Bagaskatt , eller vinterskatt eller skinnskatt, var en ordinarie personlig skatt som under medeltiden och reformationstiden togs ut in natura i viltskinn (ekorrskinn) eller med ett halvt ore av allmogen i Norrland och nuvarande Finland . ^{[ 1 ]} Bagaskatt skulle betalas av varje man over 15 ar som brukade skog och som kunde spanna en pilbage , och syftar pa mojligheten att forsorja sig pa jakt ("att skoga"). Bagaskatten innebar att jaktregalet inte gallde dar skatten togs ut.

Fran skinnskatt till bagaskatt [ redigera | redigera wikitext ]

Skinnskatt namns i Halsingelagen Den betalades "for varje bage" i Umea och Bygdea och norr om dessa socknar, och medgav den skattskyldige befrielse fran ledungsplikten . ^{[ 2 ]} A andra sidan fick de ocksa sjalva forsvara sin mark fran yttre hot. ^{[ 3 ]} Mats Berglund skriver 2006 i sin avhandling Gardar och folk i norr att denna skinnskatt, bagaskatten, uppkom som en kompensation for den frihet fran varnplikt som de sjalvagande bonderna hade, men att den framat 1500-talet i stallet hade forvandlats till en jaktskatt. ^{[ 4 ]}

Forsta bageskattelangden ar fran 1539 och upprattades pa uppdrag av Gustav Vasa , och redovisar bonder och deras soner som bedriver jakt. Parallellt med bagaskatten fanns grundskatter pa avkastning av odling, jordaskatt , som ocksa kallades sommarskatt, samt kyrkotionde , och extra ordinara skatter. Bagaskattelangder upprattades separat fram till 1600-talet i storre delen av Norrland, ^{[ 5 ]} och finns bevarade arligen tills de avskaffades. Fran 1560-talet redovisas bagaskatten gemensamt med jordaskatten, och inte som en separat langd. ^{[ 6 ]}

Bagaskatten kunde till en borjan betalas in natura i skinn eller i pengar. I den aldsta bevarade bagaskattelangden fran 1539 anges att den avags "for den som skogsbrukning haver ½ ore /---/ Istallet for penningar gives ett graskinn." ^{[ 7 ]} Graskinn var ekorre . 1544 blev det legio att skatten betalades med pengar. Skattskyldig var, enligt 1547 ars anvisning, "efter mantalet sa att var och en bonde, desslikes deras soner och magar som i brodet ar med bondens, skola vardera gora i sin bogaskatt ½ ore, vilka vone ar eller forma armborst att spanna, skola gora skatt." ^{[ 8 ]}

Mannen som var skattskyldiga kallades bagamantal. ^{[ 8 ]} Bagaskatten betalades som ordinarie vinterskatt av bonderna i socknarna vid kusten, som dessutom betalade skatt pa varor som fisk, smor och tjara. Nar jordebocker for bondebefolkningen upprattades pa 1500-talet utgicks ifran bagaskattens langder, och de ar darmed foregangare till gardsregister i Norrland. ^{[ 9 ] [ 10 ]} Fran och med 1500-talet betalades alltsa bagaskatt pa vintern av i princip samma personer som om sommaren betalade skatt enligt jordebockerna, ^{[ 11 ]} dock fanns det kvinnliga jordagare som skattade i jordeboken, men dessa finns inte uppforda i nagon bagaskattelangd. ^{[ 12 ]}

Den som "skogade" (jagade) i fortid, det vill saga innan vintern, fick bota. ^{[ 13 ]} Pilbage , armborst , snaror och fallor var de vanliga jaktredskapen for dem som betalade bagaskatt, eftersom allmogen inte tillats jaga med skjutvapen forran 1702 (de fick da tillatelse att skjuta "odjur"). ^{[ 14 ]} Bagaskatten betalades ocksa av bonder i nuvarande Finland. ^{[ 15 ]}

Naturaskatt med skinn [ redigera | redigera wikitext ]

