McDonnell Douglas F/A-18 Hornet

	McDonnell Douglas F/A-18 Hornet
Beskrivning
Typ	Enhetsflygplan
Besattning	1 (A/C/E) ; 2 (B/D/F)
Forsta flygning	18 november 1978 ; November 1995 (E/F)
I aktiv tjanst	Oktober 1983 (A/B) ; September 1987 (C/D) ; September 2001 (E/F)
Ursprung	USA
Tillverkare	McDonnell Douglas ; Boeing (E/F)
Antal tillverkade	1 480
Data
Langd	17,1 meter
Spannvidd	12,3 meter
Hojd	4,7 meter
Vingyta	27,87 m²
Tomvikt	11 200 kg
Max. startvikt	23 400 kg
Motor(er)	2× General Electric F404-GE-402 (forbattrade)
Dragkraft	2x 49 kN ; 2× 79 kN med EBN
Prestanda
Max. hastighet	Mach 1,7
Max. flyghojd	15 000 meter
Dragkraft/vikt:	>1
Lastformaga
Lastformaga	16 850 kg
Bevapning & bestyckning
Fast bevapning	1× 20 mm M61 Vulcan
Bomber	CBU-87 , CBU-89 , CBU-97 , Paveway , JDAM , Mark 82, Mark 83, Mark 84
Robotar	AIM-9 Sidewinder ; AIM-7 Sparrow ; AIM-120 AMRAAM ; AIM-132 ASRAAM ; AGM-45 Shrike ; AGM-65 Maverick ; AGM-84 SLAM-ER ; AGM-88 HARM ; AGM-154 JSOW ; AGM-158 JASSM ; IRIS-T
Raketer	127 mm Zuni ; 70 mm Hydra 70
Karnvapen	B57 eller B61
Ovrigt	Enhetspriset ar ca 39,5 miljoner US$
Ritning
	; Ritning av McDonnell Douglas F/A-18 Hornet.

McDonnell Douglas F/A-18 Hornet , forkortat F/A-18 Hornet , ar ett fjarde generationens allvaders jaktflygplan . Flygplanet som konstruerades pa 1970-talet anvands av den amerikanska flottan och marinkaren saval som flera andra nationer. Till dess roller hor bland annat jakteskort, forsvar av flottgrupper, bekampning av fiendens luftforsvar (SEAD), storning av fiendens underhallslinjer, nar- och fjarrunderstod, spaning samt framskjuten luftstridsledning. Dess mangsidighet och tillforlitlighet har gjort att det idag ar en vardefull tillgang for hangarfartygen. Till dess nackdelar hor daremot dess relativt korta rackvidd och laga hastighet samt att det inte kan landa pa hangarfartyg nar det bar tunga laster.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

F/A-18 borjade sitt liv som Northrop YF-17 Cobra , ett av tva tavlande forslag for det amerikanska flygvapnets latta jaktplansprogram, i vilket den amerikanska flottan var en mindre partner. YF-17 -prototypen gjorde sin forsta flygning ar 1974. Den amerikanska flottan foredrog YF-17 over den vinnande F-16 Fighting Falcon pa grund av dess tvamotoriga konstruktion. For flottans variant parade Northrop ihop sig med McDonnell Douglas for att kunna utnyttja den senares stora erfarenhet av att bygga hangarfartygsbaserade flygplan, daribland F-4 Phantom II . Nar de tva vapengrenarna valde tva olika flygplan blev McDonnell Douglas huvudentreprenor for flottdesignen (McDonnell Douglas fusionerades med Boeing ar 1997).

Flottans designkoncept harstammar fran Viceamiral Kent Lee. Han utnyttjade sin expertis som pilot under andra varldskriget dar F4U Corsair -jaktplan, som snabbt utrustats med bombfasten, visade sig vara vardefulla tillgangar. De kunde forsvara sig sjalva sedan de fallt sina bomber. Han och hans understodjare pressade pa for VFAX-konceptet, ett billigt och latt attackflygplan som skulle komplettera F-14 Tomcat som hade tagits i aktivt bruk och som holl pa att introduceras till hangarfartygsflygflottiljerna 1973.

F/A-18 Hornet (A- och B-varianter) testflogs 1978 och togs i tjanst 1983, dar de ersatte F-4 Phantom II och A-7 Corsair II . F/A-18 forsta stridsuppdrag kom ar 1986, nar Hornets fran USS Coral Sea bekampade det libyska luftvarnet i anfallet mot Benghazi .

