For andra betydelser, se Carmen (olika betydelser) .

Carmen ar en fransk opera (drame lyrique) i fyra akter med musik av Georges Bizet . Libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halevy baserat pa Prosper Merimees kortroman Carmen .

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Bizet var redan i arbete med Carmen da problem uppstod pa Opera-Comique , sa han borjade istallet pa en opera byggd pa Guillen de Castros drama Las mocedades de Cid , som senare kom att bilda underlag for Jules Massenets opera Le Cid (1885). Innan han var fardig med den brann emellertid stora operan ned och ledningen vagrade uppfora Bizets verk pa den provisoriska teatern. Besviken overvagde Bizet att skrinlagga alla operaplaner for all framtid, men i slutet av 1874 inleddes antligen repetitionerna pa Carmen pa Opera-Comique. Redan 1873 da musiken annu inte var fardig, hade man borjat se sig om efter en sangerska till titelpartiet, men de flesta hade avbojt darfor att de fann Carmen alltfor skamlos. Bizet hade stor formaga att komponera melodier, men ironiskt nog ar den kanske mest beromda sangen Habanera (dans fran Havanna) en omarbetning av en datida schlager komponerad av Sebastian Yradier . Allt som allt pagick repetitionerna i fem manader, vilket var oerhort pa den tiden, och ledaren for Opera-Comique var oholjt fientlig till projektet - han fruktade att teaterns renomme skulle fordarvas om publiken ansag Carmen omoralisk. Pa premiardagen stod varningar i Paristidningarna, och recensenterna fordomde enhalligt handlingen som obscen och musiken som ointressant, odramatisk och renons pa lattsjungna melodier. Senare tog dock nagra av dessa kritiker tillbaka sina ord medan andra pastod sig ha varit entusiastiska hela tiden. Efter stor framgang i Wien samma ar har den gjort segertag jorden runt och ar en av de mest spelade och populara operorna genom tiderna.

Vid premiaren i Paris hade Carmen officiellt varit en opera comique med talad dialog, trots att det normalt inte var dialogen utan musikinslagen som bar handlingen, men infor uppforandena i Wien omarbetades den till Grand opera med recitativ av Guiraud. Det ar alltjamt denna version som oftast uppfors. Det var endast i Frankrike , dar verket inledde sitt triumftag efter nyinsceneringen 1883, som den fortsatte att spelas i originalversionen. Det var forst efter Walter Felsensteins legendariska uppsattning pa Komische Oper Berlin 1949, som originalversionen ater borjade spelas pa vissa operahus, vilket aven ledde till nya skivinspelningar med talad dialog.

Premiaren och Bizets dod [ redigera | redigera wikitext ]

Operan uruppfordes i Paris den 3 mars 1875 pa Opera-Comique men mottogs skeptiskt av publiken. En av anledningarna tros vara den socialrealistiska miljon - nagot helt nytt inom operakonsten. Den nastan eniga franska kritikerkarens skepsis delades inte av datidens giganter, utan Richard Wagner , Johannes Brahms och Pjotr Tjajkovskij var positiva. Filosofen Friedrich Nietzsche skrev beundrande om det nyskapande i verket. ^{[ 1 ]} Sex ar efter uruppforandet framfordes Carmen i 15 stader pa tre kontinenter. Dess framgang var uppseendevackande redan pa den tiden. ^{[ 2 ]} Bizets verk ar an idag en palitlig kassasucce. Markligt nog insag publiken inte genast verkets genialitet, och Bizet tog uruppforandets fiasko mycket hart. Det ar dock en sentimental legend att besvikelsen skulle ha lett till hans dod. Under de foljande manaderna arbetade han pa ett oratorium och bestamde sig for att arbeta om operan for uppsattningen i Wien, som var planerad till hosten. Bizet drabbades den 3 juni 1875 av hjartsvikt. Doden intradde efter nagra minuter, samtidigt som ridan sanktes efter den 33:e forestallningen av Carmen .

