Biokemi
ar den del av
kemin
som studerar de molekyler och kemiska processer som forekommer i levande
organismer
. Hit hor bland annat
amnesomsattningen
och en del av
genetiken
(
molekylarbiologi
).
De livsformer som finns pa
jorden
idag har alla ett gemensamt ursprung, vilket syns bland annat i att deras grundlaggande kemiska processer ar mycket lika. Detta galler aven detaljer som man skulle forvanta sig kan valjas slumpmassigt, till exempel valet av
hoger- eller vanstergeometri
vid sammanfogning av manga molekyltyper. Man vet inte om helt andra biokemiska system skulle vara mojliga.
Antalet olika molekyler i organismerna ar mycket stort, men de flesta ar uppbyggda pa ett regelbundet satt genom sammanfogning av ett stort antal sma byggstenar. Biokemin undersoker hur dessa byggstenar ar uppbyggda, hur de bildas, och vilka kemiska egenskaper och vilken betydelse for
cellen
de har.
En viktig del av biokemin ar att studera
proteiners
egenskaper, i synnerhet hur de fungerar som
enzymer
. Cellens
metabolism
och det
endokrina systemet
har ocksa beskrivits utforligt. Andra delomraden i biokemin ar den
genetiska koden
,
proteinsyntes
, molekyltransport over
cellmembran
och kemisk signalering mellan celler.
Artikelserien om
metabolism
forklarar hur dessa amnesgrupper reagerar med varandra i den levande cellen.
Inom kemin ar biokemin nara slakt med den
organiska kemin
. Den organiska kemin fick ursprungligen sitt namn for att omradet studerade just de kemiska foreningar som forekom i levande organismer, men breddades senare till alla kolforeningar. Biokemin vaxte till stor del fram som ett eget amnesomrade inom kemin i borjan av 1900-talet till foljd av forbattrade mojligheter att genomfora kemiska analyser och bestamma egenskaper hos molekyler, aven stora biomolekyler.
Biokemin, som raknas som en del av kemin, ar nara slakt med
molekylarbiologin
, som raknas som en del av
biologin
. Aven biologi och
biofysik
, sarskilt den delen som kallas molekylar biofysik, ar nara beslaktade amnesomraden.
Biokemin studerar hur de olika molekylerna i
cellen
fungerar. Det handlar till exempel om: