Jazzpiano
ar ett samlingsnamn for de tekniker som
pianister
anvander nar de spelar
jazz
. I forlangningen kan ordet hanvisa till samma metoder pa alla
klaverinstrument
. Pianot har varit en integrerad del av jazzens uttrycksmedel sedan starten, bade som
solo
och i
ensembleuppsattningar
. Dess roll ar en av de mest mangsidiga, framst beroende pa instrumentets kombinerade
melodiska
och
harmoniska
karaktar.
I ett mindre
jazzband
kan det liksom
gitarr
och
vibrafon
framst svara for
ackord
snarare an enbart enstaka toner. Av denna anledning ar det ocksa ett viktigt verktyg i att forsta
jazzteori
och
arrangemang
for
jazzmusiker
och
kompositorer
.
Pianot spelar en viktig roll i
jazzens historia
redan fran borjan. En av jazzens rotter,
ragtime
ar ren pianomusik, en av de andra,
bluesen
, fann efter en omvag som
barrelhouse piano
och
boogie-woogie
, likasa sin vag in i jazzhistorien som pianomusik.
Om pianot i borjan av jazzens historia ganska naturligt upptradde som soloinstrument -
marschorkestrar
kom ju utan piano, sa utvecklade det sig over tiden allt mer som ett
ackompanjerande
och ensembleinstrument.
Som en del av jazzbandet var ett piano inom jazztraditionen huvudsakligen for att frambringa rytm och harmonisk differentiering. Med dess hjalp blev
rytmkanslan
fran
kontrabas
eller
bastuba
och gitarr /
banjo
fordubblad. Med
swingen
overlamnade pianisten allt mer takt och komp at trummisen och basisten. Aven om medlemskapet i rytmsektionen var begransande, kunde pianisten i ett storband, liksom
Count Basie
med att spela ut ett enda udda ackord, pa sa satt antyda kommande ackordfoljder. Samtidigt behandlades dock pianisten i ensemblen allt tydligare som jamlik med solisterna, och pianot fick som foljd darav mer och mer av blasarnas melodiforing.
[
1
]
Boogie-woogien var ett sidospar av swingen med rotter i
jumpblues
och
rhythm and blues
med sangaren
Louis Jordan
som lokomotiv. Egentligen var boogien med sina typiska vansterhandsfigurer en solouppvisningsstil for
pianojazz
, som uppstod pa "rent parties" i
Chicago
. Boogie-woogiens
svang
och
basgangar
lag till grund for
rocken
, med en intensiv period, dar
Pete Johnson
,
Meade Lux Lewis
,
Albert Ammons
och en rad andra kreativa pianister figurerade. Denna varade till att
Ray Charles
,
Little Richard
och
Jerry Lee Lewis
slog igenom och
Rock'n'Roll
stod pa egna ben. Detta har boogien fortsatt att gora, vilket aven svenska foretradare som
Charlie Norman
och
Robert Wells
visat.
Redan pa 1940-talet hade det mekaniska pianot delvis ersatts i jazz av elektromekaniska instrument. Pa den tiden hade
Earl Hines
ett Storytone-elektriskt piano som han bade spelade och gjorde upptagningarna med. Vid slutet av 1950 kom musiker som
Ray Charles
och
Sun Ra
att bereda marken for anvandning av
elpianon
.
Joe Zawinul
experimenterade med ljud av olika klaviaturinstrument: For sin "Mercy, Mercy, Mercy" anvande han ett
Wurlitzer-piano
, medan "Country Preacher" spelades in pa
Fender Rhodes
, pa vilket han da astadkom ett slagverkslikt ljud.
[
2
]
I uppfoljningen forbattrade sarskilt inom
jazz fusion
E-pianon,
synthesizers
och andra
keybord
klangbilden. I dag ar pianot ett av manga online
klaverinstrument
i jazz.
Voicing
av jazzackord ar en av byggstenarna for att lara sig jazzpiano. Jazzpianospel anvander alla desamma
ackord
som finns i vasterlandsk
konstmusik
, som
dur
,
moll
, hojda och sankta, olika
septima
-ackord,
nona
och sa kallade fargade toner. Den andra skickligheten av betydelse ar att lara sig spela sa att det "
svanger
". Nasta steg ar
improvisation
- hitta pa passande melodifoljder omedelbart. Detta kraver enorm kansla och skicklighet och man maste kunna sin vag runt pianot.
Pianistens roll - solo eller olika avsnitt i uppforandet av ensemblespel - paverkar ocksa den teknik som kravs.
