An leva de gamla gudar
ar en
svensk
komedifilm
fran
1937
,
regisserad
av
Schamyl Bauman
.
I inledningen moter vi nagra unga manniskor. Det ar syskonen Karin, Georg och Kurt Bureskjold, barn till pappershandlaren i Vastkoping, Napoleon Pettersson. Barnen har dock flyttat till Stockholm. Sonerna bedriver ett slags fabriksverksamhet med kontor vid
Norrmalmstorg
. For att visa sin modernitet och sitt avstandstagande till faderns smastadsmassighet har de bytt efternamn. Sonerna behover kapital till sin verksamhet och forsoker gifta bort sin syster med en rik
baron
. Darutover forsoker de forma sin far att salja sin affar och ringer upp hans konkurrent Klein. Klein uppsoker Napoleon och sager att affaren ar gammalmodig och behover moderniseras. Sjalv tycker han att Klein bara ar ute for att imponera. Klein har bitradena men han har kunderna. Nar Klein sager att man inte kan ga emot utvecklingen, att de stora ater upp de sma och det ar tidens gang, da slanger Napoleon ut Klein.
Livet i Vastkoping utmarks i ovrigt av idyll och gemyt. Napoleon ar bland annat engagerad i frivilligbrandkaren vilket ger tillfalle till fest och gemenskap, dar Napoleon nostalgiskt besjunger barndomens dagar. Barnen soker nu upp sin far. De pratar om sitt fabriksprojekt och att affarerna kommer att bli battre nar kriget kommer. De sager att han skall salja sin ”smorja” till Klein och flytta med dem till Stockholm. Dar kan han traffa fina och bildade manniskor. De sager att de numera har umgange i sa fina och exklusiva kretsar att deras far inte kan driva en sa enkel affar. De berattar ocksa om sina planer for systern, som dock ger min av att hon verkar mer intresserad av Napoleons bitrade Hans. Napoleon motsatter sig starkt deras forslag. Nar Karin dock tycker att han skall salja gar han motvilligt med pa det.
I Stockholm blir Napoleon installerad i en modern
funkisvaning
. Hans hembitrade Hulda som foljt med tar snabbt intryck av miljobytet och deklarerar att hon inte langre vill tituleras piga utan domestik och antar en min av hogfardighet. For att ”modernisera” fadern engagerar man bland annat en boxningstranare. Napoleon verkar till en borjan bortkommen men traningssessionen slutar med att slar knock pa tranaren.
Napoleon far besok av sin gamle kollega fran Vastkoping, specerihandlare Lundstrom, som kan beratta att Kleins affar gar bakat. Sjalv har Lundstrom blivit utkonkurrerad av de manga
EPA
-affarerna som oppnats. Napoleon visar upp vaningen for sin van. Denne far prova en modern funkisfatolj vilket kanns mycket ovant. Nagot som ser ut som modern konst visar sig vara en nedfallbar sang. Napoleon forklarar nu vad kultur ar. Det ar en andlig parfym som folk sprutar pa sig for att man inte skall kanna lukten. Han pekar pa den minimala frukostbricka som Hulda kommer in med, att det ar sant som kulturmanniskor ska leva pa. Napoleon uttrycker en allman leda vid detta moderna liv dar han inte far arbeta som han ar van vid. Men sager att du ska vara lugn Lundstrom, an leva de gamla gudar! Han oppnar chiffonjen dar han gomt undan mat och en brannvinskaraff, vilket de sedan smorjer kraset med.
Sonerna har mottagning bland annat for baronen och Napoleon ar dar. De fornama gasterna verkar ignorera honom men han slar sig i samsprak med en ingenjor, som forklarar vilken invecklad maskin hjarnan ar hos en sadan. Vad vore industrin utan uppfinningar och maskiner, kriget utan uppfinningar. Napoleon laxar upp denne teknokrat och sager att kriget ar en forbrytelse och var och en som bidrar till kriget ar en forbrytare.
Det kryper fram att sonernas verksamhet har att gora med tillverkning av stridsgas och vid det har laget har Napoleon fatt nog av dem. Han laxar upp dem for att ha salt hans affar och skovlat hans hem. Han vill ha arbete sager han. Han son Georg tar avstand fran faderns utbrott och sager at honom att aldrig satta sin fot pa hans golv. Han far svaret att matte de angra vad de sagt till sin gamle far men de skall aldrig mer behova skammas for honom. Han gar ut for att soka arbete och blir bekant med Eva Gustafsson, innehavare av en pappershandel. Han gor den till en blomstrande verksamhet som skots av Karin som nu ar tillsammans med Hans.
Karin och Hans beser ett husbygge och gar omkring bland byggnadsstallningarna. Karin kan for sin del redan moblera upp den framtidsvaning hon drommer om i det fortfarande ofullbordade bygget. De stoter ihop med Napoleon och Eva som ocksa beser byggplatsen. Napoleon sager att han inte alls kan tanka sig att bo ett sant har modernt funkishem men verkar inte helt overtygande.
Under tiden har Kleins affar hemma i Vastkoping gatt omkull och Napoleon har kopt tillbaka den. Nu uppsoks han av sina angerfulla soner som erkanner att de forlorat allting de haft pa sina affarer. Han kan laxa upp dem for att forsokt tjana pengar pa kriget och kan nu i stallet erbjuda dem arbete i sin gamla butik i Vastkoping. Han halsar dem valkomna ner pa jorden igen och omfamnar sina soner med orden, livet skall losas med arbete, an leva de gamla gudar.
Filmen hade Sverigepremiar pa Astoria i Stockholm den
11 september
1937
.
Edvard Perssons definition av kultur som andlig parfym vackte en hel del vrede, bland annat skrev kritikern
Stig Almqvist
ett oppet brev i Filmjournalen 1937 nr 9, dar han hart angrep denna passus i filmen. Europa Film svarade med en motbroschyr som var ett personangrepp pa Almqvist, dar man gav en antydan om ett tidigare havererat filmprojekt som Almqvist varit ansvarig for. Filmen gav ocksa upphov till en beryktad anonym recension av
Gunnar Tannefors
i Veckorevyn 1937 nr 39: "Ater ett svenskt klavertramp. Den ar sa falskt sentimental, sa falskt moraliserande , sa forljugen i sin skildring av svensk verklighet av idag att acklet stiger askadaren langt upp i halsen. Och Edvard Persson flyter som en belaten fettklimp omkring i den."
Man kan mojligen spara ett strak av
antisemitism
i filmen. Dels genom namnet pa Napoleons konkurrent, Klein, dels genom att ta upp EPA som svar konkurrent till manga handlare, nagot som fanns narvarande i samtida antisemitisk agitation.