Vaggar pa tva
jordskepp
tillverkade av flaskor, burkar och bildack
Ateranvandning
innebar att en produkt som anses vara forbrukad far en annan anvandning, ofta utan nagon bearbetning eller forandring.
Ateranvandning ar generellt sett det mest miljovanliga och enklaste sattet for samhallet att ta vara pa saker som agaren vill bli av med.
[
1
]
Vid ateranvandning anvands produkten igen, utan andringar av design eller material, till skillnad fran
atervinning
som innebar att produkten forstors och att man endast tar vara pa
materialet
for att tillverka nya produkter.
Genom innovation kan mojligheterna okas att ge gamla produkter nya anvandningsomraden. Pa sa satt minskas konsumtionen genom att gamla produkter ateranvands och efterfragan pa nya produkter minskar.
[
2
]
[
3
]
Ateranvandning av produkter var en sjalvklarhet i manga samhallen fore
industrialiseringen
, dar gamla produkter saldes, gavs bort, lagades eller andrades sa att de fick en ny funktion. Det moderna
samhallets
utbud av trendiga, lattillgangliga, sakra och billiga produkter har for manga andrat uppfattningen om ateranvandning; fran att vara en nodvandighet till kuriosa. Organiserad ateranvandning av
glas
och
plast
flaskor
var tidigare betydande i
Sverige
, men har numera till stor del ersatts av flaskor som tar mindre material i ansprak och kan atervinnas.
En av svarigheterna med ateranvandning ar hur man kan forsakra sig om produktens
kvalitet
. Ateranvandning pa traditionellt industriellt satt forsvaras av att skrotet som finns att tillga ofta ar olikartat eller i begransade kvantiteter.
For hemmabruk kan de flesta forpackningar rengoras och anvandas igen, till exempel glasburkar, plastlador, plastpasar, skokartonger, platburkar. Klader kan skankas eller saljas till andra manniskor, husgerad, mobler kan saljas pa en loppmarknad och apparater kan man plocka reservdelar fran. En stor del byggnadsmaterial som dorrar och virke har en betydligt storre potential att ateranvandas an vad som nu ar fallet i Sverige.
Ett problem med den svenska lagstiftningen ar att atervinningscentraler har ansvar for att forstora sakerna for att hindra ateranvandning. Darfor ar det forbjudet att plocka till exempel reservdelar fran kasserade foremal pa en atervinningscentral eller i ett soprum. All legal ateranvandning bygger pa att givaren skanker eller saljer de prylar han vill ha bort till en annan person eller ett foretag.
Stockholms stad
uppmuntrar till ateranvandning i skriften ”Klimatsmart i hemmet” (2009), som ett satt att minska koldioxidutslapp.