Uppror , brott enligt svensk ratt, 18 kap. 1 § brottsbalken . Den doms for uppror, som foretar en handling med uppsat att statsskicket med vapenmakt eller i ovrigt med valdsamma medel skall omstortas eller att atgard eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller hogsta domarmakten skall framtvingas eller hindras med motsvarade medel, om handlingen innebar fara for uppsatets forverkligande.
For uppror doms till fangelse i tio ar eller pa livstid eller, om faran for forverkligande var ringa, i lagst fyra och hogst tio ar. Om handlingen kan rubriceras som hogforraderi , doms for det brottet i stallet.
Uppror kan aven ha en allmanspraklig innebord, som ar vidare an den som lagstiftaren har definierat i brottsbalken. Ordet "uppror" ar kant i svenskan sedan 1524 . I politiska sammanhang innebar uppror ett pa nagot satt organiserat, och inte bara tillfalligt och slumpmassigt, angrepp mot statsmakten med anvandande av lagstridigt vald, med ett mer eller mindre klart uttalat syfte att storta regeringen eller hastigt forandra statsskicket i ovrigt. Ordet uppror kan aven anvandas for att beteckna forsok av befolkningsminoriteter att bryta loss delar av en stat efter historiska eller etniska granser for att bilda en ny stat. Det ar snarare historien an juridiken som pa langre sikt avgor om upproret var berattigat eller ej. Folkresning och insurrektion har liknande betydelse.