Ornen var den vatgasballong Salomon August Andree anvande vid sitt forsok att flyga till Nordpolen 1897.

Ballongen Ornen tillverkades av den franska firman Henri Lachambre i Paris 1896?1897. Kostnaden for ballongen betalades till stor del av Vetenskapsakademien och sponsorer. Vid fabriken i Frankrike anstalldes ingenjoren Per Nordenfelt som svensk kontrollant. Ballongen var fran borjan klotrund, men under hosten 1896 och varen 1897 okade man pa med ett par zoner vid ballongens ekvator varefter den blev avlang.

Ballongen fick efter omkonstruktionen ett kubikinnehall pa 4 800 m³. Ballongen var sydd i kinesiskt siden dar man till den ovre delen anvande tre lager siden. Till sommarna anvandes silketrad som man tackte med fastlimmade sidenremsor. Nar ballongen var klar fernissades den i flera lager pa bade ut och insida. Over ballongen placerades ett nat av italiensk hampa som var genomdrankt av syrafri vaselin for att motverka fuktintrangning. Natet avslutades nertill av 48 barlinor som anslots till barringen som bar upp gondolen.

For att minska risken med is och sno pa ballongens ovre del placerade man en kalott av fernissat siden, som med hjalp av ballongens slaplinor skakade loss eventuell sno och is. Kalotten gav aven en viss isolering mot solens instralning, vilket forhindrade att gasen utsattes for snabba varmevaxlingar. Om ballongen blir avkyld under sin normala temperatur sjunker den, och motsatt, om den blir uppvarmd genom solinstralning, stiger den.

Gondolen tillverkades av vide och spanskror som man kladde med en presenning . Den var formad som en cylinder med ett svagt valvt tak. Gondolen bars upp av sex grova linor som var anslutna till barringen. I observationshojd pa gondoltaket fanns en elastiskt upphangd instrumentring dar expeditionens instrument monterades. I gondolen forvarades deltagarnas tillhorigheter samt dar kunde man anordna tre sovplatser.

For att dra nytta av vinden var ballongen utrustad med tre segel , ett mittsegel och tva sidosegel med en total segelarea pa 76 m². Seglen lutades bakat upptill for att vindens tryck skulle hjalpa till att lyfta ballongen. Seglet ena del fastes i en bambustang som var monterad i barringen.

Slaplinorna som var anslutna till barringen tillverkades av tagvirke . Sammanlagda vikten pa de tre slaplinorna var 850 kg och langden var 1000 meter. For att motverka att linorna trasslade in sig i varandra var de kapade i olika langder. Linornas ovre del bestod av hampa medan den nedre delen var tillverkad av kokosfiber . For att hindra att ballongen fastnade, fanns i nedre delen av linan en brottanvisning samt i skarven mellan hampan och kokosdelen en gangad skarvmuff. Genom att fran gondolen vrida runt linan raknade man med att man skulle kunna ta sig loss, ifall man fastnat ovanfor brottanvisningen. Orsaken till att man tappade slaplinorna strax efter starten var att den nedre delen av linan sjalv skruvade upp sig.

Man raknade med en normal flyghojd over isen pa 150 meter. Det innebar att 630 meter slaplinor som vagde 535 kg bars upp av ballongen, medan 370 meter med vikten 315 kg skulle slapa mot isen/vattnet. Eftersom linorna forlorades strax efter starten kom barlastvikten, som slapade mot marken, att minska och ballongen fick en hogre hojd.

Utover funktionen som ballast var slaplinornas uppgift att i viss man styra ballongen och genom dess friktion mot marken ge ballongen en lagre hastighet.

Som en sakerhetsatgard utrustades ballongen med atta stycken 70 meter langa ballastlinor. Dessa skulle avlasta ballongens vikt om den nadde lagre hojd an 70 meter.

Ballongen var utrustad med tva manoverventiler som var placerade pa olika hojd nara ekvatorn. Nar ballongen var tomd pa gas till den ovre manoverventilen kunde farkosten inte langre flyga.

Mellan de tre platserna gondolen, barringen och bottenventilen fanns en repstege. For att inte ballongen skulle bli for tung anvandes olika tekniker for olika delar av ballongen. Till den ovre delen anvandes tre lager kinesiskt siden, som fernissades tva ganger pa bada sidorna, medan den undre delen tillverkades av tva lager siden och fernissades tva ganger pa yttre sidan och en gang pa insidan. Barringen kladdes in med en presenning som pa insidan forsags med packfickor for mindre foremal, medan proviant och ovrig utrustning forvarades pa barringens golv.

