Actio

Actio ( latin framforande ). Ordet anvands framst inom retoriken och behandlar en talares framforande. Actio fokuserar alltsa pa en talares yttre upptradande, vilket inkluderar talarens olika rorelser, gester, rostlagen, ogonkontakter med publiken och var talaren befinner sig i rummet.

Aristoteles menade att framforandets viktigaste del var uttalet ( pronuntiatio ). Det vill saga hur man brukar sin rost genom att ga mellan olika tonlagen. Framforandets verklige fader var troligen Demosthenes . Skadespelaren Andronikos rakade en gang hora Demosthenes tala till en folkmassa. Demosthenes blev avbruten och utskrattad. Andronikos forklarade da for Demosthenes att han var duktig pa att bruka orden men att sjalva framforandet var bristfalligt. Andronikos hade memorerat Demosthenes tal till folkmassan och framforde det for Demosthenes pa ett nytt satt. Varpa Demosthenes insag att Andronikos hade helt ratt och tog honom som sin larare. Demosthenes lat bygga sig ett underjordiskt rum med en stor spegel dar han dagligen ovade sin rost. Han tranade pa att anpassa sin kropp till olika ord, for att pa basta satt ge orden liv och lampa orden battre for overtygelse.

For att visa att en god talare anvander rosten och kroppen pa samma satt som musikern anvander sitt instrument vid ett framforande skrev Cicero sa har i De oratore (Om talaren): "Till varje rorelse i manniskors sinnen hor av naturen ett sarskilt uttryck i ansiktet, ett tonfall, en gest. Hela manniskokroppen med alla dess anletsdrag och tonfall liknar darfor strangarna pa en harpa, och ljuder nar olika sinnesrorelser slar an dem."

Demosthenes blev sedermera sin tids storste talare och blev beromd for de dramatiska satt som han framforde sina tal pa. Han ansag hadanefter att framforandet var det absolut viktigaste i hela talekonsten. Han var aven kand for sina speciella svar pa fragorna om vad som var nast och tredje viktigast. Han svarade: Framforandet och ater framforandet.

Tekniker [ redigera | redigera wikitext ]

For att gora ett starkt framtradande kravs det att man beharskar de tekniker och delar som inbegrips i actio. Framforandet inkluderar tre storre delar:

Mimik, dar fokus ligger pa munnens, ogonens och ogonbrynens mimspel.
Prosodi, dar fokus ligger pa rostens klang, pauser och betoningar.
Gestik, dar fokus ligger pa kroppshallning saval som rorelsemonster.

Mimik [ redigera | redigera wikitext ]

Mimiken ar viktig vid ett framforande for att skapa ett starkt ethos samt oka formagan att vacka pathos . Minspelets betydelse ar relativt underutforskad, men studier i kognitiv och socialpsykologi har pa senare tid visat pa dess centrala roll. Redan Darwin pratade om manniskans omedvetna och medvetna satt att kommunicera via ansiktsuttryck. Mansklig mimik ar mestadels genetisk och reflexartad. Det visar studier som gjorts pa manniskor som ar medfott blinda, men anda visar samma ansiktsuttryck vid vrede, sorg, gladje osv. som seende manniskor. Detta till trots gar det att trana upp sin formaga att kommunicera med mimik.

Sager actio och pronuntitatio emot orden sa tror man mer pa det man ser och tolkar av tonfallet an det som munnen sager. Vissa ansiktsmuskler gar att trana, men langt ifran alla. Ogonmuskeln orbicularis oculi aktiveras endast da vi kanner gladje. Man kan le med munnen, men ler inte ogonen kan man uppfattas som falsk eller ej trovardig. Man kan inte styra orbicularis oculi men man kan framkalla en automatisk styrning av den om man tanker pa nagot som ger gladje. Ansiktets minspel fangar manniskans visuella uppmarksamhet och alla sma detaljer ar mycket betydelsebarande. Ogonbrynen spelar den mest centrala rollen, sedan foljer munnen och darefter aven ogonens blickriktning och ogonform.

Avlasningen av minspelet sker oftast omedvetet . Forskare menar att manniskan laser av varandra hela tiden, men gor det omedvetet. Manniskan verkar ha en genetisk formaga att allra snabbast avlasa hotfulla uttryck. Om en manniska exempelvis ler men samtidigt rynkar pa ogonbrynen, tyder det pa hot och fara.