En av de viktigaste sakerna i jazzpiano ar att halla
rytmen
och kanna latstilen sa bra att det blir som en andra natur. Men solo jazzpiano innebar ytterligare ett grundlaggande problem. Pianisten maste na tre fundamentala mal. Dessa tre faktorer bidrar till den komplimang som ibland ges till en mycket bra pianist, att han "later som tva eller fler katter (musiker) som spelar tillsammans." Detta ar ett allmant intryck, som dock tar sig olika form, till exempel om Dave McKennas ”sound” ar det kant som "trehands
swing
":
1) Ge en tydlig, svangig puls. Detta kan provas genom att skapa ett
anslag
av takten med hoger hand strax efter ett svagare slag med vanster hand. Syftet med detta ar att imitera en
cymbal
, eller en vandrande
bas
, eller bada.
Medan manga jazzpianister av vana gor detta med tva hander, kan det ocksa uppnas enbart med vansterhanden genom att imitera en
basists
svagare ton, precis innan han slar en del av basgangens toner.
Pianot som instrument erbjuder solister oandliga valmojligheter. Man kan anvanda basregistret for att spela ett
ostinato
-monster, likt de som finns i
boogie-woogie
eller en melodisk basgang som imiterar just gangen av en uppratt stabas. I en stil som kallas
stride piano
vaxlar vanster hand snabbt position pa taktslagen mellan enskilda oktavtoner i basregistret och ackord i
tenorregistret
. Detta sker aven i mer
synkoperade
varianter. Den hogra handen kommer ofta spela melodiska linjer, men kan aven spela
harmonik
.
Pianots roll i samband med ensemble-ackompanjemang har gradvis forandrats fran en
takthallande
roll bestaende av repetitiva vansterhandsfigurer till en mer flexibel roll, dar pianisten fritt kan valja att interagera med solisten med bade korta och ihallande ackord och melodiska fragment. Denna form av ackompanjemang kallas
komp
.
Pianot har alltid intagit en ledande roll inom jazzen. I borjan spelade svarta jazzmusiker ragtime pa pianot. Allt eftersom jazz
genren
utvecklades, flyttades pianot in i, vad som kom att kallas
rytmsektionen
i ett jazzband.
Kvintcirkeln
ar inte bara ett utmarkt pedagogiskt cirkulart schema inom
musikteori
och stod for att
modulera
mellan olika tonarter. Viktig teknik kan nas genom att kvintcirkeln aven ger tips om lampliga
ackordfoljder
for melodier i allmanhet.
Virtuosa
jazzpianister
, sasom
Oscar Peterson
eller
Chick Corea
, behover inte ha bidrigit till den utveckling av jazzpianot som foljt jazzens utveckling. Manga har dock bidragit pa olika satt:
- Jelly Roll Morton
, som knot ihop de historiska foregangarna som
minstrel
och gatubandens arkaiska jazz med piano
ragtime
a la
Tony Jackson
till
New Orleans
-jazzen bade som solist och orkesterledare.
- James P. Johnson
, utvecklade Mortons
stride
-teknik i
Harlem
och gjorde uppmarksammade
blues
-ackompanjemang till
Bessie Smith
. Hans
Carolina Shout
anses ha varit ett
mastarprov
for
swingpianister
.
- Fats Waller
utvecklade
stride
- och jazzpianostilarna ytterligare under 1930-talet.
- Earl Hines
oktavlopningar
machade val
Louis Armstrongs
trumpetspel och loste pianot fran tidig
rag
- och
stride
-teknik och forebadade swingen.
- Count Basie
anses vara en av de mest ekonomiska pianisterna i jazzhistorien, genom det satt pa vilket han visste hur man skapar spanningar mellan de ofta vitt utspridda enskilda tonerna. Basie influerades av pianisterna Johnny Guarnieri eller John Lewis.
[
3
]
Initialt spelade Basie mer och snabbare och orienterade sig mot boogiepianisten Pete Johnson fran Kansas. Basie uppfattade sig allt mer som underhallare och var tekniskt inte den basta pianisten.
- Duke Ellington
forde fran pianot "dialoger" med sin swing-orkester och skapade talrika "klassiska" jazzkompositioner for detta instrument. For honom blev pianot ett overgripande "instrument" for orkesterledning.
- Teddy Wilson
inforde ett lattsamt och elegant pianoelement i 1930-talets Combo-jazz och
Benny Goodmans
band.
[
4
]
.
- Art Tatum
ar fortfarande den oovertraffade
virtuosen
i 1930-talets
stride
-stil och oppnade nya mojligheter till
arr
for
swingpianot
.
- Thelonious Monk
hor med sina rytmiska forskjutningar och deras oregelbundna klangstrukturer liksom Herbie Nichols till de mest originella pianisterna inom jazzens
bebop
-era. Pianister som Randy Weston och Mal Waldron hor till efterfoljarna.
[
5
]
- Bud Powell
overforde
Charlie Parkers
saxofonhantering till pianot pa 1940-talet och myntade det rytmiska ackompanjemanget inom
bebopen
som "kompet". Han var en av bopens bast utbildade pianister, vars karriar dock kraftigt begransades genom en skallskada tidigt (1947).