Efter att man tillverkat 371 F/A-18A andrades tillverkningen till F/A-18C i september 1987. Nar A-6 Intruder pensionerades pa 90-talet fylldes dess roll av F/A-18. Flygplanet visade sin bredd och tillforlitlighet under Operation Desert Storm , dar det skot ner fiendeflyg och fortsatte med att bomba fiendemal under ett och samma uppdrag. F/A 18 slog harmed alla rekord for ett taktiskt flygplan inom tillganglighet, tillforlitlighet och underhallsmojligheter. Flygplanets overlevnadsformaga visades nar Hornet tog emot direkttraffar av luftvarnsrobotar, tog sig sakert hem, reparerades snabbt och flog igen nasta dag. Tva F/A-18 forlorades i Gulfkriget , en sags ha blivit nedskjuten av en irakisk MiG-25 PD, den andra av okand orsak. Tva av den amerikanska flottans piloter, lojtnant Robert Dwayer och kommendorlojtnant M. Scott Speicher, dodades [1] under luftkampanjens forsta timmar. F/A-18 tillerkandes tva nedskjutningar under denna konflikt, bada MiG-21 :or.

Under 90-talet planerade den amerikanska flottan att ta de aldrande F-14 Tomcat , A-6 Intruder och EA-6 Prowler -flygplanen ur bruk utan att, ens i utvecklingsstadiet, ha nagot bra alternativ. Losningen blev att utveckla F/A-18E/F Super Hornet -flygplanet. Trots benamningen sa ar det inte en uppgradering av F/A-18 Hornet, men ett nytt och storre flygplan med samma designkoncept som Hornet. Fram tills F-35 C tas i tjanst kommer Hornet och Super Hornet att tjanstgora i kompletterande roller inom den amerikanska flottan.

Den 6 april 2012 stortade ett F-18 i ett bostadsomrade i Virginia, USA. Bada piloterna lyckades ta sig ut ur flygplanet. Skadorna pa marken blev dock omfattande.

Designkaraktaristika [ redigera | redigera wikitext ]

A+/C/D [ redigera | redigera wikitext ]

F/A-18A och F/A-18C ar ensitsiga flygplan. F/A-18B och F/A-18D har tva saten, dar utrymmet for det andra satet gjorts mojligt genom att man flyttat flygelektronik och minskat den interna branslemangden med 6%; tvasitsiga Hornets ar i all ovrig mening stridsklara. B-modellen anvands primart for skolning, medan D-modellen ar konstruerad som ett allvadersattackflygplan. Nar B-modellen har bada sina saten konfigurerade som pilotplatser ar D-modellens baksate konfigurerat for en vapen- och sensorofficer for att hjalpa till att anvanda vapensystemen. D-modellen anvands huvudsakligen av den amerikanska marinkaren i nattattack- och framre ledningspostrollerna.

F/A-18C och D-modellerna ar resultatet av en blockuppgradering 1987 som innebar en uppgraderad radar, flygelektronik, kapacitet att bara nya robotar sasom AIM-120 AMRAAM , AGM-65 Maverick och AGM-84 Harpoon . Andra uppgraderingar inkluderade en ny Martin-Baker NACES-katapultstol och en skyddsstorsandare. En radar som skapar en konstgjord karta over omradet som man flyger over tillater piloten att hitta mal vid daliga siktforhallanden. C- och D-modellerna som utvecklats sedan 1989 har aven en forbattrad nattanfallskapacitet som kommer at Hughes AN/AAR-50 varmenavigeringskapsel, Loral AN/AAS-38 Night Hawk FLIR (framatriktad infrarodkapsel) malsokare, nattseendeglasogon och tva fargdisplayer och en rorlig karta i farg.

Fran och med 1991 uppgraderades Hornets till att ha F404-GE-402 motorer vilket innebar ytterligare 20% kraft.

Ar 1992 ersattes den ursprungliga Hughes AN/APG-65 -radarn med Hughes (numera Raytheon Company ) AN/APG-73 , en snabbare och mera kapabel radar. De av A-modellens Hornets som har AN/APG-73-radar kallas F/A-18A+ . Sedan 1993 har Nite Hawk aven en malfinnare/avstandslaser som tillater den att mala sina mal.

De 48 st D-modellens Hornets som ar utrustade for spaning kallas F/A-18D (RC) . Har har man ersatt kanonen med en sensorkapsel.

Produktionen av F/A-18C avslutades ar 1999.

F-18C/D i Finland [ redigera | redigera wikitext ]

De finlandska luftstridskrafterna anskaffade ursprungligen 57 F-18C samt 7 F-18D. I Finland anvands beteckningen "F-18" vilket betyder att man enbart utnyttjar flygplanen for jaktuppgifter (F, fighter) och inte den anfallskapacitet (A, attack) som flygplanet har.

