RGB: (0, 66, 37)
|
RGB: (0, 51, 0)
|
RGB: (2, 28, 19)
|
RGB: (12, 25, 17)
|
RGB: (27, 77, 62)
|
Nyanser av
British racing green
med
RGB
-varden
|
British racing green
("brittisk tavlingsgron"), pa engelska ofta forkortad
BRG
och ocksa kallad
brunswickgron, brooklandsgron
,
jaktgron, mossgron
eller
skogsgron
, har fatt sitt namn av att den ar den farg som stod for
Storbritannien
i schemat for
internationella bilsportfarger
. Aven om manga an idag har olika uppfattningar om vad som verkligen skall raknas som british racing green, betraktas den numera normalt som ett spektrum av djupt grona fargnyanser. 'British racing green' betydde inom motorsporten egentligen
gront
i allmanhet eftersom gront anvandes pa brittiska bilar - dess mer specifika betydelse som en viss typ av gron har utvecklats utanfor sporten.
Pa den tiden da man tavlade om
Gordon Bennett Cup
(1900-1905) foreslog greve
Eliot Zborowski
, fadern till den mellankrigstida racinglegenden
Louis Zborowski
, att de tavlande skulle tilldelas olika farger beroende pa vilka lander de kom ifran. Varje del av en tavlande bil skulle produceras i det tavlande landet och foraren skulle ocksa vara fran samma land. Varje ars tavling anordnades i det land som forra arets vinnare kom ifran. Storbritannien behovde valja en annan farg an sina vanliga nationalfarger rod, vit och bla, eftersom de fargerna redan hade tagits av Italien, Tyskland respektive Frankrike.
Nar
Selwyn Edge
vann tavlingen
1902
for Storbritannien i en
Napier
, bestamdes det att
1903
ars tavling skulle hallas pa
Irland
, eftersom motorracing vid denna tidpunkt var olagligt i
England
och motorbanan
Brooklands
inte oppnade forran 4 ar senare. Irland ingick ocksa i det brittiska riket pa den tiden, och for att hedra Irland som vard for tavlingen malades de brittiska Napier-bilarna irlandskt grona
[1]
. Eftersom Napier redan under 1902 ars tavlingar hade anvant olivgront och hade antagit fargen som sin foretagsfarg, stodde de detta beslut fullt ut.
Fran borjan anvandes de sarskiljande fargerna bara i de sa kallade
grands epreuves
, men de kodifierades senare i
Code Sportif International
(
CSI
) hos
Federation Internationale de l'Automobile
(
FIA
) (Internationella bilsportforbundet).
I enlighet med det irlandska/napierska ursprunget, var manga av de tidigaste grona nyanserna som anvandes pa brittiska tavlingsbilar olika ljusa
olivgrona
,
mossgrona
eller
smaragdgrona
farger. Senare blev det emellertid vanligare med morkare grona nyanser. Det finns manga mojliga ursprung for de morkare nyanserna. Morkgront anvandes som uniformsfarg for det
braunschweigska
kavalleriet i
Tyskland
och senare av brittiska gevarsskyttar i slutet av
1700-talet
. Det nuvarande brittiska kungahuset har sitt ursprung i atten
Hannover
, som egentligen var en gren av atten Braunsweig, och
Brunswick Green
fick darfor ett nationellt symbolvarde i Storbritannien (Brunswick ar det engelska namnet pa Braunsweig). Fran slutet av
1800-talet
och framat valde manga brittiska jarnvagsforetag, som
Great Western Railway
(GWR), att mala sina lokomotiv i den fargen, och det nationellt sinnade tavlandet och kopplingen till hoga farter kan ha gjort att denna nyans lanades till tavlingsbilarna (GWR-lokomotiv var lange de snabbaste landfordon som fanns).
Pa
1920-talet
hade
Bentley
stora framgangar vid
24-timmarsloppen i Le Mans
, och alla deras bilar var da mellan- till morkgrona. Det forsta belagda bruket av den morkaste grona fargen var pa den
Bugatti
som britten
William Grover-Williams
korde i det allra forsta
Monacos Grand Prix
, 1928. Denna farg kom att bli kand som
British Racing Green
och betraktades som en halvofficiell nyans, sarskilt under 1950- och 1960-talen nar brittiska stall som
Vanwall
,
Cooper
,
Lotus
och
BRM
var framgangsrika i
formel 1
, och alla dessa hade olika nyanser av morkgront. For att spegla sina langa traditioner inom bilsporten beholl emellertid Napier och
Aston Martin
de ljusare nyanserna av gront, och skotska stall som
Ecurie Ecosse
och
Rob Walker Racing
anvande morkblatt.
Brabham
-stallet anvande ocksa en nyans av british racing green, trots att det fran borjan inte var brittiskt utan australiensiskt. Eftersom Australien var medlem i
Samvaldet
var den australiska grundfargen densamma som den brittiska men med tillagg av en gyllene (senare gul) rand; guld och gront ar de traditionella landslagsfargerna for Australien i de flesta sporter.
Efter paverkan fran flera stall, kanske sarskilt Lotus som ville anvanda sina senare betraktade som klassiska
Gold Leaf
-farger pa
Lotus 49
, lattades
sponsorreglerna
i formel 1
1968
. 1970 fattade FIA det formella beslutet som gav formel 1 undantag fran reglerna om nationalfarger och den tidigare sa vanliga grona fargen forsvann snart och ersattes med fargscheman som visade sponsorernas marken. Detta undantag har sedan dess utokats till att galla alla racingdiscipliner, savida inte sarskilda regler kraver att nationalfarger skall anvandas.
Den klassiskt grona fargen aterupplivades i formel 1 av
Jaguar
infor 2000 ars sasong, men sedan stallet saldes av
Ford
till
Red Bull
och ombildades till
Red Bull Racing
, sa kom stallet att anvanda Red Bulls egna farger. Aven andra traditionella brittiska bilfabrikanter har tidvis aterkommit till den grona fargen. Bentley aterkom tillfalligt till Le Mans 2003 och vann tavlingen med sin
Bentley Speed 8
, som var malad i en valdigt mork nyans av british racing green, och Aston Martin har aterkommit till racing med sin
DBR9
som, typiskt for Aston Martin, hade en ljus british racing green.
Pa grund av de manga framgangarna for brittiska racingstall genom aren, har British Racing Green blivit en popular farg pa manga brittiska sportbilar och lyxbilar, liksom for
Mini Cooper
, den nyare
Minin
och aven pa den japanska
Mazda MX-5
, vars formgivning har lanat manga drag av den brittiska
Lotus Elan
fran 1960-talet. British Racing Green var traditionellt inte nagon
metallicfarg
, men tenderar att vara det pa nyare bilar, eftersom manga bilfabrikanter bara erbjuder ett mindre antal "solida" farger.
http://en.wikipedia.org/wiki/British_racing_green