한국   대만   중국   일본 
Beat Generation ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Beat Generation

Fran Wikipedia
(Omdirigerad fran Beatnik )

Beat Generation eller beatnikrorelsen var en amerikansk social och litterar rorelse som borjade pa 1950-talet i konstnarskretsarna i San Francisco och Greenwich Village i New York .

Begreppets tillblivelse och innebord [ redigera | redigera wikitext ]

Begreppet Beat Generation introducerades av Jack Kerouac omkring 1948 for att beskriva skillnaden mellan Ernest Hemingways ” lost generation ” och hans egen ”beat-generation” i diskussion med forfattaren John Clellon Holmes . Dessa bada var eniga om att Kerouac var den som forst anvande detta begrepp. Han anvande det for ovrigt aven som titel pa en av de tidiga versionerna av ”On the Road”. I en programartikel i Playboy 1959 - atertryckt i ”Good Blonde.& Others” skriver han f.o ”Jag var termens upphovsman”. [ 1 ]

Det engelska adjektivet "beat" (introducerades av Herbert Huncke ) hade betydelsen "trott", "utslagen", ”utraknad” - men Kerouac tillade dimension av ”beat” i jazzmusik och "beatific" valsignad efter en religios upplevelse. [ 1 ]

John Clellon Holmes publicerade den forsta Beat-romanen Go , 1952 , tillsammans med ett manifest i New York Times Magazine: "This is the beat generation"). Kerouac hade da sedan lange vantat pa utgivning av sin bok ”On the Road”. [ 1 ]

Att kalla denna lilla grupp stravsamma konstnarer och forfattare en "generation" var att havda att de var representativa och betydelsefulla ? borjan pa en ny trendriktning, jamforbar med 1920-talets sa kallade " Forlorade generation ". Detta var ett vagat drag som kan uppfattas som en hogmodig, aggressiv marknadsforing eller kanske ett exempel pa vaken insikt. Historien har utvisat att det inte bara var storhetsvansinne, utan en verklig insikt som blev sjalvforstarkande; ordet bidrog till att skapa vad det beskrev i sig sjalv.

Medlemmarna i Beat-generationen var nya bohemiska frihetskampar, som gav uttryck for sin spontana, ibland roriga, kreativitet. Beat-forfattarnas verk var kontroversiella bade i deras foresprakande av olikhet, det udda, och deras annorlunda stil. De var bade direkt och indirekt paverkade av de europeiska trenderna inom existentialistisk filosofi.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

De ursprungliga beat-generationforfattarna mottes i New York : William Burroughs , Jack Kerouac och Allen Ginsberg . De traffades forst pa Columbia University som studenter 1944 - vilket raknas som Beat-generationen ursprung. De var da respektive trettio, tjugotva och arton ar. Ingen av dem hade vid det laget skrivit nagon bok. [ 2 ] De kom att bo i kollektiv tillsammans pa Vastra pa 115:e resp. 118:e gatan pa Manhattan. 1948 tillkom John Clellon Holmes. [ 3 ] Da Burroughs pa 1950-talet flyttade till Texas och Mexico City tillkom Neal Cassady och Gregory Corso . [ 4 ] I mitten pa 1950-talet utokades gruppen med en grupp fran San Francisco ; Kenneth Rexroth , Gary Snyder , Lawrence Ferlinghetti , Michael McClure , Philip Whalen och Lew Welch .

Nagra betydelsefulla verk ifran dessa ar Kerouacs Pa vag ( Pa drift ), Ginsbergs Howl , och Burroughs Naked Lunch ( Den nakna lunchen ).

Formodligen lika viktiga var de mindre uppenbart kreativa medlemmarna: Lucien Carr (som introducerade Kerouac, Ginsberg och Burroughs); Herbert Huncke , en drogberoende smabrottsling som anslot via Burroughs 1946 ; Hal Chase , en antropolog fran Denver som 1947 introducerade Neal Cassady i gruppen. Cassady blev ododliggjord av Kerouac i romanen On the Road (under namnet "Dean Moriarty") som en vilde, standigt pank, mycket omoralisk, men anda en livsnjutare.

Cassady var kand for att "rappa" lost spontant prat som senare kom att bli forknippat med "beatniks". Han var ingen storre forfattare, aven om karnforfattarna imponerades av den fritt flodande stilen i vissa av hans brev, och Kerouac erkande detta som en avgorande inspirationskalla till hans uppfinning av den spontana prosastil/teknik han anvande i On the Road (en annan uppenbar influens var improviserade jazz -solon).

Nagra av kvinnorna i den forsta kretsen var Joan Vollmer och Edie Parker . Deras lagenhet pa Manhattans vastsida fick ofta fungera som moteslokal och sarskilt Joan Vollmer deltog ofta i gruppens maratondiskussioner (se avsnittet "Kvinnor i Beat-generationen" nedan).