Svenska uppsattningar [ redigera | redigera wikitext ]

Den svenska premiaren agde rum pa Stockholmsoperan den 22 mars 1878 och den iscensattes ater med premiar den 1 november 1905 , den 1 november 1922 , den 22 september 1949 , den 8 oktober 1954 i en nyoversattning av Axel Strindberg och den 24 mars 1973 i en nyoversattning av Caj Lundgren . ^{[ 3 ]} Den sattes upp pa Goteborgsoperan med premiar den 16 april 1996 i regi av Staffan Aspegren och aterigen den 5 februari 2000 i regi av Wilhelm Carlsson ^{[ 4 ]} samt pa Folkoperan med premiar i september 1982 och anyo den 20 september 1996 . ^{[ 5 ]} Sommaren 2016 sattes operan upp i Dalhalla . ^{[ 6 ]} Hosten 2016 sattes operan upp pa Goteborgsoperan . ^{[ 7 ]} Under hosten 2017 sattes Carmen upp pa Uppsala stadsteater . ^{[ 8 ]}

Skillnader mellan novellen och operan [ redigera | redigera wikitext ]

Till librettisterna kan man med fog rakna Bizet. Han lyckades visserligen fa Meilhac och Halevy att skriva librettot, men deltog aven sjalv mycket aktivt i utarbetandet. Operans mest karakteristiska text, orden till Habaneran ar nastan i sin helhet av Bizet. Merimees novell har behandlats tamligen fritt i Carmen -librettot. Micaela-gestalten forekommer till exempel inte over huvud taget i novellen. Don Jose har ingen mor, Escamillo (originalets Lucas) ar betydligt andrad. Hos Merimee ar Carmen gift, Don Jose ar i novellen en betydligt mer brutal gangstertyp an i operan. Det ar ocksa librettisterna som har haft det sceniskt sett lysande pafundet att lata Jose drapa Carmen pa torget framfor arenan. I novellen utspelas denna scen i en klyfta i bergen. Andringarna torde ha varit nodvandiga vid varje omarbetning fran en forhallandevis bred, episk framstallning till en klar och knapp dramatisk. Atskilligt maste under sadana omstandigheter falla bort vid omarbetningen. I detta fall blir till exempel novellens ensamma, harde och bittre Jose atskilligt mindre monumental, nar han i librettot upptrader bade med sin mor och sin ungdoms alskade. Ocksa Carmen genomgar en motsvarande forvandling, aven om den langt ifran blir sa radikal. A andra sidan ar andringarna i Carmen-librettot foretagna med utpraglat saker kansla for dramats krav. Darvid blir det mojligt att samla handlingen i klara, sceniska bilder, koncentrera konflikten om enkla kontraster (Carmen-Micaela, Jose-Escamillo) och utkristallisera det novellistiska stoffet till drama. Sceniskt ar sarskilt Micaela-gestalten en stor vinning. Hon ger genast askadarna en klar bild av Joses ursprungliga miljo, vilken endast antyds i novellen. Micaela levandegor ocksa pa satt och vis Joses samvete och ger darvid dramat spanning och resning. ^{[ kalla behovs ]}

Om rollgestalterna [ redigera | redigera wikitext ]

Carmen [ redigera | redigera wikitext ]

Carmen har varken nagot forflutet eller nagon framtid. Hon lever enbart i nuet. For henne ar karleken inget livsprogram, bara en overgaende nyck. Karlekens vasen ar hos henne just den foranderlighet som don Jose hatar mest av allt. For Carmen finns inget "antingen eller", bara "bade och". Medan hon vantar pa Jose, flirtar hon ogenerat med Zuniga och Escamillo. Den ene ar som den andre, de kan stalla sig i rad, de maste bara kunna vanta. Carmen vill inte bevara nagot, vare sig man eller agodelar. Det ar just genom att kasta bort ringen som hon har fatt av Jose som hon provocerar fram mordet. Medan Jose soker sin lycka i det varaktiga, finner Carmen den i det obestandiga. Sociala motiv har foga betydelse for henne, hon ar ingen revolutionar utan star utanfor samhallet. Hennes handlingar kan darfor inte matas mot gallande moraliska normer. I likhet med ett naturfenomen har Carmen sina egna lagar. Musiken vittnar om att Carmen redan fran borjan ar domd till doden. Rollgestalten ackompanjeras av ett uppfordrande motiv med sorgsen klang. Det har motivet hors i tva varianter: En nyckfull version hors redan i operans inledning; den andra beledsagar Carmens forsta entre. Nar zigenerskorna radfragar korten om framtiden drommer Frasquita och Mercedes om lyckan. Carmen daremot konfronteras med sin forestaende dod ("Spavisan"). Det har ogonblicket ar kanske det mest odesdigra i hela operan, eftersom det visar hur Carmen far kontakt med de makter som rader over henne.