Prosodi [ redigera | redigera wikitext ]

En annan viktig del i framforandet ar den som framforallt knyts till pronuntiatio , namligen prosodi . Detta innebar rostens alla egenskaper. Allt det som rostens tonfall, klang, pauser, betoningar med mera formedlar, ar avgorande for manniskans tolkning och forstaelse av vad nagon sager. Man kan utlasa mycket i en persons stamma. Vid ett telefonsamtal fran nagon okand manniska avlaser man omedelbart personens kon, ungefarliga alder, bakgrund och utbildningsniva. Man hor aven om personen verkar glad, arg, ledsen osv. Kanner man igen en speciell dialekt gar det omedelbart att spekulera i var personen kommer ifran rent geografiskt. Man kan aven hora om personen verkar dominant eller blyg och om personen verkar trovardig eller inte. Denna analys ar fardig pa mindre an tva sekunder.

Det finns lika manga roster som det finns manniskor och varje stamma har sin egen grundton. Mannen har historiskt sett haft ett forsprang gentemot kvinnan. Fysiologiskt sett sa har mannen ett langre stamband som ger en morkare, fylligare rost med fler overtoner. Det kan innebara att rosten blir behagligare att lyssna till an kvinnliga stamband som ar kortare och ger en ljusare, hogre och tunnare rost.

Nedan foljer beskrivningar av ljudsignaler som kan starka pathos .

Tonfall/Klang - Tonfallet aterger attityder, emotioner (Exempelvis gladje, ilska, forvaning, engagemang) samt vilken typ av sammanhang talet ger (Ett pastaende eller en fraga)

Ljudstyrka - Rostens ljudvolym

Betoning - De stavelser och ord som understryks extra och den effekt de far

Tempo/Pausering - Talets flyt, dvs. rytm och melodi. I detta inkluderas aven de minipauser, tvekanden, accelerationer upp och ned samt de inandningar som talaren gor.

Tonhojdens omfang - Har ingar talets frekvens, rostens akustiska intensitet samt rostens uthallighet for att ge ett intryck av energi och kraftfullhet. Vilket paverkar talets valljudande karaktar, som i sin tur kan ge talaren en stark utstralning.

Gestik [ redigera | redigera wikitext ]

Gestik ar ytterligare en viktig teknik da det galler ett bra framforande. Gester ar nagot som kan uppfattas olika av manniskor som kommer fran olika kulturer. Exempelvis visar manniskor fran Sydeuropa prov pa ett storre kroppssprak an manniskor fran Norden, oftast med livligare gester av olika slag. De fysiska uttrycken for kanslor och andra sinnesrorelser ar dock oftast biologiska. Tarar ar overallt ett tecken pa sorg eller andra upprivande kanslor.

Gester har till uppgift att:

Uttrycka kanslor och visa personliga attityder, exempelvis att skratta eller le ( pathos )

Informera om personligheten, exempelvis att talaren har kraftfulla och bestamda handrorelser ( ethos )

Reglera turtagningen, exempelvis genom att med hander eller munnen visa pa talansatser ( dispositio )

Gesternas retoriska funktion kan delas in pafoljande satt:

Emblem (gester som liknar ord, exempelvis v-tecknet for seger)
Illustratorer som delas in i undergrupperna:

Batonger, beats (foljer och framhaver talets rytm). Understryker ord och indikerar talets segmentering i satser och fraser.
Ideografer (ger en konkret bild av en abstrakt ide)
Deiktiska (utpekande gester)
Spatiala (markerar rumsliga relationer)
Kinetografer (aterger rorelser)
Piktografer (teckningar i luften)

Kanslosignaler (genom miner, kroppshallning och -rorelser)
Regulatorer (samspelar och styr forhallandet mellan talare och ahorare, exempelvis genom att lagga fingret pa munnen for att hyssja ner)
Adaptorer (utlosning for spanning och nervositet hos talaren, exempelvis att skramla med mynt eller nycklar i fickan)

Det finns hur manga gester och tolkningar som helst och darfor ingen mening med att redogora for alla. Daremot kan det vara intressant att studera John Bulwers Chirologia fran 1644 dar hans planscher aterger en rad av de gester som Quintilianus omnamner i sin retoriska larobok.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Arbetsgangen for en talare [ redigera | redigera wikitext ]

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Andersen, Oivind. (1995). I Retorikkens Hage . Oslo: Universitetsforlaget

Gelang, Marie. (2008). "Actiokapitalet - retorikens ickeverbala resurser". Astorp: Retorikforlaget

Hellspong, Lennart. (2000). Interkulturell Retorik - Retoriken som redskap for att analysera kulturskillnader i kommunikation . Sodertorns Hogskola/Umea Universitet
Johannesson, Kurt. (2003). Retorik - eller konsten att overtyga . Stockholm: Norstedts Forlag
Kihlstrom, Eva. (2006). Actio, pronuntiatio, starkt etos och pistis - En studie av Martin Luther King, John F Kennedy och Bill Clinton . Sodertorns Hogskola: D-uppsats.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]