hallits passiv under Napoleons maktovertagande. Paret var under kuppen tvungna att ligga lagt, och holl sig under tre dagar gomda i general Sarrazins lantvilla vid Villeneuve St. Georges ? dit Desiree flytt utkladd till man. ^{[ 7 ]} Hon holl kontakten med Julie for att veta nar det var sakert att atervanda, och Napoleon ska ha tolererat Bernadotte av hansyn till sin gamla trolovade.

Ar 1800 var Desiree narvarande vid det misslyckade attentatet med helvetesmaskinen , som exploderade mitt mellan den vagn dar Napoleon satt och den vagn dar hon sjalv fardades med Caroline Bonaparte . Bernadotte utnyttjade ibland sin hustrus kontaktnat, som da han 1801 bad henne ingripa till forman for en general Ernouf och be sin svager Joseph tala med Napoleon till dennes forman, nagot hon ocksa gjorde. Maken ville garna att hon umgicks i societeten och sag till att hon fick lektioner i dans och uppforande av en dansinstruktor vid namn Montel. Sommaren 1802 avslojades en sammansvarjning mot Napoleon, varvid Desiree forhordes om Bernadottes eventuella inblandning. Hon fornekade att han skulle vara inblandad, men uppgav att han ofta hade traffat Moreau (en av de misstankta generalerna) i deras hem och talat om denne och en sammansvarjning i somnen. ^{[ 8 ]} Till foljd av detta utnamndes Bernadotte till guvernor i Louisiana . Desiree och maken stod redo att resa till Amerika fran La Rochelle , da utnamningen plotsligt aterkallades.

Den 19 maj 1804 blev hon genom makens utnamning till Marskalk av Frankrike kallad Marskalkinna , nagot som dock paverkade henne foga da hon liksom sin syster Julie beskrivs som likgiltig for social status. Stallningen gav henne dock ett bekvamare liv: Napoleon gav henne ett hus vid Rue d'Anjou Saint-Honore, i vilket hon darefter bodde, en gava pa 200 000 franc och ett underhall pa 300 000 franc. Den 2 december 1804 deltog hon vid Napoleons kroning i Notre-Dame . Hon gick narmast efter Josephine, vars slap bars av Napoleons systrar och svagerskor, och bar pa Josephines nasduk och sloja pa en kudde. Pa makens begaran slapp hon en tjanst som hovdam och holl sig i ovrigt sa mycket som mojligt borta fran hovet. Daremot deltog hon garna i societetens sallskapsliv med dans, musik och teater och tillbringade somrarna pa en badort eller lantstallena La Grange ^{[ fortydliga ]} eller Auteuil . Hon umgicks mycket i familjekretsen med medlemmarna av familjerna Bonaparte och Clary, men samlade ocksa en krets vanner, bland annat poeten abbe de Cabre, som kallade sig for "marskalkinnans poet", och Ange Chiappe fran Korsika, som ryktades vara hennes alskare. ^{[ 9 ]} Hon beskrivs som vacker och alskvard, beromdes for att vara en skicklig dansare men bedomdes trots det som anonym och obetydlig.

Makarna Bernadotte blev furste och furstinna av Pontecorvo 1806. Da maken fick titeln blev hon forskrackt nar hon mottog en delegation fran Ponte Corvo som formellt bad henne att flytta dit, men lugnades da hon fick veta att det i praktiken inte var nodvandigt. Hon levde for det mesta i Paris skild fran Bernadotte under hans placeringar utomlands. Paret upprattholl anda regelbunden brevvaxling dar hon holl honom informerad om forhallandena i staden. Hon tvingades dock atfolja kejsarinnan Josephine till Mainz under falttaget mot Preussen 1806. Sommaren 1807 besokte hon ocksa Bernadotte i Marienburg i Ostpreussen, dar hon vardade honom under hans sjukdom. Hon besokte honom ocksa nagra ganger i Hamburg , da Bernadotte var guvernor over Hansastaderna . Nar Napoleon fick tre sobelpalsar i gava av tsaren vid deras mote i Erfurt 1808, gav han en till sin syster Pauline och den andra till Desiree.

Kronprinsessa [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan Bernadotte valts till svensk tronfoljare i augusti 1810 blev Desiree foljdriktigt kronprinsessa av Sverige. Hon uppfattade initialt makens stallning som kronprins av Sverige som lika formell som hans stallning som furste av Ponte Corvo, och forvantade sig inte att behova besoka Sverige mer an hon hade behovt besoka den lilla enklaven : "Jag tankte, att det var som med Ponte Corvo, ett stalle som vi skulle fa en titel av." ^{[ 10 ]} Hon uppgav senare att hon aldrig hade brytt sig om nagra andra lander an Frankrike och inte heller visste nagonting om utlandet. Hon blev fortvivlad da hon fick veta att hon forvantades lamna Paris och skot upp sin avresa och reste inte samtidigt som maken. Hennes franska personal uppmuntrade henne i hennes fruktan for att resa till "isbjornarnas bistra och ogastvanliga land", ^{[ 11 ]} och hon var nu ocksa fortjust over den plats hon hade fatt vid det franska hovet genom sin nya status som kronprinsessa, dar Napoleon bjudit henne pa sondagsmiddag varje vecka sedan hon fatt titeln. Hon reste dock slutligen med sin son via Hamburg, Danmark och Kronborg over Oresund till Helsingborg och Sverige.

Den 22 december 1810 valkomnades hon och hennes son Oscar i Helsingborg , och den 6 januari 1811 presenterades hon vid hovet i Stockholm . Hennes make hade overgatt till lutherdomen och bytt namn till Karl Johan, och aven hennes son fick konvertera vid sin ankomst, nagot som dock inte kravdes av henne sjalv. Hon tillats halla egna katolska massor i ett privat kapell, dar hon firade Te Deum vid fodseln av Napoleons son. Massorna ska for henne mest ha tjanat som en paminnelse om Frankrike, da hon pa djupet inte var religios. Desiree kom dock att endast tillfalligt vistas i Sverige. Hon trivdes inte vid det svenska hovet och blev ocksa sjalv impopular under sin vistelse, till viss del pa grund av sin franska sallskapsdam Elise la Flotte och dennas forlojligande av de svenska forhallandena. Landets nya kronprinsessa lamnade Sverige sommaren 1811 och atervande till Paris dar hon kom att bo pa Rue d'Anjou.

I Paris levde Desiree inkognito, formellt som "grevinna av Gotland", och hade ingen hovstat ? endast la Flotte som hjalpte henne i vardinnesysslorna. Hon umgicks mest med sin slakt och gamla vanner men blev anda, formodligen utan egna intentioner och ambitioner, inblandad i diverse politiska fragestallningar. Pa hennes mottagningar syntes bland andra den svenska ministern Hochschild , och aven politiker Talleyrand och polisminister Fouche , som genom henne pa Napoleons uppdrag forsokte paverka Karl Johan. Politiska patryckningar pa maken, som skulle ha forandrat ocksa Desirees liv, framfordes ocksa direkt till Sveriges kronprins: vid motet mellan maken och tsaren i Abo 1812 foreslogs att Karl Johan skulle skilja sig fran Desiree och istallet gifta sig med en av tsarens systrar, nagot som dock avbojdes. Samma ar utgjorde hon mellanhand vid den hanvandelse, som Napoleon genom utrikesministern hertig de Bassano riktade till Karl Johan. Den svenske tronfoljaren ska ha sett det som positivt att hon bodde i Paris, dar hon kunde blidka Napoleons vrede over Sveriges brist pa stod for att uppratthalla kontinentalsystemet , och dar hon pa plats kunde halla sin make underrattad om storpolitiken. Da makarnas korrespondens ar forstord, ar det dock okant hur mycket av den som egentligen handlade om politik.

Infor sitt falttag till Ryssland 1812 hade Napoleon bett Desiree att lamna Frankrike, och hon hade initialt gjort sig redo, men till slut latit bli att fara. Tack vare att hon levde inkognito i Paris kunde hon hallas utanfor da Sverige 1813 befann sig i krig med Frankrike. Hon tillbringade sommaren tillbakadraget med Katharina av Wurttemberg pa sin syster Julies lantslott Chateau de Mortefontaine och atervande till Paris vid nyar 1814. Vid de allierades intag i Paris 31 mars 1814 gav hon sin syster Julie Clary, nu fore detta drottning av Spanien och Napoleons svagerska, asyl i sitt hus. Hon motte Karl Johan vid hans ankomst till Paris, men da han atervande till Sverige stannade hon kvar, nagot som tilldrog sig uppmarksamhet. Till Jacob De la Gardie , som besokte henne pa Mortefontaine samma ar, besvarade hon hans fraga varfor hon inte atervande till Sverige med att mena att hon var radd for att maken skulle skilja sig fran henne.

