Abessiv
(
latin
abesse
[
ab‑esse
], som utmarker franvaro), eller
privativ
eller
karitiv
[
kalla behovs
]
, ar ett
kasus
i bojningen av
substantiv
som ursprungligen betecknar franvaro eller avsaknad.
[
1
]
Abessiv ar vanligt i
uraliska sprak
,
[
1
]
australiska sprak
[
1
]
och
turkiska sprak
[
kalla behovs
]
.
I svenskan motsvaras abessivrelationen vanligtvis av att prepositionen ”utan” stalls framfor det aktuella ordet.
Ett exempel pa
finsk
abessiv ar att
raha
betyder ”pengar”, och
raha
tta
betyder ”utan pengar”.
[
2
]
I
substantiv
i nutida standardfinska ar abessiv dock ovanligt
[
2
]
? ett
marginellt kasus
. Oftare anvands som i svenska ett ord som betyder ”utan”,
ilman
, foljt av substantivet i
partitivkasus
[
2
]
?
ilman rahaa
. I finska
verb
ar abessiv daremot
produktivt
.
[
2
]
Den finska tredje infinitiven har en abessivform:
lukema
tta
(ei opi)
? ”utan att lasa (lar man sig inte)”.
[
2
]
Verbstammen ar
luke
‑ och
morfemet
for tredje infinitiven ar ‑
ma
‑.
I den grammatiska beskrivning som publicerats om
guugu yimithirr
betecknar
abessiv
ett annat kasus.
[
3
]
I guugu yimithirr‑grammatik betecknar
abessiv
, med
suffixet
‑
ga
, rorelse bort fran en person,
[
3
]
till exempel
John Peter
ga
gaday
? ”John kom fran Peter”.
Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stallet med ett morfem som kallas
privativ
, men det ar ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller ar en
avledning
.
[
3
]
- ^ [
a
b
c
]
Barry J. Blake:
Case : Second Edition
. Cambridge 2001.
ISBN 978-0-521-80761-6
. Sidorna 154 och 195.
- ^ [
a
b
c
d
e
]
Osmo Hormia, Larobok i finska, Lund 1967. Sidorna 67?68.
- ^ [
a
b
c
]
John B. Haviland: “Guugu Yinidhirr” i R. M. W. Dixon and Barry J. Blake (redaktorer)
Handbook of Australian Languages Volume I
. Canberra 1979.