Alvar ar en landskapstyp som bestar av ett tunt lager vaxtlighet pa kalkstensberggrund och som inte lampar sig for akerbruk . Ordet hade denna betydelse redan i fornsvenskan , och i dag anvands det svenska ordet som vetenskaplig beteckning for denna landskapstyp aven internationellt. Den vetenskapliga definitionen innebar ocksa att kalkberggrunden har blivit mer eller mindre plant avslipad genom inlandsisens verkan. Alvarmark praglas av ett sommartorrt hemiborealt klimat ? det vill saga att den tillhor den klimatzon dar barrskog och adellovskog vaxer blandade. Alvarbiotoper utmarks av en karakteristisk flora och fauna .

Geografisk utbredning [ redigera | redigera wikitext ]

Mest utpraglat ar alvarlandskapet pa Olands ordoviciska kalkstensgrund . Ett cirka 255 kvadratkilometer stort omrade i ons sydliga del ar Stora alvaret . Detta tilldelades ar 2000 tillsammans med det angransande odlingslandskapet en plats pa Unescos varldsarvslista .

Mindre alvaromraden finner man i Vastergotland , pa norra Oland och i Gotlands silurkalkomraden . Av jordklotets cirka 995 kvadratkilometer alvar finns cirka 665 kvadratkilometer i Sverige . Estlands cirka 160 kvadratkilometer alvar befinner sig framfor allt pa silurkalkoarna Osel , Dago och Moon . I Ryssland finns ett litet omrade sydvast om Sankt Petersburg . Nordamerikas cirka 110 kvadratkilometer alvarmark finns pa ordovicium-silur-bagen soder om den kanadensiska urbergsskolden vid de stora sjoarna, i Ontario , Michigan , Ohio och staten New York .

Storleksangivelserna ar ungefarliga eftersom alvarlandskapet standigt forandras genom naturens och manniskans paverkan. I Estland har sedan 1930 cirka 270 kvadratkilometer alvarmark gatt forlorad genom statligt planerade nyodlingsprojekt i samband med kollektiviseringen . Men aven om alvarlandskapen lamnades at sig sjalva skulle de forandras genom naturliga processer. Buskar skulle breda ut sig tills de forsta traden kunde sla rot. Pa sa satt skulle alvaret bli till skog om det inte utsattes for manniskans paverkan. Stora alvaret har sedan medeltiden bevarat sin karaktar tack vare intensivt bete .

Stora alvaret som exempel pa alvarets saregna vegetation [ redigera | redigera wikitext ]

Speciella klimatforhallanden inverkar pa kalkstensgrundens vegetation och skapar dess sarart. Efter en vinter med langvarig frost och harda vindar foljer en var med relativt sma regnmangder. Sommaren ar het och torr, och aven hosten ger knappa mangder regn. Manga alvararter anpassar sig till den korta tiden med gynnsamma vaxt- och fortplantningsvillkor, till exempel med forhojd fotosyntes , sa att deras fron redan har mognat nar den tidiga torrperioden borjar. Som en foljd av detta ar varens blomningstid kort och fargstark med talrika arter pa vidstrackta ytor. Har kan namnas graslok ( Allium schoenoprasum var. oelandicum ) som bildar en violett matta, det vita brudbrodet ( Filipendula vulgaris ), gul och vit fetknopp ( Sedum acre och Sedum album ) samt en rad orkidearter , av vilka Adam och Eva ( Dactylorhiza sambucina ) med sina gula och roda blommor utgor en turistattraktion.

Samspelet mellan klimat och jordman pa alvaret skapar ocksa tatt sammantrangda biotoper av de mest skilda slag. Pa de till synes nakna hallarna lever cyanobakterier (till exempel Gloeocapsa spec. ) och narmare hundra lavarter ^{[ 1 ]} . I skrevorna mellan hallarna dar det samlats vittringsgrus och humus har man funnit upp till 51 fanerogama vaxtarter per kvadratmeter ^{[ 2 ]} . Pa korta avstand vaxlar berggrundens forvittringsgrad mellan grovt, kornigt eller fint grus och den nastan svarta myllan, som ar typisk for forvittrad kalksten. Pa samma satt varierar tjockleken pa det skikt som tacker berggrunden fran nagra millimeter till flera decimeter. Dar jordlagret pa berggrunden ar tunt torkas det ut av sommarhettan och satts i rorelse av vinterfrosten; det piskas sa att saga till puckel- eller vagliknande former ^{[ 3 ]} . De arter som lever pa sadana tunna jordlager anpassas aven till denna stressfaktor.

