- For andra betydelser, se
Bodel (olika betydelser)
.
Illustration i
Praxis rerum criminalium iconibus illustrata
, Antwerpen - Beller - 1562.
Modell av en bodel pa ett museum i Polen.
Bodel
eller
skarprattare
var en av samhallet anstalld person, utsedd att verkstalla
dodsstraff
,
prygel
och andra
kroppsstraff
. De flesta lander har haft eller har personer med sadana uppgifter. Under
medeltiden
anvandes aven orden
masterman
eller
stupagreve
. Bodeln hade ofta ett antal medhjalpare som kallades
rackare
eller rackardrangar. I sodra Sverige och Danmark kallades dessa ocksa
nattman
. De utforde aven foraktade sysslor som att rensa latriner och begrava sjalvmordare. Tjansten som bodelsdrang avskaffas under 1860-talet.
Att fuska i bodelns yrke kunde vara farligt. Kyrkoherden master
Samuel Hammarinus
i
Klara forsamling
i Stockholm blev exempelvis avsatt ar 1663 darfor att han med egen hand tagit ned en piga som hangt sig. Sadant ansags namligen vara ett bodelsgora och fornedrande for prastambetet.
[
1
]
En beryktad bodel under
franska revolutionen
var
Charles Henri Sanson
. De finns kvar i stater med dodsstraff. Namnet
bodel
ar aldst och finns redan i fornsvenskan. Ordet
skarprattare
kommer fran tyskans
scharfrichter
. Aven ordet
masterman
kommer fran tyskan. Ordet "bodel" har senare kommit att anvandas i overford betydelse, bland annat om skoningslosa mordare och personer som medverkat i
folkmord
.
Utanfor Sverige
[
fortydliga
]
skilde man pa skarprattare och bodel pa sa satt att skarprattare fick sta for de "finare" avrattningarna i form av
halshuggning
(som ofta var reserverad for
adeln
), medan bodeln stod for straff som
hangning
,
stegling
,
tortyr
- och
spostraff
.
Bodelsambeten borjade forekomma i de svenska staderna i slutet av 1200-talet och vaxte fram i samband med
Magnus Erikssons landslag
pa
1350-talet
, vars lag nu tillampade flera typer av dodsstraff.
[
2
]
I september
1491
skulle Stockholms bodel vara kladd i stadens farger.
[
3
]
Under 1500 och det tidiga 1600-talet var det svart att rekrytera skarprattare varfor man istallet utnyttjade domda fangar till arbetsuppgiften. Dodsdomda personer kunde fa slippa sitt straff genom att sjalva bli skarprattare. Innan han tradde i tjanst fick han oronen avskurna eller stadens marke inbrant pa kroppen, sa att han skulle bli latt att identifiera om han avvek fran sin syssla. Inte sallan hangde den nye bodeln sin foregangare ocksa. Bodeln
Klemet Persson Foss
hade domts till doden for haststold, men benadades da han valde att anta uppdraget och genomforde masterprovet den
3 juni
1594.
[
4
]
Ar 1699 forbjods dock denna form av rekrytering, men det finns exempel pa nar manniskor sokte frivilligt; den tidigare skarprattaren i
Norrkoping
Jakob Moller
ansokte om att fa bli Stockholm stads bodel, vilket han blev i maj 1629. Aven dennes formodade eftertradare
Mikael Reissuer
(Master Mikael) antogs som bodel utan att vara domd for nagot brott.
[
5
]
[
6
]
I mitten av 1600-talet blev det allt vanligare med att man arvde ambetet inom familjen, fran far till son. Dottrarna gifte sig garna med en bodel pa annan ort.
[
7
]
Detta mojliggjorde for att flera skarprattarfamiljer, likt
dynastier
, kunde vaxa fram. Inom skarprattarslakten Meijer, med
Gabriel Alexandersson Meijer
som stamfader, arvdes yrket vidare i fyra generationer.
[
8
]
Soren Mattiasson
arvde bodelsyrket efter sin far i Granna under 1650-talet och blev verksam i 64 ar och avrattade enligt uppgift narmare 300 manniskor.
Kvitto pa att bodeln Johan Olofsson fatt betalt for en avrattning.
En kung som gjorde mycket for att hoja "skarprattarambetets" sociala stallning var
Karl XII
. Bodelsgorat hade forut varit sa till den grad illa ansett att aven skarprattarens barn och tjanstefolk betraktades "som oarlige och sadane, vilka inte bora tillatas att plaga umgange med annat, arligit folk". Enligt en gammal, allmant utbredd sedvana blev "bovelsbarnet" inte dopt tillsammans med "arlige personers barn", fore predikan, utan forst efter densamma. Bodelns barn hade inte heller nagon mojlighet att forsorja sig med annat arbete an halshuggning.
[
9
]
Bodelns umgangeskrets var begransad till folk med relativt lag social status, han var ju sjalv rekryterad ur denna kategori. Mot mitten av 1800-talet forandras dock bade status och rekryteringsformer for yrket och man far ett visst antal statligt anstallda skarprattare.
Fram till 1858 fanns en skarprattare i varje lan, men efter denna tidpunkt stravade man att minska det totala antalet skarprattare i landet. Detta ledde till att man inforde en rekommendation om att man till tjansten (nar den blev ledig) endast skulle rekrytera person som var verksam inom yrket i andra lan. Efter 1866 fanns endast tva verksamma skarprattare i landet, en for Stockholms stad (
Johan Fredrik Hjort
) och en for Jonkoping/Vadstena (
Per Petter Christensson Steijnech
). Nar Steijnech 1887 emigrerade till USA fick han ingen eftertradare i Jonkoping. Hjort avled 1882 och eftertraddes av fattigvardsforestandaren
Johannes Persson Palmgren
. Han utforde dock aldrig nagra avrattningar innan han lamnade posten och ersattes av
Anders Gustaf Dahlman
, som skulle bli Sveriges sista skarprattare. Ar 1900 blev han riksskarprattare, och aret efter hans dod avskaffades
dodsstraffet
i fredstid i Sverige.