1950 motte Gregory Corso Ginsberg som var imponerad av Corsos poesi, vilken han skrivit medan satt fangslad for inbrott. Under 50-talet var det mycket samrore med forfattare ifran San Francisco-omradet. Ginsberg, Corso, Cassady och Kerouac bodde alla dar en tid. Lawrence Ferlinghetti som grundat City Lights Books 1953 med tillhorande bokhandel och sjalv debuterade med en smatt surrealistisk diktsamling 1955 var ursprungligen fran New York men bodde i San Francisco, precis som den aldre poeten Kenneth Rexroth vars lagenhet var litteraturdiskussionsklubb varje fredagskvall. Rexroth organiserade den kanda Six Gallery reading 1955 , det forsta offentliga framforandet av Ginsbergs dikt Howl . En kort skonlitterar beskrivning av denna handelse bildar kapitel tva i Jack Kerouacs roman The Dharma Bums ( Dharmaganget ) fran 1959 .

Nar On the Road slutligen publicerades 1957 (den skrevs redan 1951 ), fick den bra kritik i New York Times Book Review och blev en best-seller. Detta skapade en vag av kandisskap som hjalpte alla Beatartister, oavsett om de onskade det eller inte.

William Burroughs Naked Lunch var den forsta i en serie av romaner dar forfattaren fullstandigt revolutionerade science fiction -genren genom att introducera ideer ifran modernistisk litteratur. Effekterna av detta har paverkat science fiction anda sen dess, och kan sarskilt ses i Michael Moorcocks , Norman Spinrads , Brian Aldiss och J. G. Ballards verk.

Beatnikstereotypen [ redigera | redigera wikitext ]

Uttrycket " Beatnik " myntades av Herb Caen pa San Francisco Chronicle den 2 april 1958 som en nedlatande hansyftning till den ryska satelliten Sputnik . Han menade att Beat Generation for det forsta var "way out there" (d.v.s. att de var knappa eller att de hade fel) och for det andra kommunister . Detta ord blev uttryck for en ny stereotyp av man med bockskagg och basker spelande bongotrummor medan kvinnor i svarta gympingdrakter dansade.

Ett klassiskt exempel pa en beatnikstereotyp ar figuren Maynard G. Krebs spelad av Bob Denver i TV-serien Dobie Gillis som sandes fran 1959 till 1963 .

I episoden "Hurricane Neddy" i den tecknade TV-serien The Simpsons ar familjen Simpsons granne Ned Flanders foraldrar beatniks.

En sensationalistisk Hollywoodtolkning av subkulturen kan ses i filmen The Beat Generation ( 1959 ).

Kvinnor i Beat-generationen [ redigera | redigera wikitext ]

Det namns inte sa mycket om kvinnorna i historien om den tidiga Beat-generationen, och en viktig anledning kan vara att detta speglar sexismen under den har tiden snarare an det egentliga laget. Joan Vollmer (senare, Joan Vollmer Burroughs) var utan tvekan med sedan starten och alla kallor beskriver henne som mycket intelligent, intressant och begavad. Men sjalv skrev hon ingenting, och till skillnad fran vissa, sasom Neal Cassady, blev hon inte beskriven i nagon roman, hon har gatt till historien endast som William Burroughs hustru, dodad av misstag i en skottlossning.

Romanforfattaren och dramatikern fran New York Jane Bowles , bosatt i Tanger och gift med Paul Bowles , hor definitivt hemma har.

Gregory Corso havdade att det fanns flera kvinnliga ‘beats’, men det var svart for dem att leva ett sadant bohemiskt liv under denna tid; de sags ofta som galna och tvangsomhandertogs for behandling pa mentalsjukhus (till exempel blev de utsatta for elchocksbehandling ). Han namnde sarskilt en kvinna som hette "Hope", vilken han pastod var Kerouac och Ginsbergs ursprungliga larare i osterlandsk religion, och amnen sasom Li Po .

A andra sidan har manga av kvinnorna som gick med i gruppen efter mitten pa 50-talet kvarstatt, till exempel: Anne Waldman , Joyce Johnson (forfattare till Minor Characters , ( Biroller ) ); Hettie Jones (forfattare till How I Became Hettie Jones ); och Diane di Prima (forfattare till This Kind of Bird Flies Backward , Memoirs of a Beatnik ). Senare var Janine Pommy Vega en av de kvinnor vars verk publicerades av City Lights pa 1960-talet .

En annu (2009) levande och i hogsta grad verksam kvinnlig medlem av Beat generation ar Carolyn Cassady som sjalv skrivit Off the road i vilken hon berattar om livet med de kanda beatnikforfattarna. Hon var gift med Neal Cassady och var samtidigt Jack Kerouacs alskarinna.

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

  • Brenda Knight: Women of the Beat Generation: The Writers, Artists and Muses at the Heart of a Revolution ISBN 1-57324-138-5
  • Eric Hellman; Andreas Lassus; [2004] The Beat Generation: Diskursanalys av identitetskonstruktionen bakom begreppet Beatnik i sex amerikanska tidskrifter 1957-1961 : [1]

Webbkallor [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ [ a b c ] Balgard, Gunnar (2016). Jack & Ganget . sid. 38-39  
  2. ^ Balgard, Gunnar (2016). Jack & Ganget . sid. 25  
  3. ^ Balgard, Gunnar (2016). Jack & Ganget . sid. 46-47  
  4. ^ Balgard, Gunnar (2016). Jack & Ganget . sid. 58-59  
Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Beat_Generation&oldid=54675245 ”