Charles Latour Rogier
, fodd 17 augusti
1800
i
Saint-Quentin
,
Frankrike
, dod 27 maj
1885
i
Saint-Josse-ten-Noode
(
Bryssel
), var en
belgisk
politiker (liberal).
Rogier var en av ledarna vid
Belgiska upproret
1830.
[
8
]
Han var
Belgiens premiarminister
i tre omgangar, 20 oktober
1832
?4 augusti
1834
, 12 augusti
1847
?31 oktober
1852
och 9 november
1857
?3 januari
1868
.
[
9
]
Rogier harstammade fran en belgisk familj som hade flyttat till norra Frankrike. Hans far var officer i
Franska armen
och omkom i det ryska falttaget 1812, varefter familjen flyttade till
Liege
dar hans aldre bror
Firmin Rogier
var verksam vid
universitetet
. Aven Charles Rogier studerade vid detta universitet och arbetade senare som
advokat
. Han grundade den politiska journalen
Matthieu Laensberg
(senare kallad
Le politique
) som var riktad mot hollandarna. 1830 deltog han personligen i kampen mot hollandarna i Bryssel och under den allmanna forvirringen i staden bildade Rogier,
Andre-Edouard Jolly
och
Feuillen de Coppin de Falaen
24 september en provisorisk tremannastyrelse under namnet
Commission administrative
. Rogier var aven ledamot av den sedan tillsatta provisoriska regeringen och verkade i kongressen forst for
Ludvig Filips
och sedan for hertigen
Ludvig Karl av Nemours
tronkandidatur.
I juni 1831 blev han guvernor i
Antwerpen
och i oktober 1832
inrikesminister
i
Albert Joseph Goblet d'Alviellas
kabinett. (Pa grund av att det unga belgiska regeringsarbetet bedrevs annorlunda vid denna tid raknar vissa Goblet d'Alviella och andra kallor Rogier som premiarminister for denna period.) Han atervande 1834 till guvernorsposten i Antwerpen och vann mycket uppskattning under fem ars tid pa posten. Efter att 1840-1841 ha forvaltat departementet for undervisningen och offentliga arbeten i ministaren
Joseph Lebeau
overtog han i representantkammaren ledningen av den liberala oppositionen. 1847-1852 var han premiarminister och inrikesminister, och Belgien hade till stor del honom att tacka for, att lugnet kunde bevaras under
revolutionsaret 1848
. Han genomdrev 1850 en skollag, som stallde mellanskolan under statens ledning och endast lamnade religionsundervisningen at prasterskapet. 1857-1861 var Rogier for tredje gangen premiarminister och inrikesminister. 1861 mottog han
utrikesministerportfoljen
och stallde sitt land i gott forhallande till kejsare
Napoleon III
, med vilken han slot 1861 ars handelstraktat.
I januari 1868 uttradde han ur regeringen och inskrankte sig darefter till sin parlamentariska verksamhet, i vilken han smaningom alltmer tradde tillbaka for det liberala partiets nye kraftige ledare,
Walthere Frere-Orban
. Vid jubelfesten 1880 till firandet av Belgiens 50-ariga sjalvstandighet var Rogier foremal for storstilade hyllningar. Han forfattade 1860 en ny version av
nationalsangen
Brabanconne
under namnet
La nouvelle Brabanconne
.
- ^
Leonoredatabasen
, Frankrikes kulturministerium, Charles Rogier, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Encyclopædia Britannica
, Charles Latour Rogier, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Dictionnaire des Wallons
,
Franska gemenskapen i Belgien
och Institut Jules-Destree, Charles Rogier, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
c
d
]
las online
,
www.odis.be
.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
c
d
e
f
g
h
i
j
k
l
]
ODIS
, Charles Rogier, last: 23 juni 2022.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
c
d
]
ODIS
, last: 19 juni 2022.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
ODIS
, last: 20 juni 2022.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Rogier, Charles Latour
i
Nordisk familjebok
(andra upplagan, 1916)
- ^
Eerste Minister van Belgie: Voorgangers
Arkiverad
3 maj 2009 hamtat fran the
Wayback Machine
., last 10 mars 2010
(nederlandska)