Studsvik AB ar ett svenskt foretag i karnteknikbranchen. Det bildades i maj 1947 som Aktiebolaget Atomenergi (AE) med avsikten att utveckla och introducera karnkraften i Sverige. Foretaget bytte 1978 namn till Studsvik Energiteknik AB , 1987 till Studsvik AB och har senare omvandlats till ett borsnoterat foretag. ^{[ 1 ]}

Historik [ redigera | redigera wikitext ]

Initiativet till att starta AB Atomenergi kom fran Atomkommitten . Vid bildandet agde svenska staten 57% av foretaget, och resterande 43% agdes av en blandning av kommunala och privata foretag. ^{[ 1 ]}

Syftet med foretaget vid bildandet var att konstruera experimentreaktorer och utveckla metoder for att utvinna uran fran svenska fyndigheter. Vid denna tid bedrevs utvecklingen av civil karnenergi i Sverige och militara tillampningar inom ramen for det Svenska karnvapenprogrammet parallellt, enligt den svenska linjen . Verksamheten finansierades genom statliga anslag. Ett samarbetsavtal fran 1948 mellan Forsvarets forskningsanstalt (FOA) och AB Atomenergi reglerade vem av dem som skulle bedriva utveckling inom vilka omraden, och en del av FOA:s personal flyttade de forsta aren over till AB Atomenergi. ^{[ 2 ]}

AB Atomenergi paborjade 1950 byggandet av forskningsreaktorn R1 , Sveriges forsta karnreaktor, i ett underjordiskt utrymme pa Drottning Kristinas vag pa KTH -omradet i Stockholm . R1 togs i drift 13 juli 1954.

Under 1950-talet paborjades byggandet av mer utrymmeskravande anlaggningar i Studsvik , dar flera reaktorer for forskningsandamal byggdes. R0 togs i drift 25 september 1959, R2 4 maj 1960, R2-0 20 juni 1960 och FR-0 11 februari 1964. Under 1960-talet flyttade AB Atomenergis verksamhet successivt fran Stockholm till Studsvik. ^{[ 1 ]}

Sedan bade den svenska linjen, tankarna pa svenska karnvapen och utnyttjande av inhemska uranfyndigheter successivt overgetts, och andra foretag som Asea Atom paborjat kommersiell konstruktion av karnreaktorer kom AB Atomenergi att fa en delvis annan roll, och renodlas till civil karnkraftsteknik.

1969 tog Asea-Atom over AB Atomenergis anlaggningar for karnbransletillverkning, och foretaget blev helstatligt genom att staten tog over 100% av aktierna. Inriktningen pa foretaget var forskning, utveckling och konsultstod till svensk karnkraftsindustri. ^{[ 1 ]}

Under andra halvan av 1970-talet skedde stora forandringar inom AB Atomenergi. Sedan Regeringen Falldin I tilltratt, med karnkraftsmotstandaren och centerpartisten Torbjorn Falldin som statsminister, minskades AB Atomenergis anslag, vilket innebar att den karntekniska verksamheten var tvungen att forlita sig pa intakter fran industrin. Verksamheten breddades ocksa till energiteknik i storsta allmanhet. Som ett led i detta bytte foretaget 1978 namn till Studsvik Energiteknik AB . Verksamheten under slutet av 1970-talet sags med skepsis av karnkraftsteknikerna som bland annat beskrivit den med orden "Vi skulle branna pinnar, kottar och en och annan sack med havre . Manga av oss anstallda var lite tveksamma till det. Det ar inte sa hog innovationsniva pa att branna havre" . ^{[ 3 ]}

Foretaget omstrukturerades under 1980-talet, och organiserades i en nuklear division och en division for (icke-nuklear) energiteknik. 1987 bytte foretaget namn till Studsvik AB . Under 1990-talet overlat staten aktierna i Studsvik AB till Vattenfall , varefter den icke-karnkraftsrelaterade verksamheten saldes eller lades ner. Under mitten av 1990-talet avyttrade Vattenfall successivt aktierna i Studsvik AB till privata investerare.

Det nuvarande foretaget har ett annat fokus an det ursprungliga, pa tjanster till karnkraftindustrin inom drift och avfallshantering, och bedriver ingen reaktorkonstruktion eller driver egna reaktorer. ^{[ 1 ]}

Verkstallande direktorer [ redigera | redigera wikitext ]

• 1951-1969: Harry Brynielsson
• 1969-1979: Bo Aler
• 1979-1990: Kjell Hakansson

AB Atomenergi/Studsviks reaktorer [ redigera | redigera wikitext ]

• R1 - Reaktor vid Kungliga Tekniska hogskolan i Stockholm 1954?1970
• R0 - Forskningsreaktor i Studsvik 1959?1972
• FR-0 - Snabb nolleffektsreaktor i Studsvik 1964-1971
• R2 - Forskningsreaktor i Studsvik 1960?2005
• R2-0 - Nolleffektsreaktor R2s vattenbassang
• Zebra (Zero Energy Bare Reactor Assembly) var en underkritisk reaktor uppford intill R 1 men flyttad till Studsvik 1959. Anvandningen var att studera hardarna med olika typer av bransle och moderatorforhallanden .
• TZ (Tryckzebra) Efter att ZEBRA flyttades till Studsvik byggdes den 1963 om till en underkritisk reaktor som klarade matningar upp till 250° C.
• KRITZ var en ombyggd version av TZ vilken aven den lag i Studsvik och togs i drift 1969. KRITZ var en nolleffektsreaktor modererad med lattvatten. Dessa tre experiment fanns i samma lokal som R0. Alla avvecklades och revs i borjan pa 1980-talet. ^{[ 4 ]}

• R3/Adam Agesta karnkraftvarmeverk 1964-1974
• R4/Eva Marviken karnkraftstation aldrig startad

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

v   ?   r Karnkraft i Sverige Aktiva karnkraftverk Forsmark ( Forsmarks Kraftgrupp Aktiebolag )  · Oskarshamn ( OKG Aktiebolag )  · Ringhals ( Ringhals AB ) Tidigare karnkraftverk Barseback ( Barseback Kraft Aktiebolag )  · Marviken (R4)  · Agesta (R3) Absoluta agare av svensk karnkraft Fortum Abp  · Vattenfall AB Forskningsanlaggningar Studsvik  · R1  · R0  · FR-0  · R2  · R2-0  · Zebran  · Tryckzebran  · KRITZ  · Grindsjon Avfall M/S Sigyn  · M/S Sigrid  · Slutforvar  · Clab  · KBS-3  · SKB  · SFR  · Slutforvaring av radioaktivt avfall Forskningsanlaggningar for avfallshantering Aspolaboratoriet  · Kapsellaboratoriet Ovrigt Ranstad  · AB Atomenergi  · Den svenska linjen  · Svenska karnvapenprogrammet  · SSM  · KSU  · Karnkraftsfragan