Johannes Carsten Hauch,
fodd
12 maj
1790
i
Fredrikshald
, dod
4 mars
1872
i
Rom
, var en dansk diktare, dramatiker, psalm- och romanforfattare, professor i litteratur i
Kiel
och
estetik
i
Kopenhamn
.
Hauch foddes i Fredrikshald i Norge, dar hans far da var stiftsamtman, flyttade 1803 till Kopenhamn, deltog 1807 under huvudstadens bombardemang i livjagarkarens utfall, blev student 1808 och magister 1820. 1821 blev Hauch
filosofie doktor
pa en avhandling i jamforande anatomi. Samma ar reste han till Paris och uppeholl sig de foljande aren i Frankrike och Italien. I
Neapel
blev i mars 1825 hans fot amputerad ovanfor ankeln, sedan han lange lidit av sviterna efter ett skorpionbett. Efter operationen forsokte han bega sjalvmord. Under vistelsen i Rom 1826 vande Hauch, under intryck av stadens skonhet och poesin, tillbaka till livet. Han reste hem over
Dresden
och
Lauenborg
, kom till Danmark 1827 och blev strax anstalld som lektor vid akademin i
Sorø
. 1846-1848 var han professor i nordiska sprak och litteratur i
Kiel
, 1851 blev han
Adam Oehlenschlagers
eftertradare som professor i estetik i Kopenhamn, och han var 1858-1859 meddirektor vid
Det Kongelige Teater
samt 1860-1871 censor dar. Han avled i Rom, dar han ligger begraven pa den protestantiska kyrkogarden.
[
11
]
Hauchs forsta diktning tog sitt ursprung i den danska och tyska hogromantiken.
Adam Oehlenschlager
och
Novalis
jamte naturfilosoferna var hans laromastare. Hans tidigaste dikter ar mytiska till innehallet och tunga i formen, hans aldsta dramer,
Rosaura
,
Reisen til Ginnistan
och
Phantasiens Magt
, uttryck for ett upprivet ynglingasinnes sjalvplagerier. Forfattare till yrket blev han forst efter sin svara sjukdom i utlandet. I
Dramatiske Værker
(tre band, 1828-1830) odlar han det psykopatologiska dramat, fordjupar sig i problematiska och lidande manliga naturer. Hans framsta verk fran denna tid ar dramat
Tiberius
i
Shakespeares
stil, forfattat i Rom. Som tragediforfattare fortsatte han under de foljande decennierna med en mera klarnad produktion. De framsta av dessa ar de nationella dramerna
Svend Grathe
(1841) och
Marsk Stig
(1850). Nara beslaktat med dem ar Hauchs popularaste skadespel,
Søstrerne paa Kinnekullen
(1849), om guldets demoniska makt over sjalen, en aventyrsdikt med bilder av svenskt allmogeliv vid Vanern. Av en lattare typ an dessa allvarstyngda alster ar Hauchs senare skadespel, paverkade av
Eugene Scribes
historiska dramer:
Tycho Brahes Ungdom
(1852),
Kongens Yndling
(1858),
Henrik af Navarra
, med flera.
[
12
]
1834 borjade Hauch sin romandiktning med
Vilhelm Zabern
, historiska interiorer fran Kristian II:s dagar,
Guldmageren
(1836), vars miljo ar 1700-talets Mellaneuropa,
En polsk Familie
(1839), en tragiska framstallning av foserlandskarleken,
Slottet vid Rhinen
(1845), om motsattningar mellan det djupare sinnet och den ytliga livsaskadningen,
Robert Fulton
(1853), om geniets strid for att vara till pa sitt eget vis, samt
Charles de la Bussiere
(1860), fran franska revolutionens tid. Dessutom marks tva pastischer efter islandsk sagalitteratur:
Saga om Thorvald Vidførle
(1849) och
Fortælling om Haldor
(1864).
[
12
]
Det framsta i Hauchs forfattarskap ar hans lyrik:
Lyriske Digte
(1842), 'Lyriske Digte og Romancer
(1861),
Valdemar Seier
(1862) och
Nye Digtninger
(1869). Har finns ballader, visor och dityramber, som tillhor danska poesins klenoder. Dett vittnar om ett provat sinnes djupa erfarenheter och uttrycker en fran varldsligheten bortvand sjals evighetstro. Hauch har samlat sina estetiska avhanldingar i tre band (1859-1869), varav de vardefullaste handlar om den romantiska poesin och dess forutsattningar. Marklig ar ocksa hans avhandling om
Njalssaga
, vilken han betraktar narmast som en roman.
Carlquist, Gunnar
(red.) (1932).
Svensk uppslagsbok
. Malmo: Svensk Uppslagsbok AB:s forlag, band 12, s. 761-62.
Som psalmforfattare ar han representerad i danska
Psalmebog for Kirke og Hjem
. Han var far till
Ludvig Alfred Hauch
.
- Lyriske Digte
(1842)
- Lyriske Digte. Anden forøgede udgave
(1854)
- Lyriske Digte og Romancer
(1861)
- Nye Digtninger
(1869)
- Oversattningar till svenska
- Wilhelm Zabern: en autobiografi innehallande hittills okanda berattelser ifran Christian den andres tid (anonym oversattning, Hjerta, 1839)
- Gustaf Adolf och Seaton eller Skymf och upprattelse: skadespel i 2 akter (efter C. Hauch av
S. A. Hedlund
, Bonnier, 1852)
- Benjamin de Geer eller Den siste Alchemisten: romantisk berattelse (anonym oversattning?, Bonnier, 1857)
- Psalmer
- ^ [
a
b
]
Encyclopædia Britannica
, Johannes Carsten Hauch, last: 9 oktober 2017.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Brockhaus Enzyklopadie
, Carsten Hauch.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Bibliotheque nationale de France
,
BnF Catalogue general :
oppen dataplattform
, Carsten Hauch,
licens
: oppen licens.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
las online
,
Encyclopædia Britannica
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Store norske leksikon
, Johannes Carsten Hauch.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Aleksandr M. Prochorov
(red.), ”Хаух Йоханнес Карстен”,
Большая советская энциклопедия
:
[в 30 т.]
, tredje utgavan, Stora ryska encyklopedin, 1969, last: 28 september 2015.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Peter Emanuel Hansen,
Гаух, Иоганнес-Карстен
, Entsiklopeditjeskij slovar'.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Charles Dudley Warner
(red.),
Library of the World's Best Literature
, 1897,
las online
.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Carsten_Hauch
, last: 14 juli 2023.
[kalla fran Wikidata]
- ^ [
a
b
]
Carsten_Hauch
, last: 13 juli 2023.
[kalla fran Wikidata]
- ^
Carlquist, Gunnar
(red.) (1932).
Svensk uppslagsbok
. Malmo: Svensk Uppslagsbok AB:s forlag, band 12, s. 760-761.
- ^ [
a
b
]
Carlquist, Gunnar
(red.) (1932).
Svensk uppslagsbok
. Malmo: Svensk Uppslagsbok AB:s forlag, band 12, s. 761.