Aspiration
(
latin
aspiratio
, av
aspiro
’andas ut’, ’blasa’) ar ett latt
brus
som uppstar nar luft strommar genom
glottis
och ett oppet
ansatsror
fore eller efter ett
konsonantljud
. Overlagset vanligast forekommande ar det senare (
postaspiration
), men i
islandska
forekommer aven det forra (
preaspiration
). Oftast ar det
klusiler
och
affrikator
som aspireras.
IPA
-symbolen for tonlos aspiration ar ett upphojt
h
: [?]; den tonande varianten ar [?], ett upphojt
?
. Tonande konsonanter far i regel en tonande aspiration, exempelvis hindibokstaverna ? /k??/ mot ? /g??/. Graden av aspiration i initiala klusiler kan matas genom att man mater
stamtonslatensen
, denna ar langre i aspirerade an oaspirerade klusiler.
[
1
]
Aspiration forekommer ofta i tal, men ar inte
fonematisk
i de flesta sprak, som
svenska
. I det
indoeuropeiska
urspraket hade aspiration fonematisk betydelse, vilket forsvunnit genom ljudforandringar i de flesta sprak, men bevarats i
indoariska sprak
som
hindi
(se aven
Grimms lag
). Ytterligare sprak dar aspiration har fonematisk betydelse ar
kinesiska
,
meankieli
och
thailandska
.
I svenskan aspireras tonlosa klusiler, /p, t, k/, i normalfallet i borjan av ord utom om de omedelbart foregas av /s/.
[
2
]
Exempel:
- med aspiration: [p?i:k] ”pik”,
- utan aspiration: [spi:k] ”spik”.
I ord som "pipa" kan den andra klusilen ha en preaspiration, [p?i:?pa].
[
1
]
- ^ [
a
b
]
Engstrand (2007), s. 49
- ^
Engstrand (2004). s. 129
- Engstrand, Olle (2007).
Fonetik light: kortfattad ljudlara for sprakstudier och uttalsundervisning.
1. uppl. Lund: Studentlitteratur
- Engstrand, Olle (2004).
Fonetikens grunder
, Lund: Studentlitteratur