Andree raknade pa konstruktionstadiet av ballongen att dess gasforlust till foljd av diffusion och lackage skulle stanna pa 60 kg under en tid av 30 dagar. Men det visade sig redan fore avfarden fran Spetsbergen att gasforlusten var 84 kg per dygn.

Ornen

• Lyftkraft - 12 N/m3.
• Volym - 4 800 m³
• Last - 4 000 kg
• Max flygvikt - 5 000 kg
• Barande medium - Vatgas producerad av svavelsyra, jarnfilspan och vatten, gasen fyller ballongen.
• Genomsnittsfart - 2 m/s vid farden 1897, farten varierar med vindhastigheten och mangden slaplinor som slapar langs marken.

Ornen II var en varmluftsballong som konstruerades av Janne Balkedal for att anvandas vid inspelningen av Jan Troells film om Andree 1982 .

Att tillverka en vatgasballong for inspelningen var uteslutet pa grund av kostnaden. En nytillverkad ballong beraknades kosta 300 000 kronor och en fyllning med gas omkring 15 000 kronor. For filmens del kravdes det minst 40 uppstigningar. Producenten for filmen kontaktade Balkedal som kom med losningen att tillverka en varmluftsballong, som till utseendet ar en kopia av Andrees ballong.

Vid tillverkningen av ballongen var allt utom holjet och natet tillverkat av autentiskt material. Av praktiska orsaker valde man dacron till holjet och ett nat av polyester . Trycket i en vatgasballong som Ornen ar betydligt hogre an i en varmluftsballong, darfor kortade man ner natet med tva rader maskor, sa att ballongen fyllde ut natet. Fargen pa Ornen i original var brunorange, men de svartvita foton man ser av ballongen lurar oss att tro att den var grasvart. Ornen II har darfor fatt en mycket morkare grabrun farg an originalet, eftersom detta stammer battre med illusionen av Ornen.

Ornen II kunde bara bara 800 kilo last, medan originalet lastade omkring 4 000 kg. Det medforde problem nar man filmade med de tre skadespelarna. Balkedal lag dold uppe i tygfickorna i riggen med fjarrkontrollen till brannaren, medan de tva ovriga piloterna satt gomda i gondolen med en reservkontroll. For att dolja propanbrannaren , som inte finns pa originalet, monterades den i vajrar 3 meter over holjets botten inne i ballongen. Detta medfor att kopian bara kan flyga en timme innan brannaren slocknar pa grund av syrebrist, eftersom holjet fylls med koldioxid. Brannaren fjarrmanovrerades elektriskt via en ledning som ser ut som linorna till gasventilen pa en gasballong. Genom valvilja fran Luftfartsverket ar Ornen II troligen den enda luftfarkost som flugit helt lagligt i Sverige utan registreringsbeteckning . Ornen II typgodkandes i maj 1982 och gavs beteckning SE-ZXH.

Ornen II

• Lyftkraft - 2-3 N/m3.
• Volym - ? m³
• Last - 800 kg
• Max flygvikt - 1 200 kg
• Barande medium - Propangas som via en brannare varmer luften inne i ballongen.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Gunnar Samuelsson (1976). Flygandets teknologi . Saab-Scania AB   T1-5009, texten om Ornen i boken baseras pa information fran nedan tre bocker.
• S.A Andree , Nils Strindberg och Knut Fraenkel (1930). Med Ornen mot polen . Andrees polarexpedition ar 1897 . Sallskapet for antropologi och geografi, Albert Bonniers Forlag  
• Tord Angstrom (1918). Ballonger och luftskepp . Verandis smaskrifter  
• Tord Angstrom (1931). ” Planerade Nordpolsexpeditioner med ballong och nagra reflexioner angaende Andrees ballongfard ”. Teknisk Tidskrift 61 (2): sid. 13-15.   Digitaliserad inom Projekt Runeberg
• I luften. Flygets Arsbok Flyg 82 . LiberForlag. 1981. ISBN 91-38-90023-8   Textdelen om Ornen II
• Flygets Arsbok Flyg 85 . Bevingade Ord Forlag. 1984. ISBN 91-970438-2-6   Textdelen om Ornen II