Ett av Finlands flygplan har havererat i samband med en kollision med ett annat F-18-flygplan 2001. Det andra planet lyckades ta sig tillbaka och enligt viss information skall det repareras och byggas om till den tvasitsiga F-18D-varianten.

Flygplanstypen valdes ut ar 1992 i en tavling mot F-16 Fighting Falcon , MiG-29 , Mirage 2000 och Saab 39 Gripen . De forsta tvasitsiga flygplanen levererades ar 1995. F-18C -flygplanen monterades ihop i Kuorivesi mellan 1996 och 2000.

Finlands F-18 Hornet ar utrustade med lufttankningsanordningar och landningskrok. De kan landa var som helst pa kort bana dar det finns inbromsningswire installerad.

De finlandska F-18 -flygplanen ar oftast bevapnade med fyra radarsokande jaktrobotar av typen AIM-120 AMRAAM (Advanced Medium Range Air-to-Air Missile) under vingarna samt tva infrarodsokande jaktrobotar av typen AIM-9 Sidewinder pa vingspetsarna

Hornet ar aven bestyckat med en sexpipig 20mm M61 Vulcan -automatkanon for narstrid. Forsvarsutskottet har planerat ^[
nar?
] att flygplanen skall bestyckas med AGM-65 Maverick och hjalmsikten som ett led i flygplanens mid-life-uppgradering. ^{[
kalla behovs
]}

HN-413 [ redigera | redigera wikitext ]

8 november 2001 kolliderade en F-18C med beteckningen HN-413 med ett annat Hornet-plan under en morkerovning. Det andra planet, HN-430, fick mycket svara skador och totalforstordes i en krasch efter att piloten skjutit ut sig med katapultstol. HN-413 var inte lika illa skadat, utan kunde till slut nodlandas, men skadorna ansags sa svara att det beslots att inte reparera planet. I det skedet lanserades iden att bygga om HN-413 till en tvasitsig C/D-hybrid, da flygvapnet hade kronisk brist pa D-modeller for typskolning. Nytillverkade D-modeller fanns inte heller att tillga da produktionslinjen stangts, och en mojlig reparation beraknades i vilket fall som bli mycket billigare an att kopa ett nytt plan. Planet hade ocksa over nittio procent av sina beraknade flygtimmar kvar, sa det var ett ungt skrov. Allt detta bidrog till att studier om mojligheten att konvertera planet drog igang.

Det tog fyra ar for projektet att komma igang pa allvar. Ena vingen och nospartiet var for skadat for att kunna repareras, och ett nytt framparti med tva saten behovdes. Vissa reservdelar som behovdes tillverkades inte heller langre, men efter kontakter med Boeing sa togs beslutet att en tillfallig nystart av delar av produktionslinjen. Flygvapnet, Patria , amerikanska flottan och Boeing var alla involverade i samarbetet, och da frontpartiet till en CF-18B hittades i Kanada sa togs beslutet att genomfora ombyggnaden.

2005 inleddes sa sjalva arbetet, och efter en del forseningar sa stod planet klart i september 2009. Resultatet blev att flygvapnet for nagot over 15 miljoner € fick ett unikt plan, och har nu atta istallet for som tidigare sju plan tillgangliga for typskolning. Nypriset pa Hornetarna 1992 lag pa runt 25 miljoner €. Patria, som ar det enda foretag i varlden som konverterat en ensitsig Hornet till en tvasitsig, har i intervjuer meddelat att liknande konverteringsarbeten for andra landers F-18 ar en mojlighet, da ett flertal lander ar i behov av fler tvasitsiga modeller. Planet fick den nya beteckningen HN-468. ^[
1
]

21 januari 2010 kraschade planet under en ovning i Birkaland , och totalforstordes. Bagge piloterna skot ut sig med katapultstol, och rapporterades forst ha klarat sig utan varre skador ^[
2
], men senare framkom det att bagge piloterna fatt allvarliga krosskador pa ben och armar. Piloterna fordes med ambulanshelikopter till sjukhus, varefter de opererades. ^[
3
]

E/F Super Hornet [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: F/A-18E/F Super Hornet