Don Jose [ redigera | redigera wikitext ]

Operan domineras visserligen av Carmens starka personlighet, men berattar egentligen historien om don Jose. I operans borjan ar han en blyg ung man, som har byggt upp sitt liv pa forhallandet till modern. Det planerade aktenskapet med Micaela ar inget annat an en forlangning av hans barndomsidyll. Sedan bryter den sexualitet ut som han sa noga har fortrangt. Nar han efter att ha blivit frislappt ur fangelset skyndar till Carmen trallar han for sig sjalv pa en visa (bakom kulisserna). Det hela paminner om ett barn som har gatt vilse i en mork skog och forsoker muntra upp sig sjalv. Duetten med Carmen i andra akten ger snarare uttryck for skilsmassa an for uppfyllelse. Den beromda "Blomsterarian" ingar bara som en del i den har duetten. Jose vadjar till blomman som Carmen tidigare kastade till honom, som en pant for hans eviga karlek.

Motena mellan Carmen och don Jose [ redigera | redigera wikitext ]

Det finns tre dialoger mellan Carmen och don Jose. Man kan knappast tala om duetter, eftersom ingen av dem motsvarar den italienska eller fransk karleksduettens konventioner, dar tva manniskoroster forenas i renaste harmoni. Dialogerna markerar tre anhalter i skeendet; forforandet, konflikten och den tragiska upplosningen, och visar att det aldrig uppstar nagon idyllisk gemenskap mellan Carmen och don Jose. I sin skildring av den sondervittrande karleken avstar Bizet fran opera-comique-genrens traditionella formvarld. Darfor blir aven "Seguidillan" en provocerande sang, som bara i mellanpartiet ger utrymme for en duett. Jose visar har ingen egen vilja, utan kan bara svara och lyda Carmen. Situationen ar snarlik i andra aktens krogscen, dar Carmen sjunger och dansar for den nastan hypnotiserade Jose till ackompanjemang av kastanjetter . Har har Bizet fatt ett genialt infall: i bakgrunden till melodin hors trumpeter som blaser tapto . Jose tar till orda forst nar hans pliktkansla manar honom att atervanda till kasernen. Han bedyrar tafatt sin karlek och Carmen hanar honom. Darefter foljer Joses "Blomsteraria", som ar en passionerad karleksbekannelse. Arians popularitet gor att man ofta glommer bort att Carmen bara besvarar den rorande melodin med de kyliga orden "nej, du alskar mig inte!". Men det finns ocksa en langre reaktion fran hennes sida, en eldig bekannelse, som visserligen inte ar riktad till Jose utan tillagnad den berusande friheten. Det har utgor scenens centrala del, dar Jose endast kan bemota Carmens entusiasm med fortvivlade snyftningar. Scenen avslutas darefter pa ett satt som nastan saknar motstycke i operahistorien: Jose bestammer sig for att lamna Carmen. Det ar bara Zunigas ovantade ankomst som for handelseforloppet i en annan bana. I slutduetten (akt IV) tar Jose for forsta gangen initiativet. Den enda anledningen till detta ar att Carmen inte har nagot mer att saga. Det ar forst i det har utsiktslosa laget som Jose ger ett akta uttryck for sin lidelse. Nu hors inte langre nagra langa melodislingor, endast korta fraser, fortvivlade skrik. Nar Escamillos seger hogljutt bejublas i arenan, dodar Jose Carmen.