Markens genomslapplighet for vatten varierar ocksa kraftigt. Pa karstberggrund sipprar regnvattnet bort, och ytan torkar snabbt ut. Pa andra omraden kan vattnet inte tranga djupare ner i jorden, och rester av silikat moran kan aven hindra det fran att rinna av at sidorna. Sa uppstar fuktiga omraden med yppig gras- och buskvegetation. Det bildas aven kalktrask med slammiga mattor av mossorna Scorpidium scorpioides och Pseudocalliergon turgescens pa botten samt stora bestand av starr ( Carex elata ), vass ( Phragmites australis ) och ag ( Cladium mariscus ). Ibland bildas till och med grunda sjoar som Mockelmossen mellan Resmo och Stenasa eller Knisa mosse vid Sandvik . Pa sommaren krymper visserligen sadana fuktiga omraden ihop, men allt torkar inte ut helt och hallet, utom mojligen under de "katastrofsomrar" som infaller vart sjunde till tionde ar. ^{[ kalla behovs ]} Sadana omraden ar ofta hackplatser for sjo- och vadarfaglar och rastplatser for tranor .

I forhallande till markens djup och genomfuktning uppstar de mest olikartade artgrupper ^{[ 4 ]} med skilda overlevnadsstrategier ^{[ 5 ]} gentemot konkurrenter, och gentemot stressfaktorer som extrema temperaturer, naringsbrist och uttorkning, saval som gentemot manniskans inverkan, till exempel genom djurbete eller avverkning. Samverkan mellan de geologiska faktorerna och alvarklimatet med harda vintrar, mattlig nederbord och heta, torra somrar skapar geobotaniskt markliga fenomen, sasom en storre forekomst av endemiska arter samt reliktarter som patraffas isolerade pa alvaret, langt fran ovrig nutida forekomst. Listan over dessa arter ar anmarkningsvard. ^{[ 6 ]}

Endemiska arter pa Oland och/eller Gotland [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Allium schoenoprasum var. alvarense	Ja	Ja
Anemone pulsatilla ssp. gotlandica	Nej	Ja
Arenaria gothica	Nej	Ja
Artemisia oelandica	Ja	Nej
Crepis tectorum ssp. pumila	Ja	Ja
Eleocharis uniglumis ssp. sterneri	Ja	Ja
Festuca rubra ssp. oelandica	Ja	Ja
Galium oelandicum	Ja	Nej
Helianthemum oelandicum var. canescens	Ja	Nej
Helianthemum oelandicum var. oelandicum	Ja	Nej
Lychnis alpina var. oelandica	Ja	Nej
Senecio jacobaea ssp. gotlandicus	Ja	Ja
Silene uniflora ssp. petraea	Ja	Ja

Reliktarter pa Oland och/eller Gotland [ redigera | redigera wikitext ]

Arktiskt-alpina [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Asplenium viride	Ja	Nej
Draba incana	Ja	Ja
Lychnis alpina	Ja	Nej
Poa alpina	Ja	Ja
Potentilla crantzii	Ja	Ja
Thamnolia vermicularis	Ja	Ja

Sydvasteuropeiska [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Baldellia ranunculoides	Ja	Ja
Globularia vulgaris	Ja	Ja
Plantago uniflora (= Littorella uniflora )	Ja	Ja
Teesdalia nudicaulis	Ja	Ja

Mediterrana [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Anthericum liliago	Ja	Nej
Anthericum ramosum	Ja	Ja
Apera interrupta	Ja	Ja
Fumana procumbens	Ja	Ja
Hippocrepis emerus	Ja	Ja
Hornungia petraea	Ja	Ja
Orobanche alba	Ja	Ja
Petrorhagia prolifera	Ja	Ja
Sisymbrium supinum	Ja	Ja
Tragopogon crocifolius	Nej	Ja
Veronica praecox	Ja	Ja

