Kurten blev medicine licentiat 1961, var avdelningslakare vid Ostanlid sanatorium 1962?1964 och kommunallakare i Pedersorenejdens halsovardsdistrikt 1964?1966. Han bytte darefter yrkesinriktning, var 1966?1968 extra elev vid Svenska teaterskolan, och studerade 1968?1969 vid Teaterhogskolan i Leningrad , dar han bekantade sig med teaterfornyaren Konstantin Stanislavskijs teorier och regimetoder. 1969?1974 var han skadespelare vid Svenska Teatern . Aren 1974?1982 var Kurten tillsammans med makan Kristin Olsoni chef for Wasa Teater . Vidare verkade han som professor i scenframstallning vid Teaterhogskolans svenska institution 1990?1994, var talpedagog vid Sibelius-Akademin 1969?1974, bitradande rektor for Teaterhogskolan 1990?1991, chef for dess svenska institution 1990?1991 och 1992?1994. Han har haft manga fortroendeuppdrag och oversatt manga skadespel fran tyska, ryska och finska till svenska, och fran ryskan bocker om och av Stanislavskij, bland annat Att vara akta pa scen (1986) och Arbetet med rollen (1997).

Det ar anda som stottepelare for Klockriketeatern , tillsammans med Olsoni, som Kurten gjorde sin kanske storsta insats for teatern. Han var stiftande medlem 1994 och kom under de forsta tio aren att gestalta overtygande karaktarsroller, ofta regisserad av Olsoni. Bland dem kan namnas den buttre officeren i Nysningen (efter Anton Tjechovs texter) och den omsinta Moffa i Dalens sanger (text Athol Fugard ). Minimalistiskt skarp var han i Christer Kihlmans monolog Svaret ar nej. I kabaren Om manen, finlandssvenskarna och alla de andra till Lars Huldens texter lyste han av vitalitet. ^{[ 1 ]}

• Harry Martinsons Vagen till Klockrike, Bollesagor och andra texter 1986 (tillsammans med Kristin Olsoni )

• 1979 ? Herr Puntila och hans drang Matti
• 1984 ? Dirty Story
• 1991 ? Din vredes dag (TV-serie)

• Harry Martinson-priset 1992

• "Teatermannen Martin Kurten avliden". Harry Martinson-sallskapet.
• "Skadespelaren Martin Kurten (1935-2013)". Klockriketeatern hedrar sin grundare. ^{[ dod?lank ]}