Aspiration ( latin aspiratio , av aspiro ’andas ut’, ’blasa’) ar ett latt brus som uppstar nar luft strommar genom glottis och ett oppet ansatsror fore eller efter ett konsonantljud . Overlagset vanligast forekommande ar det senare ( postaspiration ), men i islandska forekommer aven det forra ( preaspiration ). Oftast ar det klusiler och affrikator som aspireras. IPA -symbolen for tonlos aspiration ar ett upphojt h : [?]; den tonande varianten ar [?], ett upphojt ? . Tonande konsonanter far i regel en tonande aspiration, exempelvis hindibokstaverna ? /k??/ mot ? /g??/. Graden av aspiration i initiala klusiler kan matas genom att man mater stamtonslatensen , denna ar langre i aspirerade an oaspirerade klusiler. ^{[ 1 ]}

Fonematisk status [ redigera | redigera wikitext ]

Aspiration forekommer ofta i tal, men ar inte fonematisk i de flesta sprak, som svenska . I det indoeuropeiska urspraket hade aspiration fonematisk betydelse, vilket forsvunnit genom ljudforandringar i de flesta sprak, men bevarats i indoariska sprak som hindi (se aven Grimms lag ). Ytterligare sprak dar aspiration har fonematisk betydelse ar kinesiska , meankieli och thailandska .

I svenskan [ redigera | redigera wikitext ]

I svenskan aspireras tonlosa klusiler, /p, t, k/, i normalfallet i borjan av ord utom om de omedelbart foregas av /s/. ^{[ 2 ]} Exempel:

• med aspiration: [p?i:k] ”pik”,
• utan aspiration: [spi:k] ”spik”.

I ord som "pipa" kan den andra klusilen ha en preaspiration, [p?i:?pa]. ^{[ 1 ]}

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Fotnoter [ redigera | redigera wikitext ]

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

• Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlara for sprakstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
• Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder , Lund: Studentlitteratur