Hon beholl sitt inkognito, men fortsatte anda att ha kontakt med den svenska legationen och hon holl aven officiella mottagningar dar hon tog emot svenskar, bland dem kemisten Jons Jacob Berzelius . Officiellt foregav hon halsoskal som orsak till att hon inte atervande till Sverige, nagot som sedan ofta var foremal for spekulationer. Hon presenterades for Frankrikes nyblivne kung Ludvig XVIII i maj 1814 och hade sedan fortsatt en god relation till denne. Hon umgicks ofta med Germaine de Stael , Juliette Recamier och Felicite de Genlis . Efter Napoleons misslyckade aterkomst under de hundra dagarna 1815 tvingades hon skiljas fran sin syster Julie, som liksom alla ovriga medlemmar av familjen Bonaparte blev landsforvisade pa livstid. Hon var ofta gast vid Ludvig XVIII:s hov, dar hon ska ha anpassat sig val och trivts bra. Nar den franske kungen uttryckte en onskan att gora nagot for henne, inledde hon en regelbundet upprepad begaran om tillstand for sin syster Julie att fa atervanda till Frankrike.

Drottning [ redigera | redigera wikitext ]

Desiree blev drottning av Sverige och Norge vid sin makes tronbestigning ar 1818. Hon var dock fortsatt bosatt i Paris. Ankedrottning Charlotta foreslog att hon skulle anstalla svenska hovdamer, men hon avbojde med argumentet att hon fortfarande levde inkognito och inte ett hovliv. Under sin tid som drottning i Paris hade Desiree en uppmarksammad foralskelse i Ludvig XVIII:s ministerpresident hertigen av Richelieu . Hon ska ha uppvaktat honom da han blev konseljpresident 1816. Hennes arende gallde hennes syster Julies ratt att fa atervanda fran den exil alla av familjen Bonaparte hade blivit domda till. Ludvig XVIII gav i uppdrag at Richelieu att ge henne avslag pa det mest alskvarda satt mojligt, och Richelieu, som beskrivs som en person med stor charm, ska ha gjort det sa effektivt att hon blev foralskad i honom. Huruvida den forklaringen stammer ar inte kant, men hennes foralskelse ar bekraftad och tilldrog sig stor uppmarksamhet av samtiden, speciellt som den var obesvarad och Desiree sa oppet visade sin beundran.

Enligt Laure Junot vagade Desiree aldrig tilltala Richelieu, men da han kom in i ett rum, tystnade hon och iakttog honom och borjade inte tala igen forran han lamnat detsamma. Da han reste fran Paris foljde hon efter honom, och hon anlitade ocksa en konstnar for att teckna av honom genom att i smyg iaktta honom pa hans arbetsrum. Junot antecknade: "M. de Richelieu var mycket besvarad av denna bisarra kult. Drottningen av Sverige foljde efter honom till och med pa hans resor, pa hans utflykter, och sokte alltid nagot skal att komma i beroring med honom. Exempelvis reste hon till baden i Spa pa samma gang som han och lat varje morgon satta in en korg med blommor i hans salong." ^{[ 12 ]} Richelieu refererade till henne som "den tokiga drottningen". ^{[ 13 ]} En annan forklaring till hennes beteende har varit att Karl Johan hade gett henne i uppdrag att satta sig i forbindelse med Richelieu av politiska skal, men att hon hade svart att fullfolja uppdraget pa grund av sin blyghet infor hans avvisande attityd.

