Blixtljuspulver
, oftast (aven i svenska sammanhang) kallat
flash
, ar en blandning av pulvriserat metallbransle och oxidationsmedel. Blixtljuspulver anvands primart i modern
pyroteknik
for att astadkomma
fotoblixt
och knall samt som krevadladdning,
burst charge
, for att antanda och sprida fyrverkeripjasens "stjarnor" pa himmelen. Mindre svenska
smallare
inneholl oftast
svartkrut
, medan luftbriserande pjaser innehaller blixtljuspulver da detta ar betydligt kraftigare an svartkrut och ger storre effekt.
Det i sarklass mest kanda receptet pa blixtljuspulver, trots att det inte ar
stokiometriskt
korrekt, ar blandningen 30%
Aluminium
och 70%
Kaliumperklorat
(Al + KClO
4
), men manga andra metallbranslen anvands ocksa sasom magnesium,
zink
, titan, zirkonium med flera i otaliga kombinationer med oxidationsmedel som oftast har efterleden -klorat, -perklorat eller -nitrat.
En mindre mangd
svavel (S)
kan aven blandas i for att sanka antandningstemperaturen och darmed oka forbranningshastigheten, men det okar avsevart risken for oavsiktlig antandning genom
friktion
eller statisk elektricitet.
Som oxidationsamne kan klorater, perklorater och
nitrater
anvandas, men det ar hogst olampligt att anvanda klorater, eftersom vissa blandningar av blixtljuspulver kan innehalla svavel. Svavlet och kloratet kan reagera och bilda
svavelsyrlighet
, vilken i sin tur kan fa blixtljuspulvret att spontanantanda.
Trots kloraternas extrema kanslighet har den en plats inom pyrotekniken dar den anvands av erfarna pyrotekniker eller kemister som vet dess granser.
Kaliumpermanganat
daremot ar sa extremt instabilt att det aldrig anvands inom den professionella eller kommersiella pyrotekniken.