- Horace Silver
utvecklade Powells arv vidare mot ett funk- och soul-orienterat tungt rytmiskt spelsatt i sin kvintett, ofta etiketterat som
hardbop
.
[
5
]
- Dave Brubeck
ar den mest framtradande pianistfortradaren for
cool jazz
fran 1950-talet, vars kvartettexperiment med exotiska taktarter satt spar.
- Lennie Tristano
tog sig vissa av
frijazzens
harmoniska friheter pa sitt eget originella satt redan runt tio ar i forvag.
[
6
]
- Bill Evans
ar jazzens
romantiker
som forde in klassisk europeisk
harmonik
och kansla for form. Han revolutionerade genren pianotrio. Bill Evans Trio var med
Scott LaFaro
och
Paul Motian
den forsta trion, dar varje instrument skulle kunna tilldelas ledningen. LaFaro spelar aven langs sadana linjer, som han fraserade melodiskt och rytmiskt oberoende av sin stodfunktion.
[
7
]
- Keith Jarrett
har vidareutvecklat Bill Evans lyriska spelsatt och fort den helt improviserade solokonserten till nya hojder.
- Cecil Taylor
har faststallt
standarder
for den fria energetiska gruppimprovisationen.
- McCoy Tyner
var pa 1960- talet medlem av
John Coltranes
Quartet. Senare album med solospel fran 1970-talet ar exempel pa vital, innovativ jazz som varken ar
jazz fusion
eller
frijazz
. 1975 kom en skiva, dar Tyner spelar
cembalo
och
celesta
, sallan horda instrument i jazz-sammanhang. Tyner anges ofta som en stor influens for manga yngre jazzmusiker.
[
8
]
- Bengt Hallberg
och
Jan Johansson
ar tva svenska foretradare som gjort sig internationellt kanda for en skandinavisk jazzpiano-dimension.
- ^
Andre Asriel;
Jazz; Aspekte und Analysen
Berlin (1984), 4:e uppl, sid. 398
- ^
Henry R. Martin, Keith Waters;
Jazz. The First 100 Years
Cengage Learning (2005), sid. 349
- ^
Berendt/Huesmann, sid. 356.
- ^
Marian McPartland
forde senare Wilsons stil vidare. Berendt/Huesmann, sid. 358.
- ^ [
a
b
]
Berendt/Huesmann, sid. 364.
- ^
Berendt/Huesmann, sid. 362.
- ^
Berendt/Huesmann, sid. 365.
- ^
Berendt/Huesmann, sid. 375.
- Stilutveckling
- Joachim-Ernst Berendt;
Das große Jazz-Buch von New Orleans bis Jazz Rock. Mit ausfuhrlicher Diskographie.
(1. Auflage 1953) 5., fullstandigt omarbetad och aktualiserad upplaga, Fischer-TB.-Verlag, Frankfurt am Main (1990).
ISBN 3596229804
- Billy Taylor;
Jazz-Piano: A Jazz History.
Brown Publishers, Dubucque (Iowa) (1983).
ISBN 0-697-09959-8
(englisch)
- Jazzpianister
- Leonard S. Lyons;
The Great Jazz Pianists: Speaking of Their Lives and Music.
Da Capo Print, New York (1989).
ISBN 0306803437
- Teknik
- Klaus Ignatzek;
Die Jazzmethode fur Klavier 1: Voicings - Akkorde - Begleitung.
Schott Musik International, Mainz (1995).
ISBN 3-7957-5140-3
- Mark Levine;
The Jazz Piano Book
, Sher Music Co., California/USA (1989).
ISBN 0-9614701-5-1
: Intro i hur man gor.
- Philipp Moehrke;
Jazz Piano - Improvisations Concepts. Wichtige Improvisationsmuster und daran orientierte Ubungen.
AMA-Verlag.
ISBN 3-89922-024-2
- Nolgard, Daniel;
Jazzpiano
, Bo Ejeby forlag (2004).
ISBN 978-9188316394
: Intro i hur man gor.
- Randy Halberstadt;
Metaphors For The Musician
: Tar upp flertalet aspekter av jazzpiano.
- Luke Gillespie;
Stylistic II/V7/I Voicings For Keyboardists
: Tacker in alla kompstilar.
- Hal Galper;
Forward Motion
av : Hur man nalkas jazz-frasering.
- Riccardo Scivales;
Jazz Piano: The Left Hand
(Bedford Hills, New York, Ekay Music, 2005): Alla vansterhandstekniker i jazzpiano (aven historik), med hundratals exempel.
- David Berkman"; The Jazz Musician's Guide to Creative Practicing": Problemlosare for jazz improvisation med fokus pa piano, med humor.