Sydosteuropeiska [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Allium lineare	Ja	Nej
Anemone pratensis	Ja	Ja
Asperula tinctoria	Ja	Ja
Aster linosyris	Ja	Ja
Gypsophila fastigiata	Ja	Ja
Inula ensifolia	Nej	Ja
Plantago tenuiflora	Ja	Nej
Polygala comosa	Ja	Ja
Prunella grandiflora	Ja	Ja
Ranunculus illyricus	Ja	Nej
Vincetoxicum hirundinaria	Ja	Ja
Viola pumila	Ja	Ja

Kontinentala/sibiriska [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Artemisia rupestris	Ja	Ja
Oxytropis campestris ssp. campestris	Ja	Ja

Cirkumpolara [ redigera | redigera wikitext ]

Vetenskapliga namn	Oland	Gotland
Carex obtusata	Ja	Nej
Dasiphora fruticosa (= Potentilla fruticosa )	Ja	Ja
Sanguisorba officinalis	Nej	Ja

Alvarets utseende [ redigera | redigera wikitext ]

For ett otranat oga kan alvaret forst framsta som ett enformigt landskap, men dess geologiska och botaniska mangsidighet har tillsammans med arstidernas och vaderlekens vaxlingar inspirerat och avbildats av atskilliga bildkonstnarer sedan slutet av 1800-talet. ^{[ 7 ]} Fran horisont till horisont stracker sig en slatt utan manniskoboningar, bestrodd med enstaka buskar, framfor allt en , men aven olandstok , stenros , rundhagtorn och slan . Man ser aven nagra fa lagvaxta och vindpinade trad som oxel , ask , tall och bjork . Har och dar ligger flyttblock . Stora alvaret genomkorsas av midjehoga, snorrata murar, sammansatta av huvudstora, rundade och lavprydda granitstenar och flata kalkstensplattor . Graniten ar bevaxt med helt andra lavar an kalkstenen, som alltid flackas av tva olika skorplavar , den skarpt vita Aspicia calcarea och den kolsvarta Placynthium nigrum . Murarna uppfordes pa 1800-talet av byarna kring alvaret, vilka fran var till host anvande agorna till bete for notkreatur, far och ibland aven hastar. ^{[ 8 ]}

En sociologisk aspekt pa alvarets vegetationshistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Pa 1800-talet var alvaret nastan utan buskar och trad, vilket inte enbart berodde pa det omfattande betet. En annan faktor var fattigdomen. Antalet egendomslosa efterlevande till arvlosa bondsoner som bodde i malmarna i byarnas utkanter vaxte, och for uppvarmning och matlagning var dessa hanvisade till vad som kunde insamlas pa alvaret: i lyckliga fall riktig ved fran nagot overblivet trad, men vanligen bara risknippen och otorkad kodynga. ^{[ 9 ]}

Med sekelskiftet 1900 andrade sig detta. En del av malminvanarna fann arbete i industrier som uppstod pa fastlandet, och manga skoljdes med i den stora utvandrarvagen till Amerika . Kort darefter paborjades mekaniseringen och intensifieringen av jordbruket, men endast i alvarets utkanter gjorde man forsok att med hjalp av de nya metoderna gora marken odlingsbar. Det egentliga alvaret overlamnades mer och mer at sig sjalvt och forbuskades, huvudsakligen av en, och slutligen tilltog aven tillvaxten av skog.

Utvecklingen hotade att reducera alvarets artmangfald. I en del aldre litteratur finner man asikten att det ar naringsrikedomen i sjalva kalken med dess hogre pH -varde som leder till den patagligt hogre artrikedomen, i jamforelse med silikatomraden med deras lagre pH-varde. Nyare forskning anser daremot att det ar kalkrikedomen som gor kalkjorden sarskilt fattig pa mineralhaltig vaxtnaring, framfor allt pa fosfor . Till denna brist skulle de "kalkalskande" vaxterna under evolutionens gang ha anpassat sig. Deras overlevnadsstrategi bestod inte i effektivt utnyttjande av kalken som resurs, utan i hogre stresstolerans under naringsfattiga betingelser. I varje fall ar det obestridligt att de pastatt kalkalskande vaxterna ar oformogna att anpassa sig till naringsrika forhallanden. ^{[ 10 ]} .