Micaela och Escamillo [ redigera | redigera wikitext ]

Vid sidan om det centrala karleksparet skapade librettistern tva "rivaler", Micaela och Escamillo. Flickan symboliserar Jose forflutna, tjurfaktaren Escamillo Carmens framtid. Det ror sig om handlingskraftiga personer, som samtidigt ar sinnebilder for skilda livsprinciper, dar den ena forkroppsligar den oskyldiga sidan av Jose karaktar medan den andra ger uttryck for den for honom ouppnaeliga rena sinnligheten. Musikaliskt ar de tva motpoler. Micaela har med sin nara nog kitschiga oskuldsfullhet sin bakgrund i Gounods lyriska operor. Till och med nar hon repar mod for att forsoka radda Jose, forblir hon en ganska timid rollfigur. Escamillo ar daremot en gestalt som ar hamtad direkt fran opera-comique-genrens varld. Han ar den ende som Bizet har tilldelat en strofvisa eller kuplett. Tonsattaren vare val medveten om att den slagkraftiga "Toreadorarian" skulle gora honom popular. Anda hade han foga till overs for dess popularitet. "Ni ville ha smorja och det ar vad ni har fatt" - sade han om operans storsta slagdanga.

Roller [ redigera | redigera wikitext ]

• Carmen, rom och cigarettarbeterska ( mezzosopran )
• Don Jose, sergeant vid ett dragonregemente ( tenor )
• Escamillo, tjurfaktare ( baryton )
• Micaela, bondflicka fran don Joses hembygd ( sopran )
• Zuniga, lojtnant ( basstamma )
• Andres, lojtnant (tenor)
• Morales, korpral (basstamma)
• Dancaiere, smugglare (baryton)
• Ramendado, smugglare (tenor)
• Frasquita, romsk flicka (sopran)
• Mercedes, romsk flicka (sopran)
• Lillas Pastia, vardshusvard (baryton)

Dragoner, promenerande, gatubarn , cigarettarbeterskor, smugglare och tjurfaktare.

Handling [ redigera | redigera wikitext ]

Operan utspelar sig i Sevilla pa 1820-talet. Forestallningen varar omkring 3 timmar och 15 minuter.

Titelrollen Carmen ar en forforisk sjalvstandig kvinna som arbetar i en cigarettfabrik. ^{[ 9 ]} Hon bedarar mannen genom sin skonhet och sitt utmanande satt. Tjurfaktaren Escamillo och korpralen Don Jose blir bada foralskade i henne och drabbas av svartsjuka, vilket far odesdigra konsekvenser for Carmen. Ovriga tvivelaktiga figurer ar smugglare, smatjuvar, horor m.fl. vilket kan ha fatt premiarpubliken att tappa fokus pa musiken, vars melodier har blivit oforglomliga. Karlek, svartsjuka och dod var inget nytt inom operan, men hade dittills endast utspelats i de hogre samhallsklasserna och inte bland arbetare och lagre militarer.

Akt 1 [ redigera | redigera wikitext ]

Ett torg, i Sevilla. Till hoger, en dorr till en tobaksfabrik. Pa baksidan, en bro. Till vanster, ett vakthus.

En grupp soldater kopplar av pa torget och vantar pa vaktavlosningen. De kommenterar de forbipasserande ( Sur la place, chacun passe ). Micaela dyker upp och soker Jose. Morales berattar att "Jose ar annu inte i tjanst" och uppmanar henne att vanta med dem. Hon avbojer, sager hon kommer tillbaka senare. Jose kommer med den nya vakten, som blir halsade och imiterade av en skara gatpojkar ( Avec la garde montante ).

Nar fabriksklockan ringer, dyker cigarettflickor upp och skamtar med de unga mannen pa torget ( La cloche a sonne ). Carmen kommer in och sjunger sin provocerande habanera om den vilda karlekens natur ( L'amour est un oiseau rebelle ). Mannen ber henne att valja en alskare, och efter att ha retats en stund kastar hon en blomma till Don Jose, som hittills har ignorerat henne men nu ar irriterad av hennes frackhet.

Nar kvinnorna gar tillbaka till fabriken, aterkommer Micaela och ger Jose ett brev och en kyss fran sin mor ( Parle-moi de ma mere! ). Han laser att hans mor vill att han ska atervanda hem och gifta sig med Micaela, som retirerar i blyg forlagenhet nar hon hor det. Precis som Jose forklarar att han ar redo att lyssna pa sin mors onskan, strommar kvinnorna upprort ut fran fabriken. Zuniga, befal over vakten, far reda pa att Carmen har attackerat en kvinna med en kniv. Nar Carmen stalls till svars, svarar hon trotsigt och hanfullt. ( Tra la la ... Coupe-moi, brule-moi, je ne te dirai rien ). Zuniga ger order till Jose att binda hennes hander medan han forbereder haktningsordern. Nar Carmen ar ensam med Jose, fortrollar hon honom med en seguidilla, dar hon sjunger om en natt av dans och passion med sin alskare ? vem det an ma vara ? i Lillas Pastia taverna. Forvirrad men fascinerad gar Jose med pa att lossa repet som Carmen har runt handerna. Nar hon leds bort knuffar hon sin eskort till marken och springer skrattande ivag. Jose arresteras for tjanstefel.

