Cembalo

Cembalo ( [?(t)?embal?] ^[
1
]), plural cembalor eller cembali , ar ett klaverinstrument , nara slakt med spinett och virginal . Ordet ar italienskt och en ellips av gravicembalo eller clavicembalo . Cembalon forekom sparsamt i Sverige och blev vanlig forst under instrumentets renassans pa 1900-talet. Under 1600- och 1700-talen kallades cembalo pa svenska vanligen klavicymbal eller bara klaver . Det senare ordet anvande man dock oftare om det vanligare klavikordet . Man kunde ocksa anvanda den franska termen clavecin ( clavessin , klavecin , med flera stavningar).

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Cembalon hade sin storhetstid under barocken , ca 1600?1750. Det var ett dyrt och svarskott instrument jamfort med klavikordet. Cembalon var darfor aldrig nagot utbrett instrument i de vanliga hemmen, utan var vanligare i stora salonger och i offentliga lokaler som inte hade orgel . I det inflytelserika Frankrike upphorde cembalon att vara "overklassens instrument" nar man ordnade cembalobal pa torgen i Paris under revolutionen . I England fanns manga gamla cembalor i bruk i privata salonger annu vid 1800-talets mitt. Cembalon var ett av de forsta instrument som Wolfgang Amadeus Mozart spelade, vid omkring tre ars alder.

Konstruktion [ redigera | redigera wikitext ]

Cembalons strangar knapps av sma stift som forr tillverkades av vingpennor fran faglar men numera vanligen av termoplasten polyoximetylen (POM, delrin). Stiften sitter i en liten tralada, docka , som i sin tur sitter pa tangenten, en aning rorligt monterade, sa att de kan knappa strangen ungefar som man med ett plektrum knapper pa en strang. Mekaniken och den horbara knappningen ger instrumentet en ljus och sprod klangfarg som paminner om lutans . De tunna strangarna och det knappande anslaget gor att strangens grundton och lagre overtoner avklingar tamligen fort, och da aterstar de hoga overtonerna, vilket ger det karakteristiska ljudet. Konstruktionen gor ocksa att en cembalo forlorar stamningen mycket fort. Som cembalist maste man darfor sjalv kunna stamma sitt instrument, vilket ju inte kravs av en pianist .

I Italien har instrumentet av havd varit enmanualigt , pa de flesta andra hall vanligen tvamanualigt. Ofta finns det ocksa flera uppsattningar strangar, flera korer , for varje manual och kanske ocksa nagon tillaggsanordning (tygdammare eller annat) for att andra klangen i en kor. Klangvariationsmedlen sammantaget kallas, liksom pa orgeln , register . De manovrerades av gammalt med andrag , pa moderna cembali ofta med pedalklaviatur . Overmanualen kan kopplas till den nedre med skjut koppel .

En typisk stamdisposition ar: i nedre manualen ett unisonregister ( 8 fot ), som klingar i tangenternas tonhojd, och ett oktavregister ( 4 fot ), som klingar en oktav hogre; i den ovre tva 8-fotsregister , varav det ena ar ett lutregister , som ger en sordinerad liksom "klanglos" klang.