Tyska lingonuppkopare i Skelleftea 1925.
Allemansratten
ar en ratt for alla manniskor att fardas over privat mark i naturen, att tillfalligt uppehalla sig dar och till exempel plocka bar, svamp och vissa andra vaxter. Man kan enkelt saga att allemansratten ar lagar som hjalper folk att vara i naturen utan att forstora den och ta val hand om den. Med ratten foljer krav pa hansyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markagare och mot andra manniskor. Ordet syftar framst pa ratten sa som den forekommer i
Norge
,
[
1
]
Sverige
,
[
2
]
Finland
[
3
]
och genom naturskyddslagen som en funktion aven pa
Island
,
[
4
]
aven om liknande rattigheter finns i glest befolkade trakter i andra delar av varlden. Ratten har nagot olika utformning och innebord i varje land.
Pa senare ar har allemansratten explicit skrivits in i lagen i Sverige och Norge, men ocksa i dessa lander grundar sig reglerna till storsta delen pa
sedvaneratt
och en
motsatsvis tolkning
av vissa lagregler som anger vad som ar forbjudet; motsatsvis tolkning innebar da att det som inte ar forbjudet ar tillatet. Innehallet i allemansratten utformas aven genom
prejudicerande
domar. Det finns forhallandevis fa sadana domar sa manga konflikter mellan markagare och nyttjare av allemansratten har sin grund i oklarhet om vad allemansratten exakt omfattar och vad som faller utanfor.
I lander utan allemansratt brukar det finnas omraden i statlig eller kommunal ago dar man kan vandra fritt, sasom
nationalparker
. Sadana ligger i forsta hand i glest befolkade omraden. Det brukar finnas utpekade
vandringsleder
med markerade taltplatser. Ett nat av
Europaleder
som korsar Europa finns.
Allemansratten i Sverige, Finland och Norge grundar sig pa en gemensam tradition aven om rattigheterna skiljer sig nagot mellan de olika landerna. Traditionellt skiljde sig sedvaneratten ocksa mellan olika regioner. Ratt att rora sig till fots, att tillfalligt overnatta och att plocka bar och svamp ingar i alla landerna, men den kan vara begransad till exempel i naturreservat.
I
Danmark
saknas motsvarigheten till allemansratt och man har en betydligt strangare syn pa allmanhetens tillgang till enskild mark. Pa privat mark far man inte vistas fritt; i princip far man ga pa privata vagar och stigar, men det ar ofta problem att vagarna gar genom gardar eller att markagare sparrar av. Pa natten far man inte alls vara i skogen utan tillstand. Pa statlig och kommunal mark ar det friare och man far numera
[
sedan nar?
]
talta i vissa statliga skogar.
[
5
]
Forbud mot fri taltning galler aven pa
Faroarna
.
[
6
]
I
Finland
ar begreppet (finska:
jokaisenoikeus
, ocksa
jokamiehenoikeus
; svenska:
allemansratten
,
allman nyttjanderatt
) till storsta delen icke kodifierat och regleras framst genom inskrankningar via skilda lagar.
[
7
]
Myndigheter ger information och rekommendationer om vad begreppet omfattar, men dessa har ingen rattslig betydelse. Begreppet namns dock i naturvardslagen,
[
8
]
med forbud mot att satta upp forbudsskyltar och i strafflagen,
[
9
]
dar plockning av bland annat bar undantas fran bestammelser om stold och olovligt brukande.
Till skillnad fran vad som galler i Sverige kravs alltid markagarens lov for att gora upp lagereld eller annan oppen eld. For anvandning av stormkok eller motsvarande markisolerade apparater kravs inte tillstand, eftersom elden da inte anses som oppen eld. Pa frilufts- och campingomraden finns det ofta sarskilda platser dar det ar tillatet att gora upp eld. Tillstand kan galla generellt pa vissa villkor, exempelvis inom delar av nationalparker och odemarksomraden. Detta kan begransas vid sarskilda tillfallen sasom vid torka eller vind, da risken for skogsbrand, grasbrand eller annan eldsvada ar uppenbar.
Pa
Aland
galler liknande regler. Det ar god sed att be om markagarens tillstand att overnatta. Om detta inte later sig goras ar det tillatet att talta eller overnatta i bat ett dygn.