Akt 2 [ redigera | redigera wikitext ]

Lillas Pastias vardshus

En manad har gatt. Carmen och hennes vanner Frasquita och Mercedes underhaller Zuniga och andra officerare ("Les tringles des sistres tintaient") i Pastias vardshus. Carmen blir glad nar hon hor att Jose frigivits efter en manad i fangelse. Utanfor hors en kor och procession som meddelar ankomsten av Toreador Escamillo ("Vivat, vivat le Torero") . Nar denne bjuds in pa vardshuset introducerar han sig sjalv med "Toreadorsangen" ("Votre toast, je peux vous le rendre") och staller in siktet pa Carmen. Men hon foser honom at sidan. Lillas Pastia kor bort massorna och soldaterna.

Med endast Carmen, Frasquita och Mercedes kvar anlander smugglarna Dancaire och Remendado och avslojar sina planer pa att avyttra sitt nyligen forvarvade smuggelgods ("Nous avons en tete une affaire") . Frasquita och Mercedes ar villiga att hjalpa dem, men Carmen vagrar, eftersom hon vill vanta pa Jose. Nar smugglarna gatt anlander Jose. Carmen ger honom en privat exotisk dans- och sanguppvisning ("Je vais danser en votre honneur ... La la la") , men under hennes sang hors en avlagsen trumpetsignal fran kasernen. Nar Jose sager att han maste atervanda till sin plikt, hanar hon honom. Han svarar genom att visa henne den blomma som hon kastade till honom pa torget ("La fleur que tu m'avais jetee") . Carmen kraver att han visar sin karlek genom att folja henne i stallet. Jose vagrar att desertera, men nar han forbereder sig for att ga tillbaka, kommer Zuniga in och letar efter Carmen. Zuniga och Jose borjar slass, men skiljs at av de atervandande smugglarna, som haller tillbaka Zuniga. Efter att ha attackerat en overordnad officer, har Jose nu inget annat val an att folja med Carmen och smugglarna ("Suis-nous a travers la campagne") .

Akt 3 [ redigera | redigera wikitext ]

En ode plats i bergen

Carmen och Jose kommer in tillsammans med smugglarna och deras byte ("Ecoute, ecoute, compagnons") . Carmen har nu trottnat pa Jose och sager till honom hanfullt att han bor ga tillbaka till sin mamma. Frasquita och Mercedes roa sig genom att spa sig i kort; Carmen slar sig ned hos dem och finner att korten forutsager hennes dod, och aven Joses. Kvinnorna gar ivag for att distrahera tulltjanstemannen som bevakar platsen. Jose far sta pa vakt.

Micaela kommer dit med en guide, for att hitta Jose. Hon ska forsoka radda honom fran Carmen ("Je dis que rien ne m'epouvante") . Hon hor ett skott och gommer sig i skrack; Det ar Jose, som har skjutit mot en inkraktare som visar sig vara Escamillo. Joses gladje over att mota tjurfaktaren vands sig till vrede nar Escamillo forklarar att han ar foralskad i Carmen. De borjar slass ("Je suis Escamillo, torero de Grenade") , men avbryts av de atervandande smugglarna ("Hola, hola Jose!") . Innan Escamillo gar bjuder han alla till sin nasta tjurfaktning i Sevilla. Micaela upptacks; forst vill Jose inte folja med henne, trots Carmens han, men han andrar sig nar han far veta att hans mor ar doende. Nar han gar, svar han att komma tillbaka. I fjarran hors Escamillo som sjunger Toreadorsangen.