Under sommaren 1822 gjorde hennes son Oscar en resa i Europa for att leta efter en brud, och man kom overens om att de skulle traffas. Frankrike ansags dock olampligt. De traffades forst i Aachen i juni och darefter en gang i Schweiz innan de skildes at igen. I Aachen var hon i sallskap med sin syster Julie och Theresa Tallien , da den senare foreslog Marianne av Nederlanderna som Oscars brud. Denna var den svenske prinsen darfor ocksa och "tittade pa" innan han fortsatte sin brudfard med att besoka Josefina av Leuchtenberg . ^{[ 14 ]} Valet foll pa den sistnamnda och nar val vigseln skulle bli av beslot Desiree att folja Josefina till Sverige. De mottes i Lubeck och anlande tillsammans till Manilla i Stockholm 13 juni 1823. Desiree kom alltsedan denna tid att bli permanent bosatt i Sverige. Hon gav cour 17 juni som drottning i Stockholm dar regeringen och hovet presenterades for henne. Darefter narvarade hon den 19 juni vid det officiella valkomnandet av Josefina och den efterfoljande vigseln kladd i guldtyg. En deputation fran standerna anholl i november om att hon skulle kronas och Karl Johan svarade dem att han skulle bestamma en tid.

Desiree krontes sa, till sist, till svensk drottning 21 augusti 1829 i Storkyrkan . Karl Johan hade lange uppskjutit hennes kroning, kanske for att han forutsag problem pa grund av hennes religion. Det forekom ocksa forslag pa att man skulle foresla henne att konvertera infor kroningen, men forslaget rostades ned. Desideria, som hennes mer svensk-klingande drottningnamn kom att bli, blev kront pa egen begaran da hon aktivt ska ha bearbetat Karl Johan om att ocksa hon skulle kronas: "annars var hon ingen ratt drottning". ^{[ 15 ]} En orsak tros ocksa ha varit att hon uppfattade det som en garanti mot en ekonomiskt ofordelaktig skilsmassa. ^{[ 16 ]} Desideria beskrev senare i livet hur rord och imponerad hon hade varit av sin egen kroning. ^{[ 17 ]} Desideria hade begart att bli kront aven i Norge, och hennes begaran hade godkants och erforderliga medel hade erlagts till en kroning 1830, men i slutandan kunde planen aldrig realiseras pa grund av hennes katolska religion. ^{[ 16 ]}

Hon fick som drottning sitt eget hov som forestods av hennes brorsdotter, grevinnan Marcelle Tascher de la Pagerie , som blev hennes hovmastarinna och aven hennes narmaste sallskap under de forsta aren i Sverige. Enligt hennes kammarherre Hochschild var hennes ar i Sverige handelselosa: "Det skulle vara en otacksam uppgift att beratta hur hon tillbragte de trettio ar, som skiljde hennes kroning fran hennes dod". ^{[ 18 ]}

Desiree saknade helt politiska intressen, och det faktum att hon aldrig engagerade sig politiskt omtalades lange som en fortjanst. Hon var dock kand for att kunna lugna Karl Johans temperament med sin godmodiga gemytlighet aven da han var upprord over nagon politisk fraga. Det finns en del sadana anekdoter. Ett exempel ar da Karl Johan vid ett tillfalle tappade beharskningen och utbredde sig om hur han skulle vilja bestraffa nagra politiska motstandare. For varje kraftatgard han forordade slog hon sin solfjader i bordet och sade: "Han skulle inte kunna doda en katt!" ^{[ 19 ]} Hon ska ocksa ha sagt: "Jo, det dar tycker jag allt om att hora sagas av dig, du som icke en gang har hjarta att vrida nacken av en kyckling!" ^{[ 19 ]}

Relationen mellan henne och Karl Johan var efter hennes aterkomst till Sverige distanserad. Hon foljde med honom pa hans resor och delade hans bostad, men de delade inte vardagsvanor och at till exempel aldrig tillsammans. Karl Johan ska ha betett sig en aning retligt och otaligt mot henne, medan hennes beteende mot honom var obesvarat och ibland aven granslost. Hon brukade till exempel ga in till hans sovrum och stanna dar langt in pa natterna trots att han da ville vara ensam med sin van Magnus Brahe . Nar Karl Johan blev arg pa henne brukade hon lugna honom med ordet: "Bernadotte!" ^{[ 20 ]} Desideria ska under de forsta aren ha plagats av svartsjuka over den uppmarksamhet Karl Johan gav deras svardotter, och detta ska ibland ha fororsakat scener dar hon anklagade honom for att forsumma henne. ^{[ 21 ]}

