Haradshovding
var i
Sveriges rattsvasen
titeln pa ordforande i en
haradsratt
i ett
harad
pa landsbygden, motsvarande
borgmastarens
roll i
radhusratten
i en
stad
. Nar dessa vid
domstolsreformen
1971 ersattes med
tingsratter
, fick ordforande i stallet titeln
lagman
. Haradshovdingens
domkrets
kallades for
domsaga
.
[
1
]
Befattningen haradshovding (fornsvenska:
hæraþshofþingi
) har funnits minst sedan
medeltiden
. Redan i borjan av 1200-talet finns i latinsksprakiga brev en befattning kallad
prolocutor
, narmast motsvarande det fornsvenska
forskalaman
, ordforande for
fastarna
(se nedan).
[
2
]
Under 1500-talet forekom beteckningen
birkefogde
for haradshovding.
[
3
]
I
Magnus Erikssons landslag
(MEL) fran omkring 1352 aterfinns de forsta riksgiltiga bestammelserna.
Tillsattning av ny haradshovding gick till sa att
lagmannen
kallade till ett extraordinarie
haradsting
. Pa det fick sedan
haradets
bonder till uppgift att utse en tolvmannanamnd (jamfor
tolvman
). Tillsammans med lagmannen utsag namnden tre kandidater, av vilka sedan kungen skulle valja en. For att vara valbar maste kandidaten vara bosatt inom det aktuella haradet.
Den vanligaste uppgiften for en haradshovding atminstone fram till 1700-talet var att ombesorja den juridiska delen av fastighetstransaktioner. Dessa skulle enligt MEL:s jordabalk stadfastas pa haradstinget av en namnd bestaende av tolv
fastar
(singular:
faste
).
[
4
]
Haradshovdingen utfardade ett
fastebrev
som styrkte att transaktionen gatt lagligt till och narmast motsvaras av var tids
lagfartsbevis
. Den tidigaste uppgiften om en haradshovding i MEL:s mening ar fran den 18 november 1352, da haradshovdingen i
Vedbo harad
,
Tioharads lagsaga
, Riddaren Jon Knutsson (lejonorn), utfardade ett fastebrev
[
5
]
.
Haradshovdingens ovriga uppgifter reglerades i MEL:s tingmalabalk. Det alag haradshovdingen att halla
haradsting
pa bestamda tider, tre ganger om aret: vinterting, sommarting och hostting pa
haradets
ordinarie
tingsplats
(tingstad el tingsted i aldre sprak). Haradshovdingens uppgift pa tinget var begransad till att uttala dom, det vill saga att meddela vad lagen stadgade i malet samt att utfarda och
sigillera
dombrev
. Malen avgjordes av en
haradsnamnd
, eventuellt efter horande av vittnen och
edgardsman
. Haradshovdingen skulle ocksa utfarda
kungorelse
om eventuella extraordinarie haradsting.
Med nya tidens intrade och adelns starkta privilegier, som innefattade foretradesratt till befattning som haradhovding, forsvann invanarnas forslagsratt och uppgiften blev mer en typ av
forlaning
fran kungen eller
riksforestandaren
till dem han ville belona och befattningen blev i praktiken ett slags
prebende
for
riksrad
eller andra hogre statstjansteman. Innehavarna hade da vikarier, sa kallade
laglasare
eller lagforare. Lagkommissionen 1643 foreslog forgaves att uppliva den allmanna landslagens stadganden om tillsattning, men genom
Karl XI
:s domstolsreform 1680 foreskrevs, att haradshovdingetjansterna inte skulle fa forenas med andra befattningar och att haradshovdingen skulle bo inom sitt haradshovdingedome. Genom 1723 ars reglering av adliga privilegier upphorde adelns foretradesratt till dessa tjanster.
Ambetet beskrivs 1910 pa foljande satt:
”
|
...da numera (efter 1870) afven bekannare af frammande kristen, troslara, afvensom af den mosaiska, kunna till dessa ambeten utnamnas, sa har K. M:t att vid tillsattandet endast taga hansyn till skicklighet och fortjanst. Haradshofdingeambete sokes antingen i vederborande hofratt eller omedelbart hos K. M:t. Hofratten uppfor af dem, som sokt darstades, tre pa forslag.
|
?
|
– NF se kallor
|
Haradshovdingeambetet avskaffades 1971, da
haradsratter
och
radhusratter
ersattes med
tingsratter
med lagman som chefsdomare. De haradshovdingar (liksom
borgmastare
i staderna) som da var i tjanst erholl tjanster som lagman, men kunde hos justitiedepartementet anhalla om ratten att behalla sin aldre titel. Manga av dem utnyttjade denna ratt.
Vice haradshovding
var en
titel
som
hovratten
tilldelade yngre examinerad jurist efter det att denne i tillracklig omfattning pa nojaktigt satt vikarierat for en haradshovding som domhavande i en domsaga. Titeln upphorde att utdelas i Sverige 1894. Den forekommer alltjamt i Finland, dar den skrivs i ett ord "viceharadshovding".
Haradshovding var lange en post som enbart man kunde utses till. Detta andras i borjan av 1900-talet, men det var forst 1962 en kvinna (
Anna-Lisa Vinberg
) utnamndes till haradshovding.
[
6
]