Akt 4 [ redigera | redigera wikitext ]

Ett torg i Sevilla. I fonden syns yttervaggarna pa en gammal amfiteater

Zuniga, Frasquita och Mercedes ar i publiken och vantar pa att tjurfaktarna ska komma ("Les voici! Voici la quadrille!" ). Escamillo kommer fram tillsammans med Carmen, och de uttrycker sin omsesidiga karlek ("Si tu m'aimes, Carmen") . Nar Escamillo gar in pa arenan varnar Frasquita Carmen att Jose ar i narheten, men Carmen sager sig inte frukta honom. Hon ar ensam nar hon konfronteras med den desperate Jose ("C'est toi! C'est moi!") . Medan Jose forgaves ber Carmen att atervanda till honom, hors jubel fran arenan. Jose gor ett sista forsok, men Carmen kastar foraktfullt ringen han gav henne och forsoker att komma in pa arenan. Jose knivhugger Carmen, och hon dor samtidigt som Escamillo hyllas av massorna pa arenan. Samtidigt som publiken lamnar arenan, bekanner Jose knabojande att han dodat den kvinna han alskade ("Ah Carmen ma Carmen adoree!!") .

Kanda sangnummer [ redigera | redigera wikitext ]

• Akt 1.
  Dragonkoren (Se pa folket dar pa torget, par om par drar forbi!)
  Gatpojkarnas kor (Spjut och lansar har vi alla)
  Cigarettarbeterskornas kor (Se den blanande roken)
  Habaneran (Karlek later sig inte...)
  Brevduetten (O mor o som en syn for mina ogon star hon nu)
  Seguidillan (Nara vid bron i Sevilla, dar hos min van Lillas Pastia).
• Akt 2.
  Zigenarvisa (Hor rassel, pingel var musik! Zigenardans i heta natter)
  Toreadorsangen (Toreador en garde! Toredador! Toreador!)
  Smugglarkvintetten (Vi ha nosat opp en affar)
  Alcalavisan (Stanna dar! Vem ar dar! Tapper ung dragon!)
  Blomsterarian (Se Carmen, din roda blomma).
• Akt 3.
  Spavisan (Den gamla notta leken spadde sorg och dod)
  Micaelas aria (Sa ensam ar ingen pa jord).
• Akt 4.
  Kor (Tva pesetas)
  Slutscenen (Ni kan fangsla mig nu. D'a jag som dodat Carmen! Ah! min Carmen. Ah! Min alskade Carmen).

Bibliografi [ redigera | redigera wikitext ]

• Carmen : operacomique i fyra akter efter Prosper Merimees novell . Operarepertoar ; 77 (7. uppl.). Stockholm: Bonnier. 1931. Libris 1350378  
• Carmen : opera i fyra akter . Operans textbocker, 0282-0420 ; 14. Stockholm: Operan. 1991. Libris 7756364 . ISBN 91-86260-18-9  
• Carmen . Goteborg: Backa Teater. 2010. Libris 12039262  

Inspelningar (urval) [ redigera | redigera wikitext ]

• Carmen . Elena Obraztsova, Placido Domingo, Isobel Buchanan. Wiener Staatsopers kor och orkester. Carlos Kleiber, dirigent. TDK DV-CLOPCAR. 1 dvd. 1978.
• Carmen . Victoria de Los Angeles, Nicolai Gedda, Janine Micheau, Ernest Blanc. Franska radions kor och orkester. Beecham, dirigent. EMI 5 67357-2. 3 cd. ^{[ 10 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

• Rabe, Julius (1939). Radiotjansts operabok : tolv operor beskrivna for radiolyssnarna. [1] . Stockholm: Radiotjanst. sid. [159]-180. Libris 8224610  
• Ralf, Klas (1955). Operakvallar : Roda volymen . Stockholm: Forum. sid. 7-[14]. Libris 8222030  
• Opera - Kompositorer, Verk, Uttolkare . Koln: Konneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9  

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Nordstrom, Sixten (1995). Varldens basta operor : 29 operor som fortrollat varlden : innehall, historik, illustrationer fran kanda uppsattningar . Stockholm: Wahlstrom & Widstrand. sid. [125]-133. Libris 7282227 . ISBN 91-46-16778-1  
• Platen, Gustaf von (2001). Premiarer : succeer och fiaskon - triumfer och tragedier . Stockholm: Fischer & Co. Libris 8369735 . ISBN 91-7054-942-7  

• Wikimedia Commons har media som ror Carmen .
  Bilder & media