Drottningens excentriska vanor gjorde henne omtalad och det finns manga anekdoter om dem. Hon blev mest kand for att gora natt till dag och dag till natt. Vanligen gick hon till sangs klockan fyra pa morgonen och steg upp klockan tva pa eftermiddagen. Hon foretog ofta en aktur innan hon gick till sangs; da hon vid ett tillfalle foretog den aktur hon alltid gjorde fore sitt sanggaende, var klockan atta pa morgonen, och hon sade ogenerat "god morgon" till greve Gustaf Lagerbjelke pa vagen. Under sina akturer gjorde hon ofta besok som pa grund av tidpunkten ofta var mycket olamplig och ibland intraffade nar personen hade eller var pa vag att ga till sangs. Vid fint vader foretog hon en daglig "promenad i vagn" men vid motsatt prognos korde vagnen bara runt pa slottets borggard, en vana som kallades "Kring kring". Pa grund av sina oregelbundna vanor blev hon kand for att inte kunna passa tider. Hon lat ofta gaster vanta, nagot som irriterande Karl Johan, och kunde anlanda till operabesok efter att ridan gatt ned efter sista akten.

Sommartid vistades hon mest pa Rosersbergs slott som ocksa Karl Johan tidvis anvande som sommarresidens. Rosersberg var hennes favorit bland sommarslotten och hon hade dar en honsgard dar honorna var hennes husdjur och inte fick slaktas. Hon tyckte dock att Rosersberg lag for langt ute pa landet och foredrog att bo pa Drottningholm eller Haga . Under vistelserna pa Rosersberg gjorde hon garna promenader mitt i natten i slottstradgarden. Eftersom hon var radd for fladdermoss , brukade hon foreskriva att hennes hovdamer skulle ga fore henne, kladda i vitt, for att locka till sig fladdermossen.

Desiree intresserade sig for mode och dans. Hon agnade mycket tid at sin frisyr, var till hog alder ofta djupt dekolleterad och ska ha dansat val aven som gammal. Hennes staende standardfraga till de kvinnor som presenterades for henne vid hovcour ska ha varit en fraga om de tyckte om att dansa. Hennes ovriga konversation handlade mest om hennes gamla liv i Frankrike. Anda fram till sin dod upprepade hon historier om de stora handelserna under sitt liv pa Napoleons tid; hon kunde da saga att det hade kants markligt att se Josephine de Beauharnais bli kejsarinna i stallet for henne, och om Josephines kroning 1804, nar hon hade raddat situationen genom att stodja kejsarinnan da denna var nara att falla baklanges, eftersom Napoleons systrar hade ryckt i hennes slap. ^{[ 17 ]}

Desideria kom aldrig att trivas med hovlivet. Hon tyckte om sallskapsliv, men vantrivdes svart med hovetiketten, och hennes motvilja att underkasta sig den gjorde att hon hade svarigheter att satta sig i respekt hos den svenska adeln, som gjorde narr av henne bakom hennes rygg pa grund av detta. ^{[ 22 ]} Ett typiskt exempel var da Magnus Brahe i breven till Aurora Wilhelmina Koskull pa grund av detta beskrev Desideria som "kollrig" och allmant omojlig i sallskapslivet, nagot som var en vanlig asikt om henne inom adeln. ^{[ 22 ]} Desideria hade darmed svart att satta sig i respekt hos sina hovdamer, som dessutom utsags ocksa utan att hon tillfragats, nagot som illustrerades av en hovman, som vid tillsattningen av en statsfru kommenterade ”huru behaglig hon blir for Drottningen det blir en annan sak men troligen ar det hvad man minst gjort afseende uppa.” ^{[ 22 ]} Hennes bristande kontroll over hovdamerna papekades atminstone en gang av Karl Johan, som forebradde henne for ett tillfalle da den bristande disciplinen hade lett till att tva statsfruar "skrikit at varandra som roddarmadamer " i ett gral om placeringen i drottningens vagn vid en resa: ”Forsok att forma dina damer att icke forse allmanheten med upplysningar om deras tilltag och deras gral sasom det hande den dag du lamnade Stockholm”. ^{[ 22 ]}