[
10
]
I Norge ar allemansratten (norska:
allemannsrett
) till sina huvudprinciper reglerad i ”friluftsloven” (friluftslagen) fran 1957. Allemansratten
[
11
]
galler alltid i ”utmark” (allt som inte ar tomtmark, odlad mark och liknande) och bara delvis i inmark (pa tomter med bostadshus och liknande); medan man far talta pa samma plats hogst tva dygn i laglandet, finns ingen sadan begransning i hoglandet. Dock finns det ett undantag for nyplanterad och ung skog, som raknas under samma regel som "inmark", och dar man darfor inte far vistas aven om skog i allmanhet raknas som "utmark". Det ar tillatet att fritt plocka bar (undantag: ratten att plocka hjortron i Nordnorge ar begransad) och svamp och att talta. Fiske i havet ingar i allemansratten, med begransningar i fiskemetoder. I insjoar maste man ha agarens tillstand (till exempel fiskekort av markagaren plus ett statligt fiskekort).
Runt sekelskiftet 1900 ansags sedvanjan att det star var och en fritt att
plocka bar
i skog och mark vara "radande av alder".
[
12
]
| ”
|
Stockholm den 3 febr.
Enligt hvad N.D.A. inhamtat, har inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag om ratt till barplockning och tillvaratagande af vissa andra naturalster.
Genom den forsta paragrafen beredes agare och brukare af jord erforderligt skydd mot obehorigt intrang af barplockare a omraden, som med hansyn till deras narbelagenhet intill bostader bora vara fredade. I en foljande paragraf fastslas den med det af alder radande forestallningssattet ofverensstammande grundsatsen, att bar i skog och mark ma fritt plockas af hvem som helst, savida det kan ske utan skada a skog eller stangsel. Denna grundsats modifieras genom foljande bestammelser. Sa kan namligen agaren eller brukaren af en fastighet, nar han sjalf vill tillgodogora sig barskorden, hos k. bfhde
[
a
]
i lanet utverka forbud mot barplockning af allmanheten a ett eller flera bestamda inhagnade omraden om tillhopa hogst 20 hektars ytvidd. Sadant forbud for viss tid kan vidare meddelas betraffande omraden, a hvilka uppvaxande skogsplantor skulle kunna skadas genom barplockningen.
For att forlana de salunda foreslagna bestammelserna erforderlig effektivitet, foreslas botesstraff for oloflig barplockning a annans mark, hvarom stadgande inforts i ett sarskildt utkast till vissa andringar i strafflagen.
Den pa dessa principer byggda lagstiftningen bor uppenbarligen aga giltighet afven for Norrland, dar de stora skogarna enligt forslaget komma att sta oppna for barplockning af hvar man.
Slutligen ma framhallas, att den ifragasatta lagstiftningen ej endast galler lingon, utan afven vissa andra barsorter, sarskildt blabar, hallon, smultron och hjortron, hvilka nu aro foremal for plockning till afsalu. I detta sammanhang har afven ratten att tillvarataga vilda blommor och orter samt svamp, afvensom tall- och grankottar, blifvit reglerad genom lagforslaget.
|
?
|
Uttrycket allemansratt etablerades efter andra varldskriget (1940-talet) som foljd av en fritidsutredning som tillsattes 1937. Med den andra lagstiftade semesterveckan
[
13
]
onskade man fran myndigheternas sida ta fram atgarder som kunde underlatta for tatorternas befolkning att komma ut i naturen.
Sedan 1994 finns foljande inskrivet i
regeringsformen
: ”Alla ska ha tillgang till naturen enligt allemansratten [...]”.
[
2
]
Den lagtext som i praktiken styr allemansratten ingar i huvudsak i 2:a och 7:e kapitlet
miljobalken
. Det enda som uttryckligen finns skrivet om allemansratten i miljobalken ar dock: "Var och en som utnyttjar allemansratten eller annars vistas i naturen skall visa hansyn och varsamhet i sitt umgange med den".
[
14
]
Naturvardsverket
sammanfattar allemansratten i orden ”Inte stora ? inte forstora”.
