Bipedalism

Fran Wikipedia
En struts kan springa sa fort som 70 km/h.

Inom zoologi innebar bipedalism att ett djur forflyttar sig genom att ga pa tva ben.

Denna egenskap ar ett av de mest framtradande anatomiska sardragen hos manniskor jamfort med andra primater och de flesta andra daggdjur, som oftast ar fyrbenta.

Etymologiskt sammansatts ordet av latin bi = tva och pedal av latin pedis ( genitiv av pes = fot), fotens , horande till foten. [ 1 ]

Nagra kannetecken och fordelar med bipedalism [ redigera | redigera wikitext ]

Uppratt gang [ redigera | redigera wikitext ]

Bipedalism innebar att organismen haller kroppen i en uppratt position nar den forflyttar sig. For manniskor har detta betytt frigorande av handerna for andra uppgifter, vilket har mojliggjort anvandning av verktyg och andra aktiviteter som kraver finmotorik.

Energieffektivitet [ redigera | redigera wikitext ]

Att ga pa tva ben ar mer energieffektivt for langa strackor an fyrbent gang, vilket kan ha varit en fordel i miljoer dar foda var utspridd over stora omraden. [ kalla behovs ]

Okat synfalt [ redigera | redigera wikitext ]

Att ga uppratt gav manniskans forfader ett battre synfalt sa att de kunde se over hogt gras och upptacka rovdjur pa langt hall, vilket ar en betydande fordel i oppna landskap.

Termoreglering [ redigera | redigera wikitext ]

Bipedalism minskar kroppens exponering for solens stralning och okar exponeringen for vind, vilket bidrar till effektivare kylning av kroppen. [ kalla behovs ]

Evolution av bipedalism hos manniskan [ redigera | redigera wikitext ]

Bipedalism utvecklades tidigt i manniskans evolutionara historia. De aldsta kanda fossilen som visar tydliga tecken pa bipedalism tillhor slaktet Australopithecus , som levde for 4 till 2 miljoner ar sedan.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ Elias Wessen: Vara ord, deras uttal och ursprung, Norstedts, Stockholm 1966