Skinnskatt, som motsvarar densamma jaktbeskattning, aterinfordes sedan bagaskattelangderna avskaffats under 1600-talet i sarskilda kolumner i jordebocker i en del landskap. Sadan skinnskatt betalades av bade bofasta bonder och samer. I Jamtland som da nyligen blivit svenskt, betalades avraden i skinn. Samerna i Jamtland betalade fore detta en sa kallad "fjallfinneskatt" i skinn, vilket i praktiken ar detsamma som skinnskatt men vilket hade ett annat namn. ^{[ 16 ]} Pa grund av att palspriserna sjonk under 1600-talet till foljd av nya handelsforbindelser med andra lander, togs skinnskatten bort i Norrland och Dalarna pa 1600-talet, och i Jamtland 1653. ^{[ 17 ]} Bagaskatt fortsatte betalas i Harjedalen till 1848. ^{[ 18 ]}

In natura-betald skatt i skinn palades ocksa birkarlarna som avgift for deras verksamhet, innan verksamheten avskaffades. Birkarlarnas sammanlagda avgift uppgick 1528 till atta mardskinn och 2280 ekorrskin. ^{[ 19 ]} Mangden pals som kronan inhostade gjorde att Gustav Vasa inrattade Kungliga Skinnkammaren, som fanns kvar till 1624, ^{[ 20 ]} men dar forvarades ocksa skinn som kronan inhandlat. ^{[ 21 ]}

Det finns ytterligare skatter i skinn omnamnda i kallorna, aven kyrkoskatter. Olofsgarden , som underecknades 1314 i Nora socken i Angermanland, bestod bland annat av "blaskurit" skinn, vilket brukas tolkas som ekorre eller hermelin . I Harjedalen kunde kyrkoherdarnas lon delvis betalas i ekorrskinn av forsamlingsborna pa 1600-talet. ^{[ 22 ]}

Samer [ redigera | redigera wikitext ]

Lappfogdarnas rakneskaper for Pite lappmark 1555 anger att varje "granlapp" ska erlagga tio ekorrskinn eller tva pund gaddor, och den ogifte halften av detta. 1559 skulle samerna i Tornea betala 75 ekorrskinn i skinnskatt, enligt anvisningarna for fogderakneskaperna. ^{[ 22 ]}

I borjan av Erik XIV :s regeringstid pa 1560-talet infordes bagaskatt for samerna i Ume lappmark . ^{[ 23 ]} Denna bagaskatt var antagligen ett lan fran kustbygden. Skattskyldigheten var relaterad till de skattandes alder. Nar en same blivit 15 ar gammal och orkade spanna en bage skulle han forsta aret betala en mard i skatt, andra aret tva mardar och tredje aret tre mardar. Nar han blev gammal och krafterna borjade sina skulle skatten minskas ett ar i sander fran tre mardar till ingen. ^{[ 24 ]} Denna skatt gallde fram till 1602, da hertig Karl inforde en ny ordning for lappskatten . ^{[ 25 ]}

Skinnskatter i andra lander [ redigera | redigera wikitext ]

Skinnskatter fanns fran medeltiden och senare i andra lander. Pa 1200-talet fanns en skinnskatt (i kalvskinn) som bonderna i Øvre Telemark , Norge, betalade till kronan vilket medgav de skattskyldiga ratt att slippa ledungsplikten. 1661 overgick den skatten i kyrkoskatt. ^{[ 26 ]}

I tsartidens Ryssland tog staten en skinnskatt, kallad jasak, av ursprungsbefolkningen i Sibirien . Vid slutet av 1600-talet uppgick jasak till mellan 5 och 12 sobelskinn per ar. Den som kristnades behovde dock inte betala jasak. ^{[ 27 ]} Efter medeltiden betalade ocksa bonder i Republiken Novgorod skinnskatt, men under mitten av 1500-talet overgick den skatten i penningskatt. ^{[ 28 ]}

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]