[
15
]
Eftersom allemansratten inte definieras explicit kan den ses som negativt definierad, pa sa satt att allemansratten ar det utrymme som lamnas kvar eftersom det inte faller under straffrattsliga regler som
averkan
, reglerna om skadestandsansvar eller mojligheten for en markagare att begara
forbud
mot en viss verksamhet.
[
16
]
Som exempel har det ansetts som stold att kommersiellt plocka stora mangder
fonsterlav
. Det gar att meddela forbud att vistas pa mark om det medfor forfang eller olagenhet for markagaren. En arrangor av
forsranning
forklarades av
Hogsta domstolen
sakna ratt att organisera forsranning pa en annan persons mark, efter det att omfattningen av aktiviteterna medfort skador pa fastigheten och olagenheter for fastighetsagaren.
[
16
]
Under 2000-talet har diskussionen runt allemansrattens reella ursprung, dess inskrankningar och konflikt med aganderatt och hemfrid okat.
[
17
]
[
18
]
[
19
]
[
20
]
En fraga som behandlades ingaende i borjan av 1900-talet och som fortfarande debatteras ar huruvida allemansratten omfattar eller skall omfatta kommersiell eller annan organiserad verksamhet,
[
21
]
exempelvis barforetag med inhyrda plockare, organiserad ridning, skidspar, tavlingsverksamhet med mera. Lantbrukarnas riksforbund i Sverige (
LRF
) sager sig varna om den individuella friheten, men man ar en av aktorerna och driver fragan att all organiserad verksamhet skall ha markagares tillstand.
[
22
]
Naturvardsverket i Sverige tillsatte 2011 en expertgrupp for att narmare utreda fragan.
[
23
]
Den finska lantbrukarorganisationen
Centralforbundet for lant- och skogsbruksproducenter
(MTK) ar pa samma linje: storskaligt kommersiellt utnyttjande av naturen skall inte anses omfattas av allemansratten.
[
24
]
Forbundets jurist anser att man far njuta av naturen inom ramen for allemansratten, men inte utnyttja den.
[
25
]
. Den nuvarande lagen gor dock inte skillnad mellan privat och kommersiell verksamhet.
[
25
]
I Europa finns det liknande, men mer begransade mojligheter for allmanheten i bland annat
Estland
,
Skottland
,
Frankrike
,
Tyskland
,
Tjeckien
,
Osterrike
och
Schweiz
. I allmanhet har man i dessa lander tydligare definierat vad man far respektive inte far gora och det finns oftast ingen samlad ”ratt” beskriven.
I
Estland
ger allemansratten (estniska:
igauheoigus
) liknande rattigheter som i Sverige, men man har inte ratt att talta eller gora upp eld utan markagarens tillstand.
I
England
har allmanheten generellt sett inte tillgang till enskild mark, utom vad galler ratten att anvanda havdvunna rutter (”public pathway” och ”
public bridleway
” for stigar dar man har ratt att ga respektive ocksa rida). En ny lag ar 2000 (
Countryside and Rights of Way Act
) om begransad allemansratt har dock okat allmanhetens rattigheter. Lagen galler endast vissa typer av mark, och ratten skiljer sig at mellan olika omraden.
Den skotska allemansratten ger daremot obehindrat tilltrade till all mark och alla sjoar, forutsatt att man inte forstor eller saboterar jordbruk.
[
26
]
Man far ocksa talta
[
27
]
. Rattigheterna kodifierades genom lag ar 2003 (”Land Reform (Scotland) Act 2003”).
[
28
]
Det ar i princip fritt att till fots betrada skogar, privatvagar och liknande i Tyskland ("Betretungsrecht"), Osterrike ("Wegefreiheit") och Schweiz, om man inte stor eller orsakar skada. Man far cykla pa privatvagar. Det kan finnas undantag som markeras sarskilt. Schweiz anses lite friare an de tva andra landerna. Taltning kan ga bra i Schweiz, dock inte i Tyskland eller Osterrike.
- Asa Aslund:
Allemansratten och markutnyttjande. Studier av ett rattsinstitut.
Linkopings universitet, filosofiska fakulteten, 2008.
| Markratt
|
|---|
| | Enskild
| |  | | | Kollektiv
| | | | Statens (Kronans)
| | | | Ingens
| | | | Ovrigt
| |
|