Valdemar III
(fodd omkring
1314
, dod
1364
), var kung av Danmark
1326
?
1330
och hertig av Schleswig under namnet
Valdemar V
1325?1326 och 1330?1364. Han var son till
Adelheid av Holstein
, dotter till greve
Henrik I av Holstein
, och hennes forste make,
Erik II av Schleswig
.
Da
Kristofer II
den
7 juni
1326
blev avsatt av det danska riksradet och flydde ur landet valde riksradet en ny kung och valet foll da pa den elvaarige
hertig
Valdemar av
Schleswig
. Valdemar var attling till kung
Abel
och hade darfor ett rattmatigt ansprak pa den danska tronen. Pa grund av hans laga alder blev hans morbror, den maktige greven
Gerhard III av Holstein
("greve Gert"), som ocksa var den storste jordagaren i Danmark, utnamnd till
riksforestandare
och formyndare. Valdemars
kungaforsakran
var minst lika hard som Kristofers. Bland nya bestammelser fanns bland annat regeln att alla kungliga borgar i
Skane
skulle raseras och alla storman fick lov att befasta sina hem. Den viktigaste bestammelsen var dock
Constitutio Valdemariana
som stadgade att en och samma person i framtiden inte fick vara harskare over hertigdomet Schleswig och kungariket Danmark samtidigt.
Danmark lag nu fullstandigt i stormannens hander, vilket inte var populart bland bonderna. Dels var de flesta utlanningar, dels uttogs manga nya skatter.
1328
gjorde bonderna pa
Sjalland
uppror, vilket dock slogs ner.
1329
gjorde
jyllanningarna
uppror. De hade lite storre framgang, men blev slutligen ocksa nerslagna. Till slut gav greve Gert upp, a den unge kungens vagnar och den
23 februari
1329
aterkom Kristofer pa tronen, medan Valdemar ater blev hertig av Schleswig, dar han regerade till sin dod 1364.
Han var gift med
Richardis av Schwerin-Wittenburg
(dod omkring 1384), dotter till greve
Gunzelin VI av Schwerin-Wittenburg
(dod omkring 1327). De fick sonerna Valdemar (fodd omkring
1338
, dod
1360
) och
Henrik
(Heinrich), som arvde Schleswig efter faderns dod.