Dessa svarigheter dampades under hennes slakting Marcelle Tascher de la Pageries tid som overhovmastarinna pa grund av dennas succe inom sallskapslivet, men under Taschers eftertradare blev Desideria allteftersom mer tillbakadragen, eftersom hon inte fann nagot noje i sallskapslivet om det maste utovas enligt etiketten, och hon jamforde i ett brev till sin syster Julie Taschers eftertradare till dennas nackdel med sin svardotters overhovmastarinna: ”Du har sakert funnit grevinnan Piper mycket alskvard och underhallande; hon ar en overlagsen person [un phenix]. Josephine hade tur, som ?ck henne till hovdam, min ar en riktig istapp!” ^{[ 22 ]} Till systern Julie skrev Desiree:

”Vad hoven ar trista, da man ej ar uppfodd dar. [...] De damer som uppvaktar mig ar icke sardeles glada av sig, och jag tvingas att ge akt pa mig sjalv bade fysiskt och moraliskt. [...] jag kan aldrig blifva fortrogen med den stranga etiketten, som man maste iakttaga vid hofvet [...] Da man lever omgiven av ett hov och da man maste ge ut tryck at sina kanslor i form av artighetsfraser sasom hovet kraver, sa betyder det, att sa mycket svarigheter kommer med i spelet, att man hellre avstar", och det sades om henne att ”mesta tiden tillbragte hon i sin egen vaning, der hennes tankar, med saknad ?ydde tillbaka till den tid, da hon omgifven af tillgifna vanner, lefde i Frankrike fri fran etikettens tvang”. ^{[ 22 ]}

Detta innebar dock inte att Desideria helt saknade vanner bland sin personal: hon beskrivs sarskilt som ankedrottning som val omtyckt av sin personal pa grund av sin omtanksamhet, och fann ocksa vanner bland hovdamerna, bland dem kanske framst Clara Bonde .

Sedan hennes brorsdotter Marcelle Tascher de la Pagerie rest hem umgicks hon ofta med grosshandlaren Carl Abraham Arfwedson da han hade varit gast i hennes barndomshem, nagot som fick folk att formoda att de en gang hade haft en romans. Drottningen larde sig aldrig att tala svenska. Liksom sin svardotter Josefina var hon formellt sett katolik, men hon var inte religios och bevistade massornas i Josefinas katolska kapell enbart for att visa sig tillmotesgaende mot svardottern, som forebradde henne for hennes ovilja att ga till bikt. Hon svarade att hon inte ville bikta sig eftersom hon inte hade nagot att bekanna, och da den katolske biktfadern forsokte predika for henne, tystade hon honom och sade att sadant retade hennes nerver. ^{[ 23 ]}

Desiree var aven drottning av Norge och besokte detta land forsta gangen ar 1825, da hon narvarade vid laggningen av grundstenen av det framtida kungliga slottet i Kristiania den 1 oktober. Slottet byggdes eftersom Akershus kravde alltfor kostsamma renoveringar, och fram till att slottet det var fardigt ar 1849 fick Desideria liksom ovriga kungafamiljen bo i Bernt Ankers Paleet . Under festligheterna infor invigningen holls en bal dar hon dansade med auditor Linstow och under anglasen berattade att han skulle bli slottsintendent. ^{[ 24 ]} Desideria ska ha trivts bra i Norge. Hon ar i Norge kand som beskyddare for Maria Schandorffs Eugeniastiftelse for fattiga flickor i Kristiania som grundades 1828 och som hon regelbundet gav sitt stod och besokte fram till ar 1847.

Ankedrottning [ redigera | redigera wikitext ]

Desiree blev ankedrottning vid Karl Johans dod 1844. Hennes son Oscar I lat henne dock behalla den vaning pa Stockholms slott hon hade bott i som drottning, och hon slapp darfor andra sina vanor. Aven hennes hovstat kvarstod oforandrad. Da hennes eftertradare Josefina antydde att hon borde halvera sitt hov eftersom hon i egenskap av ankedrottning inte langre behovde dem, svarade hon: "Det ar val sant att jag numera ej behover dem alla, men de alla behova fortfarande mig." ^{[ 26 ]} Hon var en omtyckt arbetsgivare vid sin hovstat och forsorjde ocksa ett antal fattiga overklasskvinnor genom att ge dem somnadsarbete. Hon engagerade sig aven i valgorenhet, men ska ha gjort det diskret: "Hennes valgorenhet var betydande men skedde i tysthet". ^{[ 27 ]}