De nyaste modellerna, det ensitsiga F/A-18E och den tvasitsiga F/A-18F Super Hornet , har arvt namnet och konstruktionskonceptet fran det ursprungliga F/A-18-flygplanet, men ar omkonstruerade till stora delar, bland annat ar flygkroppen 25% storre. Super Hornet har en forlangd flygkropp och storre vingar och forlangningar pa framkanten av vingarna; GE F414 -motorerna ar en mera kraftfull och nyutvecklad variant av F/A-18:s F404; flygelektroniken ar uppgraderad, men i stort sett likartad i bredd. E/F-modellen paborjades nar McDonnell Douglas foreslog en forstorad Hornet for att ersatta den avbrutna A-12 -projektet (Den ambitiosa och mycket dyra A-12 -konstruktionen skulle ha varit ett smygflygplan som var tankt att ersatta den amerikanska flottans A-6 och den amerikanska armens attackflygplan.) Den amerikanska kongressen var dock inte villig att bekosta ett "nytt" flygplan, men den foreslagna F/A-18E kunde sagas vara en enkel uppgradering. Ett 3,8 miljarder US$ utvecklingsprogram skrevs pa i december 1992. Det forsta flygplanet rullade ut fran McDonnell Douglas fabrik den 17 september , 1995 och Super Hornets forsta hangarfartygskryssning skedde med VFA-115 som flog med F/A-18E i juli 2002. VFA-115 flog 214 stridsuppdrag i Operation Enduring Freedom och Operation Southern Watch.

EA-18G Growler [ redigera | redigera wikitext ]

Detta ar en elektronisk krigforingsvariant av F/A-18F, som planeras tas i bruk ar 2008. ^{[
uppfoljning saknas
]} US Navy har bestallt sammanlagt 57 flygplan som skall ersatta de befintliga EA-6B Prowlers . Samtliga flygplan kommer all baseras vid NAS Whidbey Island med undantag for ett fatal som kommer att vara placerade vid reservskvadronen VAQ-209 vid NAF Washington , MD.

AF-18 Hornet [ redigera | redigera wikitext ]

F/A-18A+ : Ensitsig jakt/attackvariant for det australiensiska flygvapnet.
F/A-18B+ : Tvasitsigt skolflygplan for det australiensiska flygvapnet.

CF-18 Hornet [ redigera | redigera wikitext ]

CF-18A : Ensitsig jakt/attackvariant for Kanadas vapnade styrkor. I Kanada kallas flygplanet for CF-188A Hornet .
CF-18B : Tvasitsigt skolflygplan for Kanadas vapnade styrkor. I Kanada kallas flygplanet for CF-188B Hornet .

EF-18 Hornet [ redigera | redigera wikitext ]

EF-18A : Ensitsig jakt/attackvariant for det spanska flygvapnet. I Spanien kallas flygplanet for C.15 .
EF-18B : Tvasitsigt skolflygplan for det spanska flygvapnet. I Spanien kallas flygplanet for CE.15 .

RF-18 [ redigera | redigera wikitext ]

Denna benamning gavs en spaningsvariant av F/A-18A. De tva forsta prototyperna flog i februari 1984, men varianten sattes aldrig i produktion.

TF-18A [ redigera | redigera wikitext ]

Tvasitsigt skolflygplan av jaktplanet F/A-18A, senare doptes modellen om till F/A-18B .

F-18L [ redigera | redigera wikitext ]

F-18L var en lattare, landbaserad variant av F/A-18 Hornet. Den designades for att vara ett ensitsigt luftherravaldesjaktplan och markanfallsflygplan. Det var tankt att flygplanet skulle byggas av Northrop som exportvarianten av F/A-18 Hornet. Trots fordelarna som man vann genom att ta bort utrustning for marint bruk foredrog kunderna den "vanliga" Horneten och F-18L borjade aldrig produceras.

Anvandare [ redigera | redigera wikitext ]

Forutom den amerikanska flottans normala anvandning anvands aven F/A-18 Hornet av US Navys Flight Demonstration Squadron , Blue Angels .

Forutom US Navy, US Marine Corps och NASA (sammanlagt 1048 flygplan), anvands aven F/A-18 av de foljande forsvarsmakterna:

Land	Antal						Ovrigt
Land	A	B	C	D	E	F	Ovrigt
USA	371	40	355	?	545	?	F/A-18A, B, C, D, E, F, RF-18A: ett fatal
Australien	57	18					AF-18A, ATF-18A (=B)
Kanada	98	40					CF-18A, CF-18B
Finland			56	7			F-18C, D
Kuwait			40	8			KF-18C, KAF-18D
Malaysia				8			F/A-18D
Spanien	60	12	24				EF-18A, EF-18B, F/A-18
Schweiz			33				F/A-18C
Sammanlagt	586	110	508	~23	545	?
Totalt	1 670+