- For andra betydelser, se
Bonde (olika betydelser)
.
Bonde
(
fornsvenska
:
boandi
,
bondi
, egentligen
particip
presens
av
bua
,
boa
; 'boende', 'bofast') ar en person som arbetar inom
jordbruk
. Ordet ar synonymt med orden
lantbrukare
eller
jordbrukare
. I vidare mening har det anvants aven om andra pa
landsbygden
bosatta befolkningen, det vill saga
allmogen
i stort. Idag inkluderas normalt aven
boskapsskotare
(person som arbetar inom
djurskotsel
) i begreppet. Bonde kan aven syfta pa en person som tillhorde
bondestandet
. Ordet
bonde
har i olika tider och situationer antingen anvants som en neutral yrkesbeteckning, ett skallsord eller en hedersbenamning.
Bondernas stallning har hos olika folk och pa olika tider varit olika.
Greker
och
romare
saknade fria jordagare, som sjalva deltog i jordbruksarbetet, och jorden skottes istallet av
slavar
. Bland
germanerna
fanns i aldre tider ? vid sidan av halvfria och tralar ? fria jordagare vilka jamte sin familj brukade jorden, men i efterhand tvingades de flesta bland dessa att stalla sig i ett slags skyddsforhallande till sina maktigare likar och nedsjonk sa smaningom sedan uppkomsten av privilegierade klasser framjat fortrycket i samma tillstand som de ofria. Endast pa den
skandinaviska halvon
, Finland, i
Dithmarschen
, i
England
, vid nedre
Rhen
samt i
Schweiz
' och
Tyrolens
alpdalar kunde sma jordbrukare i massa bevara sin
frihet
.
I
Frankrike
foll fjattrarna av dem forst genom
Franska revolutionen
1789. Till foljd av att
allman rostratt
infordes ager bonderna i landet ? vilka forr inte ens ansags vardiga att representeras i tredje standet ? numera, sasom utgorande 7/8 av valmannens hela antal,
[
kalla behovs
]
ett alldeles avgorande politiskt inflytande. Nagon bonde torde dock aldrig haft plats i en fransk riksforsamling.
[
kalla behovs
]
I
Latinamerika
anvands benamningen
campesinos
(spanska for
person pa landsbygden
), men huruvida det ska anvandas i betydelsen bonde eller lantbrukare ar omtvistat.
[
1
]
Nar arbetsdelningen i samhallet under tidig medeltid medforde en storre mangd sysselsatta inom icke-agrara naringar som
bergsbruk
och stadsnaringar, blev det mera nodvandigt med en sarskild beteckning for jordbrukare. Andelen sysselsatta inom jordbruket ar delvis en bedomningsfraga och kan avgoras med storre precision forst for de senaste arhundradena. Det svenska jordbruket utmarktes av binaringarnas stora betydelse. Forutom att bonderna arbetade med forkorning,
hemslojd
m.m. under den langa vinterperioden hade manga hantverkare i staderna och bergsman egna odlingar. Det har beraknats att narmare 80 procent av befolkningen huvudsakligen var sysselsatta inom jordbruket vid mitten av 1700-talet och nastan samma andel annu hundra ar senare. I slutet av 1800-talet borjade andelen langsamt minska och var omkring 1930 nere i knappt 40 procent. Efter andra varldskriget kom det stora fallet i jordbrukarnas andel av befolkningen. Ar 1985 utgjorde sysselsatta inom jordbruk (inklusive skogsbruk och fiske) cirka fyra procent av hela antalet yrkesverksamma. Ar 2007 var andelen verksamma inom jordbruket cirka 1,5 procent av den totala sysselsattningen i landet. Av dessa var 40 procent kvinnor.
Den moderna utvecklingen har ocksa inneburit att deltidsjordbrukarnas andel okat. Av landets nagot mer an 70 000 lantbruk med over tva hektar ar 2007 kan cirka en tredjedel betecknas som deltidsjordbruk. En viktig faktor som bidragit till att jordbrukarnas andel av totalbefolkningen minskat ar att en rad arbeten avspjalkats fran bondgarden. De fran sysselsattningssynpunkt viktigaste ar mejerihanteringen och slakten.
I
Tyskland
forsokte bonderna i borjan av
1500-talet
med vapen i hand sla sig fram till socialt oberoende (se
Bondekrig
). Deras mal vanns icke, men dock skonjdes efter
reformationen
tecken till en forbattring i deras stallning. Det var forst i senare halften av 1700-talet, och i synnerhet efter franska revolutionen, som
emancipationen
tog sin borjan pa allvar;
livegenskapen
upphavdes da i de flesta staterna, och med den blev manga
reala onera
[
fortydliga
]
som forr utgatt av jorden till nagon "herre", borttagna eller forklarade avlosliga. De flesta nya lagar har tillerkant bonden full aganderatt till jord, och alla tyska landers nya
forfattningar
har lamnat honom politisk rostratt.
Slaverna hade av gammalt bade livegna jordarbetare och fria jordbrukare, men saval i
Polen
och
Bohmen
som i
Ryssland
miste de smarre bland de senare sin egendom och sin frihet genom uppkomsten av en krigisk privilegierad adelsklass. I sistnamnda land fortsatte likval bonderna, om ock i sjalva verket mycket undertryckta av furstar och adel, att enligt lag aga personlig frihet anda tills
Boris Godunov
(genom sina ukaser 1592?1601) faste dem vid torvan. Livegenskapen blev under den darpa foljande tiden allt hardare. Efter atskilliga forberedande steg under
1800-talet
fick bonderna slutligen
1861
allmant, genom
Alexander II
personlig frihet, varjamte de mot avloslig grundranta skulle erhalla jord av
adeln
.
Begreppet bonde har a ena sidan anvants nedsattande som beteckning for vad som ansags vara en lat, obildad och dum
arbetarklass
pa landet, vilket ar bevarat i uttryck som "bondlurk" och "bondtolp".
[
2
]
A andra sidan anvandes ordet som en hedersbeteckning, fran
Peder Manssons
berom i borjan av 1500-talet av bonden som "val brukar sin plog och harv" till
Erik Gustaf Geijers
hyllning av
odalbonden
i borjan av 1800-talet. Idag anvands bonde som en allman beteckning for jordbrukare vilket bland annat har att gora med att familjejordbruket forblivit den dominerande foretagsformen och med att jordbruket darfor i sin drift bevarar mycket av den
forindustriella organisationen
.
[
kalla behovs
]
- Wikimedia Commons har media som ror
bonde
.?