Under senare halften av 1900-talet satte naturskyddet stopp for dessa hotande tendenser. Verksamma medel for att ater gora alvaret till ett oppet landskap visade sig vara overvakade skogsbrander (dessa tillgriper man dock endast i Nordamerika), avbuskningsprojekt samt statliga betespremier, det vill saga att bonder betalas ersattning for att halla betesdjur pa alvaret.

Stora Alvaret som en del av Unescos varldsarv Sodra Olands odlingslandskap [ redigera | redigera wikitext ]

Anstrangningarna att skydda alvarets egenart motiveras och har intensifierats ytterligare sedan ar 2000 av att hela sodra Oland forlanades en plats pa Unescos varldsarvslista . Detta stycke land ar ett kulturarv och helt beroende av manniskan och hennes djur. Det ar markanvandningen och markindelningen som gor sodra Oland unikt. Unescos motivering:

”

Dagens landskap pa Sodra Oland ar praglat av sin langa kulturhistoria samt av de geologiska och topografiska forhallandena. Sodra Olands odlingslandskap ar ett enastaende exempel pa hur manniskan nyttjar ons mangformiga landskap pa basta mojliga satt. [ 11 ]

?

Betesmarkerna (Alvaret och sjomarkerna) framstar har som en del av en helhet som aven omfattar radbyarna och akerjorden. Dessa byar utmarker sig genom okonstlade och solida trabyggnader i falurott . Vasterut sanker sig fruktbar akermark och skog mot Kalmarsund . Pa ostra sidan stracker sig forst akrar och sedan frodiga beten, som flackt sluttar mot Ostersjon . Dessa sjomarker ar lika exceptionellt artrika pa faglar som alvaret ar pa vaxter.

Hela omradet har en gammal kulturhistoria. Redan under stenaldern (cirka 3000 f.Kr.) bedrevs har lantbruk. Rester av fornborgar och boplatser pa och vid sidan av Stora alvaret vittnar om detta. Radbyarnas sockenindelning faststalldes huvudsakligen under medeltiden.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Stora alvaret

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran tysksprakiga Wikipedia , Alvar (Landform) , 2 oktober 2008 .

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Albertson, Nils (1950). ”Das grosse sudliche Alvar der Insel Oland”. Svensk botanisk tidskrift (Stockholm: Svenska botaniska foreningen) 44 (2): sid. 269?331. ISSN 0039-646X .  
• Catling, P.M. (1995). ”The extent of confinement of vascular plants to alvars in southern Ontario”. Canadian Field Naturalist 109 (2): sid. 172?181. ISSN 0008-3550 .  
• Catling, P.M. & Brownell, V.R. (1995). ”A review of the alvars of the Great Lakes region: Distribution, floristic composition, biogeography and protection”. Canadian Field Naturalist 109 (2): sid. 143?171.  
• Eriksson, Mats O.G.; Rosen, Ejvind (2008). " Management of Natura 2000 habitats: 6280 Nordic alvar and precambrian calcareous flatrocks " (PDF). European Commission. Last 27 december 2008.
• Partel, Meelis; Kalamees, Rein; Zobel, Martin & Rosen, Ejvind (1999). ”Alvar grasslands in Estonia: Variation in species composition and community structure”. Journal of Vegetation Science (Uppsala: Opulus press) (10): sid. 561?568. ISSN 1100-9233 .  
• Reschke, Carol; Reid, Ron; Jones, Judith; Feeney, Tom & Potter, Heather (1999). " Conserving Great Lakes alvars. Final technical report of the International Alvar Conservation Initiative " (PDF). The Nature Conservancy. Last 27 december 2008.
• Rosen, Ejvind (1995). ”Periodic droughts and long-term dynamics of alvar grassland vegetation on Oland, Sweden”. Folia Geobotanica et Phytotaxonomica (Prag) 30 (2): sid. 131?140. ISSN 1211-9520 .  
• Sterner, Rikard (1986) [1938]. Olands karlvaxtflora . Lund: Svensk botanisk tidskrift. ISBN 91-86344-36-6  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Alvar .
  Bilder & media