Andra bremiska kriget
var en konflikt mellan
Sverige
och den fria riksstaden
Bremen
som ledde till ett mycket begransat krig 1665?1666. Malet var fa staden Bremen som del av det svenska riket ? i likhet med landsbygden runt staden
[
1
]
? vilket dock inte skedde.
Bade under
Kristinas
och
Karl X:s
regeringar hade konflikter uppstatt med den fria riksstaden Bremen, vars stallning i forhallande till svenska kronan varit oklar alltsedan
westfaliska freden
eftersom Sverige aldrig velat formligen erkanna stadens sjalvstandighet. Nya tvister uppstod under
Karl XI:s
formyndarregering
, och ar 1665 beslutade regeringen att genom kraftatgarder bringa staden till "reson". Beslutet ska sattas i samband med att Sverige da nyss hade ingatt ett vanskapsforbund med
England
, som samma ar rakade i krig med sin medtavlare
Holland
? en stat som Sverige hade ett horn i sidan mot alltsedan Karl X:s danska krig. Holland var emellertid Bremens specielle van och gynnare, och foljaktligen ansags det lampligt att begagna tillfallet nu, da Holland inte kunde komma
hansestaden
till hjalp.
[
2
]
Hartill kom ytterligare en politisk synpunkt.
Frankrike
, som en gang med Sveriges hjalp hade krossat
Habsburgska husets
overmakt i Europa, borjade nu sjalvt att strava efter overvaldet i Europa. Den franske kungen
Ludvig XIV
, som vid
Jules Mazarins
dod 1661 sjalv overtagit regeringen, forberedde ett krig mot
Spanien
. Aven i ostra Europa sag det ut att dra ihop sig till krig. Den svenska regeringen ansag att man i sa odesdigra tider maste visa Europa att Sverige var rustat att gripa in i varldshandelserna. Annars skulle ju riket riskera sitt anseende som stormakt, och man kunde inte gora sig forhoppningar om nyttiga forbund som tillforsakrade Sverige
subsidier
. "Nar alla armera [vapnar sig], bor Sverige ej sitta stilla", yttrades det i
riksradet
.
[
2
]
I Frankrike framholl den svenska regeringen genom ett sarskilt
sandebud
, som skickades dit for att soka skaffa subsidier, fordelen av att ha "en sa gammal och trogen van som Sverige" i fast position i
Tyskland
, redo att vid behov bista sin forne bundsforvant.
[
2
]
Bremens vagran att hylla Karl XI och dess ansprak pa
riksomedelbarhet
med mera ledde 1665 till en krigsforklaring av Karl XI:s formyndarregering. Svenskarnas mening var dock inte sa mycket att betvinga Bremen som att skaffa sig en forevandning att i Tyskland halla en stridsfardig arme ? som ett lockbete for subsidie-bringande allianser ? under en tidpunkt av diplomatiska forvecklingar. Det intraffade inte heller nagra egentliga sammandrabbningar i detta for den svenska ledningen foga hedrande krig.
Karl Gustav Wrangel
anlande med en militar styrka fran
Pommern
till
Bremen
och cirka 11 000 man deltog i en
blockad
av staden. I september samma ar intervenerade hertigdomet
Luneburg
i tvisten pa Bremens sida. I en osaker situation fick
Wrangel
information om att en allians
[
1
]
mellan
Nederlanderna
,
Danmark
,
Brandenburg
och Luneburg var i vardande. En luneburgsk arme anlande med 16 000 man och borjade upptrada hotfullt. Brist pa pengar och material och hotet av intervention, fick Wrangel att gora eftergifter i forhandlingarna med Bremen och den 15 november 1666 undertecknades slutligen
traktaten i Habenhausen
.
Enligt traktaten avstod Bremen till 1700 fran att lata sig representeras pa tyska riksdagen och fran sate och stamma i nedersachsiska kretsen samt att anvanda titeln riksstad i offentliga handlingar, men bibeholl ratten att lyda direkt under den
tysk-romerske
kejsaren. De befastningar som hade uppforts av svenskarna pa stadens omrade revs ned och Sverige forband sig att avsta fran fientligheter vid mojliga tvister med staden. Vidare skulle Bremen betala skatt till saval
Sverige
som den
tysk-romerske
kejsaren.
Utgangen av "kriget" var ett klart nederlag for Sverige,
[
1
]
och tvistefragorna mellan staden och Sverige blev inte losta.
Huset Hannover
, dit Sverige 1719 avtradde hertigdomet Bremen, erkande 1741 stadens riksomedelbarhet.