Maggie Prescott (Kay Thompson) ar chefredaktor for den glansiga modetidningen Quality Magazine i New York . Hon har nu bestamt att arets modefarg ar rosa: Banish the black, burn the blue and bury the beige! Alla hennes ja-sagande assistenter tycker att det ar en jattebra ide. Det blir snabbt en framgang nar landets kvinnor klar sig i rosa och uppmuntrad av framgangen kastar hon sig in i nasta projekt: mode for kvinnan som inte bryr sig om mode.

Modefotografen Dick Avery ( Fred Astaire ) har svart att fa till nagra snygga fotografier dar modellen ska se ut att vara intellektuell (det vill saga se svarmodig ut och titta bort i fjarran). Tillsammans med Prescott och Prescotts alla assistenter aker de ivag till en dyster bokhandel i Greenwich Village dar Avery borjar fotografera. Expediten, den lilla gra musen Jo Stockton ( Audrey Hepburn ), protesterar mot detta intrang men blir utkastad.

Efterat stannar Avery kvar och hjalper henne att stada. Hon forklarar att hon ar kallsinnig over modeindustrin och att for henne ar inte Paris modets huvudstad utan den stad dar den kande filosofen Emile Flostre ( Michel Auclair ) forelaser om empatikalismen, en filosofi grundad pa empati . Nar Avery kanner medkansla med henne och ger henne en kyss blir han utkastad.

Prescott vill nu valja en modell som ska representera tidningen och till vilken den kande kladskaparen Paul Duvall (Robert Flemyng) i Paris ska sy upp en hel kollektion. Avery foreslar da Jo Stockton att bli denna modell och Prescott lurar henne att komma upp till tidningens redaktion. Hon ar inte alls intresserad av att bli uppkladd och sminkad och lyckas rymma och gommer sig i ett morkrum . Dar finns redan Avery som forklarar for henne att hon har ett fantastiskt utseende. Da gar hon med pa att bli modell men bara for att hon da far resa till Paris .

Nar de ar framme i Paris forsvinner hon snabbt. Paul Duvall ar rasande men Avery forstar var hon ar och finner henne pa en krog i Montmartre dar hon berattar for alla hon traffar om empatikalismen. Visserligen kan hon inte franska och de andra inte engelska men nagra flaskor rodvin och lite medkansla racker langt.

Paul Duvall gar med pa att rita en kollektion och Avery har en vecka pa sig att fotografera Jo Stockton i dessa klader pa olika kanda platser i Paris. Pa den sista dagen tar han kort pa henne kladd i brudklanning vid en liten kyrka och dar berattar hon att hon alskar honom.

Pa kvallen nar det ar forhandsvisning av kollektionen for varldspressen ar hon forsvunnen. Avery hittar henne pa samma krog i Montmartre dar professor Flostre haller forelasning och Avery skaller ut henne for att hon ar ansvarslos och forsvinner. De kommer tillbaka till hotellet i tid for visningen men den slutar anda i katastrof.

Dagen efter ar hon forsvunnen igen men Avery och Prescott tror att hon har gatt pa ett mote for empatikalister. De tva klar ut sig till intellektuella (en hipp attityd samt pipskagg och pipa). Professor Flostre och Jo Stockton ar djupt inbegripna i samtal nar Avery och Prescott avbryter dem. Avery talar om for professorn vilken bluff han ar men da blir han och Prescott utkastade. Nar professorn och Stockton ater ar ensamma visar det sig dock att han ar mer intresserad av henne som kvinna an hennes asikter. Nar han forsoker kyssa henne slar hon en kruka i skallen pa honom och forsvinner darifran.

Pa hotellet ska den officiella visningen borja nar Jo Stockton kommer dit. Paul Duvall har vantat oroligt och hon staller upp pa att visa kladerna trots att hon helst vill ha tag i Dick Avery ? hon har forstatt att han hade ratt hela tiden men han har akt ut till flygplatsen. Pa flygplatsen traffar Avery professor Flostre med huvudet inlindat i bandage nar denne ska flyga till Indien. Nar han far veta vad som hant, aker han tillbaka till hotellet.

Efter visningen har Jo forsvunnit sparlost. Avery tror sig dock ana vart och hittar henne vid den lilla kyrkan, kladd i brollopsklanning. Hon kastar sig i hans famn och de kysser varandra.

• "Funny Face", text av Ira Gershwin , musik av George Gershwin . Sjungs av Fred Astaire under fortexterna
• "Think Pink", text av Leonard Gershe , musik av Roger Edens . Sjungs av Kay Thompson pa tidningsredaktionen
• "How Long Has This Been Going On?", text av Ira Gershwin, musik av George Gershwin. Sjungs av Audrey Hepburn i bokhandeln
• "Bonjour Paris", text och musik av Roger Edens och Leonard Gershe. Sjungs av Fred Astaire, Kay Thompson och Audrey Hepburn vid ankomsten till Paris
• "Let's Kiss And Make Up", text av Ira Gershwin, musik av George Gershwin. Sjungs av Fred Astaire
• "He Loves And She Loves", text av Ira Gershwin, musik av George Gershwin
• "On How to Be Lovely", text och musik av Roger Edens. Sjungs av Kay Thompson och Audrey Hepburn infor modevisningen
• "Clap Yo' Hands", text av Ira Gershwin, musik av George Gershwin. Sjungs av Fred Astaire och Kay Thompson pa motet for "intellektuella"
• "'S Wonderful", text av Ira Gershwin, musik av George Gershwin
• "Marche funebre", text och musik av Roger Edens

• Kar i Paris pa Internet Movie Database (engelska)
• Kar i Paris pa Svensk Filmdatabas