Samma ar hon blev anka beskrevs hon av den franske diplomaten Bacourt: "Kungligheten hade icke forandrat henne - olyckligtvis, for kronans anseendes skull. Hon har alltid varit och kommer alltid att forbli en hogst vanlig borgarkvinna , forvanad over sin upphojelse och forvanande att skada pa en tron". ^{[ 28 ]}

Desiree kande hela sitt liv i Sverige en langtan tillbaka till Paris. Hennes hus pa Rue d'Anjou stod under alla ar redo att ta mot henne, underhallet av hennes syster, Villeneuve, och hennes franska tjanarstab, bland annat hennes sons gamla amma, medan hennes intressen i Frankrike overvakades av hennes brorson vicomte de Clary. Under hennes sista ar kom hennes hus i vagen for stadsbyggare Haussmanns omplanering av Paris' stadsplan, men genom tillmotesgaende av Napoleon III fick huset kvarsta fram till 1861, ett ar efter hennes dod. Hon ville ar 1853 atervanda hem till Frankrike med ett fartyg fran Karlskrona over Ostersjon ? anmarkningsvart eftersom hon var mycket radd for havet ? men andrade sig helt tvart och atervande till Stockholm . Hon hade en i stort sett friktionsfri relation med sin svardotter Josefina och ska ha kant stor sympati for den senare drottningen Lovisa . Ar 1858 bar hon sitt barnbarnsbarn Gustaf till dopet.

Vid ett besok pa operan den 17 december 1860 blev ankedrottningen plotsligt dalig. Hon lamnade den kungliga logen och atervande hastigt till slottet . " Da hon kommit uppfor halfva trappan i ostra hvalfvet, ofvervaldigades hon af en plotslig vanmakt och maste baras vidare i en lanstol. " Klockan kvart i elva pa kvallen avled Desideria i all stillhet. Hon lag lit de parade den 8 januari 1861 i Riddarsalen pa slottet. Jordfastningen forrattades den 10 januari av abbe Jacob Laurentius Studach efter katolska kyrkans ritual. Samma dag flyttades kroppen till Riddarholmskyrkan och den 11 skedde begravningen dar arkebiskop Henrik Reuterdahl holl predikan. ^{[ 29 ]}

Barn [ redigera | redigera wikitext ]

• Joseph Francois Oscar (Oskar I) (1799?1859)

Popularkultur [ redigera | redigera wikitext ]

Den franska filmen Den forste Bernadotte fran 1942 kretsar kring Desiderias liv. Filmen skrevs och regisserades av Sacha Guitry . ^{[ 30 ]}

Annemarie Selinko har med utgangspunkt i drottningens liv skrivit romanen Desiree , dar huvudpersonen berattar i jagform om sitt liv. Romanen har blivit filmatiserad med Jean Simmons i huvudrollen.

I datorspelet Assassin's Creed: Unity (2014) forekommer hon som en bifigur i ett triangeldrama med Napoleon och Bernadotte under franska revolutionen. I spelet gors hennes rost av Amber Goldfarb .

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Nordisk familjebok / Uggleupplagan, Stockholm, 1910
• af Edholm, Erik, Svunna Dagar, Ur Forste hovmarskalken Erik af Edholms dagbocker, P.A. Norstedt & Soner, Stockholm 1944
• af Edholm, Erik, Pa Carl XV:s tid, Ur Forste hovmarskalken Erik af Edholms dagbocker, P.A. Norstedt & Soner, Stockholm 1944
• Lars Elgklou (1995). Familjen Bernadotte. En slaktkronika. . Skogs Boktryckeri Trelleborg. ISBN 91 7054 7556  
• Atten Bernadotte : biografiska anteckningar , [Andra tillokade uppl.], Johannes Almen, C. & E. Gernandts forlag, Stockholm 1893
• Desideria, Svenskt biografiskt lexikon (SBL)
• Desideria, Norsk biografisk leksikon
• Lindwall, Lilly: Desideria. Bernadotternas anmoder. Stockholm. Ahlen och Akerlunds Forlag A.-B. (1919)
• https://runeberg.org/sbh/desideri.html

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Drottning Desideria i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Drottning Desideria .
  Bilder & media